Äggstockscancer

Läs om symtom, behandling, orsak och prognos

Läs om symtom, behandling, orsak och prognos

Varje år drabbas cirka 700 kvinnor i Sverige av äggstockscancer. De flesta som insjuknar är mellan 40 och 70 år. Sjukdomen kallas ibland för bukens tysta tumör eftersom symtomen brukar vara vaga i början.

Fakta

  • Äggstockscancer har ett smygande förlopp och ger sällan några typiska symtom.
  • Det är den näst vanligaste gynekologiska cancerformen efter livmoderkroppscancer.
  • Prognosen är relativt god om cancern upptäcks tidigt.

Vad är äggstockscancer?

Varje år drabbas drygt 700 kvinnor i Sverige av cancer i äggstockarna eller ovarialcancer som sjukdomen också kallas.

Man brukar även inkludera äggledarcancer (tubarcancer) och bukhinnecancer (primär peritoneal cancer) i benämningen äggstockscancer då de är likartade och behandlas på samma sätt.

Ibland kallas äggstockscancer också för bukens tysta tumör, då diagnos ofta ställs sent, eftersom symtomen initialt ofta är vaga. Tack vare förbättrade behandlingsmetoder blir allt fler kvinnor framgångsrikt behandlade.

Mer om vad cancer är

Illustration av äggstockarna
Äggstockarna. Illustration: Sunny Ahmed.

Äggstockscancer ryms inom begreppet gynekologisk cancer tillsammans med bland annat livmoderkroppscancer och livmoderhalscancer. Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos. 

Läs mer om gynekologisk cancer

Olika former av äggstockscancer

Det finns många olika slags äggstockstumörer, vilket i sin tur beror på att äggstockarna innehåller många olika typer av celler och vävnader.

Utöver godartade och elakartade tumörer kan det finnas de som är varken det ena eller det andra, så kallade borderlinetumörer.

Stöd den livsviktiga forskningen

Ge en gåva

Äggstockscancer symtom 

  • Diffus värk
  • Svullnadskänsla i buken
  • Täta trängningar

Äggstockscancer har ett smygande förlopp och ger sällan några typiska symtom som kan leda till tidig upptäckt.

Värk och svullnadskänsla

Diffus magvärk och en svullnadskänsla i buken kan vara första tecknet på att något är fel. Det kan vara svårt att få igen blixtlåset i kjolen eller byxorna, trots att man inte gått upp i vikt.

Täta trängningar

Svullnaden kan även ge en rad andra effekter, till exempel kan trycket öka mot både urinblåsa och tarm, så att man får tätare trängningar, svårigheter med avföringen eller tidig mättnadskänsla.

Eftersom äggstockarna ligger fritt i bukhålan kan en tumör växa sig ganska stor innan den ger några kännbara symtom.

Äggstockscancer sprider sig vanligen genom att äggstockarna släpper ifrån sig cancerceller som förs iväg med buksköljvätskan och fäster på olika delar av bukhinnan och på ytan av organ som exempelvis tarmen.

Dessa spridda celler som fäster på bukhinnan och organ benämns ofta som knottror eller carcinomatos, på fackspråk. Knottrorna kan bilda vätska som kan fylla buken och ge trycksymtom och buksvullnad.

Godartade cystor ger liknande symtom

Godartade cystor och godartade muskelknutor i livmodern, myom, kan ge liknande symtom som vid äggstockscancer. Dessa cystor och knutor är inte farliga, men om de växer sig stora brukar man ta bort dem.

Undersökningar

  • Gynekologisk undersökning
  • Ultraljudsundersökning
  • Datortomografi
  • Bukoperation

För att upptäcka äggstockscancer görs först en gynekologisk undersökning, som kompletteras med en vaginal ultraljudsundersökning av organen i bäckenet livmoder, äggledare och äggstockar.

Vidare kontrollerar man en tumörmarkör i blodet som heter CA125 som tillsammans med ultraljudsbilden ger en indikator på om förändringen på äggstocken eller i bäckenet kan vara cancer eller är godartad.

En datortomografi, skiktröntgen, av bukhålan och bäckenet kan också vara av nytta för att ställa diagnos och för att kartlägga eventuell spridning. Om dessa undersökningar tyder på att det handlar om äggstockscancer görs ofta en bukoperation för att diagnosen ska bli helt säker.

Operationssal med läkare i bakgrunden och ett par peanger i förgrunden.
Under pågående operation kan kirurgen ta vävnadsbitar för snabbdiagnosstik av patolog.

Under pågående operation kan kirurger ta vävnadsbitar från misstänkt tumörvävnad och skicka till patologen för snabbdiagnostik, så kallat fryssnitt. Detta innebär att vävnadsprovet fryses ner, snittas, färgas och undersöks.

Denna provtagning kan ibland skilja en godartad tumör från en elakartad och ha betydelse för ingreppets omfattning, men ofta behövs utförlig mikroskopisk vävnadsanalys för att fastställa vilken typ av cancer det är, och det finns många slags äggstockstumörer.

Detta beror på att äggstockarna innehåller flera olika typer av celler och vävnader. Utöver godartade och elakartade tumörer kan det finnas de som är varken det ena eller det andra, så kallade borderlinetumörer.

Blodprov kan upptäcka äggstockscancer tidigare

Här får du råd inför läkarbesöken

Olika stadier av äggstockscancer

Med utgångspunkt i vad läkarna funnit under operationen brukar sjukdomen delas in i fyra stadier, beroende på hur mycket den har hunnit sprida sig.

  • Stadium I: tumören finns enbart i den ena eller båda äggstockarna.
  • Stadium II: tumören har spridit sig i bäckenet.
  • Stadium III: tumören har spridit sig till övre delen av bukhålan.
  • Stadium IV: tumören har spridit sig till organ utanför bukhålan.

Behandlingar

Det finns flera olika behandlingsmetoder för äggstockscancer. Vilken behandling du får, beror på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.

Patient sitter på sjuksäng framför droppställning med cytostatika.
Cytostatikabehandliing ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst, med tre till fyra veckors mellanrum. Foto: Olle Nordell

Vanligen behandlas äggstockscancer med kirurgi efterföljt av cytostatika. Om läkarna inte kunnat ta bort all tumörvävnad under den första operationen kan det bli aktuellt med ännu en bukoperation.

I vissa fall kan behandling med så kallade riktade läkemedel, till exempel antikroppar eller kärlnybildningshämmare erbjudas.

Kirurgi

Den vanligaste behandlingen av äggstockscancer är en kombinationsbehandling med kirurgi och cytostatika.

Hos de flesta kvinnor med äggstockscancer brukar man behöva ta bort båda äggstockarna liksom livmodern och omentet, som är som en fettgardin som fäster vid magsäcken där cancerceller vanligtvis kan fästa. Majoriteten av kvinnor som diagnostiseras med äggstockscancer har en spridd sjukdom vid diagnos och då utförs ofta en omfattande operation för att ta bort alla synliga tumörförändringar, det vill säga alla knottror och synliga tumörer. 

Om tumören växt över till tarmen  kan det i vissa fall bli aktuellt med att lägga upp en så kallad stomi, där avföringen töms via påse på magen. Denna kan ibland opereras ned igen efter avslutad cytostatikabehandling, men en del kvinnor blir tvungna att ha kvar sin stomi.

Det finns också godartade tumörer eller borderlinetumörer som inte brukar sprida sig i kroppen och då kan det räcka med en mindre operation där endast den angripna äggstocken tas bort.

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Cytostatikabehandling

Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera olika cytostatika för att få bättre behandlingseffekt.

Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst, med tre till fyra veckors mellanrum. Vanligen ges sex till sju behandlingar.

Biverkningar kan vara trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Många drabbas också av stickningar eller domningar i fötterna, neuropatier.

Orsaken till biverkningarna är att inte bara cancerceller utan också normala friska celler som delar sig ofta påverkas av läkemedlet. När behandlingen är avslutad försvinner vanligen besvären och håret växer ut igen. Eventuella neuropatier kan dock kvarstå längre tid.

Mer om cytostatikabehandling

Riktade målsökande läkemedel

Olika så kallade riktade målsökande läkemedel har sedan flera år testas i behandlingen av äggstockscancer. Till dessa läkemedel hör monoklonala antikroppar och små molekyler som mer specifikt riktas mot cancercellerna samt kärlnybildningshämmare.

I vissa fall kan denna typ av läkemedel erbjudas som ett komplement till cytostatikabehandlingen.

Tumörmarkörer

Det finns en speciell markör, ett protein, som just äggstockscancer kan utsöndra. Markören kallas CA125 och halten i blodet kan mätas med ett enkelt test. Majoriteten av äggstockstumörerna utsöndrar detta protein och man mäter CA125 för att diagnostisera och värdera om tumören kan vara en cancer.

CA125 används också för att bedöma behandlingens effekt. Vid god effekt sjunker markörvärdet under cytostatikabehandlingen. Ibland kan det också vara av värde att följa CA125 efter avslutad behandling.

Person med blå läkarhandskar hanterar provrör i ett labb.
Cancerfonden stödjer forskningsprojekt om äggstockscancer.

Forskning äggstockscancer

Cancerfonden är en av de största finansiärerna av svensk cancerforskning. 2018 beslutade vi att finansiera forskning för 606 miljoner till mer än 500 forskningsprojekt.

Se forskningsprojekt

Livet efter behandling

Varken äggstockar eller livmoder är livsviktiga organ. De flesta kvinnor som får gynekologisk cancer har passerat den barnafödande åldern. Trots det kan så kallade övergångsbesvär uppstå och det är det naturligt att känna saknad efter sina äggstockar och sin livmoder.

Plötsliga övergångsbesvär

Yngre kvinnor, som fortfarande menstruerar, kan få plötsliga övergångsbesvär när äggstockarna tagits bort, eftersom de då kommer i klimakteriet. Vanliga övergångsbesvär är svettningar, blodvallningar, torra och sköra slemhinnor i underlivet samt humörförändringar.

Många kvinnor kan efter behandling för gynekologisk cancer besväras av kvarstående symtom från tarmen

Även äldre kvinnor kan känna av dessa problem efter behandlingen. Diskutera dina eventuella besvär med behandlande läkare så att ni tillsammans kan komma fram till vilken behandling som kan lindra besvären.

Kontroll med jämna mellanrum

Många kvinnor kan efter behandling för gynekologisk cancer besväras av kvarstående symtom från tarmen med tätare trängningar eller på andra sätt ändrade avföringsvanor. Tala med din läkare eller sjuksköterska - hjälp finns att få.

En trygghet i sammanhanget kan vara de kontroller som du med jämna mellanrum blir kallad till. Det är ett välkommet tillfälle att ta upp de frågor och funderingar du har efter behandlingen.

Sex och samlevnad

När det gäller kärlekslivet handlar det kanske mer om känslor än om tekniska hinder. Torra slemhinnor och förkortad slida kan verka hämmande innan man lärt sig hur man ska göra för att förbereda sig för att ta upp den sexuella samvaron igen.

Behandlingen behöver inte inverka negativt på det sexuella samlivet. Men det behövs både kunskap och lyhördhet. Tala igenom eventuella problem med din partner och använd gärna den expertis som finns på sjukhuset.

Alla människor har en sexualitet och även om du inte har någon partner för tillfället kan du få dina funderingar och frågor belysta i samtal med sjukvårdspersonalen.

Mer om sex och samlevnad

Orsaker till äggstockscancer

Ingen kan riktigt svara på varför vissa kvinnor får äggstockscancer. Man tror att de kvinnliga könshormonerna har en viss betydelse, eftersom kvinnor som fött många barn eller som använt p-piller av kombinationstyp har en minskad risk.

I vissa fall finns ett ärftligt samband mellan bröstcancer och äggstockscancer, vilket beror på att vissa genetiska förändringar, mutationer, innebär en ökad risk för båda dessa cancerformer hos en och samma person.

I dag rekommenderas enligt nationella riktlinjer testning av BRCA mutationen på tumörvävnad från äggstockscancer och om mutationen finns erbjuds vidare genetisk testning i blodet och remiss till genetisk mottagning.

Äggstockscancer är vanligare i industrialiserade länder

Äggstockscancer är vanligare i industrialiserade länder än i fattiga utvecklingsländer. De nordiska länderna, däribland Sverige har de högsta insjuknandesiffrorna i världen i äggstockscancer.

Prognos

Tack vare att mer omfattande, komplexa kirurgiska ingrepp är möjliga och effektivare behandling efter operation blir allt fler kvinnor friska och återvänder till normala liv. Prognosen är sämre om sjukdomen är spridd till andra organ.

Dock går det även vid mer avancerad sjukdom ofta att hålla den under kontroll under en längre tid och kan då betraktas som kronisk. Syftet med behandlingen blir då att symtomen inte ska inverka för mycket på livskvaliteten.

Vart ska jag vända mig?

Illustration av en sköterska och patient som håller om varandra.Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 010-199 10 10 eller mejla oss genom att klicka här

Patientföreningar:

Gyncancerförbundet

Nätverket för gynekologisk cancer

Hur tar man emot ett cancerbesked?

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. 

Patient sitter på en sjukhussäng. Framför står en doktor och en sjuksyster.
Efter ett cancerbesked är regelbunden kontakt med sjukvården en trygghet. Foto: Melker Dahlstrand

För de flesta minskar dock oro och nedstämdhet då man har fått besked och påbörjat behandling. 

Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

Råd & stöd efter cancerbeskedet

Om äggstockarna

De två äggstockarna (ovarierna) sitter på var sin sida om livmodern. I äggstockarna finns flera tusen anlag till äggceller. Här bildas de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron.

Under kvinnans fruktsamma år lossnar vanligtvis en äggcell från en av äggstockarna varje månad och transporteras ner till livmodern via äggledaren. 

Äggledarna är två trattformiga rör som utgår från livmoderns övre del, en åt var sida. Trattarna ligger alldeles intill äggstockarna för att kunna fånga upp ägget i bukhålan vid ägglossningen.