Vulvacancer är en ovanlig sjukdom som utgör cirka fem procent av all gynekologisk cancer. Den absolut vanligaste formen är skivepitelcancer, men malignt melanom, morbus Paget eller adenocarcinom kan förekomma. I denna text kommer vi endast ta upp vulvacancer av skivepiteltyp.
Granskad av: Preben Kjølhede, professor i obstetrik och gynekologi, Linköpings universitet
Vulvacancer sitter oftast på de inre eller yttre blygdläpparna. Den kan också uppstå i området runt urinröret, klitoris, slidöppningen och mellangården eller på flera olika ställen samtidigt.
Det förekommer ofta att man går lång tid med symtom innan diagnosen fastställs. De vanligaste symtomen på vulvacancer är
När behandling av klåda och sveda inte har hjälpt efter en månad ska vulvacancer uteslutas.
För att kunna ställa en diagnos genomgår du:
Vulvacancer kan uppstå på fler olika ställen i underlivet, runt blygdläpparna, slidöppningen, klitoris och mellangården. Därför är det viktigt att hela området inspekteras och att vävnadsprover tas från alla misstänkta områden.
Vid vulvacancer gör man en magnetkameraundersökning eller datortomografi över lilla bäckenet, inklusive ljumskarna. Vid datortomografi röntgar man också buken och bröstkorgen.
Vid ytlig vulvacancer där cancerväxten är mindre än en millimeter på djupet behöver ingen röntgenundersökning göras.
Det finns ingen röntgenteknik som kan diagnosticera en liten spridning till lymfkörtlarna i ljumskarna. Det görs därför ultraljudsundersökning av ljumskar med ledd punktion av misstänkta eller förstorade lymfknutor.
Behandlingen beslutas efter diskussion på en nationell multidisciplinär konferens, det vill säga ett möte där experter inom flera olika områden deltar, som till exempel gynekologisk tumörkirurg, onkolog, patolog, röntgenläkare och kontaktsjuksköterska.
Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.
Kirurgi är den viktigaste behandlingsmetoden vid vulvacancer. Vid mindre, lokala, välavgränsade tumörer görs vulvabesparande kirurgi.
Det är viktigt att tumören tas bort med god marginal, en centimeter. Såret sys vanligtvis ihop , men vid större tumörer kan en rekonstruktion behöva göras.
Detta kan då göras med så kallad lambåteknik, det vill säga att man tar vävnad från någon närliggande kroppsområde för att återskapa vulvan.
Vanliga ställen att ta vävnad från är, förutom lokalt i vulva, baksidan av låret, insidan av låret, framsidan av låret samt buken och ljumsken.
Oftast innefattar kirurgin även borttagande av lymfknutor i ljumsken. Vid små tumörer används sentinel node teknik där enbart någon eller några enstaka lymfknutor tas bort. Vid större tumörer kan en lymfkörtelutrymning bli aktuell.
En kombination av strålbehandling och cytostatikabehandling kan ges om cancern inte anses kunna opereras. Det avgörs av till exempel tumörens storlek, utbredning, närhet till urinröret eller ändtarmen eller spridning till lymfkörtlar i bäckenet.
Strålbehandling ges då i fem dagar under 5–7 veckor. Cytostatikan ges veckovis om patientens allmäntillstånd tillåter det.
Radiokemoterapi kan också ges efter operation om patienten har lymfkörtelmetastas i ljumsken som är större än två millimeter.
Vid återfall kan ny kirurgi, radiokemoterapi, eller strålbehandling bli aktuellt.
Varje år insjuknar ungefär 150 svenska kvinnor i vulvacancer. Mer än hälften är över 70 år när de får sin diagnos, men den förekommer även hos yngre kvinnor.
De flesta får sin diagnos i ett tidigt skede. Detta är av stor betydelse för prognosen då vulvacancer som har hunnit sprida sig regionalt är mer komplicerad att behandla.
Femårsöverlevnaden för vulvacancer utan spridning ligger på 90 procent.
Som vid livmoderhalscancer, analcancer, peniscancer och tonsillcancer har infektion med HPV en betydande roll för utveckling av cancer.
Omkring 35 procent av all vulvacancer har koppling till HPV. Denna form drabbar främst yngre kvinnor medan de äldres vulvacancer har koppling till inflammatoriska tillstånd så som Lichen sclerosus.
Andra faktorer som kan öka risken för att drabbas av vulvacancer är rökning, övervikt, tidigare cellförändringar på livmoderhalsen och tidig menopaus.
Redan när du fått besked om att du har vulvacancer bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.
Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.
Läs mer om cancerrehabilitering
Inom svensk sjukvård finns så kallade standardiserade vårdförlopp (SVF) för en rad olika cancerdiagnoser. Vulvacancer är en av dem. SVF är en plan för vilka undersökningar som ska göras och hur snabbt det ska gå från misstanke om cancer till start av första behandling.
Syftet med SVF är att minska onödig väntan och ovisshet för den som är drabbad.
Läs om standardiserade vårdförlopp för vulvacancer
Läs mer om bäckencancerrehabilitering
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.
Vad gör en kontaktsjuksköterska?
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
För dig som är närstående till någon med cancer
Kunskapsbanken är ett kunskapsstöd för cancervården med alla nationella vårdprogram, standardiserade vårdförlopp (SVF) och Nationella regimbiblioteket från Regionala cancercentrum.
Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum
Cancerfondens expertråd består av docenter, professorer, överläkare, diagnosansvariga och specialister inom onkologi, hematologi, kirurgi, gynekologi, urologi och dermatoskopi som faktagranskar våra texter.
Internetmedicin är en kunskapsdatabas för läkare med översikter för diagnostik och behandling av sjukdomstillstånd.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
