Fakta
- Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom.
- 98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av HPV.
- Gynekologiskt cellprov tas för att upptäcka livmoderhalscancer.
I stort sett all livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus. Tack vare gynekologiska cellprovtagningar och vaccin har antalet insjuknade i livmoderhalscancer halverats sedan mitten av 1960-talet.
Granskad av: Kristina Elfgren, gynekolog, överläkare, forskare, Karolinska Universitetssjukhuset
Den nedre delen av livmodern kallas livmoderhalsen, cervix. Den del av livmoderhalsen som möter slidtoppen kallas livmodertappen eller portio och den täcks av ett lager celler som kallas skivepitel.
Det är i skivepitelet som livmoderhalscancer oftast uppstår och det är från det man tar prov vid den gynekologiska cellprovtagningen.
Livmoderhalscancer ryms inom begreppet gynekologisk cancer tillsammans med bland annat äggstockscancer och livmodercancer. Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos.
Typiska symtom på livmoderhalscancer kan vara
Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom.
Varje år får cirka 550 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer). Det är hälften av antalet fall jämfört med mitten av 1960-talet.
Minskningen har samband med att kvinnor mellan 23 och 64 år regelbundet kallas till gynekologisk cellprovtagning.
Cellprovet tas för att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer. Sådana förstadier kallas cellförändringar och de betyder inte att man har cancer.
Få vår broschyr om gynekologisk cancer som praktisk pdf och läs när du har tid.
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Få vår broschyr om gynekologisk cancer som praktisk pdf och läs när du har tid.
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
När man går på en gynekologisk cellprovskontroll tar barnmorskan eller gynekologen ett cellprov från livmoderhalsen.
Provtagningen sker med hjälp av en liten spatel och en borste som förs in i slidan när kvinnan ligger i en gynstol.
Provet analyseras för HPV och/eller cellförändringar.
Finns det cellförändringar eller HPV kvarstående från föregående undersökning kallas kvinnan till gynekolog för vidare utredning.
Man gör då en så kallad kolposkopi, en mikroskopisk undersökning av livmodertappen som enkelt görs vid en vanlig gynekologisk undersökning.
Ofta tas även vävnadsprov vid undersökningen och dessa analyseras vidare på laboratorium.
Under coronapandemin pausade vissa regioner kallelser till gynekologisk cellprovtagning och erbjöd tillfälligt i stället självtest för HPV-virus.
Självtestet för HPV kommer hem i brevlådan med instruktioner om hur man ska gå till väga. Provet analyseras för HPV.
Om analysen påvisar HPV-virus kallas kvinnan till gynekologisk cellprovtagning.
Vissa regioner skickar även ut självtest till de kvinnor som inte hörsammar kallesen för gynekologisk cellprovtagning.
Det finns olika grader av cellförändringar lätta eller höggradiga. Cellförändringar är inte cancer.
Lätta cellförändringar läker ofta ut av sig själv och behöver endast kontrolleras regelbundet.
Grava cellförändringar brukar man vilja ta bort via ett kirurgiskt ingrepp som kallas konisering eller excisionsbehandling innan de utvecklas en livmoderhalscancer.
Är man under 25 år kan vissa höggradiga förändringar läka ut av sig själv utan behandling. Detta kontrolleras med uppföljande besök hos gynekolog.
De metoder som används för att ta bort cellförändringar bygger på kirurgi, laser, värmekniv eller frysbehandling.
Om undersökningen visar att det handlar om livmoderhalscancer behövs en större gynekologisk undersökning, ofta under narkos, som går ut på att ta reda på hur utbredd cancern är.
Man gör också skiktröntgen av lungor och buk och av lilla bäckenet med så kallad datortomografi, PET-kamera och magnetkamera.
Här får du råd inför läkarbesöken
De olika stadierna av livmoderhalscancer (cervixcancer) beskriver hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas.
Stadium 1A: tumören kan endast upptäckas i mikroskop.
Stadium 1B: tumören är större än i stadium 1A eller kan ses med blotta ögat.
Stadium 2: tumören har spridit sig till övre delen av slidan eller ut i omgivande vävnad utanför livmodern.
Stadium 3: tumören har spridit sig till bäckenväggarna eller till nedre delen av slidan.
Stadium 4: tumören har spridit sig till urinblåsa, ändtarm eller till organ utanför lilla bäckenet.
Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.
Det finns olika behandlingar för livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.
I de flesta fall innebär det kirurgiska ingreppet vid livmoderhalscancer att hela livmodern och omgivande vävnad tas bort. Liksom lymfkörtlarna i lilla bäckenet.
Om sjukdomen är mycket begränsad och om kvinnan har en stark önskan om att kunna få barn kan man i vissa fall göra en mindre omfattande operation som är fertilitetsbevarande och kallas trakelektomi.
Då tas nästan hela livmoderhalsen med cancern bort och ett så kallat cerklage, en tråd, sätts in för att hålla ihop den förkortade livmoderhalsen.
Även i dessa fall tas lymfkörtlarna i lilla bäckenet bort.
Trakelektomi sker med en kombination av titthålsoperation, laparoskopi, och operation via slidan.
Det är kvinnor i barnafödande ålder, som har en liten och begränsad tumör och ingen spridning av sjukdomen, som kan vara aktuella för ett sådant ingrepp.
Kvinnor som blir gravida efter att ha genomgått en trakelektomi har ökad risk för missfall eller att barnet föds för tidigt.
Den här fertilitetbevarande kirurgin vid livmoderhalscancer med trakelektomi är sedan hösten 2022 nationellt nivåstrukturerad till Karolinska universitetssjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset
Ibland kombineras kirurgi och strålbehandling vid livmoderhalscancer när det vid operation visar sig vara spridning till lymfkörtlar eller dåliga marginaler.
Strålbehandling i kombination med cytostatika är den rekommenderade behandlingen vid större cancrar och då det finns spridning utanför livmoderhalsen.
Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt ska skadas och dö, medan de friska, normala cellerna ska klara sig.
Vid livmoderhalscancer kan man antingen använda sig av inre eller yttre strålning, ofta används båda.
Vid yttre strålbehandling pågår behandlingen bara i några minuter och man behöver inte ligga på sjukhus.
Yttre strålbehandling ges fem dagar i veckan under fem till sex veckor, ofta i kombination med ett cytostatikum, cellgift, en gång i veckan.
Strålbehandling är smärtfri, men kan ge en del övergående biverkningar som diarré, aptitlöshet, trötthet och ett tillfälligt försvagat immunförsvar.
Vid inre strålbehandling förs en eller flera ihåliga hylsor, så kallade inlägg, in i slidan eller livmoderhalsen. Strålkällor placeras i hylsans hålighet.
Hylsorna får ligga kvar inne i kroppen och stråla ofta ca 10-15 minuter, men tiden varierar beroende på vilken teknik som används.
Behandlingen sker sängliggande i ett strålsäkert rum på sjukhuset. Efter några veckor kan det bli aktuellt med en ny behandling.
Fördelen med inre strålbehandling är att stråldosen i tumörområdet blir hög, medan de omgivande friska vävnaderna får en betydligt lägre stråldos.
Själva strålningen känns inte och strålningen stannar inte kvar i kroppen efter behandlingen.
Biverkningar av den inre strålbehandlingen är framför allt att slidans slemhinnor kan bli torra och sköra.
Täta urinträngningar kan också förekomma. Problemen klingar vanligen av några veckor efter avslutad strålbehandling.
Berätta för din sjuksköterska eller din läkare om dina besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet.
Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera olika sorter för att få bättre behandlingseffekt.
Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst.
Eventuella biverkningar kan vara trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Många drabbas också av stickningar i fötterna, neuropatier.
När behandlingen är avslutad försvinner besvären. Eventuella neuropatier kan tyvärr kvarstå längre tid.
Orsaken till biverkningarna är att inte bara cancerceller utan också normala, friska celler som delar sig ofta påverkas av läkemedlet.
Cytostatika som ges vid diagnosen livmoderhalscancer ges oftast i kombination med strålning, så kallad konkomittant radiokemoterapi.
Då ges cytostatika en dag i veckan när man samtidigt behandlar med både yttre och inre strålning för att få så god effekt på tumören som möjligt.
Behandlingen varar totalt i cirka 50 dagar och är en botande behandling.
Behandlingen av livmoderhalscancer behöver inte inverka negativt på det sexuella samlivet. Men det behövs både kunskap och lyhördhet.
Tala igenom eventuella problem med din partner och använd gärna den expertis som finns på sjukhuset.
Alla människor har en sexualitet och även om du inte har någon partner för tillfället kan du få dina funderingar och frågor belysta i samtal med sjukvårdspersonalen.
De flesta kvinnor som får gynekologisk cancer har passerat den barnafödande åldern. Trots det är det naturligt att känna saknad efter sina äggstockar och sin livmoder.
När det gäller kärlekslivet handlar det kanske mer om känslor än om tekniska hinder.
Torra slemhinnor och förkortad slida kan verka hämmande innan man lärt sig hur man ska göra för att förbereda sig för att ta upp den sexuella samvaron igen.
Yngre kvinnor, som fortfarande menstruerar, kan få plötsliga övergångsbesvär när äggstockarna tagits bort, eftersom de då kommer i klimakteriet.
Vanliga övergångsbesvär är
Även äldre kvinnor kan känna av dessa problem efter behandlingen. Diskutera dina eventuella besvär med behandlande läkare så att ni tillsammans kan komma fram till vilken behandling som kan lindra besvären.
Många kvinnor kan efter behandling för gynekologisk cancer besväras av kvarstående symtom från tarmen med tätare trängningar eller på andra sätt ändrade avföringsvanor.
Tala med din läkare eller sjuksköterska - hjälp finns att få.
En trygghet i sammanhanget kan vara de kontroller som du med jämna mellanrum blir kallad till.
Det är ett välkommet tillfälle att ta upp de frågor och funderingar du har efter behandlingen.
Varje år får cirka 550 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer). Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år.
Tack vare att allt fler kvinnor kommer under behandling på ett tidigt stadium vid livmoderhalscancer, blir de flesta friska och återvänder till sitt normala liv. Prognosen är sämre om sjukdomen är spridd till andra organ.
Men även vid mer avancerad sjukdom går det ofta att hålla sjukdomen under kontroll under en längre tid.
Syftet med behandlingen blir då att symtomen inte ska inverka för mycket på livskvaliteten.
Vetenskapliga studier visar att mer än 98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus, HPV, som sprids via sexuell kontakt.
Mer än 90% av HPV infektionerna läker ut av sig själv och mindre än 1/1000 infektioner som kvarstår utvecklas till cancer. Cancer är således en ovanlig komplikation till en mycket vanlig virusinfektion.
Vissa av HPV typerna till exempel HPV 16 och 18 har en något högre risk att kvarstå och om de återfinns vid cellprovtagningen blir man kallad för ett nytt prov efter 18 månader istället för 3 år.
Alla barn mellan 10-12 år erbjuds konstnadsfri vaccination mot HPV enligt vaccinationsprogrammet.
Vaccination tillsammans med regelbunden gynekologisk cellprovtagning i åldrarna 23 till 64 år ger ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer.
Med god vaccinationstäckning bland pojkar och flickor är det i framtiden möjligt att utrota denna cancerform.
Vanliga frågor om HPV-vaccination
Rökning och upprepade underlivsinfektioner är två viktiga faktorer som ökar risken för att drabbas.
Redan när du fått besked om att du har livmoderhalscancer bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.
Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.
Läs mer om cancerrehabilitering
Läs mer om bäckencancerrehabilitering
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
För dig som är närstående till någon med cancer
Kunskapsbanken är ett kunskapsstöd för cancervården med alla nationella vårdprogram, standardiserade vårdförlopp (SVF) och Nationella regimbiblioteket från Regionala cancercentrum.
Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum
Cancerfondens expertråd består av docenter, professorer, överläkare, diagnosansvariga och specialister inom onkologi, hematologi, kirurgi, gynekologi, urologi och dermatoskopi som faktagranskar våra texter.
Internetmedicin är en kunskapsdatabas för läkare med översikter för diagnostik och behandling av sjukdomstillstånd.
Livmoder, äggledare och äggstockar utgör kvinnans inre könsorgan. Livmodern (uterus) är belägen bakom urinblåsan. Till formen och storleken påminner livmodern om ett litet päron.
Den slemhinna som täcker livmoderns inre väggar kallas för endometriet och det är här cancer i livmoderkroppen kan uppstå. Den nedre delen av livmodern kallas livmoderhalsen (cervix).
Längst ner finns livmodertappen (portio), som täcks av skivepitelceller. Det är i skivepitelet som livmoderhalscancer oftast uppstår. Här tar man prov vid den gynekologiska cellprovtagningen. Cellerna i livmoderhalskanalen är av typen cylinderepitel (körtelceller).
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.