Livmoderhalscancer

Läs om symtom, behandling, orsak och prognos

Läs om symtom, behandling, orsak och prognos

I stort sett all livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus. Dessa anses ligga bakom cirka 70 procent av all livmoderhalscancer. Tack vare gynekologiska cellprovtagningar har antalet insjuknade i livmoderhalscancer halverats sedan 1970-talet.

Fakta

  • Varje år får cirka 500 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer.
  • För att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer kallas kvinnor regelbundet till gynekologisk cellprovtagning. 
  • Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år.

Varje år får cirka 500 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer), vilket är hälften av antalet fall jämfört med mitten av 1960-talet.

Minskningen har samband med att kvinnor mellan 23 och 59 år regelbundet kallas till gynekologisk cellprovtagning. Då tas cellprov för att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer, så kallade cellförändringar och de betyder inte att man har cancer.

Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år.

I dag vet man att nästan alla fall av livmoderhalscancer orsakas av ett virus, humant papillomvirus, HPV.

Från 2012 erbjuds alla flickor i årskurs fem eller sex kostnadsfri vaccination mot

  • HPV 6
  • HPV 11
  • HPV 16
  • HPV 18

inom det allmänna vaccinationsprogrammet. Vaccination tillsammans med regelbunden gynekologisk cellprovtagning ger ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer.

Illustration av livmoderhalsen
Livmoderhalsen. Illustration: Sunny Ahmed.

Vad är gynekologisk cancer?

Varje år drabbas drygt 2 800 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer, det vill säga:

Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos och därför finns fakta om dem under olika rubriker på Cancerfondens webbplats.

Inom begreppet gynekologisk cancer ryms också de sällsynta cancerformer som uppstår i slidan och på blygdläpparna hos cirka 200 kvinnor om året.

De flesta kvinnor är äldre än 75 år vid diagnos. Prognosen är relativt god och de här cancerformerna kan ofta både opereras och strålbehandlas med framgång.

Mer om vad cancer är

Cellförändringar är inte cancer

  • När man går på en gynekologisk cellprovskontroll tar barnmorskan eller gynekologen ett cellprov från livmoderhalsen. Provtagningen sker med hjälp av en liten borste som förs in i slidan när kvinnan ligger i en gynstol.
  • Om cellprovet visar cellförändringar tas ett nytt prov efter några månader. I de flesta fall har cellförändringen läkt ut, men om så inte är fallet går man vidare med ett vävnadsprov, biopsi, som undersöks i mikroskop.
  • Det finns olika grader av cellförändringar, alltifrån lätta till måttliga och starka. Cellförändringar är inte cancer. Det är dock viktigt att ta bort de cellförändringar som inte läkt av sig själva och att kvinnan fortsätter att gå på sina gynekologiska hälsokontroller.

De metoder som används för att ta bort cellförändringar bygger på kirurgi, laser, värmekniv eller frysbehandling.

Livmoderhalscancer symtom

Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom:

  • Små blödningar mellan menstruationerna kan förekomma.
  • Liksom blödning och ibland smärta under samlag eller när man krystar på toaletten.
  • Blodblandad flytning kan också vara tecken på livmoderhalscancer.

Hur upptäcks livmoderhalscancer?

Om undersökningen visar att det handlar om livmoderhalscancer behövs en större gynekologisk undersökning, ofta under narkos, som går ut på att ta reda på hur utbredd cancern är.

Här får du råd inför läkarbesöken

Man gör också röntgenundersökningar av lungor och buk och av lilla bäckenet med så kallad datortomografi/DT-PET och magnetkamera.

Olika stadier av livmoderhalscancer

De olika stadierna av sjukdomen beskriver hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas.

  • Stadium IA: tumören kan endast upptäckas i mikroskop.
  • Stadium IB: tumören är större än i stadium IA eller kan ses med blotta ögat.
  • Stadium II: tumören har spridit sig till övre delen av slidan eller ut i omgivande vävnad utanför livmodern.
  • Stadium III: tumören har spridit sig till bäckenväggarna eller till nedre delen av slidan.
  • Stadium IV: tumören har spridit sig till urinblåsa, ändtarm eller till organ utanför lilla bäckenet.

Behandlingar

Det finns olika behandlingar för livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.

Kirurgi

I de flesta fall innebär det kirurgiska ingreppet att hela livmodern och omgivande vävnad tas bort, liksom lymfkörtlarna i lilla bäckenet. Om sjukdomen är mycket begränsad och om kvinnan har en stark önskan om att bevara sin fruktsamhet kan man i vissa fall göra en mindre omfattande operation som kallas trachelektomi.

Då tas nästan hela livmoderhalsen bort. Ett så kallat cerklage, en tråd, sätts in för att hålla ihop den förkortade livmoderhalsen. Även i dessa fall tas lymfkörtlarna i lilla bäckenet bort.

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Trachelektomi sker med en kombination av titthålsoperation, laparoskopi, och operation via slidan. Det är kvinnor i barnafödande ålder, som har en liten och begränsad tumör och ingen spridning av sjukdomen, som kan vara aktuella för ett sådant ingrepp.

Kvinnor som blir gravida efter att ha genomgått en trachelektomi har ökad risk för missfall eller att barnet föds för tidigt.

Strålbehandling

Ibland kombineras kirurgi och strålbehandling vid livmoderhalscancer. Strålbehandling kan också vara ett alternativ då kirurgi är mindre lämplig. Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt ska skadas och dö, medan de friska, normala cellerna ska klara sig.

Vid livmoderhalscancer kan man antingen använda sig av inre eller yttre strålning, ofta används båda.

Vid yttre strålbehandling pågår behandlingen bara i några minuter och man behöver inte ligga på sjukhus. Yttre strålbehandling ges fem dagar i veckan under fem till sex veckor, ofta i kombination med ett cytostatikum, cellgift, en gång i veckan.

Strålbehandling är smärtfri, men kan ge en del övergående biverkningar som diarré, aptitlöshet, trötthet och ett tillfälligt försvagat immunförsvar.

Vid inre strålbehandling förs en eller flera ihåliga hylsor, så kallade inlägg, in i slidan eller livmodern. Strålkällor placeras i hylsans hålighet.

Hylsorna får ligga kvar inne i kroppen och stråla ofta ca 10-15 minuter, men tiden varierar beroende på vilken teknik som används.

Behandlingen sker sängliggande i ett strålsäkert rum på sjukhuset. Efter några veckor kan det bli aktuellt med en ny behandling.

Fördelen med inre strålbehandling är att stråldosen i tumörområdet blir hög, medan de omgivande friska vävnaderna får en betydligt lägre stråldos.

Själva strålningen känns inte och strålningen stannar inte kvar i kroppen efter behandlingen.

Biverkningar av den inre strålbehandlingen är framför allt att slidans slemhinnor kan bli torra och sköra. Täta urinträngningar kan också förekomma. Problemen klingar vanligen av några veckor efter avslutad strålbehandling.

Berätta för din sjuksköterska eller din läkare om dina besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet.

Cytostatikabehandling

Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera olika cytostatika för att få bättre behandlingseffekt.

Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst.

Eventuella biverkningar kan vara trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Många drabbas också av stickningar i fötterna, neuropatier.

När behandlingen är avslutad försvinner besvären och håret växer ut igen. Eventuella neuropatier kan dock kvarstå längre tid.

Läs mer om cytostatikabehandling

Person med blå läkarhandskar hanterar provrör i ett labb.
Cancerfonden stödjer forskningsprojekt om livmoderhalscancer.

Forskning livmoderhalscancer

Cancerfonden är en av de största finansiärerna av svensk cancerforskning. 2018 beslutade vi att finansiera forskning för 606 miljoner till mer än 500 forskningsprojekt.

Se forskningsprojekt

Livet efter behandling

Prognos

Tack vare att allt fler kvinnor kommer under behandling på ett tidigt stadium, blir de flesta friska och återvänder till sitt normala liv. Prognosen är sämre om sjukdomen är spridd till andra organ.

Men även vid mer avancerad sjukdom går det ofta att hålla sjukdomen under kontroll under en längre tid. Syftet med behandlingen blir då att symtomen inte ska inverka för mycket på livskvaliteten.

Orsaker till livmoderhalscancer

Vetenskapliga studier visar att mer än 98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av ett mycket vanligt virus som heter humant papillomvirus, HPV, som sprids via sexuell kontakt.

För det mesta brukar en HPV-infektion gå över utan att ge några men, men cirka 15 olika virustyper, bland andra HPV 16, 18, 33 och 45 är förknippade med ökad risk för cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer.

Alla flickor mellan 10-12 år erbjuds sedan 2012 en kostnadsfri vaccination mot HPV-typerna 6, 11, 16 och 18.

HPV 6 och 11 orsakar könsvårtor, så kallade kondylom. I dag finns ett vaccin mot HPV 6, 11,16 och 18 och ett annat mot HPV 16 och 18. Från 2012 erbjuds alla flickor 10-12 år (i årskurs fem eller sex) kostnadsfri vaccination mot HPV-typerna 6, 11, 16 och 18 inom det allmänna vaccinationsprogrammet.

Vaccination tillsammans med regelbunden gynekologisk cellprovtagning i åldrarna 23 till 59 år ger ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer.

Mer om HPV-vaccination

Rökning och upprepade underlivsinfektioner är två viktiga faktorer som påverkar slemhinnan i livmoderhalsen och bidrar till en påfrestning av det lokala immunförsvaret.

På så vis ökar risken ytterligare för en kvarstående HPV-infektion som kan leda till cellförändring.

Vart ska jag vända mig?

Illustration av en sköterska och patient som håller om varandra.Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 020-59 59 59 eller mejla oss genom att klicka här. Samtalen är kostnadsfria.

Patientföreningar:

Gyncancerföreningarnas nationella samarbetsorganisation, Gynsam

Nätverket för gynekologisk cancer

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancersjukdom är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet.

En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig.

Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

Känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

Om livmodern

Livmoder, äggledare och äggstockar utgör kvinnans inre könsorgan. Livmodern (uterus) är belägen bakom urinblåsan. Till formen och storleken påminner livmodern om ett litet päron. 

Den slemhinna som bekläder livmoderns inre väggar kallas för endometriet och det är här cancer i livmoderkroppen kan uppstå. Den nedre delen av livmodern kallas livmoderhalsen (cervix). 

Längst ner finns livmodertappen (portio), som bekläds av skivepitelceller. Det är i skivepitelet som livmoderhalscancer oftast uppstår. Här tar man tar prov vid den gynekologiska cellprovtagningen. Cellerna i livmoderhalskanalen är av typen cylinderepitel (körtelceller).