Vad betyder provsvaret?

När du utreds för en misstänkt cancersjukdom tar vården prover på dig, oftast både blodprover och prov från den misstänkta tumören. Även när du har cancer och genomgår en behandling följer din läkare en del värden i ditt blod. Här förklarar vi lite vad de vanligaste proverna betyder.

Granskad av: Patrik Andersson, överläkare, specialist i internmedicin och hematologi, Södersjukhuset

Blodstatus

Via blodprov kan man se så kallad blodstatus där man tittar på de olika blodkropparna i blodet. Provet analyseras från hela blodet. Därför står det ofta ett B framför provresultatet.

Hur lång tid det tar att få svar på proverna kan variera. Vanligtvis kan du se ditt provsvar på 1177 efter ett par timmar upp till något dygn.

Här berättar vi om de vanligaste analyserna i ett blodstatus och referensvärden för varje prov. Referensvärden kan variera mellan olika laboratorier. Vår källa är Karolinska laboratoriet. 

Läkare tar blodprov för tumörmarkörer

B-Hemoglobin

Hemoglobin benämns B-Hb i provsvaret och är kroppens blodvärde.

Hemoglobinet transporterar syre till kroppens celler. Vid blodbrist kan du därför bli trött, andfådd och känna yrsel.

Om du har blodbrist kan du behöva blodtransfusion. Var gränsen går för när du behöver blodtransfusion är individuellt och beror på när du får symtom på blodbrist. Vanligtvis brukar en blodtransfusion behövas när blodvärdet har sjunkit ner mot 70-90 gram per liter.

Högt blodvärde kan bero på att du har druckit för lite. Koncentrationen av hemoglobin/liter blod blir då för hög, men den sjunker när vätska tillförs via dryck eller dropp.

Sjukdomen polycytemia vera ger också ett högt blodvärde.

Referensvärde:

  • Kvinnor: 117-153 
  • Män: 134-170 

Enhet: gram/liter

B-Trombocyter

Trombocyter benämns B-TPK i provsvaret och är trombocyternas partikelkoncentration. Ett annat namn för trombocyter är blodplättar.

De behövs för att sår inuti och utanpå kroppen ska sluta blöda och för att sårskorpor ska bildas. 

Om du har lågt trombocytvärde kan du få små blödningar, till exempel blöda näsblod, kissa blod eller få små blödningar i huden som ser ut som röda prickar, petekier. 

Vid tecken på blödningar kan du få trombocyttransfusion. Trombocyter från en blodgivare ges då som ett dropp.

Lågt trombocytvärde brukar inte orsaka stora, livshotande blödningar.

Högt trombocytvärde kan bero på att du har en inflammation i kroppen. Sjukdomen essentiell trombocytemi ger också höga trombocyter.

Referensvärde:

  • Kvinnor: 165-387
  • Män: 145-348

Enhet: tio upphöjt i nio/liter

B-Leukocyter

Leukocyter benämns B-LPK i provsvaren och är leukocyternas partikelkoncentration.

Leukocyter är ett annat namn för vita blodkroppar. De är en del av vårt immunförsvar och hjälper oss att stå emot infektioner. 

Det finns flera olika sorters vita blodkroppar, men i det här provet tittar man på den totala mängden vita blodkroppar i blodet. 

Om du har ett lågt värde är du extra infektionskänslig och ska undvika trånga utrymmen med mycket folk som till exempel kollektivtrafiken.

Du ska inte heller träffa människor som du vet är förkylda eller har någon annan infektion och du bör undvika att genomgå större ingrepp hos tandläkaren.

Högt antal vita blodkroppar orsakas framför allt av en infektion i kroppen. Immunförsvaret ser till att fler vita blodkroppar bildas för att kunna bekämpa infektionen.

Leukemier ger också ofta ett högt värde på vita blodkroppar.

Referensvärde:

  • Vuxna: 3,5-8,8

Enhet: tio upphöjt i nio/liter

 

B-Neutrofila

Neutrofila granulocyter benämns B-Neutrofila i provsvaren och är en form av vita blodkroppar. De har stor betydelse för att bekämpa bakterieinfektioner.

Du kan få låga neutrofiler om du genomgår en cancerbehandling. En del personer som har medfödda eller förvärvade immunbristsjukdomar kan också ha låga neutrofiler.

Om du har låga neutrofiler och får feber över 38 grader ska du genast kontakta vården för att få antibiotika. Det här tillståndet brukar kallas neutropen feber

Om du får cytostatikabehandling ges ibland en tillväxtfaktor för vita blodkroppar som heter G-CSF. Det ges för att undvika lågt värde av neutrofiler och för att de vita blodkropparna ska hinna stiga innan nästa cytostatikakur. G-CSF ges som sprutor i underhuden.

Förhöjt värde på neutrofiler ses vid infektioner som är orsakade av bakterier. Värdet kan också bli högt om du har fått G-CSF.

Referensvärde:

  • Vuxna: 1,6-5,9

Enhet: tio upphöjt i nio/liter

Erc(B)-MCH

MCH är en del av proverna som ingår i ett blodstatus. Provet tas vid utredning av blodbrist, anemi.

Provet talar om den genomsnittliga vikten på hemoglobinet som finns inuti de röda blodkropparna.

Högt MCH kan man ha vid brist på vitamin B-12 eller folsyra. Det kan också vara högt vid leversjukdomar och alkoholmissbruk.

Ett normalt MCH ses vid blodbrist som beror på blödning, hemolys (när blodkropparna går sönder) och vid anemi som beror på dålig njurfunktion eller infektioner.

Lågt MCH ses vid blodbrist som beror på brist på järn och vid en blodsjukdom som heter talassemi.

Referensvärde:

  • Vuxna 27-33

Enhet: pg

Erc(B)-MCV

MCV berättar om de röda blodkropparnas storlek.

Provet berättar om orsaken till en blodbrist.

Högt MCV betyder att blodkroppen är större än normalt. Det kan den vara vid brist på vitamin B-12 eller folat och vid alkoholism och nedsatt leverfunktion.

MCV är lågt när blodkroppen är mindre än normalt. Det kan den vara vid järnbrist.

Referensvärde:

  • Vuxna: 82-98

Enhet: fL

B-EVF

EVF som också kallas för hematokrit är ett mått på andelen röda blodkroppar i blodet.

Låga värden kan man se vid blodbrist, anemi.

Höga värden ser man vid en blodcancersjukdom som kallas för polycytemia vera. Den gör att kroppen producerar för många röda blodkroppar.

Referensvärde:

  • Kvinnor: 0,35-0,46
  • Män: 0,39-0,50

Blodprov – allmän kemi

En typ av blodprov kallas allmän kemi. Då undersöks till exempel olika mineraler i blodet, njurfunktion, levervärden och snabbsänka.

Provet analyseras ofta från plasma i blodet. Därför står det ofta ett P framför provsvaret, till exempel P-natrium. Plasma är den vätska som blir kvar efter att alla blodkroppar har tagits bort.

Ett annat sätt att analysera provet är med hjälp av serum. Då centrifugeras blodprovet så att blodkropparna klumpar ihop sig och lägger sig på botten av provröret. Vätskan ovanför kallas för serum och framför provsvaret står det då ett S, till exempel S-natrium.

Hur lång tid det tar att få svar på proverna kan variera. Vanligtvis kan du se ditt provsvar på 1177 efter ett par timmar upp till något dygn.

Här berättar vi lite om de vanligaste analyserna som ingår i allmän kemi. Referensvärdena utgår från att provet analyserats från plasma, vilket är det vanligaste.

Referensvärden kan variera mellan olika laboratorier. Vår källa är Karolinska laboratoriet. 

Natrium

Natrium benämns P-natrium eller S-natrium i provsvaren. Natrium är ett mineralämne och det är viktigt för kroppens vätskebalans.

Det mesta av kroppens natrium finns i vätskor som blodet. Det är njurarna som reglerar kroppens saltbalans. 

Ett högt natriumvärde kan bero på att du har druckit för lite, att du har förlorat vätska genom till exempel diarréer eller kräkningar, att njurarna inte fungerar som de ska eller att du har ätit för mycket salt. 

Lågt natriumvärde kan du få om du har druckit för mycket och inte fått i dig tillräckligt med salt. Det kan hända vid magsjuka, feber eller om du av andra orsaker har svettats mycket.

Du kan också samla på dig extra vätska i kroppen vid hjärtsvikt eller sjukdomar i lever eller njurar vilket kan ge ett lågt natriumvärde.

Behandling av ett avvikande natrium beror på vilken orsaken till det avvikande värdet är. Det kan till exempel vara att ge vätska eller att begränsa intaget av vätska eller att ge natrium som tabletter eller i dropp.

Referensvärde:

  • Vuxna: 137-145

Enhet: millimol/liter

Kalium

Kalium benämns P-Kalium eller S-Kalium i provsvaren och är ett mineralämne som har stor betydelse för alla kroppens celler. Särskilt viktigt är det för cellerna i våra muskler, vilket också inkluderar hjärtat. 

Vid lågt kalium kan du känna av muskelsvaghet och kramp. Hjärtats pumpförmåga kan också bli sämre.

Ett lågt kaliumvärde kallas hypokalemi och kan orsakas av läkemedel, att du har förlorat kalium genom diarré eller kräkningar, njursjukdom eller att du har ätit för mycket lakrits.

Högt kaliumvärde kallas hyperkalemi och kan göra att du mår illa, känner dig svag och att hjärtat kan slå oregelbundet.

Du kan få högt kalium av läkemedel, njursjukdom eller av stora skador på kroppen där kalium läcker ut från cellerna till blodet.

Både hypokalemi och hyperkalemi behandlas ofta med läkemedel. Det finns läkemedel som både kan höja och sänka kaliumvärdet.

Referensvärde:

  • Vuxna: 3,5-4,6

Enhet: millimol/liter

Kalcium

Kalcium benämns P-kalcium eller S-kalcium i provsvaren och är ett mineralämne som framför allt lagras i skelettet och i tänderna, men det finns även i blodet och i annan vävnad. 

Kalcium har betydelse för att musklerna ska kunna arbeta och vid brist på kalcium kan du få muskelkramp.

Det har också betydelse för nervimpulser, för att blodet ska kunna koagulera och vid bildning av hormoner.

Kalciumhalten i kroppen regleras av njurarna, för att sänka halten, och av ett hormon som bildas i bisköldkörtlarna och av D-vitamin, för att höja halten.

Vid tumörer i skelettet kan kalcium frisättas till blodet och du kan få ett högt kalciumvärde, det vill säga hyperkalcemi. Det kan leda till förvirring, lågt blodtryck, oregelbunden hjärtrytm och muskelsvaghet.

Behandling som sätts in beror på vad orsaken till det förhöjda eller sänkta värdet är.  

Referensvärde:

  • Vuxna: 2,15-2,50

Enhet: millimol/liter

Albumin

Albumin benämns P-albumin eller S-albumin i provsvaret. Det är ett äggviteämne, ett protein, och har till uppgift att transportera olika ämnen i blodet och att binda vatten till blodbanan.

När någon är undernärd blir det brist på albumin i kroppen och vätska läcker ut från blodbanan. Det ger en ökad samling av vätska i andra vävnader. Det är därför barn som lider av undernäring får svullna magar.

Ämnen som transporteras av albumin är ämnen som inte är vattenlösliga, till exempel en del hormoner och fettsyror.

Albuminvärdet används för att utreda rubbningar i proteintillverkningen vid leverskador eller proteinförluster vid njursjukdom.

Referensvärde:

  • 18-39 år: 35-48
  • 40-69 år: 36-45
  • från 70 år: 34-45

Enhet: gram/liter

Kreatinin

Kreatinin benämns P-kreatinin eller S-kreatinin i provsvaren. Provet tas för att se hur njurarna fungerar.

Kreatinin bildas i musklerna när kroppen bryter ner kreatinfosfat, kroppens energireserv. Din muskelmassa påverkar hur mycket kreatinin som bildas i din kropp. 

Kroppen använder njurarna för att göra sig av med kreatinet. Att mäta halten av kreatinin berättar hur dina njurar fungerar.

Höga värden kan, förutom att inte njurarna fungerar som de ska, bero på vätskebrist eller ett stopp från njurarna till urinblåsan till exempel en njursten eller prostataförstoring. En del läkemedel kan också höja kreatininvärdet tillfälligt.

Ett lågt kreatinin behöver inte åtgärdas. Det kan bero på liten mängd muskelmassa.

Referensvärde:

  • Kvinnor: mindre än 90
  • Män: mindre än 100

Enhet: mikromol/liter

e-GFR

För att kunna beräkna kreatininvärdet, njurfunktionen, bättre görs ofta en automatisk beräkning där man väger in faktorer som till exempel ålder och kön. Det kallas e-GFR.

Den här beräkningen minskar problemet med sådant som kan påverka värdet, som olika kroppsstorlekar, och beräknar värdet för en normalstor person. Det som mäts är hur snabbt njurarna filtrerar blodet.

Referensvärde:

  • 18-50 år: mer än 80
  • över 50 år: mer än 60

Enhet: milliliter/minut/1,73 kvadratmeter kroppsyta

ASAT

Aspartataminotransferas benämns ASAT i provsvaren. Det är ett enzym som finns i röda blodkroppar, lever, hjärta, bukspottkörteln och njurarna. 

Vanligtvis är värdet i blodet lågt, men vid skador på de här organen eller på kroppsvävnad läcker enzymet ut i blodet. Ju större omfattning av skadan desto högre blir ASAT i blodet. 

ASAT tas ofta samtidigt som ALAT. Genom att jämföra förhållandet mellan de båda värdena får man hjälp att avgöra om det är levern eller något annat organ som har skadats.

Referensvärde:

  • Kvinnor: mindre än 0,61
  • Män: mindre än 0,76

Enhet: mikrokat/liter

ALAT

Alaninaminotransferas benämns ALAT i provsvaren och är ett enzym som finns i röda blodkroppar, lever, hjärta, bukspottkörtel och njurar.

Till skillnad från ASAT finns ALAT bara i cytoplasman hos leverceller och därför kan värdet bli lägre vid en leverskada än vid provtagning av ASAT.

ALAT tas ofta samtidigt som ASAT. Genom att jämföra förhållandet mellan de båda värdena får man hjälp att avgöra om det är levern eller något annat organ som har skadats.

Referensvärde:

  • Kvinnor: mindre än 0,76
  • Män: mindre än 1,1

Enhet: mikrokat/liter

G-GT

Gamma-Glutamyl Transferas benämns G-GT i provsvaren. Det är ett enzym som i huvudsak finns i levercellerna. 

Provet tas för att mäta om det finns någon störning i levern.

G-GT påverkas och stiger vid fettlever och alkoholmissbruk. Fettlever är ett tillstånd där det lagras in fett i levern på grund av ohälsosamma levnadsvanor.

Referensvärde:

  • Kvinnor 18-41 år: mindre än 0,76
  • Kvinnor över 41 år: mindre än 1,3
  • Män 18-41 år: mindre än 1,4
  • Män över 41 år: mindre än 2,0

Enhet: mikrokat/liter

ALP

Alkalisk Fosfatas benämns ALP i provsvaren. Det är ett enzym som finns i hela kroppen, men framför allt i lever och skelett. 

Provet tas när det finns misstanke om sjukdomar i lever eller skelett. Värdet bedöms tillsammans med andra levermarkörer.

Referensvärde:

  • Vuxna: 0,7-1,9

Enhet: mikrokat/liter

Bilirubin

Bilirubinvärde kan finnas med bland provresultaten. När hemoglobin i de röda blodkropparna bryts ner bildas bilirubin. Bilirubinet utsöndras sedan från levern, via gallan, till tarmen. 

Om leverns funktion är nedsatt eller om det är stopp i gallvägarna kan den här processen störas. Bilirubinet går då istället ut i blodet.

Tecken på det kan vara att du blir gul i ögonvitor och i huden så kallad gulsot, ikterus. Även färgen på avföringen kan ändras och bli mer kittfärgad.

En ökad nedbrytning av röda blodkroppar, så kallad hemolys, kan också ge ett förhöjt bilirubinvärde.

Referensvärde:

  • Vuxna: mindre än 26

Enhet: mikromol/liter

LD

Laktatdehyrdogenas benämns LD i provsvaren. Det är ett enzym som finns i cellernas cytoplasma. 

Cellens membran släpper in syre och näring och släpper ut avfallsprodukter och koldioxid. Om membranet har skadats släpps även andra ämnen, som enzymet LD, ut i blodet.

När LD-rika organ, som röda blodkroppar, hjärta, lever, skelett och muskler, skadas blir ökningen av LD i blodet stor. Det är ett ospecifikt mått på vävnadsskada, det vill säga cellsönderfall.

Lymfom och andra, snabbväxande, tumörer kan ge ett förhöjt LD.

Referensvärde:

  • 18-70 år: mindre eller lika med 3,5
  • över 70 år: mindre eller lika med 4,3

Enhet: mikrokat/liter

CRP

C-reaktivt protein benämns CRP i provsvaren men kallas ofta i dagligt tal för snabbsänka. Det är ett protein som finns i blodet. Proteinet ingår i kroppens immunförsvar. 

CRP-värdet ökar när du får en infektion som beror på bakterier och sjunker när infektionen läker.

Inflammationer i kroppen gör också att CRP stiger. Tumörer är ofta inflammerade och det ger ett förhöjt CRP.

Även efter en operation kan CRP stiga trots att du inte fått någon infektion i samband med ingreppet.

Referensvärde:

  • mindre än 3

Enhet: milligram/liter

Pankreasamylas

Pankreasamylas är ett enzym som behövs i matsmältningen för att kunna bryta ner kolhydrater. Det bryter ner stärkelse till mindre sockermolekyler.

Enzymet bildas i bukspottkörteln.

Mängden pankreasamylas i blodet analyseras för att se om det finns några sjukdomar som påverkar bukspottkörtelns funktion. Det kan till exempel handla om inflammation i buskpottkörteln eller bukspottkörtelcancer.

Referensvärde:

  • Vuxna 0,15-1,10 

Enhet: mikrokat/liter

Cancermarkörer eller tumörmarkörer

Många cancertumörer ger en ökad mängd mätbara substanser i blodet. De kallas tumörmarkörer eller cancermarkörer.

Ett avvikande värde på en tumörmarkör kan vara till hjälp under en cancerutredning och kan ligga till grund för att räkna ut en prognos för den person som är sjuk.

Tumörmarkörerna används också för att utvärdera behandlingseffekten.

Hur lång tid det tar att få svar kan variera, men vanligtvis kommer det inom ett eller ett par dygn.

Här berättar vi om de mest använda tumörmarkörerna. Det finns en rad andra mycket användbara tumörmarkörer vid en del lite mer ovanliga cancerformer till exempel sköldkörtelcancer.

Referensvärden kan variera mellan olika laboratorier. Vår källa är Karolinska laboratoriet. 

Alfa-fetoprotein

Alfa-fetoprotein benämns AFP i provsvaret. Det bildas av könsceller och leverceller. Provet är därför en tumörmarkör vid testikelcancer och levercancer.

Om man har högt värde när man får diagnosen och det tar lång tid för värdet att bli normalt under behandling innebär det en sämre prognos.

Värdet följs för att kunna utvärdera effekten av en behandling.

Referensvärde:

  • mindre än 8

Enhet: mikrogram/liter

CA-125

CA-125 är ett glykoprotein, en kombination av socker och äggviteämne. Det blir förhöjt vid en viss form av äggstockscancer.

CA-125 är av stor vikt för att kunna avgöra om en tumör i äggstocken är godartad eller elakartad.

Om man har högt värde betyder det oftast att sjukdomen spridd, något som försämrar prognosen.

Värdet följs för att kunna utvärdera behandlingseffekten.

Referensvärde:

  • mindre än 35

Enhet: kiloE/liter

CA 19-9

CA 19-9 är ett ämne som kan vara förhöjt vid cancer i bukspottkörteln eller i gallvägarna.

Omkring fem procent av befolkningen saknar CA 19-9. Det gör att bland de som har bukspottkörtelcancer är det 80-95 procent som har ett förhöjt värde.

Högt värde talar för spridd sjukdom.

Värdet följs för att kunna utvärdera behandlingseffekten.

Referensvärde:

  • mindre än 34

Enhet: kiloE/liter

CA 15-3

CA 15-3 är ett ämne som kan vara förhöjt vid bröstcancer. Hos personer med spridd bröstcancer har 75-90 procent ett förhöjt värde.

Högt värde på CA 15-3 talar för spridd bröstcancer och sämre prognos.

Värdet följs för att kunna utvärdera effekten av en behandling, framför allt hos de med spridd bröstcancer.

Referensvärde:

mindre än 35

  • Enhet: kiloE/liter

CEA

CEA är ett glykoprotein, en kombination av socker och äggviteämne. Det produceras i mag-tarmkanalen när vi utvecklas som foster.

Hos vuxna är värdet vanligtvis lågt, men kan bli högt vid en rad olika cancerformer. Den vanligaste orsaken till förhöjt CEA är cancer i magtarmkanalen.

Högt värde talar för spridd sjukdom.

Värdet följs för att kunna utvärdera effekten av en behandling.

Referensvärde:

  • mindre än 5,0

Enhet: mikrogram/liter

hCG (beta)

hCG (beta) är ett hormon som produceras av moderkakan. En del tumörer, som tumörer i testikeln, producerar hCG.

Vid testikelcancer är kombinationen AFP och hCG (beta) avgörande när man väljer  behandling och uppföljning. 

Referensvärde:

Enhet: IE/liter

mindre än 0,7

PSA-prov

Prostataspecifikt antigen (PSA) är ett enzym som produceras i prostatakörteln hos både friska män och män med prostatacancer.

PSA-halten i blodet ökar vid prostatacancer. Det beror bland annat på att cancern bryter ner prostatavävnaden, så att mer PSA läcker ut i blodet.

Ett förhöjt värde gör att du kan behöva utredas för en eventuell prostatacancer.

Provet följs också för att kunna utvärdera en behandling och tidigt se tecken på återfall.

Referensvärde:

  • under 70 år: mindre än 3
  • 70-80 år: mindre än 5
  • över 80 år: mindre än 7

Enhet: mikrogram/liter

Läs mer om PSA-prov

Vävnadsprover

Prov från en tumör, en polyp eller någon annan vävnad i kroppen kallas för ett vävnadsprov.

Själva provet kan göras som en biopsi eller genom att ta bort vävnad vid en operation eller endoskopi. Provet skickas sedan för analys hos en patolog.

Beroende på vad det är för prov som ska analyseras och vilken diagnos man letar efter kan det variera hur lång tid det tar innan det kommer ett svar från patologen.

Här berättar vi lite om en del av de analyser som görs.

Cytologi

Cytologi är läran om cellen. Cytologi innebär att man tittar på sjukliga processer på cellnivå för att kunna ställa en diagnos.

Det används framför allt för att titta på tumörer, men också för att titta på en del infektioner och inflammationer. 

En stor del av de prover som analyseras är tagna vid gynekologiska cellprovtagningar.

Histologi

Histologi är läran om vävnad i kroppen.

För att undersöka ett vävnadsprov färgas det med hjälp av olika metoder för att få en överblick över cellerna och molekyler i vävnaden. 

När vävnadens färgas går det att få fram information om det finns specifika celler och cellstrukturer. Det går också att se enskilda delar i cellerna och om de har ett, för en viss sjukdom, karakteristiskt utseende. 

Patologen väljer färgningsmetoder efter vilka förändringar de letar efter.

Läs mer om vad vad en patolog gör

Flödescytometri

Flödescytometri är en mätteknik som används för att få uppgifter om en cells kemiska och fysiska egenskaper.

Tack vare tekniken kan man få fram cellens storlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning. Det gör att cellerna kan sorteras.

Undersökningen används bland annat vid misstänkt blodcancer. Det går då att sortera ut de olika vita blodkropparna och se vilka markörer/antigen de har på sin yta.

Det här är till hjälp när man väljer behandling. Det finns antikroppar som går att ge till personer som har vissa former av antigen på sina vita blodkroppar medan det inte går till andra. 

För att göra flödescytometri används en maskin som bearbetar och presenterar en eller flera mätningar på enstaka celler ur en lösning med olika celler.

Cellerna färgas med ett fluorescent, självlysande, färgämne. Fluorescensen mäts hos varje cell när den passerar en laserstråle.

Molekylärpatologi

Molekylärpatologi tittar på speciella molekylära förändringar hos cancerceller.

Oftast handlar det om mutationer i cellen som stimulerar tumörens tillväxt och överlevnad. 

För att kunna ge målinriktad behandling till någon är molekylärpatologi avgörande. Det finns en mängd olika läkemedel som fungerar på olika tillväxtfaktorer. 

Svar på dina prover

Hur du får svar på de prover som tagits skiljer sig åt beroende på vilka prover som tagits och var du lämnat proverna. Det är därför svårt att säga exakt hur just du får ditt svar, men en del provsvar kan du själv se om du loggar in i din journal på 1177.

Andra svar får du av din läkare, antingen via ett läkarbesök eller via brev.

Om du har frågor om dina provsvar eller saknar svar på prover som tagits är det bäst att  kontakta den mottagning som beställde provtagningen.

En del av de prover du lämnar i vården, som blodprov eller vävnadsprov, kan komma att sparas i en så kallad biobank.

Läs mer om biobanker


Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.