Bukspottkörtelcancer (pankreascancer)

Ultraljud är ofta den första undersökningen om läkaren misstänker cancer i bukspottkörteln.

Det är en enkel undersökning då ofarliga ljudvågor sänds in mot körteln från en sond som förs över patientens buk.

Ljudvågornas eko utnyttjas för att framställa en bild på en bildskärm där läkaren kan se om det finns något onormalt.

Om tveksamhet fortfarande föreligger efter en konventionell ultraljudsundersökning kan man undersöka bukspottkörteln med ett minimalt ultraljudsinstrument fäst på ett gastroskop som förs ner genom matstrupe och magsäck till tolvfingertarmen, som ju ligger runt bukspottkörtelhuvudet.

Undersökningen görs främst för att se om det finns någon tumör och om den i så fall har spridit sig till levern.

Läs mer om ultraljud

Vid bukspottkörtelcancer är datortomografi en röntgenmetod som framför allt används för att avgöra cancerns storlek, växtsätt och spridning.

Patienten ligger vid undersökningen på en brits inne i en cirkelformad öppning i apparaten.

Bilden sammanställs av en avancerad dator och kan visas på en bildskärm. På datortomografi kan man bland annat se hur tumören växer i förhållande till andra organ och blodkärl, vilket är viktigt att veta inför en eventuell operation.

Man ser också om tumören spritt sig till andra organ, i första hand levern.

Om patienten har gulsot brukar gallgångarna och bukspottkörteln undersökas med en endoskopisk metod för kontraströntgen.

Den kallas ERCP och med dess hjälp kan läkaren avgöra om stoppet beror på en gallsten eller har annan orsak.

Vid ERCP förs ett endoskop, ett speciellt gastroskop, via munnen och matstrupen ned till bukspottkörtelns och gallgångens gemensamma mynning i tolvfingertarmen.

Genom endoskopet sprutas kontrastvätska in i utförsgången.

Om det är en sten som orsakar stoppet tas den bort. Om stoppet orsakas av en tumör brukar ett plaströr läggas in genom tilltäppning så att gallan kan rinna ned till tarmen på normalt sätt.

Läs mer om gallvägscancer

ERCP används idag inte längre för diagnostik utan skall i huvudsak ses som en behandlingsmetod.

PTC är en metod som används allt mer sällan. En nål som sticks in genom huden till levern och i en av dess gallgångar sprutas kontrastmedel in.

Därefter tas röntgenbilder, som visar var i gallgångarna det är stopp.

Även med denna metod kan ett plaströr läggas in, men gallan kommer då inte alltid ner till tarmen (ibland lyckas man passera hindret även med denna – svårare – metod) och då får gallan rinna ut i en påse som sätts fast på PTC-slangen.

Magnetkamera, (MR) är ytterligare en teknik som kan användas för att ta bilder av bukspottkörteln och gallgångarna.

Den får för närvarande ses som ett komplement till datortomografi och ERCP, men används allt mer ofta eftersom den ger samma information som datortomografi utan att använda någon strålning och i vissa fall kan den ge kompletterande information.

Om en patient ska rekommenderas en operation som syftar till att få bort hela cancern rör det sig om en omfattande operation.

Det innebär att en första undersökning riktar sig mot att fastställa att patienten har resurser att klara operationen och en möjlig komplikation.

Hjärta, lungor, njurar och andra organ måste undersökas noga. Också de mentala resurserna är viktiga – patienten måste orka medverka i efterförloppets behandling.

En annan förutsättning för operation är att cancern inte har spridit sig utanför bukspottkörteln. Exempelvis in i de större blodkärl som finns alldeles utanför bukspottkörteln eller gett upphov till metastaser, dottertumörer, i andra organ. 

Den vanligaste operationen för bukspottkörtelcancer kallas Whipples operation. Man tar då bort körtelns högra del eftersom cancern i de flesta fall växer där.

Ibland opereras också en del av mittdelen bort. Samtidigt avlägsnas tolvfingertarmen, en liten bit av tunntarmen, gallblåsan, en del av gallgången och ibland nedre delen av magsäcken.

Tolvfingertarmen tas bort eftersom dess blodförsörjning går genom bukspottkörtelns högra del och alltså försvinner när bukspottkörteln opereras.

Gallgången avlägsnas därför att det finns stor risk för att cancer sprids via den. Även lymfkörtlar och lymfkärl i bukspottkörtelns närmaste omgivning opereras bort.

Den första delen av tunntarmen ta bort av operationstekniska orsaker och nedre delen av magsäcken för att slippa saltsyran från magen.

Efter operationen försämras utsöndringen av körtelns matsmältningsenzymer. Därför brukar patienten i stället få enzymer i kapslar.

Efter operationen får cirka var femte patient diabetes, vilken då vanligen leder till livslång insulinbehandling.

Å andra sidan kan en diabetes, som varit ett delsymtom på sjukdomen, förbättras då tumören avlägsnats – i enstaka fall till och med försvinna helt.

Det förekommer också tumörer i den vänstra delen av bukspottkörteln (kroppen och svansen).

Dessa tumörer upptäcks oftast senare eftersom de ju inte kan ge upphov till gulsot, men de kan å andra sidan opereras genom en väsentligt mindre operation (mindre risktagande, mindre resttillstånd).

Så vitt man vet i dag kan cancer i bukspottkörteln inte botas med vare sig cytostatika eller strålning.

Cytostatika under ett halvt år efter operationen kan minska risken för återfall något och ges som en rutinbehandling till dem som kan förväntas tåla den tuffa behandlingen (”adjuvantbehandling”).

Ibland ges sådan behandling före operation i avsikt att krympa tumören för att den exempelvis ska lossna från ett av de blodkärl som påverkats.

Resultatet av sådan förbehandling med cytostatika och samtidig strålning utvärderas i vetenskapliga studier ("neoadjuvant behandling").

Man studerar även effekten av olika cytostatika eller kombinationer av cytostatika som efterbehandling vid kirurgi.

För att det ska bli en god vård behövs ett team med aktiv helhetssyn och förmåga att samarbeta runt patienten.

I teamet ingår olika läkare, sjuksköterska, dietist och kurator och i en del fall också företrädare för hemsjukvården.

• Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
• När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd samt vad du själv anser är viktigt.

Läkaren bör tillsammans med övrig vårdpersonal gå igenom de olika lindrande behandlingar som kan behövas, men också diskutera deras för- och nackdelar med patienten och gärna en närstående.

Därefter kan vårdpersonal och patient tillsammans lägga upp en plan, som tar hänsyn till varje patients behov och önskemål.

Planen ska givetvis vara så flexibel att den kan anpassas efterhand som patientens tillstånd förändras.

Vårdteamets uppgift är att se till patientens hela livssituation och tillgodose flera behov: fysiska, psykiska, sociala och andliga. Även de närstående behöver stöd i sin situation.

I dag finns goda möjligheter till bra smärtlindring, vilket är en viktig åtgärd för patienter som har ont.

Läs mer om smärtbehandling

Både gulsot och klåda är vanliga symtom på cancer i bukspottkörteln. De kan ofta avhjälpas samtidigt, eftersom båda orsakas av att gallan inte kan rinna ut på normalt sätt i tolvfingertarmen.

'En metod är att sätta in ett plast- eller metallrör, en så kallad stent, som leder gallan förbi tumören.

Det läggs in med hjälp av ett endoskop, som förs ned via munnen, matstrupen och magsäcken. I enstaka fall krävs en operation för att leda gallan förbi cancertumören.

I en del fall hjälper inte någon av de behandlingar som beskrivits ovan mot klådan. Då finns flera andra metoder.

Om patienten har torr hud kan den smörjas med fuktighetsbevarande kräm. Om huden inte är torr finns andra medel som kan användas för att stoppa klådan.

Ljumma bad har vetenskapligt visat sig lindra klådan, om än kortvarigt.

Om varken kräm eller andra medel för att behandla huden hjälper finns läkemedel (exempelvis antihistamin) som kan prövas.

Illamående, kräkningar och matleda är andra besvär som kan förekomma och orsakas av själva sjukdomen.

Men illamåendet kan förstärkas av att patienterna drabbas av förstoppning.

Den kan i sin tur vara en följd av att man får för lite vätska, blir inaktiv och förstärks av morfin som ges mot smärta. Därför är det viktigt att dricka tillräckligt mycket.

Matvaror och läkemedel mot förstoppning

Vissa matvaror kan också minska risken för förstoppning, till exempel katrinplommon och linfrön. Det finns också läkemedel mot både illamående och förstoppning.

Ibland beror illamåendet och kräkningarna på att cancern har vuxit så att den hindrar passagen genom tolvfingertarmen.

Oftast åtgärdas det idag genom att man med gastroskopiteknik för ner ett grovt metallnätsrör förbi hindret som oftast sitter i tolvfingertarmen.

Ibland krävs dock en operation för att leda maginnehållet förbi hindret.

Den viktiga maten

Ibland rekommenderas cancerpatienter att äta fetare mat än normalt för att få i sig tillräckligt med näring.

Vid cancer i bukspottkörteln kan detta i stället få motsatt effekt, eftersom nedbrytningen av fett i tarmen ofta är försämrad.

Tillförsel av enzym vid varje måltid kan minska dessa problem. Det viktigaste är inte att maten är maximalt näringsriktig utan att den är så aptitlig och anpassad efter vad patienten vill ha att den blir uppäten.

Alltför stora portioner och anhörigas tjat kan motverka ätandet hos de patienter som känner motvilja mot maten – då krävs en maximal anpassning till patienten för att kunna balansera motviljan mot behovet.

Läs mer om mat vid cancer