Fakta
- Cancer i bukspottkörteln börjar oftast i de gångar som finns i körteln och som bukspottet rinner genom
- Tumören syns först vid undersökning med riktat ultraljud, datortomografi eller magnetkamera
- Bukspottkörtelcancer kallas även pankreascancer
Det finns flera tumörsjukdomar som uppkommer runt bukspottkörtelhuvudet. Dessa behandlas kirurgiskt på likartat sätt som bukspottkörtelcancer, men prognosen skiljer sig.
Cancer i bukspottkörteln (pankreas) börjar oftast i de gångar som finns i körteln och som bukspottet rinner genom. En cell har börjat dela sig ohämmat och efter en tid – kanske flera år – bildat en tumör.
Det finns en del mer sällsynta hormonproducerande former av cancer i bukspottkörteln. De har en helt annan behandling och bättre prognos.
Cancer i bukspottkörteln är en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.
Vanliga symtom på bukspottkörtelcancer är
Symtomen på cancer i bukspottkörteln är i många fall ganska diffusa och kommer ofta i ett sent skede av sjukdomen.
Fördjupning symtom på bukspottkörtelcancer:
Gulsot (ikterus) är ett vanligt symtom på bukspottkörtelcancer. Det uppkommer när cancern växer i körtelns högra del där stora gallgången passerar.
Cancern täpper igen gallgången. När gallan på så sätt hindras från att rinna ut i tolvfingertarmen anhopas gallfärgämnet bilirubin i blodet och tas upp av kroppens vävnader.
Resultatet blir att ögonvitor och hud färgas gula. Dessutom brukar urinen bli mörkare än vanligt, medan avföringen blir ljusare.
Tillsammans med gulsoten förekommer ibland klåda som för en del patienter är det besvärligaste symtomet.
De flesta fall av gulsot har dock helt andra orsaker än cancer i bukspottkörteln, till exempel att en sten täpper till gallgången eller att hepatit-virus ger inflammation i levern.
Smärta i buken är ett annat symtom på bukspottkörtelcancer. Många patienter säger att den sitter långt inne i magen och strålar ofta ut i ryggen.
Det brukar vara en molande värk som inte påverkas av rörelser eller matintag och inte varierar med tiden på dygnet.
En del patienter känner den snarare som en ständig trötthet i ryggen som förvärras när de ligger. Smärtan släpper aldrig och blir gradvis värre.
Aptitlöshet och viktminskning är andra vanliga symtom på cancer i bukspottkörteln. Dessa symtom brukar uppmärksammas först i ett sent stadium av sjukdomen.
Aptitlösheten och viktnedgången leder till energibrist som i sin tur kan ge trötthet, retlighet och nedstämdhet.
I mer avancerade fall kan man se förändrad avföring. Cancern kan leda till minskad tillverkning av bukspottkörtelns enzymer. Det medför i sin tur att fettet i maten inte kan brytas ner i tarmen.
Då blir avföringen rik på fett, vilket man kan se genom att den flyter på vattnet i toaletten och är svår att spola ner. Den luktar då oftast också mycket illa.
Diabetes, kan någon gång vara det första tecknet på cancer i bukspottkörteln. Det är då så kallad åldersdiabetes eller typ 2-diabetes.
Typiskt för dessa fall är att de faktorer som normalt brukar förklara åldersdiabetes saknas, till exempel övervikt.
Varje år får omkring 1 200 - 1 300 personer i Sverige bukspottkörtelcancer. Sjukdomen är ungefär lika vanlig bland män som bland kvinnor.
Cancer i bukspottkörteln är ovanlig bland yngre personer. Tre fjärdedelar av patienterna är över 65 år.
Statistiken är dock något osäker (liksom vid några andra av bukens cancersjukdomar) när det gäller bukspottkörtelcancer.
Det beror på att cancern kan vara svår att diagnosticera. Det medför att många fall inte registreras i Socialstyrelsens cancerregister.
Läs mer om statistik för bukspottkörtelcancer
Flera av de första symtomen vid cancer i bukspottkörteln (buksmärta, viktnedgång, aptitlöshet) är desamma som vid magsäckscancer eller tjocktarmscancer och ändtarmscancer.
Därför är det inte ovanligt att utredningen börjar med undersökningar som till exempel gastroskopi eller undersökning av tjocktarmen.
Det gäller särskilt i fall när det inte finns några tecken på gulsot. Men dessa undersökningar kan inte upptäcka en cancer i bukspottkörteln.
Tumören syns först vid undersökning med riktat ultraljud, datortomografi eller magnetkamera.
Det enda sättet att säkert avgöra om en patient har en elakartad tumör i bukspottkörteln är att ta ut en liten bit vävnad (biopsi), vars celler undersöks i mikroskop.
Ett sådant vävnadsprov kan tas ut med en tunn nål samtidigt som bukspottkörteln undersöks med ultraljud eller endoskopi.
Om bildundersökningen talar för att det föreligger en cancer som kan opereras bort tar man inget cellprov eftersom det då finns en liten risk att sprida tumören genom stickkanalen och eftersom man under operationen kan ta de vävnadsprov man behöver.
Blir det däremot fråga om annan behandling än operation måste man säkerställa att det rör sig om en cancer innan behandlingen startar.
De här metoderna använder man för att undersöka bukspottkörtelcancer:
Ultraljud är ofta den första undersökningen om läkaren misstänker cancer i bukspottkörteln.
Det är en enkel undersökning då ofarliga ljudvågor sänds in mot körteln från en sond som förs över patientens buk.
Ljudvågornas eko utnyttjas för att framställa en bild på en bildskärm där läkaren kan se om det finns något onormalt.
Om tveksamhet fortfarande föreligger efter en konventionell ultraljudsundersökning kan man undersöka bukspottkörteln med ett minimalt ultraljudsinstrument fäst på ett gastroskop som förs ner genom matstrupe och magsäck till tolvfingertarmen, som ju ligger runt bukspottkörtelhuvudet.
Undersökningen görs främst för att se om det finns någon tumör och om den i så fall har spridit sig till levern.
Vid bukspottkörtelcancer är datortomografi en röntgenmetod som framför allt används för att avgöra cancerns storlek, växtsätt och spridning.
Patienten ligger vid undersökningen på en brits inne i en cirkelformad öppning i apparaten.
Bilden sammanställs av en avancerad dator och kan visas på en bildskärm. På datortomografi kan man bland annat se hur tumören växer i förhållande till andra organ och blodkärl, vilket är viktigt att veta inför en eventuell operation.
Man ser också om tumören spritt sig till andra organ, i första hand levern.
Om patienten har gulsot brukar gallgångarna och bukspottkörteln undersökas med en endoskopisk metod för kontraströntgen.
Den kallas ERCP och med dess hjälp kan läkaren avgöra om stoppet beror på en gallsten eller har annan orsak.
Vid ERCP förs ett endoskop, ett speciellt gastroskop, via munnen och matstrupen ned till bukspottkörtelns och gallgångens gemensamma mynning i tolvfingertarmen.
Genom endoskopet sprutas kontrastvätska in i utförsgången.
Om det är en sten som orsakar stoppet tas den bort. Om stoppet orsakas av en tumör brukar ett plaströr läggas in genom tilltäppning så att gallan kan rinna ned till tarmen på normalt sätt.
ERCP används idag inte längre för diagnostik utan skall i huvudsak ses som en behandlingsmetod.
PTC är en metod som används allt mer sällan. En nål som sticks in genom huden till levern och i en av dess gallgångar sprutas kontrastmedel in.
Därefter tas röntgenbilder, som visar var i gallgångarna det är stopp.
Även med denna metod kan ett plaströr läggas in, men gallan kommer då inte alltid ner till tarmen (ibland lyckas man passera hindret även med denna – svårare – metod) och då får gallan rinna ut i en påse som sätts fast på PTC-slangen.
Magnetkamera, (MR) är ytterligare en teknik som kan användas för att ta bilder av bukspottkörteln och gallgångarna.
Den får för närvarande ses som ett komplement till datortomografi och ERCP, men används allt mer ofta eftersom den ger samma information som datortomografi utan att använda någon strålning och i vissa fall kan den ge kompletterande information.
Cancer i bukspottkörteln kräver ibland en omfattande behandling och man behöver gå igenom allting i förväg så att du kan ta ställning till olika alternativ och är beredd på vad som ska hända.
Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.
Läkaren kommer att diskutera många olika frågor med dig för att kunna välja den behandling som passar i just din situation.
Om de olika behandlingsmetoderna:
Om en patient ska rekommenderas en operation som syftar till att få bort hela cancern rör det sig om en omfattande operation.
Det innebär att en första undersökning riktar sig mot att fastställa att patienten har resurser att klara operationen och en möjlig komplikation.
Hjärta, lungor, njurar och andra organ måste undersökas noga. Också de mentala resurserna är viktiga – patienten måste orka medverka i efterförloppets behandling.
En annan förutsättning för operation är att cancern inte har spridit sig utanför bukspottkörteln. Exempelvis in i de större blodkärl som finns alldeles utanför bukspottkörteln eller gett upphov till metastaser, dottertumörer, i andra organ.
Den vanligaste operationen för bukspottkörtelcancer kallas Whipples operation. Man tar då bort körtelns högra del eftersom cancern i de flesta fall växer där.
Ibland opereras också en del av mittdelen bort. Samtidigt avlägsnas tolvfingertarmen, en liten bit av tunntarmen, gallblåsan, en del av gallgången och ibland nedre delen av magsäcken.
Tolvfingertarmen tas bort eftersom dess blodförsörjning går genom bukspottkörtelns högra del och alltså försvinner när bukspottkörteln opereras.
Gallgången avlägsnas därför att det finns stor risk för att cancer sprids via den. Även lymfkörtlar och lymfkärl i bukspottkörtelns närmaste omgivning opereras bort.
Den första delen av tunntarmen ta bort av operationstekniska orsaker och nedre delen av magsäcken för att slippa saltsyran från magen.
Efter operationen försämras utsöndringen av körtelns matsmältningsenzymer. Därför brukar patienten i stället få enzymer i kapslar.
Efter operationen får cirka var femte patient diabetes, vilken då vanligen leder till livslång insulinbehandling.
Å andra sidan kan en diabetes, som varit ett delsymtom på sjukdomen, förbättras då tumören avlägsnats – i enstaka fall till och med försvinna helt.
Det förekommer också tumörer i den vänstra delen av bukspottkörteln (kroppen och svansen).
Dessa tumörer upptäcks oftast senare eftersom de ju inte kan ge upphov till gulsot, men de kan å andra sidan opereras genom en väsentligt mindre operation (mindre risktagande, mindre resttillstånd).
Så vitt man vet i dag kan cancer i bukspottkörteln inte botas med vare sig cytostatika eller strålning.
Cytostatika under ett halvt år efter operationen kan minska risken för återfall något och ges som en rutinbehandling till dem som kan förväntas tåla den tuffa behandlingen (”adjuvantbehandling”).
Ibland ges sådan behandling före operation i avsikt att krympa tumören för att den exempelvis ska lossna från ett av de blodkärl som påverkats.
Resultatet av sådan förbehandling med cytostatika och samtidig strålning utvärderas i vetenskapliga studier ("neoadjuvant behandling").
Man studerar även effekten av olika cytostatika eller kombinationer av cytostatika som efterbehandling vid kirurgi.
När cancern växer så att den inte kan opereras bort eller när den återkommer efter tidigare operation finns flera åtgärder som kan vidtas för att lindra symtomen.
Detta brukar kallas palliativ behandling. Den palliativa behandlingen kan innebära flera olika typer av åtgärder.
Det kan vara begränsade kirurgiska ingrepp, cytostatika- eller strålbehandling, smärtlindring, behandling av klåda, läkemedel mot illamående med mera.
Här kan du läsa om palliativ vård i livets slut
Denna behandling är lika kvalificerad som operationer eftersom den kräver både modern teknik och en hög grad av individualisering beroende på att olika patienter reagerar olika – och dessutom upplever sjukdomen olika.
Så här går den lindrande behandlingen till:
För att det ska bli en god vård behövs ett team med aktiv helhetssyn och förmåga att samarbeta runt patienten.
I teamet ingår olika läkare, sjuksköterska, dietist och kurator och i en del fall också företrädare för hemsjukvården.
Läkaren bör tillsammans med övrig vårdpersonal gå igenom de olika lindrande behandlingar som kan behövas, men också diskutera deras för- och nackdelar med patienten och gärna en närstående.
Därefter kan vårdpersonal och patient tillsammans lägga upp en plan, som tar hänsyn till varje patients behov och önskemål.
Planen ska givetvis vara så flexibel att den kan anpassas efterhand som patientens tillstånd förändras.
Vårdteamets uppgift är att se till patientens hela livssituation och tillgodose flera behov: fysiska, psykiska, sociala och andliga. Även de närstående behöver stöd i sin situation.
I dag finns goda möjligheter till bra smärtlindring, vilket är en viktig åtgärd för patienter som har ont.
Både gulsot och klåda är vanliga symtom på cancer i bukspottkörteln. De kan ofta avhjälpas samtidigt, eftersom båda orsakas av att gallan inte kan rinna ut på normalt sätt i tolvfingertarmen.
'En metod är att sätta in ett plast- eller metallrör, en så kallad stent, som leder gallan förbi tumören.
Det läggs in med hjälp av ett endoskop, som förs ned via munnen, matstrupen och magsäcken. I enstaka fall krävs en operation för att leda gallan förbi cancertumören.
I en del fall hjälper inte någon av de behandlingar som beskrivits ovan mot klådan. Då finns flera andra metoder.
Om patienten har torr hud kan den smörjas med fuktighetsbevarande kräm. Om huden inte är torr finns andra medel som kan användas för att stoppa klådan.
Ljumma bad har vetenskapligt visat sig lindra klådan, om än kortvarigt.
Om varken kräm eller andra medel för att behandla huden hjälper finns läkemedel (exempelvis antihistamin) som kan prövas.
Illamående, kräkningar och matleda är andra besvär som kan förekomma och orsakas av själva sjukdomen.
Men illamåendet kan förstärkas av att patienterna drabbas av förstoppning.
Den kan i sin tur vara en följd av att man får för lite vätska, blir inaktiv och förstärks av morfin som ges mot smärta. Därför är det viktigt att dricka tillräckligt mycket.
Vissa matvaror kan också minska risken för förstoppning, till exempel katrinplommon och linfrön. Det finns också läkemedel mot både illamående och förstoppning.
Ibland beror illamåendet och kräkningarna på att cancern har vuxit så att den hindrar passagen genom tolvfingertarmen.
Oftast åtgärdas det idag genom att man med gastroskopiteknik för ner ett grovt metallnätsrör förbi hindret som oftast sitter i tolvfingertarmen.
Ibland krävs dock en operation för att leda maginnehållet förbi hindret.
Ibland rekommenderas cancerpatienter att äta fetare mat än normalt för att få i sig tillräckligt med näring.
Vid cancer i bukspottkörteln kan detta i stället få motsatt effekt, eftersom nedbrytningen av fett i tarmen ofta är försämrad.
Tillförsel av enzym vid varje måltid kan minska dessa problem. Det viktigaste är inte att maten är maximalt näringsriktig utan att den är så aptitlig och anpassad efter vad patienten vill ha att den blir uppäten.
Alltför stora portioner och anhörigas tjat kan motverka ätandet hos de patienter som känner motvilja mot maten – då krävs en maximal anpassning till patienten för att kunna balansera motviljan mot behovet.
Hur många överlever egentligen bukspottkörtelcancer? Den enda metod som i dag kan bota cancer i bukspottkörteln är operation.
Men tyvärr upptäcks de flesta fall av cancer i bukspottkörteln i så sent skede att patienten inte kan opereras och chansen till bot är begränsad.
Endast cirka 10-25 procent av de som kan opereras blir botade för all framtid.
Den enda metod som i dag kan bota cancer i bukspottkörteln är operation.
Det skall dock påpekas att även efter de stora operationer som syftar till att bota patienten kommer nästan alla att återkomma till samma livskvalitet som innan sjukdomen bröt ut, och därigenom få ”extra” år av god kvalitet innan sjukdomen eventuellt återkommer.
Cytostatikabehandling och strålning kan inte bota, däremot ökar cytostatikabehandling efter operation chansen till långtidsbot till det dubbla jämfört med utan denna behandling.
Bukspottkörtelcancer kvinnor och män relativ 5- respektive 10-årsöverlevnad 1980-2020. Ålderstandardisering enligt Cancer Survival Standard.
Grafen visar hur många procent som beräknas leva fem respektive tio år efter att ha fått sin cancerdiagnos.
Läs mer om överlevnad och annan statistik för bukspottkörtelcancer
Det finns begränsad kunskap om vad som orsakar bukspottkörtelcancer. Den enda säkert bevisade riskfaktorn är rökning.
Enligt olika undersökningar löper rökare dubbelt så stor risk som icke-rökare att få sjukdomen.
Det finns också ärftliga faktorer som spelar roll, och dessa skall undersökas vidare i de fall cancern uppträder vid mycket låg ålder och om det finns flera nära anhöriga (syskon, föräldrar och generationen före dem) som drabbats av sjukdomen.
Det finns flera tumörsjukdomar som uppkommer runt bukspottkörtelhuvudet, vilka behandlas kirurgiskt på likartat sätt som bukspottkörtelcancer men som har en mycket bättre prognos.
Dit hör
Därutöver förekommer det tumörer i de hormonproducerande cellerna i bukspottkörteln. De ger helt andra symptom än bukspottkörtelns cancertumörer, utgångna från enzymproducerande celler, behandlas på helt annorlunda sätt och har helt annan- bättre- prognos.
Det finns också en viss form av cystor i bukspottkörteln (”mucinösa cystor” och "IPMN") som kan vara förstadier till cancer.
De opereras oftast inte bort direkt utan man följer dem med upprepade bildundersökningar och först om de tillväxer rekommenderas operation.
Redan när du fått besked om att du har bukspottkörtelcancer bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.
Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.
Läs mer om cancerrehabilitering
När du är klar med din behandling kommer du att följas upp på kirurgkliniken på det sjukhus som ligger närmast där du bor.
Det är för att tidigt kunna hitta tecken på återfall, spridning av sjukdomen eller en ny tumör. Du följs också upp för att få den rehabilitering som du behöver.
Det första året träffar du läkaren var tredje till var sjätte månad och de följande åren görs en individuell plan för hur ofta ni ska ses.
Skiktröntgen görs bara om läkaren misstänker återfall. Efter tre till fem år tas du över av din vårdcentral/hälsocentral om du behöver stöd eller uppföljning av besvär.
Det är viktigt att du får information om vart du ska vända dig om du får nya symtom som smärta i mellangärdet (området mellan bröstkorgen och magen) som strålar ut mot ryggen, får svårt att hålla vikten eller får diarréer.
Fler cancerdiagnoser i området kring magen
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
Bukspottkörteln har två viktiga uppgifter. Den ena är att tillverka enzymer och bikarbonat som behövs för matsmältningen.
Den andra uppgiften är att tillverka hormonerna insulin och glukagon som är viktiga för kroppens ämnesomsättning och styr sockerhalten i blodet.
Enzymer och bikarbonat finns i den vätska, bukspotten, som via en gång i bukspottkörteln rinner ut i tolvfingertarmen.
Varje dygn tillverkar körteln 1,5–2 l bukspott med enzymer. Enzymerna hjälper till att bryta ner maten i tarmen så att de olika näringsämnena kan tas upp i blodet.
Bikarbonat i bukspotten neutraliserar saltsyran i magsaften. Syran skulle annars orsaka frätsår på tolvfinger- och tunntarm.
Insulin, glukagon och andra hormoner tillverkas av små grupper av celler – även kallade cellöar – som ligger insprängda bland de celler som tillverkar enzymer och bikarbonat.
Insulin och glukagon skickas runt med blodet och hjälper cellerna i hela kroppen att reglera sockerhalten.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.