Nio av tio patienter med smärta vid cancersjukdom blir smärtlindrade genom att ta smärtstillande läkemedel.
Meningen med behandlingen är att smärtan ska förebyggas och därför ska läkemedlet tillföras så att det finns i en så jämn nivå som möjligt i kroppen.
Läkemedlet ska alltså tas på regelbundna tider.
Att vänta tills det börjar göra ont igen innan man tar nästa dos gör att behovet av att höja doserna ökar.
Den jämna läkemedelsnivån i kroppen får man enklast med långtidsverkande tabletter, genom att läkemedel tillförs via plåster eller via en nål under huden.
Vanliga smärtstillande läkemedel
Paracetamol och antiinflammatoriska läkemedel utgör ofta basen i behandling av vävnadsskadesmärta. Många av dessa medel är receptfria.
Ibland kombineras olika smärtstillande läkemedel för bättre effekt.
Paracetamol, som hämmar smärtimpulserna, har få och välkända biverkningar, medan de antiinflammatoriska läkemedlen påverkar många system i kroppen och behöver ordineras med en viss försiktighet.
Vid exempelvis nedsatt njurfunktion måste man vara mycket försiktig med antiinflammatoriska läkemedel.
För den majoritet som inte har besvär av dem är de mycket effektiva smärtstillande medel.
Acetylsalicylsyra har däremot samma biverkningar som de antiinflammatoriska läkemedlen och ska aldrig kombineras med dessa.
Opioider
Om inte smärtan ger vika enbart med hjälp av vanliga smärtstillande läkemedel, kan man använda andra smärtstillande läkemedel, så kallade opioider.
De verkar genom att bromsa smärtsignalerna vid omkopplingsstationerna i centrala nervsystemet (ryggmärg och hjärna).
För att få maximal smärtlindring används de tillsammans med till exempel paracetamol och/eller antiinflammatoriska läkemedel.
Det finns kombinationspreparat som innehåller kodein och även något paracetamol eller acetylsalicylsyra.
Vid behandling av smärta i samband med cancer rekommenderas att man i stället för kodein använder en stark opioid.
Läkemedlen som tillhör gruppen starka opioider kan ges i så hög dos som smärtan kräver. Därför kan även mycket svåra smärtor behandlas framgångsrikt.
Morfinläkemedel motverkar smärtan genom att minska överföringen av smärtimpulser i ryggmärgen och liknar därmed endorfinerna, kroppens eget smärthämmande system.
Årslånga behandlingar är inte ovanliga. Det finns alltså ingen anledning att spara morfinet tills det blir riktigt svårt.
Långtidsverkande preparat används för att ge en jämn smärtlindring över dygnet och ska alltid kombineras med en korttidsverkande opioid som kan tas om smärtan bryter igenom.
Morfinläkemedel kan orsaka förstoppning, och medel som ökar tarmens rörelser ska alltid ges i förebyggande syfte.