Bukspottkörtelcancer talar vi tyst om

Varje år dör lika många människor i bukspottkörtelcancer som i bröst- eller tjocktarmscancer. Men det är en cancerform det talas tyst om. Bukspottkörtelcancer är en oftast snabb, plågsam och nedbrytande cancersjukdom med begränsade behandlingsmöjligheter.

Den bekymmersamma prognosen och det drastiska förloppet gör bukspottkörtelcancer till en grym sjukdom – både för patienter och närstående.

De flesta patienter står inför samma dystra prognos nu som för 20 år sen. Trots att det är en relativt sett ovanlig tumör så skördar den många liv varje år – något fler kvinnor än män. Den genomsnittliga åldern för dem som får sjukdomen ligger på 65–70 år.

Illustration av bukspottkörteln
Bukspottkörteln. Illustration: Thomas Krebs

– Men trots att möjligheterna att behandla sjukdomen i dag är små finns det ingen anledning att det måste förbli på detta vis, säger professor Roland Andersson, Lunds universitet och fortsätter: 

– Att de onkologiska behandlingsmöjligheterna är begränsade beror inte på att man har kommit till vägs ände – orsaken är snarare att forskningen ännu inte har fått upp farten.

Det som krävs nu är en kraftsamling där målen bland annat är att ta reda på hur sjukdomen uppkommer, utveckla nya metoder för att behandla tumören med cytostatika och strålning och ta fram nya biologiska cancerläkemedel.

Tumören växer i tysthet 

Roland Andersson talar också om metoder för tidigare upptäckt till exempel i form av en biomarkör av ”psa-typ” som skulle kunna mätas med ett enkelt blodprov.

I en uppmärksammad studie publicerad hösten 2010 drogs slutsatsen att det i genomsnitt tar över tio år från det att en bukspottkörtelcancermutation uppstår tills en primärtumör bildas samt ytterligare ett decennium innan patienten avlider av sin sjukdom.

Oftast växer alltså tumören i tysthet under lång tid, vilket innebär att det finns en möjlighet för tidig diagnostik.

Symtom

Tryck på gallgången

Smärta och värk vid bukspottkörtelcancer är ett prognostiskt mycket ogynnsamt tecken. Ett något tidigare tecken är när tumören trycker på gallgången och där orsakar stopp med gulsot som följd.

Vanligtvis är dock läget då mycket allvarligt; patienten har gått ner 5–10 kg i vikt och fått tilltagande, svår värk.

Smärta i buk och rygg

Ett vanligt symtom är smärta i buk och rygg. Många patienter beskriver en molande värk med oklart fokus djupt in i övre delen av buken, vilken ofta strålar bakåt med smärta och/eller trötthetskänsla i ryggen.

Eftersom symtomen är så diffusa förväxlas de ofta med andra typer av problem från mage och tarm.

Gulsot och klåda

Här avses gulsot i dess egentliga betydelse: gulfärgning av kroppens vävnader. Den latinska benämningen för detta är ikterus och innebär en ökad ansamling i blod och vävnader av bilirubin – ett gulfärgat ämne som bildas i gallan.

Gulsot är mycket vanligt hos patienter med bukspottkörtelcancer och drabbar ungefär 85 procent av patienterna någon gång under sjukdomsförloppet.

Orsaken är att tumören växer så att den blockerar den stora gallgången, vilket gör att gallan inte kan rinna ut i tolvfingertarmen. Istället ansamlas bilirubin i blodet och sprids i kroppen. Urinen blir då ofta mörk, medan avföringen i stället blir ljusare.

Tydligast syns gulfärgningen i ögonvitorna, men även huden kan få en starkt gulaktig ton. Gulsot är ofta förenad med klåda av varierande grad.

Aptitlöshet och viktminskning

En tumör med några centimeters diameter kan få patienten att under loppet av 2–3 månader tappa 8–15 kg av kroppsvikten. Detta utmärglande tillstånd kallas kakexi. Ett typiskt symtom är också förändrad avföring; den blir fettrik och illaluktande.

Behandling

Endast cirka 20 procent av patienterna kan opereras, och av dessa kommer de flesta förr eller senare att få återfall. Framsteg har dock gjorts när det gäller att bromsa och mildra skeendet.

Kirurgi

Endast i cirka 20 procent av fallen anser man att nyttan av en operation överväger nackdelarna.

Ett vanligt ingrepp är Whipples operation där man opererar bort högra delen av bukspottkörteln, samtidigt som man avlägsnar tolvfingertarmen och närliggande del av tunntarmen, gallblåsan, delar av gallgången samt i vissa fall även nedre delen av magsäcken plus alla lymfkörtlar i området.

Cytostatikabehandling

Även om prognosen är dålig kan onkologisk behandling förbättra tillståndet, förlänga överlevnaden och öka andelen som botas.

Till exempel har tilläggsbehandling med 5-fluorouracil och kalciumfolinat eller gemcitabin (används oftast) efter operation ökat 5-årsöverlevnaden från cirka 15 till 25 procent i den grupp som opererats.

Palliativ cytostatikabehandling

I de fall bukspottkörtelcancern inte kan opereras bort eller återkommer kan palliativ cytostatika förlänga och förbättra livet för många patienter. Den tid som patienten i median lever efter diagnosen förlängs av cytostatika med det dubbla, det vill säga till 5–6 månader.

För en del patienter har cytostatika mycket god effekt, medan den för andra inte har någon effekt alls; det går inte på förhand att förutsäga för vilka den har god effekt.

Oftast används gemcitabin, men man har även haft viss framgång genom kombinationer med andra cytostatika eller andra läkemedel.

Smärta och illamående

Ungefär var femte patient med icke-operabel bukspottkörtelcancer får svår smärta, men för dem finns det i dag många olika behandlingar som vanligtvis ger acceptabel smärtlindring. Dessvärre är behandlingen mot illamående ofta inte lika framgångsrik.

– Bukspottkörtelcancer utgör en svart plump i cancerstatistiken. Det kommer att ta tid att hitta användbara metoder för tidig upptäckt och effektiv behandling, vilket gör det desto viktigare att komma i gång. En sporrande faktor är att även små framsteg kan göra stor skillnad när det gäller en så allvarlig sjukdom som bukspottkörtelcancer, säger professor Bengt Westermark, tidigare ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.