Analcancer är en ovanlig cancerform som utgör cirka en till två procent av alla tumörer i mag-tarmkanalen. Vanligtvis utgår cancertumören från skivepitelceller till skillnad från ändtarmscancer där cancern utgår från körtelceller.

Fakta

  • Symtomen kan likna andra tillstånd som hemorrojder, analsprickor och inkontinens.
  • Överlevnaden vid analcancer utan spridning är god.
  • HPV har en central roll vid utvecklingen av analcancer.

Hur vanligt är analcancer?

I Sverige insjuknar nästan 200 personer varje år och de flesta är över 65 år. Man har de senaste åren sett en viss ökning av analcancerfall, men tror att cancerfallen kommer att minska i och med att såväl flickor som pojkar nu vaccineras mot HPV-virus.

Illustration analcancer
Sår, sprickor eller återkommande varbölder runt analöppningen kan vara symtom på analcancer.

Symtom på analcancer

Symtomen vid analcancer kan vara svåra att bedöma då de ofta är diffusa och liknar andra tillstånd som hemorrojder, analsprickor och inkontinens.

Symtom att vara uppmärksam på och som ska bedömas:

  • Knöl/förändring analt eller i ljumskarna
  • Smärta i anus
  • Sår, sprickor eller återkommande varbölder runt analöppningen
  • Blod i avföringen
  • Trängningar till avföring och/eller läckage.

Behandlingar

Efter att din sjukdom har diskuterats på en multidisciplinär konferens ska din läkare göra en behandlingsplan tillsammans med dig.

Där tar man hänsyn till tumörsjukdomen, ditt allmäntillstånd, dina andra eventuella sjukdomar och dina önskemål. 

De flesta patienter är aktuella för kombinerad strål- och kemoterapi, så kallad radiokemoterapi i botande syfte, även de i hög ålder. 

Sköra patienter med kort förväntad överlevnad och de med fjärrmetastaser behöver särskild handläggning.

Radiokemoterapi

Radiokemoterapi är en behandling som innebär att man ger strålbehandling och cytostatika samtidigt.

Strålbehandlingen ges i 5 dagar i veckan under 4–6 veckor. Konventionell strålbehandling med fotoner är det som vanligen används men studier pågår, bland annat i Sverige, där man istället använder protonbestrålning. Det huvudsakliga syftet med protoner är att minska strålbiverkningarna.

Cytostatika ges antingen endast vecka 1 eller både vecka 1 och 5, beroende på tumörens storlek och ev. förekomst av lymfkörtelmetastaser. 

Strålbehandlingen riktas mot bäckenet och inkluderar modertumören, eventuella lymfkörtelmetastaser och utvalda lymfkörtelstationer där det kan finnas risk för mikroskopisk spridning

Biverkningar

De två första veckorna av behandlingen är det framför allt cytostatikan som kan ge dig besvär. Du kan få inflammation i slemhinnor och dåliga blodvärden. 

Strålbehandlingen kan ge akuta besvär som trötthet, diarré, illamående och hudirritation det strålbehandlade området.

Du har högre risk för att drabbas av svåra hudreaktioner och försämrad läkningsförmåga om du röker, inte får i dig tillräckligt med näring, minskar i vikt före eller under behandlingen eller har infektioner.

Rökare bör absolut sluta inför behandling, dels på grund av biverkningarna men också på grund av risk för sämre behandlingseffekt.

För att minska hudbesvär bör du vara noggrann med din hygien och att lufta huden. Det hjälper också att undvika tätt sittande kläder och att använda oparfymerade produkter.

Radiokemoterapi mot bäckenet är också förenat med långtidsbiverkningar. Undersökningar visar att det är vanligt med försämrad tarm-, urin- och sexualfunktion och även smärta flera år efter avslutad behandling

Operation

För vissa patienter kan kirurgi vara ett förstahandsval. Det kan vara vid små tumörer, mindre än två centimeter, som inte växer in i analkanalen. Som regel kan man då avlägsna tumören med en lokal operation och behov för stomi föreligger inte.

Ett fåtal patienter, 5-10 procent, kan behöva lägga upp en avlastande stomi innan radiokemoterapin startar. Det kan vara aktuellt vid svår inkontinens, hinder i passagen eller om det har bildats gångar, fistlar, mellan rektum och vagina. 

Om det finns tumörceller kvar efter radiokemoterapin eller om du skulle få ett lokalt återfall rekommenderas operation med  borttagande av hela ändtarmen inklusive anus och en permanent stomi anläggs. Detta benämns ofta som salvagekirurgi och eftersom operationen utförs i tidigare strålad vävnad måste som regel bäckenbotten repareras med hjälp av vävnad från bukväggen eller ena skinkan. 

Spridd analcancer

Fjärrmetastaserad analcancer är ett ovanligt tillstånd. Om cancern sprider sig är det framför allt till  lungor, lever och lymfkörtlar längs aorta.

Behandlingen är individualiserad beroende på bland annat spridningens omfattning och patientens allmäntillstånd. Vid spridning av enstaka tumörer i lever eller lungor kan metastaskirurgi diskuteras men vanligare är att olika kombinationer av cytostatika används i första hand.

Det pågår studier med immunterapi i form av checkpointhämmare och om möjligt bör du erbjudas att få delta i en klinisk studie.

Hur upptäcks analcancer?

Det första som görs är en läkarundersökning där läkaren inspekterar anus samt klämmer och känner vid stolgången och på lymfkörtlarna i ljumskarna.

Sedan görs en endoskopi där man går in med en rörkamera i nedre delen av tarmen och man tar också vävnadsprov. Om tumören orsakar starka smärtor kan detta utföras i narkos.

Kvinnor erbjuds även en undersökning av vagina och livmoderhals för att utesluta HPV-relaterade cellförändringar där.

Om vävnadsprovet visar på analcancer görs en magnetkameraundersökning av lilla bäckenet och en PET-DT som omfattar hela kroppen för att kartlägga eventuell spridning av sjukdomen.

God prognos

Överlevnaden vid analcancer utan fjärrmetastaser är god. Dock är biverkningar på både kort och lång sikt tyvärr vanliga.

Vid spridd sjukdom är prognosen mer varierande men dessvärre betydligt sämre än när sjukdomen endast finns i bäckenhålan.

Orsaker till analcancer

Precis som vid livmoderhalscancer, peniscancer och cancer i tonsillerna har infektion av HPV, särskilt stammarna 16 och 18, en central roll i utvecklingen av cancer.

Epidemiologiska undersökningar har visat att kvinnligt kön, rökning, många sexualpartners, receptivt analsex, nedsatt immunförsvar och vissa autoimmuna sjukdomar kan vara associerat med ökad risk att utveckla analcancer

En särskild riskgrupp är HIV-positiva, i synnerhet HIV-positiva män som har sex med män. Dessa har en tendens att insjukna i yngre åldrar. Det finns dock indikationer på att modern HIV-terapi (HAART) kan reducera riskökningen.

Rehabilitering

Redan när du fått besked om att du har en cancersjukdom bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.

Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.

Läs mer om rehabilitering

Vart ska jag vända mig?

Illustration av en sköterska och patient som håller om varandra.Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 010-199 10 10 eller mejla oss genom att klicka här. 

Att ta emot ett cancerbesked

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. 

Patient sitter på en sjukhussäng. Framför står en doktor och en sjuksyster.
Efter ett cancerbesked är regelbunden kontakt med sjukvården en trygghet. Foto: Melker Dahlstrand

För de flesta minskar dock oron och nedstämdheten när man har fått besked och påbörjat behandling. 

Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

Råd & stöd efter cancerbeskedet

Hjälp oss besegra cancer snabbare

Valfritt belopp
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.