Fakta
- Levercancer är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor
- Levern är ett av de organ som kan drabbas av metastaser
- Hepatit C ökar risken för levercancer
Symtomen på cancer i levern och gallvägarna är ofta vaga. Det kan till exempel vara en diffus känsla av obehag i buken, feber, illamående, dålig aptit och viktnedgång.
Vid cancer i levern är det leverceller som har börjat dela sig ohämmat. Och efter en längre tid – oftast flera år – har de bildat en tumör.
Cancerceller kan också med tiden spridas till levern från andra delar av kroppen och bildar dottertumörer, så kallade metastaser, i levern.
Lever-, gallvägs- och gallblåsecancer skiljer sig från varandra, men de har det gemensamt att de börjar med skador i arvsmassan i någon av kroppens celler.
Vanliga symtom på levercancer är
Symtomen på levercancer är ofta vaga och kommer i ett sent skede av sjukdomen. Eftersom levern har stor reservkapacitet märks det inte genast om någon del av den blir sjuk.
När man trycker på buken i höjd med levern kan man hos en del patienter känna cancern som en eller flera hårda knölar och för den sjuke kan det ömma eller smärta.
En diffus känsla av obehag i buken, feber, illamående, dålig aptit och viktnedgång är exempel på sjukdomstecken.
Smärta på ryggsidan i höjd med högra skulderbladet kan också vara ett symtom på levercancer.
Gulsot, det vill säga gulfärgning av hud och ögonvitor, kan även det vara ett tecken på levercancer. Gulfärgningen syns ofta tidigt i ögonvitorna.
Gulsot kan också uppkomma om en mycket stor del av levern upptas av tumörer så att leverns funktion blir nedsatt.
Vid gulsot förekommer oftast även mörk urin och/eller ljus avföring, ibland också klåda.
Det finns några vanliga symtom på cancer i gallvägarna, det vill säga i gallgångarna inne i levern, i gallgångarna utanför levern och i gallblåsan.
Gulsot uppstår om tumören sitter så att den täpper igen någon av gallgångarna, eftersom galla då kommer ut i blodet i stället för att lagras i gallblåsan.
Vid gulsot förekommer oftast även mörk urin och/eller ljus avföring, ibland också klåda.
Smärta eller ömhet i buken. Även viktnedgång kan förekomma.
Vid misstanke om lever- och gallvägscancer finns det olika undersökningar som används för att ställa diagnos.
Läs mer om undersökningarna:
Vid misstänkt levercancer kan blodprov tas för att undersöka halten av vissa ämnen som tillverkas i levern.
De visar om levern fungerar normalt eller om det finns anledning att misstänka någon sjukdom. Men blodprovet är inte tillräckligt för att ställa en säker diagnos.
Halten av ett ämne kan vara helt normal även när det finns tumörer i levern och ibland kan den vara förhöjd utan att patienten har cancer. Orsaken kan istället vara en annan sjukdom.
Därför krävs även andra undersökningar där levern studeras med en eller flera av de metoder som finns att avbilda kroppens inre: ultraljud, datortomografi och magnetkamera (magnetresonanstomografi).
Ibland kan också isotopundersökningar vara av värde.
En ultraljudsundersökning är enkel för patienten. Ofarliga ljudvågor sänds in till levern från en sond som läkaren för över buken.
Ljudvågornas eko utnyttjas för att framställa en bild på en bildskärm så att läkaren kan se om det finns något onormalt.
Det kan vara svårt att se den bakre och övre delen av levern med ultraljud, eftersom revbenen kastar skuggor där och vidare kan det vara svårt att undersöka kraftigt överviktiga personer med ultraljud.
Vid datortomografi ligger patienten på en brits med den kroppsdel som ska undersökas inne i en cirkelformad öppning i apparaten.
Undersökningen görs med hjälp av kontrastmedel som sprutas in i blodet.
Röntgenstrålar används för att få fram bilden som sammanställs av en dator. Bilden visas på en bildskärm.
Med datortomografi upptäcks i allmänhet mindre tumörer än med ultraljud, ner till en cm i storlek.
Ultraljudstekniken har emellertid förbättrats och moderna kontrastmedel med små luftblåsor gör att även tumörer strax under en cm kan ses och karakteriseras.
Det är lättare att skilja en liten cysta från en tumör med ultraljud än med datortomografi.
Magnetkameran är en annan metod för att upptäcka levercancer. Kameran har en tunnelformad öppning där patienten ligger.
Kontrastmedel sprutas in i patientens blod och magnetfält och radiovågor används för att få fram bilden, som även här sammanställs av en dator. Bilden kan visas på en bildskärm.
Vävnadsprovtagning med ultraljudsvägledd nålbiopsi kan vara ett alternativ om diagnosen fortfarande är osäker efter dessa undersökningar.
Detta gäller oftare gallvägscancer medan levercancerdiagnosen oftast kan ställas med hjälp av ultraljud eller datortomografi av god kvalitet.
Vid biopsi lokalbedövas patienten och sedan för läkaren med hjälp av ultraljud in en nål i den misstänkta tumören och tar ut en liten bit vävnad som skickas för mikroskopisk undersökning.
På bildskärmen kan läkaren se att nålen hamnar på rätt plats.
Laparoskopi, titthålsteknik, är ännu en undersökningsmetod för levern. Patienten sövs eller lokalbedövas.
Läkaren gör ett litet snitt i bukväggen och för in ett rörformat instrument kallat laparoskop.
Genom laparoskopet kan läkaren se om det finns några små tumörer på leverns yta eller om det finns dottertumörer i bukhinnan.
Via laparoskopet kan läkaren också ta vävnadsprover.
Endoskopisk retrograd kolangiopancreaticografi (ERCP) används om undersökningar tyder på att det är stopp i gallvägarna nära tolvfingertarmen.
Patienten får först bedövning och sedan för läkaren ner ett gastroskop – ett knappt lillfingertjockt, böjligt, rörformat instrument – via munnen, svalget, matstrupen och magsäcken till gallgångens öppning i tolvfingertarmen.
Kontrastmedel sprutas in i gallgången som sedan röntgas.
Perkutan transhepatisk kolangiografi (PTC) kan göras om ultraljudsundersökningen i stället tyder på att hindret sitter högt upp mot levern.
Då förs en nål in genom huden till en gallgång som fylls med kontrastmedel. Röntgenbilden visar var hindret finns.
Ett cell- eller vävnadsprov kan tas och en endoprotes kan sättas in i samband med kolangiografi.
En endoprotes är ett litet rör som leder gallan förbi tumören till fria gallvägar.
Kontrastmedel sprutas in i gallvägarna genom en slang i samband med kolangiografin.
På samma sätt kan kontrast sprutas in i en blodåder och sedan avbilda gallvägarna med hjälp av magnetkameran eller med vanlig röntgen.
En förutsättning för att en primär levercancer ska kunna botas genom operation är att
Operationer i levern är ibland påfrestande för patienten. I sin bedömning av om en operation kan genomföras måste kirurgen ta hänsyn till patientens allmäntillstånd och om det finns någon annan sjukdom i levern.
I Sverige är den vanligaste sjukdomen i levern skrumplever, levercirrhos, som orsakas av långvarig inflammation av levern- oftast på grund av virusinfektion eller alkoholmissbruk.
Levercirrhos försämrar ofta möjligheten att genomföra botande kirurgi och gör också att risken för att ny levercancer uppstår i kvarvarande lever är hög.
Vid operationen tar kirurgen bort själva tumören och en del av levern runt omkring. Leverns stora reservkapacitet gör att den kan fungera helt normalt även om en stor del måste tas bort.
Förutsättningen för detta är dock att kvarvarande lever är frisk.
Ett alternativ till operation kan vara så kallad ablation där man via en nål i tumören leder in mikrovågor så att tumörcellerna värms upp och dör (se nedan).
I enstaka fall kan levertransplantation vara en möjlighet. En förutsättning är att tumören i levern inte är för stor, att det inte finns för många tumörer och att det inte finns några tecken på att cancern har spridit sig utanför levern.
Även vid cancer i gallblåsan och gallgångarna måste tumören vara begränsad för att sjukdomen ska kunna botas med en operation.
Små tumörer i gallblåsan upptäcks ofta som ett bifynd vid en operation för gallstenssjukdom.
Den vanligaste operationen vid cancer i gallblåsan är att ta bort hela blåsan. Ofta avlägsnas också närbelägna lymfkörtlar och den närmaste delen av levern.
Om cancern sitter vid Vaters papill, där den gemensamma gallgången går ut i tolvfingertarmen, brukar den ge symtom i ett tidigt skede och kan ofta opereras bort.
Det är vanligtvis ett omfattande ingrepp då också en del av bukspottkörteln och tolvfingertarmen avlägsnas.
Övriga tumörer i gallgångarna kan sällan opereras beroende på att de är för stora vid upptäckt eller sitter så till att de inte kan tas bort i sin helhet via operation.
Men om tumören växer så att den orsakar gulsot finns goda möjligheter att lindra symtomen.
Det kan ske genom att en så kallad endoprotes, ett litet rör, sätts in för att leda gallan förbi tumören.
En annan typ av operation innebär att gallvägarna kopplas om så att gallan töms direkt från levern till tarmen och inte går den vanliga vägen via gallblåsan.
En tredje möjlighet är att genom huden sätta in en slang som leder gallan ner till tarmen.
Ibland kan man med gott resultat operera bort metastaser i levern.
Förutsättningen för ett sådant ingrepp är att det inte finns för många dottertumörer och att de inte är spridda till alltför många delar, så kallat segment, i levern.
Det är hittills mest metastaser från tjock- och ändtarmscancer som kommer i fråga för levermetastaskirurgi.
Kirurgi kombineras i dag ofta med cytostatika före och efter operationen (se nedan).
Vid lokalt avancerad- eller spridd gallvägscancer har behandling med cytostatika liten men ändå betydelsefull överlevnadsförlängande effekt.
Efter operation kan cytostatika också användas för att minska risken för återfall.
Läs mer om cytostatikabehandling
Vid gallvägscancer har målsökande läkemedel provats, men har inte visat sig ge meningsfulla effekter.
Immunstimulerande antikroppar kan ha god effekt hos en minoritet patienter som har tumörer med många mutationer, det vill säga förändringar i tumörcellernas arvsanlag.
Sådan behandling är dock ännu ej godkänd i Sverige.
Mindre tumörer (upp till cirka fyra centimeter i diameter) kan ibland lokalt destrueras med värme (radiofrekvensbehandling, laserenergi, mikrovågor), frysning eller kemiska ämnen (alkohol).
Den för dagen vanligaste tekniken är så kallad radiofrekvensbehandling.
Denna och liknande lokalt tumörförstörande behandlingar kan ibland användas vid både primär levercancer och vid metastaser.
Behandlingen kan kombineras med annan kirurgi och/eller cytostatika. Också stereotaktisk strålbehandling, så kallad precisionsstrålning, kan användas mot begränsade tumörer i levern.
Det finns ingen botande cytostatikabehandling. Genom att blanda cytostatika med lipodol, ett kontrastmedel som söker sig till tumören, och injicera detta direkt i pulsådern till levern (en tunn kateter förs upp från ljumsken till levern) erhålls en hög dos av cytostatika i tumören.
Detta används ibland för att stoppa upp tillväxten av en tumör som inte går att behandla på annat sätt.
Att ge cytostatika i en blodåder i armen, har till skillnad mot vid många andra cancerformer, i stort sett ingen gynnsam effekt i dessa fall och används därför inte.
Läs mer om cytostatikabehandling
Flera så kallade målinriktade läkemedel, det vill säga läkemedel som motverkar signalvägar i tumören och därmed hämmar dess tillväxt, har på senare år visat sig ge en överlevnadsförlängning när andra behandlingar inte är möjliga.
Den första läkemedelsmolekylen med denna effekt heter sorafenib och liknande effekter har därefter visats kunna åstadkommas med regorafenib och lenvatinib.
Immunstimmulerande antikroppar riktade mot PD-1 oh PDL-1 har visat lovande resultat vid levercancer men är ännu inte godkända för användning i Sverige vid denna diagnos.
Den behandling som kan ges mot metastaser är densamma som mot modertumören.
Det betyder att metastaser i levern från bröstcancer behandlas med samma cytostatika som om bröstcancern spridit sig till något annat organ, metastaser från tjocktarmscancer med samma cytostatika som tjocktarmscancern och så vidare.
Vid metastaser från tjocktarmen kan cytostatika ensamt eller med målsökande läkemedel ibland minska tumörernas storlek så mycket att de kan opereras bort, eventuellt i kombination med radiofrekvensbehandling eller stereotaktisk strålbehandling.
I andra fall kan behandlingen lindra symtom, förbättra livskvaliteten och förlänga livet.
Hur stor chansen är att få effekt på metastaser i levern beror främst på var primärtumören har funnits.
För en del patienter kan strålbehandling lindra symtomen från levern. Men eftersom levern i sig är känslig för strålning kan bara en måttlig stråldos ges.
I vissa fall kan så kallad stereotaktisk strålning användas och på så sätt öka stråldosen mot själva tumören.
Det finns rapporter som antyder att sådan behandling, liksom radiofrekvensablation kan vara botande.
Levern är ett av de organ som kan drabbas av metastaser. Andra sådana organ är lymfkörtlar, lungor, hjärna och skelettet.
Det finns inga helt säkra uppgifter om hur stor andel av cancerpatienterna som får metastaser i levern, men enligt vissa beräkningar rör det sig om nästan en tredjedel.
Bland patienter med ursprungstumören i magsäcken eller bukspottkörteln beräknas minst hälften få metastaser i levern.
De flesta andra cancerformer kan också ge upphov till metastaser i levern.
Det saknas fortfarande mycket kunskap om hur och varför metastaser uppkommer.
Det går inte säkert att förutse om en cancer ska ge metastaser eller inte, eftersom det varierar mycket mellan olika patienter även om de har samma sjukdom.
Levermetastaser orsakas av att tumörceller förs med blodet till levern där de fastnar och växer till.
Bland de faktorer som påverkar risken för metastaser är modertumörens storlek, vilken sorts cancer det är och dess läge.
De moderna metoderna för att ta bilder av kroppens inre med ultraljud, datortomograf och magnetkamera (magnetresonanstomografi) har gjort det lättare att upptäcka metastaser.
Men ännu finns ingen metod att hitta metastaserna i tidigt skede, när de fortfarande är mindre än ungefär en centimeter.
Kirurgi, läkemedelsbehandling och strålning kan utöver att åstadkomma bot och/eller överlevnadsvinster ofta även lindra symtom.
När de behandlingsmöjligheterna är uttömda eller när cancern återkommer efter en operation, finns flera andra åtgärder som kan vidtas för att lindra symtom.
Detta brukar kallas palliativ vård.
Pallitativ vård innebär en aktiv vård där hänsyn tas till människans totala situation - och inte enbart till enstaka symtom.
Läkaren bör tillsammans med övrig personal gå igenom de olika lindrande behandlingar som finns tillgängliga och tillsammans med patienten komma fram till deras för- och nackdelar.
Därefter kan man lägga upp en plan, som givetvis måste vara flexibel när patientens tillstånd förändras.
Idag finns goda möjligheter till bra smärtlindring, som är en viktig fråga för patienter som har ont.
Det finns också mycket som kan göras för att lindra andra symtom som klåda, feber, illamående, kräkningar med mera.
Läs mer om palliativ vård i livet slut
I de nordiska länderna liksom i Nord- och Sydamerika och i Australien är primär levercancer förhållandevis ovanlig. Den drabbar främst äldre människor.
I Kina och Sydostasien samt i västra och södra Afrika är däremot sjukdomen en av de vanligaste cancerformerna och drabbar i stor utsträckning människor i medelåldern.
De geografiska skillnaderna avspeglar att det finns olika bakgrund till sjukdomen. I västvärlden är orsaken ofta skrumplever på grund av stor alkoholförtäring.
I Kina och övriga delar av världen där levercancer är en vanlig cancerform, är orsaken ofta den variant av gulsot som heter hepatit B.
Hepatit C ökar också risken för levercancer. Även i Sverige är hepatit inte sällan orsak till levercancer.
Andra faktorer som ökar risken för levercancer är:
Personer som har gallsten löper ökad risk för cancer i gallblåsan. Trots det är risken för en person som har gallsten att få cancer i gallblåsan liten.
Fler cancerdiagnoser i området kring magen
Varje år diagnostiseras drygt 650 fall av primär levercancer och drygt 450 fall av cancer i gallblåsan och gallgångarna i Sverige. Med primär menas att cancern uppstår i det aktuella organet.
Det finns ingen exakt statistik på hur många som får metastaser i levern från andra cancerformer. Men det står helt klart att det är betydligt vanligare än primärtumörer i levern.
Enligt en beräkning får upp emot en tredjedel av alla cancersjuka någon gång metastaser i levern.
Levercancer är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. Gallvägs- och gallblåsecancer är tvärtom något vanligare bland kvinnor.
För båda cancerformerna gäller att 75 procent av patienterna är 65 år eller äldre.
Operation är i stort sett den enda behandlingen för lever- och gallvägscancer. Tyvärr är det vid både primär levercancer, gallvägscancer och levermetastaser bara ett fåtal fall som kan opereras.
När det inte går att operera blir insatser för att förlänga livet och lindra patientens besvär viktiga, så kallad palliativ vård.
Redan när du fått besked om att du har levercancer bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.
Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.
Läs mer om cancerrehabilitering
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
Varje minut passerar minst 1,5 liter blod genom levern och det gör att den alltid innehåller mycket blod.
Levern kan beskrivas som en kemisk fabrik i kroppen. I levercellerna finns många olika enzymer. Det är ämnen som deltar i kemiska processer, i det här fallet i kroppens ämnesomsättning.
Med enzymernas hjälp bildar levern proteiner som släpps ut i blodet för att transporteras ut i kroppen. Levern kan också använda enzymerna för att bygga om en typ av näringsämne till en annan, till exempel göra om kolhydrater till fett eller proteiner till socker.
En annan viktig uppgift för levern är att oskadliggöra avfallsprodukter från andra delar av kroppen, liksom giftiga ämnen som vi får i oss. Även många läkemedel bryts ner i levern.
Levern har en mycket stor reservkapacitet och kan fungera normalt även om en ganska stor del av den tas bort. Den har också förmåga att växa ut igen.
Gallblåsan fungerar som en tillfällig behållare för gallan. Det är en gul vätska som bildas i levern och behövs för att fettet i maten ska kunna brytas ner i tarmarna.
Nedbrytningen av fettet i mindre beståndsdelar är nödvändig för att det ska kunna tas upp av blodet och föras ut i kroppen. Gallan förs via gallgångarna till gallblåsan.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.