Levercancer

En förutsättning för att en primär levercancer ska kunna botas genom operation är att

• den är begränsad till en del av levern
• det inte finns några tecken på att den har spridit sig utanför levern
• den del av levern som blir kvar är tillräckligt stor och tillräckligt frisk för att kunna växa ut igen.

Operationer i levern är ibland påfrestande för patienten. I sin bedömning av om en operation kan genomföras måste kirurgen ta hänsyn till patientens allmäntillstånd och om det finns någon annan sjukdom i levern.

I Sverige är den vanligaste sjukdomen i levern skrumplever, levercirrhos, som orsakas av långvarig inflammation av levern- oftast på grund av virusinfektion eller alkoholmissbruk.

Levercirrhos försämrar ofta möjligheten att genomföra botande kirurgi och gör också att risken för att ny levercancer uppstår i kvarvarande lever är hög.

• Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
• När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Vid operationen tar kirurgen bort själva tumören och en del av levern runt omkring. Leverns stora reservkapacitet gör att den kan fungera helt normalt även om en stor del måste tas bort.

Förutsättningen för detta är dock att kvarvarande lever är frisk.

Ett alternativ till operation kan vara så kallad ablation där man via en nål i tumören leder in mikrovågor så att tumörcellerna värms upp och dör (se nedan).

I enstaka fall kan levertransplantation vara en möjlighet. En förutsättning är att tumören i levern inte är för stor, att det inte finns för många tumörer och att det inte finns några tecken på att cancern har spridit sig utanför levern.

Även vid cancer i gallblåsan och gallgångarna måste tumören vara begränsad för att sjukdomen ska kunna botas med en operation.

Små tumörer i gallblåsan upptäcks ofta som ett bifynd vid en operation för gallstenssjukdom.

Den vanligaste operationen vid cancer i gallblåsan är att ta bort hela blåsan. Ofta avlägsnas också närbelägna lymfkörtlar och den närmaste delen av levern.

Om cancern sitter vid Vaters papill, där den gemensamma gallgången går ut i tolvfingertarmen, brukar den ge symtom i ett tidigt skede och kan ofta opereras bort.

Det är vanligtvis ett omfattande ingrepp då också en del av bukspottkörteln och tolvfingertarmen avlägsnas.

Övriga tumörer i gallgångarna kan sällan opereras beroende på att de är för stora vid upptäckt eller sitter så till att de inte kan tas bort i sin helhet via operation.

Men om tumören växer så att den orsakar gulsot finns goda möjligheter att lindra symtomen.

Det kan ske genom att en så kallad endoprotes, ett litet rör, sätts in för att leda gallan förbi tumören.

En annan typ av operation innebär att gallvägarna kopplas om så att gallan töms direkt från levern till tarmen och inte går den vanliga vägen via gallblåsan.

En tredje möjlighet är att genom huden sätta in en slang som leder gallan ner till tarmen.

Ibland kan man med gott resultat operera bort metastaser i levern.

Förutsättningen för ett sådant ingrepp är att det inte finns för många dottertumörer och att de inte är spridda till alltför många delar, så kallat segment, i levern.

Det är hittills mest metastaser från tjock- och ändtarmscancer som kommer i fråga för levermetastaskirurgi.

Kirurgi kombineras i dag ofta med cytostatika före och efter operationen (se nedan).

Cytostatikabehandling

Vid lokalt avancerad- eller spridd gallvägscancer har behandling med cytostatika liten men ändå betydelsefull överlevnadsförlängande effekt.

Efter operation kan cytostatika också användas för att minska risken för återfall.

Läs mer om cytostatikabehandling

Målsökande läkemedel

Vid gallvägscancer har målsökande läkemedel provats, men har inte visat sig ge meningsfulla effekter.

Immunstimulerande antikroppar kan ha god effekt hos en minoritet patienter som har tumörer med många mutationer, det vill säga förändringar i tumörcellernas arvsanlag.

Sådan behandling är dock ännu ej godkänd i Sverige.

Mindre tumörer (upp till cirka fyra centimeter i diameter) kan ibland lokalt destrueras med värme (radiofrekvensbehandling, laserenergi, mikrovågor), frysning eller kemiska ämnen (alkohol).

Den för dagen vanligaste tekniken är så kallad radiofrekvensbehandling.

Denna och liknande lokalt tumörförstörande behandlingar kan ibland användas vid både primär levercancer och vid metastaser. 

Behandlingen kan kombineras med annan kirurgi och/eller cytostatika. Också stereotaktisk strålbehandling, så kallad precisionsstrålning, kan användas mot begränsade tumörer i levern.

Cytostatikabehandling

Det finns ingen botande cytostatikabehandling. Genom att blanda cytostatika med lipodol, ett kontrastmedel som söker sig till tumören, och injicera detta direkt i pulsådern till levern (en tunn kateter förs upp från ljumsken till levern) erhålls en hög dos av cytostatika i tumören.

Detta används ibland för att stoppa upp tillväxten av en tumör som inte går att behandla på annat sätt.

Att ge cytostatika i en blodåder i armen, har till skillnad mot vid många andra cancerformer, i stort sett ingen gynnsam effekt i dessa fall och används därför inte.

Läs mer om cytostatikabehandling

Målinriktade läkemedel

Flera så kallade målinriktade läkemedel, det vill säga läkemedel som motverkar signalvägar i tumören och därmed hämmar dess tillväxt, har på senare år visat sig ge en överlevnadsförlängning när andra behandlingar inte är möjliga.

Den första läkemedelsmolekylen med denna effekt heter sorafenib och liknande effekter har därefter visats kunna åstadkommas med regorafenib och lenvatinib.

Immunstimmulerande antikroppar riktade mot PD-1 oh PDL-1 har visat lovande resultat vid levercancer men är ännu inte godkända för användning i Sverige vid denna diagnos.

Den behandling som kan ges mot metastaser är densamma som mot modertumören.

Det betyder att metastaser i levern från bröstcancer behandlas med samma cytostatika som om bröstcancern spridit sig till något annat organ, metastaser från tjocktarmscancer med samma cytostatika som tjocktarmscancern och så vidare.

Vid metastaser från tjocktarmen kan cytostatika ensamt eller med målsökande läkemedel ibland minska tumörernas storlek så mycket att de kan opereras bort, eventuellt i kombination med radiofrekvensbehandling eller stereotaktisk strålbehandling.

I andra fall kan behandlingen lindra symtom, förbättra livskvaliteten och förlänga livet.

Hur stor chansen är att få effekt på metastaser i levern beror främst på var primärtumören har funnits.

För en del patienter kan strålbehandling lindra symtomen från levern. Men eftersom levern i sig är känslig för strålning kan bara en måttlig stråldos ges.

I vissa fall kan så kallad stereotaktisk strålning användas och på så sätt öka stråldosen mot själva tumören.

Det finns rapporter som antyder att sådan behandling, liksom radiofrekvensablation kan vara botande.

Läs mer om strålbehandling