Tumörerna var så otroligt snabbväxande

Det var en rutin bland många andra. 

En gång i kvartalet åkte tonåringen Jon Svednell till sjukhuset för att ta blodprover. Han visste att provtagningen var relaterad till hans sjukdomar i tarm och gallvägar, ulcerös kolit och PSC (primär skleroserande kolangit), men han visste inte exakt varför han behövde ta proverna. 

– Jag trodde man ville se att min lever klarade den dagliga driften – långt senare förstod jag att det var på grund av risken för cancer jag kontrollerades så ofta. 

Har funnits i bakhuvudet

Risken för cancer i lever och gallvägar är drygt 160 gånger större för människor med PSC än för normalbefolkningen och den mest fruktade komplikationen, gallgångscancer, drabbar 10-20 procent av patientgruppen.

– Cancerrisken har funnits någonstans i bakhuvudet sedan jag blev vuxen, men det är faktiskt inget jag gått och varit orolig för, säger Jon Svednell. När beskedet kom var det som en blixt från klar himmel.  

För till slut kom det. Mitt i livet som man brukar säga. 

Hade precis blivit pappa

Jon hade precis blivit pappa till en dotter. Efter att ha arbetat inom teaterbranschen i tio år, bland annat på Stadsteatern och Dramaten i Stockholm, var han nu också på väg att ta examen som teatertekniker. Han och sambon, också hon inom teatern, hade bestämt sig för att ­arbeta på Astrid Lindgrens värld och flytta till Vimmerby under en period. 

Våren 2017 kom samtalet. Något var avvikande i blodproverna. 

– Jag tänkte inte på cancer, utan trodde kanske att jag skulle få korrigera min medicinering igen.

Jag har inte tid för cancer. 

Det skrevs en remiss för bildundersökning i magnetkamera. Inom en vecka, den 7 april, fick Jon Svednell veta att läkarna funnit något avvikande i en gallgång i levern. Då förstod han. 

– Jag försökte tänka positivt. Och jag var mitt uppe i mitt examensarbete som vi gjorde gruppvis. Andra människor var beroende av min arbetsinsats. Jag har inte tid för cancer. 

– Sådana saker tänkte jag...

Fick beskedet via telefon

I en fullpackad bil på väg till Vimmerby ringde läkarna igen. De hade haft konferens. Ville Jon höra beskedet nu eller komma in till sjukhuset på måndag? 

– Jag bad dem berätta på telefon. Vi var ju på väg till Vimmerby. De pratade både med mig och min sambo. 

Redan den 2 maj opererades Jon. Kirurgen kunde ta bort, som det uppfattades, hela tumören inklusive gallblåsan, ena gallgången och en del av levern. De trodde dessutom att det handlade om cancer med god prognos. 

En elakartad tumör

En vecka senare var han på benen. Målet, att klara av en redovisning i skolan den 17 maj, uppfylldes. Men en månad efter operationen kom beskedet om att tumören hade varit elakartad och cytostatikabehandling skulle sättas in. 

– När den var avslutad kände jag mig väldigt optimistisk. Jag tog examen och fick ett nytt arbete i slutet av behandlingen. Sommaren 2018 kunde jag dessutom ta ut den föräldraledighet som jag missat när jag blev sjuk. Det kändes som att nu – nu kan livet fortsätta på riktigt.

De täta kontrollerna fortsatte. Röntgenkontroller varje kvartal. Årsskiftet till 2019 hade Jon Svednell kontrollerats med såväl magnetkamera som datortomografi och beskeden var fortsatt positiva.

Tidig upptäckt räddar liv

Tre månader senare hittade läkarna två nya förändringar på ungefär samma plats där tumörer tidigare växt. 

– Den här gången gick det ännu fortare. Jag fick beskedet 9 maj och den 17 maj opererades jag. 

Jon Svednell tackar de täta kontrollerna för att han är i livet i dag. 

– Hade jag inte gått på mina undersökningar så hade jag inte överlevt. När jag själv hade märkt av några symtom så hade det av allt att döma varit för sent eftersom tumörerna var så otroligt snabbväxande. 

Läs fler personliga berättelser