Fakta
- Undersökningen brukar ta ungefär 20-30 minuter.
- Vanligtvis tas 1-3 vävnadsprover. Varje prov är i storleken av ett knappnålshuvud.
- Det är bra om du äter och dricker som vanligt före undersökningen.
Kolposkopi är en undersökningsmetod där man tittar på livmodertappen. Undersökningen genomförs om man hittar avvikande celler vid en gynekologisk cellprovtagning. Det går att göra en noggrannare undersökning av det avvikande med en slang med starkt ljus som är kopplad till ett mikroskop.
Undersökning går i stort sett till som vid en vanlig gynekologisk undersökning, men med hjälp av mikroskopet får läkaren en bild av slemhinnan som är förstorad många gånger.
Orsaker till att behöva göra en kolposkopi kan vara:
Om vävnadsproverna som tagits vid en kolposkopi visar cellförändringar kan en operation behöva göras. Den kallas för konisering.
Före undersökningen ska läkaren informera dig om bakgrunden till varför kolposkopin behöver göras. Läkaren behöver få reda på om du har haft cellförändringar tidigare och om du har haft någon könssjukdom.
Det är bra om du äter och dricker som vanligt före undersökningen. Lågt blodsocker tillsammans med att du kanske spänner dig kan annars göra att du känner dig svag.
Om du är orolig för smärta kan du ta smärtstillande tabletter ett par timmar före undersökningen. Det kan till exempel vara paracetamol eller ibuprofen.
Vid undersökningen används en svag ättikslösning som kan ge viss sveda på sköra slemhinnor, därför är det bra att inte raka underlivet veckan innan du ska undersökas.
Svedan är ofarlig och försvinner snabbt. Ättikslösningen gör att eventuella förändringar framträder tydligare.
Undersökningen brukar ta ungefär 20-30 minuter. I stort går den till som vid en vanlig gynekologisk undersökning.
För att kunna se ordentligt säras slidväggarna med ett särskilt instrument, ett så kallat spekulum. Det momentet kan av vissa uppfattas som lite obehagligt.
Ättikslösning appliceras och läkaren inspekterar sen området med hjälp av mikroskopet.
Efter noggrann undersökning av såväl livmodertapp, de yttre könsorganen och slidväggarna beslutar läkaren om vilka vävnadsprov som ska tas. De tas med hjälp av en liten tång.
Vanligtvis tar man 1-3 vävnadsprover där var och ett är i storlek av ett knappnålshuvud. Det brukar inte göra ont, utan känns mer som att det nyper till en kort stund.
Det går att ge lokalbedövning, men det behövs oftast inte eftersom det inte finns så många känselnerver på livmodertappen.
Efteråt kan det uppstå en liten blödning på de ställen där vävnadsproven har tagits. För att det ska blöda mindre brukar man pensla med järnkloridlösning.
Förutom att minska blödningen gör lösningen att blödningen får annan färg, orangebrun.
Efter undersökningen kan du uppleva krampaktig smärta från livmodern. Värken kan lindras med smärtstillande läkemedel som paracetamol eller ibuprofen.
Du kan också blöda lätt i några dagar. För att minska risken för infektion bör du undvika att använda tampong som skydd.
Det är ovanligt att få infektion efter undersökningen. Tecken på infektion är illaluktande flytningar och smärtor i nedre delen av buken. Kontakta din läkare om du misstänker att du har fått en infektion.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.