0

Aktiviteter i sociala medier

Testikelcancer

Testikelcancer är vanligast bland unga män. 75 procent av patienterna är mellan 27 och 42 år. Prognosen vid testikelcancer är mycket god och fler än 95 procent botas för gott. Det vanligaste symtomet är att en testikel har blivit större eller känns svullen.

Här hittar du information om testikelcancer. Har du fler frågor och funderingar är du varmt välkommen att kontakta Cancerfondens informations- och stödlinje. Mejl: infostodlinjen@cancerfonden.se. Telefon: 020-59 59 59.

2015 fick 373 män i Sverige testikelcancer. Det motsvarar drygt en procent av samtliga cancerfall bland männen.

Testikelcancer är ovanlig bland äldre män. 75 procent av patienterna är mellan 27 och 42 år. Bland män över 65 år inträffar 10 till 15 fall per år.

Sjukdomstecken

Det vanligaste symtomet på testikelcancer är att en testikel har blivit större eller känns svullen. Det kan också kännas som en förhårdnad i testikeln. Det brukar vara mannen själv eller hans partner som upptäcker detta.

Trots svullnaden eller förhårdnaden är det bara hälften av patienterna som har ont i testikeln eller tycker att den känns öm. Ibland kan värk vara det första symtomet. En del män känner en diffus värk eller tyngdkänsla i pungen.

Förstoring eller förhårdnad i en testikel kan också orsakas av en infektion. Eftersom en infektion ska behandlas med antibiotika, är det alltid viktigt att söka läkare om en testikel har blivit större eller gör ont.

För en del män kan ryggont vara det första symtomet på testikelcancer och ibland en ischiasliknande värk. I sådana fall har cancern spridit sig till de lymfkörtlar som finns längs ryggraden.

Olika former av testikelcancer

Testikelcancer delas upp i två ungefär lika vanliga former beroende på hur cancercellerna ser ut i mikroskop. De två formerna heter seminom och non-seminom. Semen betyder säd på latin. Båda formerna utgår från samma sorts könscell, men utvecklas på olika sätt så att seminomceller tydligt kan skiljas från non-seminomceller.

  • Seminom drabbar framför allt män i åldrarna 30–45 år. Cancern upptäcks ofta innan den har spridit sig (bildat metastaser).
  • Non-seminom är vanligare bland män mellan 20 och 40 år. Cancern kan växa snabbt och sprida sig, det vill säga bilda metastaser.

Testikelcancer sprider sig oftast via lymfbanorna. Det sker inte som man skulle kunna tro till lymfkörtlarna i ljumskarna, utan till dem som finns i buken längs ryggraden. Det betyder att metastaser först uppstår i de lymfkörtlar som finns längs ryggraden, alldeles nedanför njurarna. I en del fall kan spridningen fortsätta till lungorna, levern, skelett och hjärnan.
Läs mer om vad cancer är

Indelning i stadier

Testikelcancer delas in i olika stadier utifrån spridning.

  • I stadium I är cancern begränsad till testikeln.
  • I stadium II har cancern spridit sig till lymfkörtlarna i buken.
  • I stadium III finns också metastaser i lymfkörtlar mellan lungorna och/eller på halsen.
  • Stadium IV innebär att det finns metastaser utanför lymfkörtlarna, vanligen i lungorna, men ibland även i lever, skelett och hjärna.

Undersökningar

Läkarens första åtgärd vid misstanke om testikelcancer är att känna på testiklarna för att konstatera om en av dem är förstorad eller om det finns någon förhårdnad.

Nästa steg i diagnostiken är att undersöka testiklarna med ultraljud. Det är för patienten en enkel undersökning. Ofarliga ljudvågor sänds in mot testiklarna från en sond som läkaren för över pungen. Ljudvågornas eko utnyttjas för att framställa en bild på en skärm så att läkaren kan se om det finns något onormalt.

Ultraljudsundersökning av testikeln kan med stor säkerhet fastställa om det rör sig om en tumör. Om bilden ändå är osäker kan läkaren behöva titta närmare på den misstänkta testikeln och ta ut en liten provbit som skickas för undersökning. Det sker vid en operation via ljumsken.

Det är ovanligt att en man har cancer i båda testiklarna. Trots det brukar ett prov samtidigt tas från den andra testikeln, i samband med operationen av den tumörbärande testikeln, och skickas för undersökning. Hos omkring fem procent av patienterna finns så kallad cancer in situ (in situ betyder på stället/platsen) i den andra testikeln. Detta är ett förstadium till testikelcancer.

Om testikelcancer påvisats får patienten genomgå en utredning för att kartlägga om och hur mycket tumören har spridit sig. Detta är viktigt eftersom val av behandling är beroende av hur spridd sjukdomen är.

Lymfkörtlarna undersöks med hjälp av datortomografi efter att kontrastmedel givits. Patienten ligger vid undersökningen på en brits inne i en cirkelformad öppning i apparaten. I datortomografen används röntgenstrålar. Bilden sammanställs av en avancerad dator. Undersökningarna med datortomografi kan i vissa fall ersättas av, eller kompletteras med, undersökningar med magnetkamera eller ultraljud.

Eftersom testikelcancer ibland sprider sig vidare till lymfkörtlar mellan lungorna och även till lungorna, ingår också att undersöka bröstkorgen och lungorna med datortomografi.

Tumörmarkörer vid testikelcancer

I samband med läkarundersökningen tas också ett blodprov för analys av så kallade tumörmarkörer. Det är ämnen som tillverkas av tumören och som följer med ut i blodet. De kan bidra till diagnostiken samt användas för att följa resultatet av behandlingen. När tumörmarkörens värde sjunker, visar det att behandlingen har varit framgångsrik. Om värdet fortsätter att vara högt, tyder det på att sjukdom finns kvar i kroppen.

Det är framför allt två tumörmarkörer som är aktuella vid testikelcancer. De förkortas AFP (alfafetoprotein) och beta-hCG (beta-humant koriongonadotropin). De är ofta förhöjda vid non-seminom men inte vid seminom. Dock kan beta-hCG ibland vara förhöjt vid seminom. Tumörmarkörerna används både under utredning, under behandlingen vid spritt non-seminom samt under kontrollperioden efter avslutad behandling.
Här får du råd inför läkarbesöken
Läs också om att delta i en forskningsstudie

Illustration: Roland Klang Den cancersjuka testikeln dras ut genom ett litet snitt i ljumsken. Operationen kallas orkiektomi. Om patienten önskar kan en protes läggas in på den bortopererade testikelns plats.

Vid seminom gäller för 85 procent av patienterna att sjukdomen är i stadium I när de får diagnosen. Vid non-seminom är sjukdomen spridd i cirka 40 procent av fallen.

Behandlingar

Kirurgi vid seminom och non-seminom

Den sjuka testikeln opereras alltid bort. Detta ingrepp kallas för orkiektomi. Läkaren skär ett snitt i ljumsken och drar upp testikeln för att ta bort den. Samtidigt tas oftast ett prov, biopsi, från den andra testikeln för att undersöka om där finns cancer in situ.

Den bortopererade testikeln och biopsin skickas sedan för undersökning i mikroskop. Först därefter kan man säkert veta vilken typ av testikelcancer det är fråga om.

Seminom

Vid seminom i stadium I vet man att det kan finnas så kallade mikrometastaser i lymfkörtlarna. Det är så små metastaser att de inte upptäcks vid datortomografi. Mikrometastaser finns hos cirka 15 procent av patienterna, men man vet inte hos vilka.

Om man har testikelcancer av typ seminom som inte har spridit sig behöver man oftast inte få någon mer behandling när testikeln har opererats bort. Men hos ungefär två män av tio finns det risk för återfall. Om man skulle få ett återfall finns det effektiv behandling och goda möjligheter att bli fri från cancern igen.

Om storleken på tumören var liten vid operationen, fyra centimeter eller mindre, och tumören inte växte in i kanalsystemet i testikeln är risken för återfall mycket liten. Då behöver man enbart gå på kontroller efteråt.

Om tumören var större eller växte på andra sätt rekommenderas en tilläggsbehandling med cytostatika eftersom återfallsrisken för denna grupp är något större.  Det får man diskutera närmare om med sin läkare.

Cytostatikabehandlingen ges vid ett tillfälle, intravenöst det vill säga direkt in i blodet via dropp.  Man behöver inte vara inlagd på sjukhus utan får behandlingen dagtid på en speciell mottagning. Efter behandlingen kan man känna sig trött och illamående. Andra biverkningar är ovanliga. Oftast mår man som vanligt efter några dagar.

Seminom som har spridit sig

Den vanligaste behandlingen efter operation vid spritt seminom är cytostatika. Sådan behandling ges intravenöst, det vill säga direkt i blodet via dropp, med två eller tre olika cytostatikapreparat. Oftast behövs tre eller fyra perioder med behandling under fem på varandra följande dagar. Detta upprepas var tredje vecka. Tio dagar efter varje femdagarsbehandling ges även cytostatika genom en spruta eller ett dropp vid ett tillfälle. Under hela behandlingstiden och några veckor därefter kan man behöva vara sjukskriven.

Strålbehandling ibland

I vissa fall av seminom kan strålbehandling mot lymfkörtlarna längs ryggraden vara aktuellt. Eftersom seminomcellerna är mycket känsliga för strålning räcker det att behandlas med en låg stråldos.

Totalt 10-15 behandlingar ges under två-tre veckor. En av biverkningarna vid behandlingen är illamående, men den kan oftast behandlas effektivt. Andra förekommande biverkningar kan vara trötthet och diarré.
Läs mer om cytostatikabehandling

Non-seminom

Cytostatikabehandling

Även vid non-seminom i stadium I finns en risk för mikroskopisk spridning. Därför kan, efter operation, en kur cytostatika ges för att förebygga återfall. Ett annat alternativ är att enbart kontrollera patienterna och ge cytostatikabehandling om sjukdomen kommer tillbaka.

Om cancern har hunnit växa in i testikelns blodkärl eller lymfkärl brukar läkaren rekommendera cytostatika i förebyggande syfte. Det beror på att risken då är stor att det finns små metastaser som inte kan upptäckas med vare sig röntgenundersökningar, tumörmarkörer eller läkarundersökning. Risk för återfall finns då hos ungefär varannan man.

Oftast ges cytostatikabehandlingen i en omgång. Den ges under fem dagar, intravenöst, det vill säga direkt i blodet via dropp och genom en spruta tio dagar senare vid ett tillfälle. Av dem som behandlas med cytostatika är det ungefär en av trettio som får tillbaka sjukdomen.

Non-seminom som har spridit sig

Prognosen är numera god både då man har metastaser redan då diagnosen non-seminom ställs eller då förhöjda tumörmarkörer ses efter testikeloperationen. Flera omgångar med cytostatikabehandling behövs, oftast tre men ibland fyra perioder med cytostatikabehandling under fem på varandra följande dagar som sedan upprepas var tredje vecka. Tio dagar efter varje femdagarsbehandling ges även cytostatika genom en spruta eller ett dropp vid ett tillfälle.

Om tumörmarkörerna inte sjunker som förväntat kan byte av cytostatikasorter eller fler behandlingsomgångar bli aktuellt eller ibland tillägg av ett fjärde cytostatikum.

Om det efter behandlingen finns kvar några rester av metastaserna kan de ofta opereras bort.  Risken för senare återfall är liten.

I en speciell situation då tumörmarkörerna är normala och det endast finns lätt förstorade lymfkörtlar i buken kan det behövas extra observationstid för att med säkerhet kunna bedöma om de innehåller tumörceller. Ibland behövs dessutom en operation då man tar bort dessa förstorade lymfkörtlar för att säkerställa vad de innehåller. Om det finns tumörceller i dem så ges behandling med två omgångar cytostatika.

Om man har fått metastaser i hjärnan och levern och har höga halter av tumörmarkörer i blodet när man påbörjar cytostatikabehandlingen är prognosen något sämre. Men sådana tillstånd är ovanliga och även i den situationen blir mer än hälften av männen botade.

Cytostatika kan ge besvärliga biverkningar. Till det som patienter oroar sig mest för hör illamående och kräkningar. Numer finns emellertid effektiva läkemedel mot illamående, vilket har gjort att problemen blivit betydligt mindre.
Läs mer om cytostatikabehandling

En annan biverkan är håravfall. Mot håravfallet finns inget läkemedel, men patienten har rätt att kostnadsfritt få peruk. Håret växer dock alltid ut igen efter avslutad behandling.

För några få patienter med spridd testikelcancer är den vanliga cytostatikabehandlingen inte tillräcklig. Då kan högdosbehandling med stamcellsstöd vara aktuellt.

Sexlivet efter behandling

Det är ofta en mycket tuff behandling som krävs för att bota testikelcancer. Den kan vara påfrestande både fysiskt och psykiskt. Det kan kännas svårt att bara ha en testikel kvar. Det finns möjlighet att få en testikelprotes. Den sätts oftast in i samband med att den sjuka testikeln opereras bort.

Det är naturligt att fråga sig hur det blir med sexlivet och fortplantningsförmågan efter avslutad behandling. Förmågan att få erektion och genomföra samlag påverkas inte av sjukdomen och dess behandling. Däremot kan de psykiska påfrestningar som sjukdomen för med sig påverka sexlivet även en tid efter att behandlingen är avslutad.

Just efter avslutad cytostatikabehandling är de flesta män sterila, men bildningen av spermier återhämtar sig och efter ett par år är spermiebildningen normal hos många. Beroende på vilken behandling patienten med testikelcancer behöver, finns en större eller mindre risk att fortplantningsförmågan påverkas. En del patienter blir tyvärr bestående sterila.

Eftersom det är svårt att veta vilka som inte återhämtar sin förmåga till spermiebildning, erbjuds alla att lämna spermier före strål- eller cytostatikabehandlingen, om detta inte skett redan före operation vilket rekommenderas. Spermierna förvaras nedfrysta för att senare kunna användas vid en eventuell provrörsbefruktning.

Om du har en partner är det ofta bäst att prata öppet om cancern och dess följder. Berätta vad du själv känner och upplever, hur du ser på ert sexliv och hur du tror att partnern ser på dig.

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

Orsaker till testikelcancer

Forskningen har ännu inte klarlagt orsaken till testikelcancer. Däremot vet man att risken att få sjukdomen är större för den som haft en testikel som inte vandrat ner i pungen utan legat kvar i buken. Detta upptäcks redan hos småpojkar och testikeln kan då opereras till sin rätta plats. Trots operationen löper dessa män en ökad risk för testikelcancer.

Även vid missbildningar av könsorganen är risken ökad, liksom vid infertilitet. Allt tillsammans anses tala för att det kan vara någon faktor redan tidigt under fosterlivet som leder till testikelcancer. Forskarna diskuterar till exempel om någon obalans i den hormonella miljön under fosterlivet kan ha betydelse.

Prognos

Prognosen vid testikelcancer är mycket god och mer än 95 procent botas för gott. Även i de fall då sjukdomen spridit sig till andra organ botas de flesta patienterna.

Få svar på dina frågor

Ring 020-59 59 59 eller skriv till infostodlinjen@cancerfonden.se och få svar på dina frågor om cancer. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje