Prostatacancer

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och ett fåtal är under 40 vid diagnos.

Varje år upptäcks omkring 10 000 nya fall av prostatacancer. En tredjedel av all cancer hos män är prostatacancer, som därmed är mannens vanligaste cancerform. Prostatacancer drabbar framför allt äldre män. Hälften är över 70 år när de får diagnosen. Sjukdomen är ovanlig före 50-årsåldern och förekommer nästan aldrig före 40 års ålder.

Läs mer om prostatan.
Illustration: Andreas Olofsson

Sjukdomstecken

Prostatacancer innebär att det bildas en elakartad tumör i prostata, oftast i den yttre delen av körteln. Det kan därför dröja ganska länge innan cancertumören trycker så mycket på urinröret att det ger problem med vattenkastningen. Prostatacancer i tidigt skede brukar därför inte ge några symtom.

I senare stadier kan prostatacancer ge samma symtom som den godartade prostataförstoringen, det vill säga svag urinstråle, svårt att "komma igång" och tätare urinträngningar. Om symtomen beror på cancer brukar de utvecklas snabbare, ofta under ett år eller två. Det kan också komma blod i urinen; detta är ett symtom vars orsak alltid ska utredas.

Det finns inget samband mellan godartad prostataförstoring och prostatacancer. Det är två helt olika sjukdomar. Samma person kan ha båda samtidigt.

Ibland ger prostatacancer symtom först när den spridit sig utanför prostatakörteln. Vanligaste symtomet är då smärtor i ryggen eller höfterna på grund av spridning till skelettet. Viktminskning, trötthet, blodbrist eller bensvullnad kan någon gång vara de första tecknen på prostatacancer. Sådana symtom kan förstås också ha många andra orsaker.

Undersökningar

Du har säkert fått gå igenom flera undersökningar innan du fick beskedet att du har prostatacancer. Den vanligaste orsaken till att en man i Sverige får diagnosen prostatacancer är inte symtom, utan utredning av förhöjda värden av blodprovet PSA, prostataspecifikt antigen. PSA är ett protein som bildas i prostatakörteln och som finns i hög koncentration i sädesvätskan. Normalt finns också små mängder PSA i blodet. PSA-värdet i blodet blir högre med ökad ålder och vid prostatasjukdomar, till exempel inflammation, godartad förstoring och prostatacancer. PSA-test kan användas vid hälsokontroller för att hitta tidig prostatacancer. Det finns både för- och nackdelar med detta. Läs mer i Cancerfondens broschyr Om PSA-test.

PSA-test

Om PSA-halten i blodet är normal och prostatan känns normal vid undersökning med fingret via ändtarmen kan allvarlig prostatacancer med hög sannolikhet uteslutas. Om PSA-värdet är förhöjt behöver det inte betyda att man har prostatacancer. Det är till och med så att de flesta män med lätt förhöjt PSA-värde inte har prostatacancer, men om halten är över ett visst gränsvärde (3 till 7 mikrogram per liter) görs ytterligare undersökningar.

Läs mer om PSA-test

I första hand känner läkaren på prostatakörtelns yta via ändtarmen. En normal prostatakörtel är jämn och fast och något elastisk. Vid prostatacancer känns prostatakörteln ofta hårdare och knöligare än normalt.

I andra hand görs en ultraljudsundersökning. En sond som innehåller en ultraljudssändare förs då in några centimeter i ändtarmen. Den ger en bild av prostatakörteln som kan studeras på en bildskärm.

För att säkert avgöra om det finns cancer i prostatakörteln tar man vävnadsprov, biopsi, för mikroskopisk analys. Man för då in en nål via ändtarmen, i samband med en ultraljudsundersökning, och tar ut en mycket smal vävnadscylinder. Provet undersöks sedan i mikroskop. Man kan då se om det är cancer och hur elakartade cancercellerna i så fall är.

Läs mer om vad cancer är

Det finns också andra undersökningar som används för att ställa diagnos:

Skelettscintigrafi

Skelettscintigrafi är en undersökning med vars hjälp man kan se om prostatacancern har spridit sig till skelettet. En liten mängd av ett radioaktivt ämne sprutas in i en blodåder i armvecket. Eventuella metastaser i skelettet tar upp mer av det radioaktiva ämnet än övriga skelettet och denna skillnad kan lätt studeras på en bild. Undersökningen är helt ofarlig eftersom dosen av det radioaktiva ämnet är mycket låg och lämnar kroppen snabbt. Metastaser kan även upptäckas vid en vanlig röntgenundersökning av skelettet eller med magnetkamera.

Magnetkameraundersökning (MR)

Magnetkameraundersökning (MR) används allt mer när cancermisstanken kvarstår trots att vävnadsproven från prostatan inte påvisade någon cancer. Män med en beskedlig prostatacancer som inte ska behandlas utan följas upp med så kallad aktiv monitorering bör genomgå en MR för att utesluta att man missat en allvarlig cancer vid vävnadsprovtagningen. MR används ibland också för att se hur utbredd prostatatumören är och för att undersöka om skelettet är angripet.

PET/CT

PET/CT är skiktröntgen som förstärks med särskilda radioaktiva spårämnen som tas upp särskilt väl av cancerceller. PET/CT finns bara på några sjukhus i landet. I vissa situationer kan PET/CT vara värdefullt för val av behandling.

Olika stadier

Man brukar tala om olika stadier av prostatacancer. I det första stadiet växer cancern enbart inuti själva prostatakörteln. I senare stadier växer den även utanför prostatan och kan sprida sig till lymfkörtlar och skelett (metastaser). Spridning till andra organ förekommer, men är sällsynt utom i sena skeden av sjukdomen.

Tumörens utbredning i och omkring prostatan bedöms som ett T-stadium. En tumör i stadium T1 eller T2 är - såvitt man kan bedöma - begränsad inom prostatan. Tumören kallas då lokaliserad. En T1 kan vare sig kännas med fingret eller ses med ultraljud (eller magnetkamera), medan en T2 kan det. En tumör i stadium T3 har växt genom prostatakapseln ut i bindväven som omger prostatan (T3a) eller in i sädesblåsorna (T3b), medan en T4 växer över på andra organ, t ex bäckenväggen eller urinblåsan. Ibland kallas stadium T3 och T4 för lokalt avancerad prostatacancer. Spridning via lymfan till lymfkörtlar (N-stadium) eller via blodet till andra organ (M-stadium) kallas metastasering. Man lägger till en etta efter N och M om man har påvisat spridning och en nolla om man inte har det (t ex N1 M0).

Det finns ett samband mellan PSA-värdet och hur utbredd prostatacancern är: ju högre värde, desto högre risk för att cancern har växt utanför prostatan eller har spridit sig till andra organ. Män med PSA-värden under 3 till 7 mikrogram per liter brukar utredas för prostatacancer. De flesta män med prostatacancer och ett PSA-värde under 20 mikrogram per liter har inte någon spridning. Faktum är att PSA-värden upp till 10 mikrogram per liter oftare beror på en kraftig godartad prostataförstoring än på cancer. De flesta män med ett PSA-värde över 100 mikrogram per liter har en spridd prostatacancer.

Bedömning av cancern i mikroskop: Gleasonsumma

Genom att studera vävnadsprov från tumören i mikroskop kan man dra slutsatser om en cancer kommer att växa snabbt eller långsamt och om dess benägenhet att sprida sig. Det mikroskopiska utseendet av prostatacancer (dess grad) bedöms enligt Gleasonsystemet. Cancerns utseende bedöms på en skala från Gleasongrad 3 till Gleasongrad 5. Prostatacancer med Gleasongrad 3 liknar normal prostatavävnad, tillväxer ytterst långsamt och sprider sig inte till andra organ, medan grad 4 brukar växa från år till år och sprider sig förr eller senare (men det kan många, ibland över tio, år). Grad 5 kan växa från månad till månad och sprida sig redan medan den är liten.

Prostatacancer har ofta har olika Gleasongrader i olika delar. Därför lägger man samman den mest utbredda och den "värsta" Gleasongraden till en Gleasonsumma, som alltså kan vara från 6 (beskedlig) till 10 (mest aggressiv). En cancer med Gleasonsumma 3+3=6 består enbart av beskedlig cancer, medan en som har Gleasonsumman 4+3=7 huvudsakligen består av den "mellan-aggressiva" grad 4 men också delvis av den beskedliga grad 3.

Sedan år 2016 talar man ofta om "gradgrupper". Då motsvarar Gleasonsumma 3+3=6 gradgrupp 1, Gleasonsumma 3+4=7 gradgrupp 2, Gleasonsumma 4+3=7 gradgrupp 3, Gleasonsumma 4+4, 3+5 och 5+3=8 gradgrupp 4 och de med summa 9 och 10 gradgrupp 5.

Olika former av behandling

Det finns flera behandlingsmetoder mot prostatacancer. Vilken behandling som blir aktuell beror på flera faktorer, framför allt utbredningen av cancern (cancerns stadium), hur cancercellerna ser ut i mikroskop (Gleasonsumman), vilka andra sjukdomar mannen har och hur gammal han är. Ur behandlingssynpunkt kan man dela in sjukdomen i tre huvudgrupper:

  1. Tidig prostatacancer då bot är möjlig, men inte alltid nödvändig.
  2. Övriga stadier då man ger hormonbehandling.
  3. När hormonbehandlingen sviktar.

Nedan följer korta beskrivningar av de behandlingar som är aktuella i dessa tre olika skeden av sjukdomen.

Behandling vid tidig prostatacancer utan spridning

Om cancern inte har växt utanför prostatans kapsel och inte har spridit sig till andra organ, talar man om är lokaliserad prostatacancer. Män med en lokaliserad cancer har goda möjligheter att bli botade, men ofta är cancerns så beskedlig att den inte behöver behandlas alls. Om cancern har växt utanför kapseln, men fortfarande inte spridit sig kallas den för lokalt avancerad. Även män med en sådan cancer har chansen att bli botade, men de behöver ofta en kombination av olika behandlingar.

Olika möjligheter av behandling 

Det finns tre olika möjligheter: att tills vidare vänta med behandling, att operera bort prostatakörteln eller att ge strålbehandling. Varje alternativ har olika för- och nackdelar. Din läkare måste tillsammans med dig komma fram till vad som passar dig bäst.

Eftersom de olika behandlingarna kan ge biverkningar som påverkar livskvaliteten brukar man inte rekommendera någon behandling alls för de minsta och beskedligaste tumörerna (Gleasonsumma 6), som sällan utvecklas till en allvarlig sjukdom. Hos äldre män är risken liten även för att en begränsad cancer med Gleasonsumma 7 ska hinna utvecklas till en allvarlig sjukdom.

Möjlighet till second opionion

Om du är förhållandevis ung och har en lokaliserad prostatacancer med Gleasonsumma 7 eller mer, eller har en lokalt avancerad cancer i stadium T3, kommer din läkare att föreslå en behandling som kan bota sjukdomen. Men även då kan det finnas valmöjligheter, eftersom chansen att bli botad brukar vara lika stor med både operation och strålbehandling. Ofta är det de olika riskerna för biverkningar som fäller avgörandet. Ibland är en viss behandling klart lämpligare än alternativen, men ofta bedömer läkaren dem som likvärdiga. Om det är så i ditt fall, väger dina egna synpunkter tungt i behandlingsvalet. Om du vill kan du få ditt fall belyst av ytterligare en oberoende specialist (urolog eller onkolog), en så kallad förnyad medicinsk bedömning (second opinion). I det nationella vårdprogrammet för prostatacancer finns information som är riktad till män med tidig prostatacancer. Den kan du få av din kontaktsjuksköterska.

Läs mer om dina rättigheter som patient

Nedan beskrivs kortfattat de olika behandlingsmetoder som kan komma ifråga. Som väl är, är det vanligen ingen brådska att bestämma sig. Om inte cancercellerna ser särskilt elakartade ut gör det ingenting om det dröjer flera månader tills behandlingen påbörjas.

Att tills vidare avstå från behandling

De flesta typer av tidigt upptäckt, lokaliserad prostatacancer växer mycket långsamt. Män som har den beskedliga typen (Gleasonsumma 6) behöver ofta inte behandlas alls. Lite äldre män med en liten cancer med Gleasonsumma 7 behöver för det mesta inte heller någon behandling, åtminstone inte till att börja med. Faktum är att mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla medelålders män och upp emot hälften av alla äldre män har en liten cancer i sin prostatakörtel utan att någonsin bli sjuka av den.

Aktiv monitorering

Innan man bestämmer sig för att avstå från att operera eller strålbehandla en medelålders man med prostatacancer brukar man göra en magnetkameraundersökning av prostatan och eventuellt ta en extra omgång vävnadsprover, eftersom det kan finnas en mer allvarlig cancer som inte hittades vid de första vävnadsproverna. Därefter gör man regelbundna kontroller med blodprov och undersökning av prostatakörteln. Man brukar upprepa vävnadsproven med ett par års mellanrum. Om man då upptäcker en allvarlig cancer kan man operera bort prostatan eller ge strålbehandling. Denna typ av uppföljning, när man siktar på att senare eventuellt ge en botande behandling, kallas aktiv monitorering. Om du följs upp med aktiv monitorering kanske du slipper behandling och därmed biverkningar helt och hållet. Om du behöver behandling i ett senare skede, har du åtminstone sluppit biverkningar under ett antal år. En nackdel med aktiv monitorering är att behandling i ett senare skede kan behöva vara mer omfattande, än om behandlingen ges tidigare.

De flesta äldre och sjukliga män hinner inte får några besvär av en tidigt upptäckt, lokaliserad prostatacancer innan de avlider av någon annan orsak. Därför brukar man bara följa upp dessa män med regelbundna kontroller utan att ge någon behandling, annat än om tumören blir påtagligt större eller ger symtom. I så fall erbjuds mannen hormonell behandling

Operation

Om din cancertumör inte har spridit sig utan enbart växer i själva prostatan, kan du bli helt botad från din prostatacancer av en operation. Att operera bort hela prostatan är ett ganska stort kirurgiskt ingrepp. Operationen medför försämrad förmåga att få erektion. Det beror på att de små nervtrådarna till svällkropparna i penisen skadas i samband med operationen. Erektionsförmågan kan ofta återhämta sig till viss del under ett par år. Om det är en utbredd cancer eller om mannen har problem med erektionen redan före operationen brukar erektionsförmågan försvinna för gott. Det finns flera olika behandlingar för män med erektionsproblem, till exempel tabletter eller injektioner i svällkropparna. Sädesvätskan försvinner efter operationen, men mannen kan fortfarande få orgasm.

Inkontinens vanligt eftr operation 

Att operera bort prostatakörteln medför även en viss risk för bestående inkontinens, det vill säga svårigheter att hålla urinen. Det beror på att slutmuskeln kring urinrörets övre del ligger just nedanför prostatan. Direkt efter operationen läcker nästan alla, mer eller mindre. Efter några veckor eller månader brukar läckaget försvinna, men några fortsätter att läcka en skvätt när de till exempel lyfter tungt eller nyser. Omkring en av tjugo får ett så kraftigt läckage att de behöver få en konstgjord slutmuskel inopererad.

En operation för prostatacancer görs vanligen med robotassisterad titthålsteknik , då man för in instrumenten via sex små snitt på buken. Operationen kan också, med lika gott slutresultat, utföras "öppet", genom ett snitt nedanför naveln.

Omkring en fjärdedel av de som opereras för prostatacancer får återfall. Risken för återfall varierar mycket beroende på den mikroskopiska bedömningen efter operationen, från nästan ingen till en mycket hög risk. Vid återfall stiger PSA-värdet i blodet flera år innan mannen själv kan märka något. De flesta som får stigande PSA-värden rekommenderas kompletterande strålbehandling, ofta tillsammans med hormonbehandling. 

Strålbehandling

För de flesta män med tidig prostatacancer är strålbehandling ett alternativ till operation som ger lika goda möjligheter till bot. Om tumören växer utanför prostatakörtelns kapsel ger strålbehandling ofta bättre möjlighet till bot än enbart operation. Detta beror på att strålbehandlingen kan ges med större marginal utanför prostatan.

Det finns både yttre och inre strålbehandling. Vid yttre strålbehandling ges vanligen en liten stråldos varje eller varannan vardag under fyra till åtta veckor. Ibland kombineras en kortare tids yttre strålbehandling med inre strålbehandling. Valet mellan yttre och inre strålbehandling beror bland annat på tumörens storlek (T-stadium) och cancercellernas utseende i mikroskop (Gleasonsumma).

Inre strålbehandling 

Inre strålbehandling kallas också brakyterapi. Man för då in ett litet radioaktivt preparat genom ett antal ihåliga nålar in i prostatakörteln. Ingreppet görs med ryggbedövning eller narkos. En del män kan behandlas med radioaktiva jodkorn ("seeds"). Jodkornen lämnas kvar i prostatakörteln och avger där lokal strålning under några månader. Inre strålbehandling med jodkorn är bara aktuellt för män utan vattenkastningsbesvär och påtaglig prostataförstoring som har en liten och inte särskilt aggressiv cancer (Gleasonsumma 6 eller en mycket liten cancer med Gleasonsumma 7).

Själva strålbehandlingen känns inte alls, men den kan ge biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är övergående urinträngningar och diarré. Några får kvarstående besvär från ändtarmen, som tätare och mer brådskande avföring, slembildning och blödning. Erektionsförmågan försämras av strålbehandling, men vanligen inte lika mycket som efter operation och försämringen kommer mer gradvis under några år.

Om cancercellerna ser elakartade ut i mikroskop (Gleasonsumma 8-10 och ibland vid Gleasonsumma 7), om PSA-värdet är högt, eller om prostatatumören är stor (stadium T3 eller en stor T2) brukar man i samband med strålbehandling även ge hormonell behandling (se nedan). Den hormonella behandlingen gör att cancercellerna blir mer känsliga för strålning. Den påbörjas tre till sex månader före strålbehandlingen. Ibland fortsätter man att ge hormonell behandling några år efteråt.

Hormonell behandling

Prostatacancer kan bromsas av hormonell behandling. Prostatacancerceller, även de som har spridit sig utanför prostatakörteln, behöver testosteron för att växa. Därför kan prostatacancer behandlas genom att kroppen hindras från att producera testosteron. Hormonell behandling kan alltså, ofta under lång tid, hålla cancern i schack även om den spridit sig, metastaserat.

Behandlingen kan ske på flera olika sätt. Ett sätt är att operera bort testiklarna, kastrering. Det är en enkel operation som vanligen görs i lokalbedövning och bara kräver några timmars vistelse på sjukhus. När testiklarna opererats bort upphör produktionen av testosteron helt. Det medför vanligen att den sexuella lusten och förmågan att ha samlag upphör. Man kan också få värmevallningar och svettningar av samma typ som kvinnor brukar få i klimakteriet. Muskelkraften och orken kan minska. Efter något år ökar risken för urkalkning av skelettet, men detta kan i så fall motverkas med olika läkemedel.

Medicinsk kastrering

Medicinsk kastrering innebär att testosteronproduktionen hämmas med läkemedel (GnRH-analoger eller -antagonister) som påverkar hormoncentrum i hjärnan. Behandlingen ges som injektioner eller implantat med 1-12 månaders mellanrum. Medicinsk kastrering har samma effekt som kirurgisk kastrering och ger samma biverkningar. En fördel med medicinsk kastrering är att den inte är oåterkallelig.

Ett annat sätt att hämma testosteronproduktionen är att tillföra det kvinnliga könshormonet östrogen. Östrogen ges som en injektion en gång i månaden. Även östrogenbehandling leder till minskad sexuell lust. Dessutom kan brösten börja växa, men det kan motverkas genom att bröstkörtlarna bestrålas innan östrogenbehandlingen påbörjas.

Ytterligare ett alternativ är att blockera de manliga könshormonernas stimulerande effekt på cancercellerna med tabletter, antiandrogener. Eftersom manligt könshormon fortfarande bildas, kan den sexuella lusten och förmågan att ha samlag ofta bevaras. Den vanligaste biverkningen är ömma och förstorade bröst, men risken för detta minskar om man ger en dos strålning mot brösten innan behandlingen påbörjas. Behandlingseffekten vid lokalt avancerad sjukdom är lika god som efter kastrering, men den är något sämre vid spridning till skelettet. Ibland kombineras olika former av hormonell behandling.

Cytostatikabehandling 

Om sjukdomen har spridit sig utanför bäckenet redan vid diagnos brukar man rekommendera att hormonbehandlingen kompletteras med fyra månaders behandling med läkemedlet docetaxel, under förutsättning att mannen bedöms klara av denna ganska krävande behandling. Docetaxel är ett cytostatikum (cellhämmande läkemedel), som ges i ett dropp in i blodet var tredje vecka. Cytostatika används också i för behandling i senare skeden av prostatacancer, när sjukdomen inte längre bromsas av hormonell behandling (se nedan).

Cytostatika påverkar också friska celler som delar sig snabbt, till exempel celler i magen och tarmarna, hårceller, nagelceller och celler i benmärgen. Det förklarar biverkningar som håravfall, sköra naglar, illamående, diarré och nedsatt försvar mot infektioner. Dessa biverkningar försvinner när behandlingen är avslutad. En del kan få kvarstående besvär med känselnedsättning i händer och fötter. Bieffekterna gör att cytostatika inte är lämpligt för de äldsta och sjukaste patienterna. Läs mer i Cancerfondens broschyr Om cytostatikabehandling.

När hormonbehandlingen sviktar

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för den hormonella behandlingen. Det finns då olika tilläggsbehandlingar att välja mellan. Till att börja med visar sig behandlingssvikten endast genom att PSA-värdet i blodet ökar. Senare kan prostatatumörens tillväxt, lymfkörtelförstoring eller spridning till skelettet ge symtom (se under Sjukdomstecken sidan 6).
För män med spridning till skelettet är det särskilt viktigt att känna till att muskelförlamning i benen någon gång kan förekomma. Det är en akut komplikation som måste behandlas snabbt; vid minsta misstanke ska man omedelbart ta kontakt med läkare.

Enzymhämmare och nya hormonblockerare

Detta är nya läkemedel som tas i tablettform. Genom att lägga till dem till en pågående kastrationsbehandling kan man ofta få sjukdomen att gå tillbaka ytterligare en tid. Biverkningarna är lindriga. Enzymhämmare ges tillsammans med kortisontabletter, som behövs eftersom kroppens egen kortisonproduktion har blockerats.

Cytostatika 

Cytostatika kan bromsa sjukdomen och minska symtomen (framför allt smärta). I detta skede av sjukdomen används i första hand cytostatika som dropp, med en till tre veckors mellanrum. Läs mer om cytostatika ovan.

Isotopbehandling 

Om spridningen av cancern enbart har skett till skelettet och spridningen dit börjar ge smärtor, kan man ge injektioner med den radioaktiva isotopen radium. Radium ansamlas i anslutning till metastaser i skelettet avger där strålning lokalt. Behandling med radium ges var fjärde vecka vid sex tillfällen. Det händer att smärtorna tillfälligt ökar efter den första injektionen, men sedan brukar behandlingen lindra smärtorna och bromsa sjukdomen.

Strålbehandling 

Strålbehandling kan riktas mot prostatatumören eller mot dottertumörer, metastaser, i skelettet för att lindra symtom. En enda stråldos mot en metastas i skelettet brukar ge god smärtlindring, utan biverkningar. Läs mer i Cancerfondens broschyr Om strålbehandling.

TUR-P-operation

TUR-P-operation, "prostatahyvling". Om prostatatumören klämmer ihop urinröret så att det blir svårt att kissa kan man göra en TUR-P-operation. Det är samma typ av operation som används vid godartad prostataförstoring. Den görs i narkos eller ryggbedövning. Ett smalt instrument förs in genom urinröret. I spetsen av instrumentet sitter en glödtråd. Med den kan läkaren bit för bit hyvla bort den del av tumören som trycker på urinröret. De avskurna bitarna sköljs därefter ut. Efter ingreppet får man stanna på sjukhuset ett par dagar.

Nya behandlingar. Det pågår mycket forskning om behandling av prostatacancer när hormonell behandling sviktar. Därför är det svårt att säga vilken behandling som skulle kunna bli aktuell för dig i framtiden, om du nu påbörjar den hormonella behandlingen och med tiden får behov av kompletterande behandling. Kanske du erbjuds att delta i en forskningsstudie.

Chansen att bli botad

Du undrar säkert över vilken chans du har att bli frisk från din prostatacancer och hur stor risken är att sjukdomen förkortar ditt liv (prognosen). Eftersom det finns många olika former av prostatacancer går det inte att ge ett allmänt svar på dessa frågor. Prognosen beror bland annat på vid vilken ålder man insjuknar, vilket stadium tumören befinner sig i och på hur elakartade cancercellerna är (Gleasonsumman).

Jämfört med andra cancerformer brukar prognosen vid prostatacancer vara god. I många fall är prostatacancer så beskedlig att det inte behövs någon behandling alls, bara uppföljande kontroller.
De flesta av dem som opereras eller strålbehandlas för en tidig prostatacancer blir botade. Många män med obotlig prostatacancer kan leva många år utan sjukdomssymtom tack vare bromsmediciner. Hos äldre män kan sjukdomen ofta hållas i schack hela livet. Det finns också mer elakartade och snabbt växande former som tidigt sprider sig och som är svårare att behandla och bota.

Att leva med prostatacancer

I dag lever nästan 100 000 män i Sverige som har eller har haft prostatacancer. En del har en liten prostatacancertumör som inte har behövt behandlas. Andra har genomgått operation eller strålbehandling och är fria från sjukdomen, några har fått återfall. En del har pågående hormonell behandling. Somliga märker inte alls av sjukdomen och tänker sällan på att de en gång fått diagnosen. Andra besväras dagligen av en mer utbredd sjukdom eller av biverkningar av behandlingen.

När du har fått diagnosen prostatacancer ska en läkare ha huvudansvaret för behandling och uppföljning. Oftast är det en urolog eller onkolog, men för några en allmänläkare på vårdcentralen. Du ska också ha en särskild kontaktsjuksköterska, som du snabbt kan komma i kontakt med när du har frågor. I vissa skeden av sjukdomen kan uppföljningen skötas av sjuksköterskan, men även då finns din patientansvarige läkare med i bakgrunden

Kanske undrar du om du själv kan göra något för att påverka utvecklingen av din prostatacancer eller risken för återfall efter operation eller strålbehandling. Man vet inte säkert, men en del vetenskapliga undersökningar talar för att den livsstil som är bra för hjärta och blodkärl också kan bromsa utvecklingen av en del prostatacancertumörer. Fler män med prostatacancer dör av hjärt- och kärlsjukdomar än av sin prostatacancer. Det innebär att de råd man ger för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar är goda råd även till män med prostatacancer: gör regelbundna promenader eller andra motionsaktiviteter, rök inte, ät mycket fisk och grönsaker, ät inte för mycket kött, animaliskt fett och socker.

Orsaker till prostatacancer

När man får en allvarlig sjukdom är det också naturligt att man grubblar över vad som orsakat den. "Varför drabbades just jag? Har jag själv gjort något så att jag blivit sjuk?"

Orsakerna till prostatacancer är inte klarlagda. Sjukdomen är vanligare i vissa familjer än andra. Det tyder på att man kan ärva en benägenhet för att få sjukdomen. Är det fler än du själv som fått prostatacancer i din familj, kan det därför vara klokt att dina söner och bröder diskuterar med en allmänläkare eller urolog om de bör kontrolleras regelbundet för att upptäcka en eventuell prostatacancer i tidigt skede.

Det finns också stora geografiska skillnader. I USA, Skandinavien och övriga Västeuropa är prostatacancer vanlig, medan den är ovanlig i Sydostasien. Såväl arvsanlag som livsstil och olika miljöfaktorer har betydelse för uppkomsten av prostatacancer. En del forskning har ägnats åt hur kostens sammansättning påverkar risken för att drabbas av prostatacancer. Hittills har forskarna inte kommit fram till några tydliga svar, men mycket talar för att en kost som innehåller mycket fisk och grönsaker kan vara gynnsam. Tomater, sojabönor, linfrö, råg, grönt te och granatäppeljuice är några exempel på livsmedel som kanske kan ha en viss skyddande effekt. Samtidigt verkar det som om överskott på nöt- och griskött, animaliskt fett och mejeriprodukter kan öka risken för prostatacancer. Män med övervikt har ökad risk att drabbas av aggressiva former av prostatacancer. Rökning ökar risken för återfall efter strålbehandling och operation för prostatacancer.

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har en cancersjukdom är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För de flesta minskar dock oro och nedstämdhet då man har fått besked och påbörjat behandling. Det är för de flesta lättare att veta vad de har framför sig än att leva i den osäkerhet som oftast finns vid tiden för diagnos.

En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

När behandlingen är slut 

När behandlingen är avslutad är det lätt att känna sig utlämnad. Många blir rädda för kroppsliga symtom, eftersom det ligger nära till hands att koppla ihop dem med sjukdomen.

Det kan vara svårt att själv behöva avgöra om symtomen är något som kräver läkarbesök. Med tiden lär sig dock de flesta att återigen tolka sina kroppsliga symtom på samma vis som före sjukdomen.

När behandlingen är avslutad förväntar sig ofta omgivningen att allt ska vara ”som vanligt”, det vill säga att livet ska bli precis som före cancersjukdomen. Om intresset från anhöriga och vänner falnar, om ingen riktigt längre orkar lyssna, kan man känna sig både ensam och oförstådd.

Efter behandlingen är det också vanligt att oroa sig för framtiden och för att sjukdomen ska komma tillbaka. Därför är det viktigt för alla att komma ihåg att de svåra känslorna inte försvinner så snart behandlingen är avslutad.

Trötthet 

Nästan alla blir trötta av att få ett cancerbesked och av att gå igenom en cancerbehandling. Man blir trött av både den medicinska behandlingen och den känslomässiga reaktionen. Om tröttheten blir för svår är det bra att rådgöra med doktorn, det finns ibland medicinsk hjälp att få. Många vill i så stor utsträckning som möjligt klara sig själva, men det är knappast fel att ta emot praktisk hjälp om den erbjuds. Det kan dessutom vara ett bra sätt för människor i omgivningen att visa att de bryr sig.

Berätta för andra 

En del tycker att det är svårt att berätta för närstående om diagnosen, behandlingen och om hur de känner sig. Ändå är det viktigt att de närmaste är informerade eftersom de då kan vara till hjälp på ett bättre sätt. Därför är det bra att ta med sig någon närstående vid läkarbesöket. Ofta är det också en fördel att vara två som lyssnar. Om man är två är det enklare att diskutera vad som sagts och på så sätt fånga upp och bearbeta all information.

Att träffa andra i samma situation 

Att träffa andra personer som fått en cancerdiagnos och genomgått behandling kan kännas som ett stort stöd. Bara den som själv varit med kan förstå fullt ut vad det innebär. Det är dock viktigt att vara medveten om att både cancersjukdomen och erfarenheten av att vara sjuk kan skilja sig avsevärt från person till person även om diagnosen är densamma. Det finns nu patientföreningar för män med prostatacancer och deras närstående i alla län. Du kan få kontakt med dem via närmaste urologmottagning eller via Prostatacancerförbundet (se sidan 30).

Information 

Många vill från början ha så mycket information som möjligt om sin sjukdom, medan andra väljer att avstå. Det kommer ofta en period när man känner att man vill ”stänga av” och för tillfället inte orkar med mer information. Det gäller därför att själv få möjlighet att välja vilken information man för tillfället är intresserad av.

Få svar på dina frågor

Om du fortfarande saknar svar på dina frågor kan du söka vidare på vanliga frågor och svar om prostatacancer.

Ring 020-59 59 59, du är även välkommen att mejla oss. Det gör du genom att klicka här. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria. Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje

Prostatacancerförbundet är en förening för patienter och deras närstående. Kontaktuppgifter till lokala föreningar finns på www.prostatacancerforbundet.se

Du kan också lyssna på forskaren Anna Bill-Axelsons "Prostatacancerpodden" som finns både på Itunes och Soundcloud

Granskad 6 april 2018
Granskare
Ola Bratt
Professor i urologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
Sidansvarig
Helena Torsler Andersson
Kommunikatör och leg. sjuksköterska/ Cancerfondens informations- och stödlinje