Läs om för vem, varför och hur ofta
Läs om för vem, varför och hur ofta
Om läkaren misstänker prostatacancer på grund av symtom eller efter att ha undersökt prostatakörteln är PSA-test mycket värdefullt. Däremot är det mer oklart vilka för- och nackdelar PSA-testning av män utan symtom på prostatacancer har.
Granskad av: Ola Bratt, professor urologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
PSA-provet är ett vanligt blodprov som tas i armvecket. PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.
PSA är inte något ”cancerämne” som kommer från en tumör, utan ett äggviteämne, ett enzym, som finns naturligt i kroppen även hos friska män.
PSA produceras i prostatakörteln och finns i hög koncentration i sädesvätska och gör det lättare för spermierna att röra sig.
En del av det PSA som tillverkas läcker ut i blodet. Även helt friska män har därför små mängder PSA i blodet.
Prostatacancerceller producerar mindre PSA än normala prostataceller. Att PSA-halten i blodet ökar vid prostatacancer beror bland annat på att cancern bryter ner prostatavävnaden, så att mer PSA läcker ut i blodet.
Enligt det svenska nationella vårdprogrammet för prostatacancer är gränsvärdet
Egentligen är det fel att prata om vad som är ett ”normalt” PSA-värde.
PSA-provet tas ju inte för att tar reda på om en man har en normal prostata eller inte, utan för att få en uppfattning om hur stor sannolikheten är att han har en prostatacancer som behöver behandlas.
Det är därför bättre att prata om olika gränsvärden, än om normala och onormala PSA-värden.
Många medelålders och äldre män har en godartad prostataförstoring som gör att deras PSA-värde ökar.
Eftersom prostatan ofta växer och PSA-värdet därför stiger med ökande ålder, är gränsvärdet för PSA högre hos äldre män.
Enligt det svenska nationella vårdprogrammet för prostatacancer är gränsvärdet 3 mikrogram per liter för män under 70 år, 5 mikrogram per liter för män mellan 70 och 80 år och 7 mikrogram per liter för män över 80 år.
Vid värden över de här gränserna bör mannen genomgå ytterligare undersökningar för att ta reda på om han har prostatacancer eller inte.
Ju lägre en mans PSA-värde är, desto mindre sannolikt är det att han har en allvarlig prostatacancer.
Om en man har ett riktigt lågt PSA-värde, under 1 mikrogram per liter, är det inte bara mycket osannolikt att han har en allvarlig prostatacancer, utan också mycket osannolikt att han utvecklar en allvarlig prostatacancer de närmaste sex-åtta åren.
Män med så låga PSA-värden behöver inte ta något nytt PSA-prov på många år, eller kanske inte några fler PSA-prov överhuvudtaget – läs mer är nedanför, under "Hur ofta ska ett PSA-prov tas?".
Ett PSA-värde över gränsvärdet tyder på sjukdom i prostatakörteln, men det behöver inte bero på cancer.
En tredjedel av männen med måttligt höga PSA-värden visar sig efter ytterligare undersökningar ha prostatacancer.
Måttligt höga PSA-värden, upp till omkring 10 mikrogram per liter, beror nämligen oftare på en godartad prostataförstoring än på cancer.
Infektioner i urinvägar och prostata ger också höga PSA-värden, under upp till ett halvår efter att infektionen har läkt ut.
Om läkaren känner en förhårdnad i prostatan eller om PSA-värdet är över 10 mikrogram per liter är risken för cancer högre.
För att ta reda på orsaken till ett högt PSA-värde behövs ytterligare undersökningar.
Ofta görs först en undersökning med magnetkamera. Undersökningen tar oftast bara 10-15 minuter.
Ibland ges kontrastmedel i ett blodkärl i samband med undersökningen; då tar undersökningen längre tid, omkring 40 minuter.
Om magnetkamerabilderna inte visar något cancermisstänkt område och PSA-värdet bara är lite förhöjt behövs inga fler undersökningar, men PSA-värdet bör följas upp regelbundet.
På en urologimottagning undersöker en läkare prostatan med ett finger i ändtarmen (palpation) och gör en ultraljudsundersökning med hjälp av en sond i ändtarmen. Ultraljudet ger en bild av prostatakörteln.
Det är en bra undersökning för att konstatera om det finns en godartad prostataförstoring och för att mäta hur stor prostatan är, men det är inte någon känslig metod för att hitta prostatacancer.
Om magnetkamerabilderna visar ett cancermisstänkt område, om läkaren känner en förhårdnad i prostatan, eller om PSA-värdet är högt i förhållande till prostatans storlek, behövs vävnadsprov för att ta reda på om det finns cancer i prostatakörteln.
Vävnadsproven, vanligen 4-12 stycken, tas med en tunn nål i samband med ultraljudsundersökning.
Provtagningen kan upplevas som obehaglig och nålsticken kan ge viss smärta.
Det finns också en liten risk för att provtagningen orsakar en allvarlig infektion med hög feber.
Vävnadsproven undersöks sedan under mikroskop och det dröjer någon vecka innan man får svaret.
Vid en del sjukhus analyseras något som kallas PSA-kvot. Förhållandet mellan den mängd PSA som är fritt löst i blodet och den mängd som är bundet till bärarmolekyler kan ge vägledning om ett måttligt högt PSA (upp till drygt 10 mikrogram per liter) är orsakat av cancer eller av en godartad prostataförstoring.
Ju högre andel fritt PSA, det vill säga ju högre PSA-kvot, desto troligare är det att orsaken är en godartad förstoring.
Cancer ger däremot ofta en låg kvot. Men även urinvägsinfektioner och prostatainfektioner (prostatit) kan göra att PSA-kvoten blir låg.
Det är därför mellan 50 och 75 års ålder som man kan överväga PSA-prov, även om man inte har några symtom som tyder på prostatacancer.
I släkter där män drabbats av prostatacancer i ovanligt unga år, kan det vara lämpligt att börja med PSA-prov redan vid 40 års ålder.
Om du tycker att fördelarna med att lämna PSA-prov överväger nackdelarna, bör du lämna prov regelbundet. För att se om du får ta ett PSA-prov kan du kontakta din vårdcentral, företagshälsovård eller en privat urolog.
Det är nämligen bara regelbunden provtagning som kan leda till minskad risk för att drabbas av spridd prostatacancer.
Eftersom prostatacancer är en så vanlig sjukdom, är det många män som har en pappa eller bror med prostatacancer utan att det finns några speciella arvsanlag i släkten som ökar risken.
Men statistiskt sett är risken att drabbas högre för män som har en pappa eller bror med prostatacancer, särskilt om de fick diagnosen redan före 60 års ålder.
Om mer än en man i familjen drabbats av prostatacancer ökar risken kraftigt. Regelbundna PSA-prov med start vid 40 års ålder rekommenderas därför för män som både har en pappa och en bror med prostatacancer (eller far och farbror, far och farfar, eller två bröder).
Forskning har på senare tid lett till nya tester som kan komplettera PSA och ge säkrare svar på om en man har hög risk att ha en allvarlig prostatacancer, eller inte.
Även om en del av de nya testerna har ett tydligt visat värde, behövs mer forskning för att ta reda på hur de ska användas på bästa sätt.
Ett av de nya testerna har tagits fram i Sverige: Stockholm-3-testet. Under 2018 påbörjades ett stort forskningsprojekt i Stockholm som undersöker en kombination av PSA-prov, Stockholm-3-testet och magnetkamera.
I Göteborg pågår sedan 2016 en stor undersökning av screening för prostatacancer med PSA-prov och magnetkamera.
När en man har symtom som skulle kunna bero på prostatacancer, är PSA-prov en viktig del av den medicinska utredningen.
Vid förhöjda PSA-värden kan man gå vidare med analys av vävnadsprov för att få svar på om mannen har en cancer eller någon annan sjukdom i prostata.
Utvecklingen av PSA-värdet över tid, det vill säga hur snabbt värdet stiger, ger ofta vägledning om behandling av en tidig prostatacancer ska sättas in, eller om man kan nöja sig med regelbunden kontroll av cancern.
PSA-värdet ger också vägledning om sjukdomen är spridd eller begränsad inom prostatakörteln.
Ett mycket högt PSA-värde tyder på att prostatacancern spridit sig. Då väljs vanligen behandlingsmetoder som är inriktade på att hålla cancern under kontroll.
En mer måttlig förhöjning talar för att cancern är begränsad till prostatakörteln. Då kan det bli aktuellt med operation eller strålbehandling för att bota mannen.
Efter en operation eller strålbehandling för prostatacancer följs mannen upp med regelbundna PSA-prov. PSA-värdet visar hur effektiv behandlingen varit. PSA ger även information om hur effektiv bromsande behandling är.
Om du är fundersam över betydelsen av ditt PSA-värde, ska du inte dra dig för att fråga din läkare.
Socialstyrelsen utvärderade 2018 om allmän screening med PSA-tester ska införas i Sverige för att minska dödligheten i prostatacancer.
Slutsatsen blev att den minskade dödligheten och sjukligheten i prostatacancer inte säkert skulle uppväga de negativa effekterna, sett till hela befolkningen.
Allmän screening rekommenderades därför inte.
De negativa effekterna är dels att många män behöver upprepade undersökningar på grund av ett högt PSA-värde, trots att de inte har någon prostatacancer, dels att PSA-prov leder till att många män får en cancerdiagnos och behandling med biverkningar helt i onödan.
Allmän screening rekommenderades därför inte. Även i andra länder har sjukvårdsmyndigheterna kommit till samma slutsats.
Enskilda män kan förstås värdera fördelarna med PSA-prov högre än nackdelarna. Socialstyrelsen anser därför att män bör få information om vad PSA-prov kan innebära, så att de själva kan väga för och emot.
Socialstyrelsen har skrivit en kort broschyr om PSA-prov, som ska finnas tillgänglig på alla vårdcentraler och inom företagshälsovården.
Läs mer om varför PSA-prov inte räcker som screening i en intervju med Ola Bratt, professor i urologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och ordförande i Socialstyrelsens sakkunniggrupp, som utrett screening för prostatacancer.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
