0

Aktiviteter i sociala medier

Hudcancer

Basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom är tre olika typer av hudtumörer. Antalet fall har ökat på senare år och sjukdomarna är nu bland de vanligaste cancerformerna i landet.

Här hittar du information om hudcancer. Har du fler frågor och funderingar är du varmt välkommen att kontakta Cancerfondens informations- och stödlinje. Mejla oss genom att klicka här. Telefon: 020-59 59 59.


Läs mer om huden.
Illustration Andreas Olofsson.

Basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom är tre olika typer av hudtumörer.

Mest känd till namnet för många är malignt melanom. Antalet fall har fördubblats under 2000-talet och sjukdomen är nu bland de vanligaste cancerformerna i Sverige. I Sverige diagnosticeras drygt 4000 invasiva maligna melanom (melanom) och ca 3000 förstadier (in situ-melanom). Malignt melanom förekommer i alla åldrar, men är mycket sällsynt hos barn. Genomsnittsåldern när diagnosen ställs är 4-5 år tidigare hos kvinnor (57 år) än hos män (69 år).

En annan typ av hudcancer är skivepitelcancer som drabbade 7 063 personer år 2015. Sjukdomen är något vanligare bland män än bland kvinnor. Skivepitelcancer i huden är den hudcancerform som ökar mest.

En tredje form av hudtumör är basalcellscancer som ibland också kallas basaliom. Cancerformen är en speciell typ av hudcancer som växer långsamt och den saknar i regel förmåga att bilda dottertumörer. Varje år upptäcks mer än 50 000 fall, ungefär lika många hos män som hos kvinnor. Basalcellscancer registreras sedan 2004 i Cancerregistret men inkluderas inte i den "vanliga" cancerstatistiken.

Läs mer om hur cancer utvecklas 

För att ställa diagnos behövs information från patienten om hur tumören förändrats och eventuella symptom. Tumören undersöks med blotta ögat och genom att läkaren känner på den. Ofta kan rätt diagnos misstänkas genom att läkaren känner igen symptom och utseende. Undersökningen blir säkrare med hjälp av dermatoskopi, en genomlysning med ett förstorande instrument som avslöjar viktiga ledtrådar till rätt diagnos. Instrumentet påminner om ett litet cyklop med förstoring.

När det vid undersökningen framkommer misstanke om cancer är nästa steg att ta vävnadsprov för att säkerställa en mikroskopisk analys och diagnos. Vävnadsprovet kan vara en biopsi där liten del av tumören skickas för analys. Detta gäller vid misstanke på basaliom och skivepitelcancer. Vid misstanke på melanom är det istället viktigt att hela tumören opereras bort för att få en bra analys.

När diagnosen slutligen är ställd kan rätt slutlig operation eller behandling av tumören planeras.

Malignt melanom (melanom)

Malignt melanom förekommer i alla åldrar men är ytterst sällsynt hos barn, och ovanligt hos ungdomar, men ökar sedan med stigande ålder. Det kan uppstå överallt på huden men oftare på bålen hos män och på benen hos kvinnor.

Melanom kan utgå från ett födelsemärke (nevus) men uppstår minst lika ofta som en helt ny fläck eller knottra men som i början kan likna ett födelsemärke. Utseendet på

melanom kan vara mycket varierande och i tidiga stadier ofta svåra att känna igen. Till hjälp att misstänka melanom är att de oftast skiljer i utseende från övriga födelsemärken på huden, ”Den fula ankungen”. Misstanke skall uppstå vid en nytillkommen och tillväxande pigmentfläck eller när ett tidigare födelsemärke växer eller ändrar utseende på något sätt, i t.ex. färg eller form. Melanom ger sällan symptom men klåda eller irritationskänsla är en viktig varningssignal. Eftersom melanom inte sällan kan vara svåra att säkert särskilja från avvikande födelsemärken opereras många bort för säkerhets skull.

Vid misstanke på melanom opereras förändringen bort med några millimeters marginal och skickas för mikroskopisk analys. Om den mikroskopiska undersökningen visar att det är ett melanom bestäms hur allvarligt detta är, främst utgående från tjockleken, som avgör vilken ytterligare operation och utredning som sedan blir aktuell.

Läs mer om malignt melanom 

Skivepitelcancer

Skivepitelcancer förekommer vanligen i de äldsta åldersgrupperna. De är ofta lokaliserade i ansiktet, skalpen, på öron och underläpp. Andra typiska områden är arm och handryggar och över bröstet eller underbenens framsidor.

Det kan börja som fjällig och skrovlig fläck som med tiden växer till och blir tjockare eller snabbt växa till som en skrovlig, ibland sårig knuta. Diagnosen ställs med biopsi. Behandlingen är i de flesta fall en operation. Ibland behöver operationen upprepas om inte all tumörvävnad tagits bort vid det första ingreppet. Om det inte är möjligt att ta bort hela tumören med kirurgi kan behandlingen kompletteras med strålbehandling.

Hos majoriteten är dessa ingrepp botande men det finns en viss risk att skivepitelcancern återkommer och kräver ytterligare behandling eller ger spridning till lymfkörtlar. Risken är större vid lokalisation kring öron eller läpp och vid större tumörer.

Vid förstadier till skivepitelcancer och vid helt små skivepitelcancer kan ytligt destruktiva behandlingar användas på samma sätt som för basalcellscancer och i en del fall fotodynamisk terapi användas. Då stryks först en salva ut på huden för att öka tumörens ljuskänslighet. Sedan belyses tumören med rött ljus som dödar tumörcellerna.

Basalcellscancer (basaliom)

En mycket vanlig tumörtyp efter 50 års ålder. Den uppstår oftast i ansiktet, där näsan är en vanlig lokalisation.

Basalcellscancer kan börja som en liten finneliknande knottra som sakta växer till en rodnad, fast och glansig knottra som lätt blir sårig. Det kan också vara en fast liten rodnad eller blek knappformig förhårdnad i huden. Ett varningstecken kan vara ett litet sår som läker men återkommer på samma ställe för att med tiden vara en mer

bestående sårbildning. Diagnosen säkerställs med en biopsi som också ger information för att avgöra lämpligaste terapival.

Den vanligaste behandlingen är en operation där hela tumören tas bort och skickas för mikroskopisk analys. Operationen måste ibland upprepas om inte hela tumören är borttagen. Vid särskilt svåråtkomliga basaliom i ansiktet kan en operationsmetod som kallas för Mohs mikrografisk kirurgi användas där vävnadsprover undersöks redan under själva operationen.

Små och ytliga basaliom kan också ofta åtgärdas med ett ytligt destruktivt ingrepp som till exempel skrapning och frysbehandling. Vid utbredd basalcellscancer där kirurgin blir mycket omfattande, eller kirurgin inte lyckats ta bort hela tumören kan strålbehandling vara ett alternativ. Strålningen ges då i mindre doser vid en serie tillfällen. Det är inte sällsynt att basaliom återkommer och behöver behandlas igen, men det är extremt sällsynt med spridning utanför den ursprungliga platsen.

Eftersom basaliom inte är livshotande är det största problemet för patienten besvärliga ingrepp och ibland missprydande ärr.

Läs mer om råd inför läkarbesöket 

Läs mer om att delta i en forskningsstudie 

Orsaker till hudcancer

Solen spelar alltså en stor roll för uppkomsten av dessa sjukdomar.

  • Solens ultravioletta strålning orsakar skador i cellernas arvsmassa. Det kan så småningom resultera i cancer. Man vet att risken för malignt melanom ökar hos personer som har utsatts för många brännskador av solljus. Det anses vara särskilt riskabelt att få sådana skador som barn och ung, eftersom huden hos en växande individ är mer sårbar än hos en vuxen.
  • Solning i solarium kan också bidra till ökad risk för hudcancer. Strålskyddsinstitutet avråder generellt från att sola solarium och från september 2018 finns en lag om 18-årsgräns.
  • De flesta människor har födelsemärken, så kallat nevi, i huden. Personer med ovanligt många eller stora nevi löper ökad risk att få malignt melanom. De bör därför vara extra noga med att vara uppmärksam på förändringar och att skydda sin hud i solen.
  • Olika ärftliga faktorer kan också bidra till dessa sjukdomar. Personer med ljus, fräknig hy löper ökad risk för hudcancer. Även nedsatt immunförsvar ger ökad risk.
  • Av patienter med malignt melanom tillhör 5–10 procent familjer där flera släktingar har haft sjukdomen. Vid misstanke om att man tillhör en sådan släkt kan remiss till onkogenetisk klinik för utredning vara aktuell. Hos de med särskilt hög risk är det angeläget att regelbundet låta en specialist undersöka huden.

Att skydda sig mot solens strålar

Det finns inga speciella råd om solande för den som har fått hudcancer, utan det gäller samma saker som för alla andra. Målet är att undvika för mycket sol. Därför är det bra att inte vara ute i direkt sol mitt på dagen när den står som högst på himlen, det vill säga mellan klockan 11 och 15. De första dagarna i solen bör man också ta det försiktigt och bara vistas i solen korta stunder. Skugga, kläder och en vidbrättad hatt är bra skydd.

Läs mer om solens påverkan och hur du kan skydda dig 

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet 

Prognos

Basalcellscancer

Eftersom basalcellscancer nästan aldrig ger metastaser kan praktiskt taget alla patienter botas. Men det kan hända att sjukdomen återkommer på samma plats som tidigare eller på någon annan plats på kroppen. Då görs en ny behandling.

Skivepitelcancer

Omkring 95 procent av all skivepitelcancer kan botas med operation. Men i sällsynta fall kan spridning ske. Då krävs en ny operation.

Malignt melanom

Mellan 80 och 85 procent av alla patienter med malignt melanom i huden botas. Den främsta förklaringen är att melanomet upptäcks i ett tidigt skede, därför att man söker läkare för sina hudförändringar. Av de tre hudcancerformerna är det framför allt malignt melanom som kan ge metastaser.

Få svar på dina frågor

Ring 020-59 59 59, du är även välkommen att mejla oss. Det gör du genom att klicka här. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje