Melanomforskaren Göran Jönsson är Årets cancerforskare

Omkring 4 300 svenskar drabbas varje år av den aggressiva hudcancerformen malignt melanom. Det motsvarar sju procent av all cancer och är den cancertyp som ökar mest i Sverige. När sjukdomen upptäcks tidigt botas nästan alla patienter genom operation, men om cancern upptäcks sent och har spridit sig till flera organ är prognosen betydligt sämre.

Omkring 400 personer varje år får den allvarligaste formen och hälften av dem blir inte hjälpta av den vanligaste behandlingen, så kallad immunterapi. 

Kanske kan det på sikt leda till att fler cancerpatienter överlever

För några år sedan gjorde melanomforskaren Göran Jönsson och hans kollegor vid Lunds universitet en viktig upptäckt. De hittade en tydlig skillnad mellan de som blir hjälpta av behandling, och de som inte blir det.

Patienterna som blev friskare hade ansamlingar av en viss typ av immunceller i tumörerna, så kallade B-celler. Det är en välkänd celltyp som bland annat producerar antikroppar, men i just det här sammanhanget hade den inte setts som så viktig. Terapin är nämligen nära kopplad till en annan typ av immunceller, T-cellerna.

– B-cellerna har alltid stått i skymundan eftersom man trott att T-cellerna avgör om terapin fungerar. Nu fick våra resultat jättestor uppmärksamhet, och efter det har forskningen kring de här B-cellsamlingarna fått enorm fart. Det är verkligen superspännande att ha bidragit till att en cell får en helt ny roll. Kanske kan det på sikt leda till att fler cancerpatienter överlever, säger Göran Jönsson. 

Alltid varit en nyfiken person 

Han har alltid varit en nyfiken person, men var lite selektiv i sina intressen under skoltiden. I högstadiet och gymnasiet var han helt fokuserad på framför allt matte, kemi och biologi och fick högsta betyg i de ämnena. 

– Samtidigt var jag verkligen inte duktig på annat, som historia och religion. Så snittbetygen blev ju inte så bra ... Jag var ganska nöjd att jag kom in på universitetet alls! 

Han skrattar lite. När han väl började studera biomedicin och fick ägna sig åt precis det han ville, blev det tydligt nog att han både kunde jobba hårt och lyckas bra. Under forskarutbildningen när han började studera cancer kände han att det här var det mest spännande han kunde tänka sig. Han var extremt engagerad och tillbringade många sena kvällar på labbet.

Det känns extra fint och ärofyllt att få den här utmärkelsen

Tjugo år senare brinner han fortfarande lika mycket för sitt jobb, och det märks. Bara under 2022 har Göran Jönsson tilldelats det så kallade Göran Gustafssonpriset för yngre forskare, fått ett stort forskningsanslag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse tillsammans med två kollegor, och nu utsetts till Årets cancerforskare. 

– Cancerfonden har stöttat mig finansiellt hela vägen från min avhandling och framåt. Som ung forskare är det inte alltid lätt att finansiera sin tjänst, men fonden har varit extremt generös och verkligen spelat stor roll för att jag och min grupp skulle komma ända hit. Därför känns det extra fint och ärofyllt att få den här utmärkelsen, säger Göran Jönsson.

Immunterapi hjälper inte alla 

Det är välkänt att den viktigaste riskfaktorn för melanom är UV-strålning från solen. Men på detaljnivå är mycket fortfarande okänt vad gäller hur cancern utvecklas och sprids. Fram till för ungefär tjugo år sedan var cytostatika den vanligaste behandlingen vid spritt melanom. Trots att cellgifter fungerar bra vid många cancerformer var det bara ungefär fem procent av melanompatienterna som fick god effekt av läkemedlen.  

Jag var ganska nöjd att jag kom in på universitetet alls!

Men strax före millennieskiftet kom de första genombrotten för en ny typ av cancerbehandling; immunterapierna. De innebär att man med läkemedel påverkar kroppens eget immunförsvar så att det lättare känner igen och bekämpar cancercellerna. En typ av immunterapi kallas checkpointhämmare. Det är antikroppar som riktar sig mot molekyler på T-cellernas yta som normalt fungerar som en sorts bromsar. När bromsarna blockeras blir T-cellerna mer aggressiva mot cancern.

Det här fungerar mycket bra på melanom, bland annat för att tumörcellerna har ovanligt många mutationer som immunförsvaret kan upptäcka och rikta in sig mot. 

– De senaste tio åren har checkpointhämmare varit den behandling som satts in först vid spritt melanom, och så mycket som hälften av patienterna blir hjälpta. Det handlar om människor vars cancer spridit sig i hela kroppen, som kan leva i flera år till. Det är väldigt bra, säger Göran Jönsson. 

Men fortfarande får alltså hälften av de drabbade inte någon tydlig effekt. Göran Jönssons resultat verkar ge en ledtråd till varför.

Immunologiska fabriker som hjälper T-cellerna 

När Göran Jönsson och hans kollegor valde att studera B-cellerna hos patienter som får checkpointhämmare, istället för T-cellerna som är målet för behandlingen, upptäckte de något intressant.

Patienterna som fått god effekt hade ett slags cellsamlingar, kluster av B-celler, i tumören. Det vetenskapliga namnet är tertiära lymfoida strukturer, och Göran Jönsson beskriver dem som små immunologiska fabriker. Klustren tränar och programmerar T-cellerna så att de blir mer effektiva. Dessutom kan de skapa nya B-celler som i sin tur producerar antikroppar mot cancercellerna. 

– Vi tror att ”fabrikerna” finns i tumören för att upprätthålla immunförsvaret mot cancern. Men varför finns de bara hos vissa patienter? Och kan man få dem att bildas även hos övriga, så att även de kan få nytta av behandlingen? 

Patienter lämnar vävnadsprover

För att ta reda på det använder Göran Jönsson flera olika metoder. Han forskar i nära samarbete med onkologer som behandlar patienter med spritt melanom. Från dem får han vävnadsprover från metastaserna, ofta från lymfkörtlarna. Dem analyserar han med moderna tekniker som gör det möjligt att studera varje cell för sig, och se vilka gener som är aktiva i cellen.

Mönstret av genaktivitet är unikt för varje cell, och det styr mängder av olika processer som både påverkar och påverkas av sjukdom och hälsa.  

Hoppas hitta komplexa signaler 

Göran Jönsson studerar också tumörerna på mer traditionellt vis, genom att lägga snitt av tumörvävnaden under mikroskop och se var i tumören B-cellerna samlas, och hur mogna strukturerna är. Han tror att den olika mognaden spelar olika roller i tumören. 

– Jag och mina kollegor tror att flera olika celler – inte bara tumörceller utan immunceller eller kärlceller – kan starta bildningen av B-cellsklustren, antingen ensamma eller tillsammans. 

Han jämför det med bildningen av själva lymfkörtlarna, som också är en del av immunförsvaret. Man vet redan en hel del om vilka molekylära signaler som är nödvändiga för att körtlarna ska bildas, och det hoppas han kunna översätta till B-cellstrukturerna. Men han räknar med att signaleringen är väldigt komplex. Forskarna behöver något sätt att prova sig fram. 

– Så nästa steg blir att vi försöker skapa en modell av hur strukturerna bildas i försöksdjur. Vi arbetar med möss som utvecklar melanom, och som troligen spontant bildar B-cellsklustren. Då kan vi gå in och se vad som händer om vi påverkar olika celltyper. Slutar strukturerna bildas? I så fall har vi hittat en viktig komponent. 

Kan finnas fler användningsområden

Han hoppas också att B-cellsklustren ska kunna fungera som så kallade biomarkörer; ämnen eller strukturer i kroppen som kan visa hur en sjukdom utvecklas eller om en behandling fungerar. Om det fanns ett test för att finna klustren och mäta hur mogna de var, och man visste vad det innebar för den kommande behandlingen, så skulle det kunna hjälpa läkaren att välja rätt terapi. 

Göran Jönsson känns som en ovanligt glad person, han berättar entusiastiskt om sitt arbete, hur bra hans forskargrupp arbetar tillsammans och hur roligt de har. Men tanken på att han jobbar med en dödlig sjukdom är ständigt närvarande. 

– Att arbeta nära läkare som tar hand om patienterna är otroligt inspirerande för mig som forskare. Tänk att jag varje dag i mitt arbete faktiskt har en chans att hjälpa människor med en väldigt allvarlig sjukdom. Det känns fint att kunna bidra med något – om inte i dag, så kanske i morgon.