Sarkom

Vid mjukdelssarkom är den främsta behandlingen att operera bort tumören. Eftersom det kan finnas cancerceller i området omkring tumören tas också vävnad runt tumören bort.

Om tumören växer nära huden kan det behövas en transplantation av hud för att täcka det sår som operationen leder till.

I vissa avancerade fall av sarkom i ett ben eller en arm kan det vara omöjligt att få bort tumören utan amputation.

Vissa avancerade sarkom på andra ställen kan ibland växa så att det inte går att operera alls, och då får man i stället använda enbart strålning och/eller cytostatika, vilket också gäller när sjukdomen redan från början är spridd (se nedan).

I de flesta fall av mjukdelssarkom kombineras operation med strålbehandling vilket visats minska risken för återfall på platsen för tumören.

Undantag utgörs av ytligt växande tumörer som avlägsnats med god marginal, samt för vissa sarkom i inre organ, till exempel i buken där strålbehandling bara ges i vissa speciella fall.

Vanligen ges strålningen efter operationen, men det förekommer också att den ges före operationen, särskilt om det finns behov av att försöka krympa tumören innan det kirurgiska ingreppet sker.

Vissa fall av mjukdelssarkom har sådana biologiska egenskaper att det är stor risk för återfall med metastaser trots att tumören har opererats bort.

Det beror på att tumörceller hunnit sprida sig i kroppen före operationen. I dessa fall ges ofta cytostatika med syfte att minska risken för återfall och förhoppningsvis bota patienten.

Cytostatika används också ofta vid återfall, till exempel mot metastaser i lungorna. I en del fall krymper metastaserna då så mycket att de kan opereras bort.

Det är också regel att pröva cytostatika om det redan vid diagnostillfället föreligger metastaser och patienten bedöms klara behandlingen.

I många fall är målet med cytostatikabehandlingen att lindra symtom och fördröja sjukdomen så att patientens liv förlängs och förbättras.

I dessa lägen används också ibland nya typer av läkemedel, framför allt så kallade tyrosinkinashämmare (se nedan vid GIST!).

GIST är en specifik typ av mjukdelssarkom som uppkommer i de glatta muskelceller som förmedlar signalerna för rörelser i mag- tarmkanalen.

Vid GIST är fortfarande operation den viktigaste behandlingsmetoden, men sedan några år har GIST framgångsrikt kunnat behandlas medicinskt med så kallade tyrosinkinashämmare i tablettform.

Vid opererad GIST som uppvisar vissa biologiska riskfaktorer rekommenderas i dag tre års medicinsk behandling. Dessa mediciner används ibland också före operationen för att krympa tumören och underlätta kirurgin.

Om tumören inte går att operera på grund av tekniska problem eller om det föreligger spridning (metastaser) kan behandling med tyrosinkinashämmare vara mycket effektiv, ibland under många år.

Läs mer om GIST

Ett osteosarkom måste i regel opereras bort för att patienten ska kunna botas. Förr var det vanligt med amputation om tumören växte i ett ben eller en arm.

Med förbättrad kirurgisk teknik har det blivit allt vanligare att endast ta bort tumören och ett område runtomkring, och avstå från amputation.

Bortopererad benvävnad kan ibland ersättas med benvävnad från någon annan del av kroppen.

Det finns också andra möjligheter att med nya ortopedkirurgiska metoder ersätta en förlorad skelettdel, som genom att sätta in en inre protes, till exempel en konstgjord knäled.

En operation av skelettsarkom kombineras i princip alltid med cytostatikabehandling.

Det har nämligen visat sig att de flesta patienter har små metastaser, ofta så små att de inte kan upptäckas när patienten får sin diagnos.

Detta vet man genom att nästan alla patienter utvecklade metastaser tidigare då cytostatikabehandling inte gavs.

Standardbehandlingen är att ge cytostatika i några omgångar före operationen. Cytostatikabehandlingen fortsätter sedan en längre tid efter operationen.

Med hjälp av cytostatika har prognosen för en patient med osteosarkom förbättrats mycket påtagligt.

Ett osteosarkom är tyvärr inte särskilt känsligt för strålbehandling, men när ett osteosarkom i ovanliga fall inte kan opereras prövas strålning i kombination med cytostatika i syfte att bota.

Dessutom används strålning ibland för att lindra symtom om tumören har spritt sig och bildat metastaser.

Även vid Ewings sarkom brukar man inleda behandlingen med att ge cytostatika men av andra typer än vid osteosarkom. Förhoppningsvis minskar då tumören.

Därefter opereras tumören bort. I de flesta fall ges strålbehandling efter operationen.

Strålbehandling har ofta god effekt vid denna tumörform. Efter operationen fortsätter också behandlingen med cytostatika.

Även vid denna sarkomtyp har prognosen förbättrats mycket kraftigt med hjälp av cytostatika; förr kunde nästan ingen botas men nu blir klart fler än hälften friska.

Det finns både en högmalign (mycket elakartad) och en lågmalign (mindre elak) form av kondrosarkom. Behandlingen skiljer sig en del åt.

Vid den högmaligna formen måste hela tumören och omgivande vävnad opereras bort.

I en del fall ges också strålbehandling, medan cytostatika sällan har någon effekt för de vanligaste typerna av kondrosarkom och därför används sparsamt.

Lågmaligna kondrosarkom växer inne i rörbenen och ger betydligt mindre risk för metastaser. Därför kan det räcka med att skrapa ut tumören.