Cancer och ärftlighet

All cancer orsakas av att gener i arvsmassan förändrats och inte fungerar som de ska i den cell där cancern uppstår. Förändringarna orsakas oftast av slumpen. Men det finns också förändringar som ärvs från föräldrar och som kan öka risken för cancersjukdom.

Granskad av: Ulf Kristoffersson, docent, överläkare, Genetiska kliniken, Skånes universitetssjukhus

Fakta

  • Hittills har mutationer hittats i fler än femtio olika gener som kan orsaka ärftlig cancer.
  • Ju vanligare en cancersjukdom är desto fler ärftliga varianter finns av den. 
  • De cancersjukdomar där ärftliga former är vanligast är malignt melanom, bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer, prostatacancer samt gynekologisk cancer.

Hos mellan fem och tio procent av alla som blir sjuka i cancer finns en familjehistoria som är hör ihop med en starkt ökad ärftlig risk på grund av en genförändring. Det kallas sjukdomsassocierad genvariant.

I ytterligare cirka en fjärdedel av all cancer har ärftliga faktorer visats ha en bidragande, men inte avgörande betydelse.

Illustration av två föräldrar och ett barn.
Om det finns misstanke om ärftlig cancersjukdom kan det utredas vid någon av de onkogenetiska mottagningar vid universitetssjukhusen i Stockholm, Umeå, Lund, Uppsala, Göteborg och Linköping.

Reparation av arvsmassa

Exakt hur mutationer (förändrade gener) orsakar cancer är inte helt klarlagt, men sannolikt är många av de förändrade generna inblandade i reparationen av kroppens arvsmassa, DNA.

När en cell delar sig och DNA kopieras uppstår ofta fel som reparationsgener rättar till. Om en reparationsgen inte klarar sitt jobb stannar felet kvar och kontrollen över den nya cellen kan förloras.

Det finns mycket forskning som söker efter förändringar som kan orsaka ärftlig cancer. De flesta gener där det finns en mycket hög risk att drabbas av cancer har sannolikt hittats, men det behövs mer forskning för att hitta de gener som i samverkan med andra gener kan påverka risken att drabbas av cancer.

Dominant ärftlighet

Alla har en dubbel uppsättning av alla arvsanlag. Vid ärftlig cancer är oftast ärftligheten dominant. Det betyder att man ärver en muterad genvariant från en av föräldrarna.

Risken att ärva en mutation är lika stor som att få den friska varianten, alltså 50 procent.

För att cellen ska förändras till en cancercell måste även den andra kopian förändras. Det styrs framförallt av slumpen och behöver inte hända. Det betyder att även om man har ärvt mutationen måste en cancer inte utvecklas. 

Att ha den förändrade genvarianten i sitt DNA betyder inte att sjukdomen med säkerhet kommer att bryta ut utan bara att risken för cancer är förhöjd. Olika cancertyper är kopplade till olika gener och genförändringar.

Risken för att utveckla cancer varierar mellan olika genförändringar, men för den som bär på en sådan dominant genvariant kan risken att utveckla cancer under sin livstid vara över 50 procent.

Utredning vid onkogentiska mottagningar

Om det finns misstanke om ärftlig cancersjukdom kan den utredas vid någon av de onkogenetiska mottagningar som finns vid universitetssjukhusen i Stockholm, Umeå, Lund, Uppsala, Göteborg och Linköping.

I många regioner krävs remiss för att få göra en utredning. Se vad som gäller i din region hos 1177.

Cancersjukdomar med ärftlig riskfaktor

Hittills har mutationer hittats i fler än femtio olika gener som kan orsaka ärftlig cancer.

De cancersjukdomar där ärftliga former är vanligast är

  • bröstcancer
  • tjock-och ändtarmscancer
  • prostatacancer
  • malignt melanom
  • gynekologisk cancer (med undantag av livmoderhalscancer som är kopplad till en lokal virusinfektion med humant papillomvirus, HPV)
Illustration av DNA-sträng
Hittills har mutationer hittats i fler än femtio olika gener som kan orsaka ärftlig cancer.

Familjära kopplingar

En del genförändringar kan öka risken för flera olika cancerformer.

Personer i samma familj kan ha risk för olika typer av cancer. Det kan till exempel handla om att om någon i familjen har haft bröstcancer med ärftlig koppling kan det finnas en ökad risk även för äggstockscancer inom familjen. Samma gäller för tjocktarmscancer och livmodercancer

De här sjukdomarna finns då i samma släktgren och det kallas för att det finns familjära kopplingar.

Utöver de vanligare sjukdomarna finns också flera ärftliga former av sällsynta cancersjukdomar, som speciella typer av njur- och hudcancer och cancer i vissa hormonproducerande organ.

Forskning har lett till mer kunskap om hur normala gener varierar hos olika människor, så kallade polymorfier. Var för sig ger de generna en liten påverkan på risken att drabbas av cancer.

Generna kan fungera både skyddande och de kan höja risken för sjukdom. En del kombinationer av genvarianter, polymorfier, påverkar den statistiska risken för att utveckla en viss cancerform, men bara i mycket låg grad.

När ska man misstänka ärftlig cancer?

Risker beräknas idag på gruppnivå och inte som en värdering av risk av enskilda personer. Av den anledningen kan man idag inte använda kunskapen rutinmässigt i hälso- och sjukvården.

Det finns några olika saker som ska ha skett för att ha stark misstanke om ärftlig cancer ska finnas:

  • Flera nära släktingar, i minst två generationer på samma sida av släkten, har eller har haft samma form av cancersjukdom.
  • Någon eller några i släkten har diagnostiserats i yngre ålder än vad som är vanligt för en viss cancerform.
  • Olika cancerformer som är kopplade till varandra finns i samma släkt, till exempel bröst- och äggstockscancer eller tjocktarms- och kvinnlig underlivscancer.

Mer om cancersjukdomarna med ärftlig riskfaktor:

Bröstcancer

Det finns flera gener där mutationer kan orsaka ärftlig bröstcancer. De vanligaste heter BRCA1 och BRCA2. Båda är högriskgener för bröstcancer och ger i genomsnitt 50-80 procents risk att utveckla sjukdomen.

Förändringar i de här generna ökar också risken för äggstockscancer till 30-60 procent vid BRCA1-mutation och till 10-20 procent vid BRCA2-mutation.

Män kan också bära på genen och överföra den till sina barn.

De män som bär på en mutation i BRCA2-genen har en ökad risk för bröst- och/eller prostatacancer. Vid mutationer i BRCA-2-genen ses också en något ökad risk för bukspottkörtelcancer.

Människor som drabbas av ärftliga former av bröstcancer blir oftare sjuka i yngre åldrar än de som drabbas av andra orsaker. Det betyder att risken för bröstcancer ökar i 30-årsåldern och ökar påtagligt från 40-årsåldern vid ärftliga orsaker. Risken för äggstockscancer ökar från 35-årsåldern.

Utöver BRCA1 och BRCA2 har mutationer i en gen som heter TP53 visats sig vara kopplad till en hög risk för bröstcancer. TP53-mutationer är dock mer ovanliga.

Kvinnor med TP53-mutation drabbas ofta före 30 års ålder. TP53-genmutationer kan i en del fall också förknippas med en del former av cancer hos barn och hjärntumörer.

När en klinisk utredning av ärftlig cancer genomförs ingår flera mer sällsynta genetiska former av ärftlig bröstcancer som kan medföra en ökad risk för bröstcancer och ibland även andra cancerformer.

Läs mer om bröstcancer

Tjocktarmscancer och ändtarmscancer

Det finns flera gener med mutationer som kan orsaka tjock- och ändtarmscancer, kolorektalcancer. Två av generna är kopplade till med tjock- och ändtarmscancer i samband med polypos, ett tillstånd som innebär att det finns hundratals till tusentals polyper i tarmen.

En gen heter APC och är en förändring (mutation) som det är stor risk att ärva från en av föräldrarna då den är dominant. Personer med den här genen kan få cancer redan i 20-årsåldern. Ofta leder den till 1000-tals polyper i tjocktarmen men det finns också varianter som inte leder till så många polyper trots genförändringen.

En annan gen heter MUTYH. Den är recessiv vilken betyder att den måste ärvas från båda föräldrarna för att sjukdomen ska kunna bryta ut. Därför är det ovanligt att se  tjocktarmscancer som är kopplad till MUTYH-genen i flera generationer i en familj. Men det är vanligare att se sjukdomen hos syskon eftersom de kan ha ärvt mutationen från båda föräldrarna.

Människor med MUTYH-genen kan bli sjuka i yngre åldrar men det är inte lika vanligt som med APC-genen. Plypos kopplad till MUTYH-genen innebär oftast färre polyper än vid APC-polypos. Tjocktarmscancer kopplat till MUTYH är ganska ovanlig.

Det finns också flera gener där mutationer leder till hög risk att utveckla tjock- och ändtarmscancer men som inte ger polyper i tarmen. De brukar kallas för hereditär icke-polypös tjock- och ändtarmscancer, HNPPC, eller Lynch syndrom. Generna är så kallade mismatch-reparationsgener, vars uppgift är att reparera fel vid DNA-kopiering.

De ger var för sig en hög risk att leda till tjocktarmscancer och/eller cancer i livmoderkroppen.

De leder inte till risk i livmodertappen utan sådan cancer har annan orsak, ofta orsakad av virus. Om tjocktarmscancern är belägen i början av tjocktarmen är det vanligare med ett ärftligt samband.

Det finns flera mer sällsynta genetiska former av ärftlig tarmcancer som ingår i den kliniska utredningen i dag och som medför ökad risk för tarmcancer och ibland även andra cancerformer.

Läs mer om tjock-och ändtarmscancer

Malignt melanom

Mellan fem och tio procent av alla fall av malignt melanom i huden uppskattas vara ärftligt kopplade.

I ovanliga fall finns ett samband med mutationer i en gen som heter CDKN2A. De förklarar bara en väldigt liten del av de ärftliga formerna men i de familjer i Sverige där den hittats är det i de flesta fall exakt samma mutation.

De som har mutationen har en mycket hög risk att drabbas av malignt melanom. De har också en större risk för cancer i bukspottkörteln och erbjuds kontroller av både huden och bukspottkörteln.

Risken att få malignt melanom i huden före 80 års ålder uppskattas vara ungefär 65 procent, men risknivån kan förändras eftersom ultraviolett strålning från solen ökar risken. De som har mutationen ska därför vara extra försiktiga när de är i solen.

Rökning kan också öka risken för andra cancerformer och därför rekommenderas rökstopp.

Att alla svenska familjer har samma mutation betyder att familjerna måste vara släkt med varandra sedan lång tid tillbaka. Det har bekräftats genom genetisk forskning.

De allra flesta fall av melanom orsakas inte av mutation i CDKN2A-genen.

Läs mer om malignt melanom

Prostatacancer

Vid prostatacancer tror man att många fall beror på att en person har flera ärftliga riskfaktorer. Varje förändring i generna bidrar bara lite men om man har många genförändringar kan de tillsammans öka risken att få prostatacancer. 

Forskarna hoppas att undersökning av den specifika kombinationen av de här olika genvarianterna, så kallade polymorfier, hos en person ska kunna användas för att förutsäga risken för prostatacancer framöver.

I dag är det bara de som har en förändring i en gen som heter BRCA2 som erbjuds kontroller. Man vet att förändringar i BRCA2 kan leda till förhöjd risk för prostatacancer. Trots intensiv forskning har inga andra högriskgener hittats.

För män som har två eller flera nära släktingar med prostatacancer där minst en har blivit sjuk före 75 års ålder rekommenderas idag att testa sig med PSA-prov från 40 års ålder eller ungefär fem år före den ålder släktingen var som var yngst när han drabbades. 

Forskare vid Karolinska Institutet har tillsammans med andra forskargrupper hittat många olika gener där polymorfier leder till ökad risk för prostatacancer. Det finns nu ett test som kombinerar polymorfiundersökning med PSA-prov. Det kan ge bättre vägledning om ett förhöjt PSA-prov kan kopplas med prostatacancer.

Det finns en förändring bland europeiska män i en gen som heter HOXB13 som leder till en 3-5 gånger ökad risk för prostatacancer. Men den formen av prostatacancer behööver ofta inte någon behandling. Förändringen finns hos drygt en procent av män i Sverige.  Det är oklart om HOXB13 medför en ökad risk för prostatacancer i sig själv.

Om det finns prostatacancer i släkten men man inte bär på HOXB13 kan man inte vara säker på att man inte har ökad risk för sjukdom. Därför finns det inget test för HOXB13 inom sjukvården.

Läs mer om PSA-prov

Läs mer om prostatacancer

Är cancer ärftligt?

Cancer är inte lika ärftligt som många tror. Bara i 5-10 procent av alla cancerfall spelar ärftlighet en betydande roll. Lär dig mer i filmen.

Utredning om ärftlighet

En ärftlighetsutredning börjar oftast med en familjeutredning. Man går då igenom hur många som har haft cancer i släkten, vilka släktingar som har eller har haft cancer och vid vilken ålder de har blivit sjuka.

För att förstå om det finns ärftlig cancer samlas informationen i ett släktträd. Läkarna tittar på om det finns många fall av cancer i släkten som kan vara ärftlig. Sedan bedöms sannolikheten av att det finns en mutation i någon gen som går att undersökas.

En sådan här utredning kan ta tid, ibland flera månader. Det beror på att mottagningen först går igenom informationen och sedan måste komma i kontakt med de släktingar som har eller har haft cancer som kan ha betydelse för bedömningen.

Den som utreds är ofta själv med i släktutredningen genom att kontakta släktingarna innan sjukvården gör det.

Släkthistorien ligger till grund för bedömningen av den som utreds egen cancerrisk och vilka förebyggande åtgärder som kan bli aktuella om inte gentestning är aktuellt.

Bedömningen kan också ta hjälp av dataprogram baserade på epidemiologisk forskning.

Testet görs med blodprov

För att få reda på om det finns en genetisk förändring som orsak till sjukdom kan det  bli aktuellt med gentestning. Då behövs ett blodprov från den person som har eller har haft cancersjukdomen.

Sjukvården är av sekretesskäl förhindrad att ta kontakt med släktingar som inte själva sökt informationen.

Om man hittar en genmutation som kan orsaka sjukdom kan ett gentest för den specifika förändringen erbjudas till övriga medlemmar i släkten.

Utredningsresultatet får bara ges till familjemedlemmar av den som har undersökts eller inlett utredningen.

Rutinen vid mottagningarna är att information om utredningsresultatet bara lämnas till den som har gett blodprovet. Den personen kan sedan lämna samtycke till att dela resultatet med övriga familjemedlemmar så att de kan testa sig om de vill.

Om familjen vill kan man också träffa flera släktingar tillsammans för att få resultatet.

Samtycke för att dela information

Sjukvården får av sekretesskäl inte att ta kontakt med släktingar som inte själva sökt information. För att kunna lämna ut information måste den som har undersökts ge sitt tillstånd.

Mottagningarna har som rutin att få ett samtycke om informationsdelning för alla som deltar i en utredning. Det är för att underlätta att lämna besked om resultatet och kunna erbjuda familjemedlemmar att testa sig.

Den som utretts kan informera sina släktingar om att de kan kontakta en onkogenetisk mottagning för mer information.

De onkogenetiska mottagningarna i Sverige har ett nära samarbete och kan också hänvisa till kontakter i andra länder för dem som har familjemedlemmar utomlands.

Ärftlighetsutredning vid äggstockscancer

Vid äggstockscancer finns ett läkemedel som bara ger resultat om den som är sjuk har en mutation i någon av BRCA1- eller BRCA2-generna.

Av den anledningen erbjuds kvinnor med äggstockscancer rutinmässigt en genetisk utredning för att undersöka om det finns mutationer i någon av de två generna i tumören. Undersökning görs då på vävnad från tumören.

Om man hittar en mutation tar man också ett blodprov för att ta reda på om den är ärftlig. I ungefär 80 procent av fallen finns mutationen bara i tumörcellerna och är då inte ärftlig, det vill säga det finns ingen ökad ärftlig risk för familjemedlemmarna att drabbas.

Om man kan påvisa ärftlighet remitteras personen till en cancergenetisk mottagning för genetisk vägledning och fortsatt familjeutredning.

Läkemedlet som kallas för PARP-hämmare kan också ges vid BRCA-muterad bröstcancer och prostatacancer.

Förebyggande åtgärder

I familjer som har en bevisad genförändring kan friska släktingar erbjudas så kallad presymptomatiskt gentest och information om de förebyggande program som finns för de ärftliga cancerformerna.

Det finns två typer av förebyggande åtgärder:

  1. Ett kontrollprogram, till exempel täta mammografikontrollerkoloskopier eller PSA-test för att upptäcka cancer tidigt och behandla tidigt.
  2. Profylaktisk operation där riskorganen opereras bort, till exempel bröstoperationer och att ta bort äggstockar vid ärftligt ökad risk för bröst- och äggstockscancer.

Genom förebyggande operationer minskar risken betydligt för att insjukna, men naturligtvis inte risken för att den muterade genen ärvs av nästa generation.

Det är därför viktigt att barnen får information om att det finns en genförändring i familjen så att de själva i vuxen ålder kan ta ställning till om de vill testas.

Man testar inte barn på föräldrarnas begäran om inte ett kontrollprogram bör påbörjas innan barnet är myndigt. Enda undantaget är om sjukdomen kan förväntas drabba barnet före 18 års ålder och kontrollprogram ska påbörjas innan barnet är myndigt.

Vart kan jag vända mig?

Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen

Frågor och svar om cancer och ärtlighet


Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.