Vid en stamcellstransplantation får patienten nya blodbildande stamceller. Inom cancerområdet används stamcellstransplantation framför allt vid leukemi, myelodysplastiskt syndrom (MDS), lymfom och myelom.
Fakta
- Stamceller tas idag i första hand från blodet även om benmärgen, som tidigare var det vanligaste alternativet, fortfarande används ibland.
- Valet av vilken metod som används är beroende av sjukdom samt transplantationsmetod.
- När stamceller delar sig bildas en ny stamcell, samt annan cell som sedan delar sig och utvecklas till många nya blodkroppar.
Den första svenska stamcellstransplantationen gjordes år 1975. Då kallades det för benmärgstransplantation.
- I dag tas stamceller i första hand från blodet men fortfarande används ibland benmärgen. Valet beror framför allt på vilken sjukdom patienten har, men också på transplantationsmetod.
- Stamcellerna doneras av en annan person, så kallad allogen transplantation. Alternativt används patientens egna stamceller, så kallad autolog transplantation.
- Vid cancersjukdomar föredras ofta blodstamceller eftersom de oftare ger en reaktion som kallas GVHD. Den kan bidra till att döda eventuellt kvarvarande cancerceller.
Så fungerar stamcellstransplantation
När stamcellerna i benmärgen eller blodet delar sig bildas en ny stamcell och en annan cell som sedan delar sig och utvecklas till många nya blodkroppar. Det finns tre typer av blodkroppar.
- Röda blodkroppar som transporterar syre runt till hela kroppen.
- Vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret.
- Blodplättar som gör att blodet koagulerar så att vi inte förblöder av minsta sår.
Vid blodcancer uppstår skador på cellerna vilket påverkar celldelningen så att det inte utvecklas normala blodkroppar.
Genom en transplantation tillförs nya friska stamceller som kan dela sig på ett normalt sätt och bilda friska blodkroppar.
Autolog stamcellstransplantation
Vid en autolog transplantation tas stamcellerna från patienten när sjukdomen är i ett lugnt skede, så kallad remission. De ges tillbaka till patienten efter cytostatikabehandling, ibland kombinerat med strålbehandling.
Allogen stamcellstransplantation
Vid allogen transplantation är donatorn antingen en familjemedlem, ofta ett syskon, eller en obesläktad donator från ett register. Val av donator baseras på patientens och donatorns HLA-typer.
- HLA är proteiner som finns på cellernas yta och har betydelse för immunförsvaret.
- På varje cell i kroppen finns en dubbel uppsättning HLA-molekyler.
- En av dem kommer från mamma och en från pappa.
- Det betyder att i genomsnitt vart fjärde syskon har samma HLA-typ.
Ett passande syskon är fortfarande förstahandsvalet i de flesta situationer. Vilken vävnadstyp en person har undersöks i ett vanligt blodprov.
Numera kan donatorer med bättre eller sämre passning (så kallad haploidentisk transplantation) med patienten användas och transplantationsmetoden anpassas därefter.
Donation av stamceller
Som förberedelse för en donation kontrolleras att donatorn är frisk med hjälp av bland annat blod-, urin och benmärgsprover. Hjärtat undersöks med EKG och lungorna röntgas.
Tidigare utvann man alltid stamcellerna ur benmärgen men i dag är det betydligt vanligare att man tar stamcellerna från det perifera blodet.
Det går också att använda så kallade navelsträngsceller som samlas in i samband med ett barns födelse.