Inför stamcellstransplantation
Inför en transplantation krävs en utredning med flera olika undersökningar. Lungorna och hjärtat kontrolleras.
En tandläkarundersökning görs för att se att patienten inte har några infektioner i munnen. I så fall krävs förebyggande behandling av tandläkare.
Patienten får också en central venkateter insatt. Det är en slang som förs in i ett blodkärl på halsen. Den brukar ha två kanaler och används för att ge mediciner och ta blodprover utan att man varje gång behöva sticka en nål genom huden.
En fråga som behöver diskuteras för en person i fruktsam ålder är den framtida förmågan att få barn.
Innan transplantationen behandlas man med cytostatika och strålning, som kan förstöra könscellerna så att ägglossningen hos kvinnor och spermiebildningen hos män inte fungerar normalt.
Det finns en möjlighet att före behandlingen ta ut ägg eller sperma och frysa för senare användning vid provrörsbefruktning eller insemination.
Före stamcellstransplantation
Före transplantationen får patienten genomgå en behandling som kallas konditionering. Den kan ges med olika intensitet beroende på patientens ålder, hälsotillstånd men också vilken sjukdom som behandlas.
- Intensiv konditionering innebär att de egna, sjuka stamcellerna utplånas med en kraftig cytostatikabehandling ibland tillsammans med strålbehandling.
- I dag används också så kallade reducerad konditionering som har till syfte att trycka ner patientens immunförsvar. Bägge metoderna medför att det egna immunförsvaret försvagas eftersom det annars skulle stöta bort de nya stamcellerna.
Yrsel, diarré, illamående och problem att äta är kan bli följden av konditioneringen.
Cytostatika ges direkt i blodet och ibland även i ryggmärgsvätskan. I det senare fallet förs injektionsnålen in mellan två kotor i nedre delen av ryggraden.
Konditioneringen ger biverkningar av varierande grad beroende på intensitet. Yrsel, diarré, illamående och problem att äta kan bli följden av konditioneringen.
Läs mer om biverkningar av strålbehandlingar och cytostatikabehandlingar
Under stamcellstransplantation
Stamcellerna ges på samma sätt som en blodtransfusion, via den centrala venkatetern som går in till ett blodkärl på halsen.
- Det tar en till två timmar att göra en transplantation med stamceller från benmärg och omkring en halvtimme när perifera stamceller eller navelsträngsceller används.
- De nya stamcellerna söker sig till skelettets hålrum där benmärgen finns och börjar bilda nya blodkroppar.
- Vid konditionering med cytostatika måste man vänta en eller två dagar med transplantationen för att all cytostatika ska försvinna ur kroppen så att inte de nya stamcellerna påverkas.
Efter stamcellstransplantation
Det brukar ta två till tre veckor innan de nya stamcellerna kommer igång att dela sig så att det bildas tillräckligt många av de olika blodkropparna.
Under den tiden löper patienten en ökad risk för infektioner eftersom immunförsvaret då är utslaget. Patienten får förebyggande behandling mot infektioner.
De flesta patienter isoleras till dess att stamcellerna slagit an och nya vita blodkroppar bildas. I en del fall kan patienten bo hemma, men också då krävs stor försiktighet för att inte drabbas av infektion.
Utskrivning
Efter utskrivningen får patienten komma på regelbundna kontroller för provtagning som i början sker två gånger i veckan. Efter tre månader brukar provtagningarna göras med längre mellanrum, förutsatt att allt fungerar bra.
Komplikationer
GVHD
Många personer som genomgått en allogen stamcellstransplantation får en komplikation som kallas GVHD, Graft versus host disease.
Det innebär att det nya immunförsvarets vita blodkroppar, som bildas av de transplanterade stamcellerna, uppfattar kroppen som främmande och angriper den.
Man kan säga att transplantatet försöker stöta bort kroppen. Vid transplantation av andra organ, som till exempel hjärta eller njure försöker immunförsvaret i stället stöta bort det nya organet.
Det finns både en akut och en kronisk form av GVHD och svårighetsgraden varierar mycket mellan olika patienter.