Stamcellstransplantation

Den första svenska transplantationen av stamceller gjordes år 1975. Då kallades det för benmärgstransplantation. Idag tas stamceller främst från blodet, men ibland också från benmärgen. Stamcellstransplantation används framför allt vid leukemi, myelodysplastiskt syndrom (MDS), lymfom och myelom. 

Granskad av: Per Ljungman, professor emeritus, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset

Fakta

  • Den som ger stamceller, donatorn, vid en stamcellstransplantation är ofta ett syskon.
  • Omkring 223 000 personer har anmält sig till Tobiasregistret och är beredda att donera stamceller.
  • Den som får stamceller får cellerna via dropp.

Vad är en stamcellstransplantation?

En stamcellstransplantation innebär att en person får nya blodbildande stamceller.

Stamcellerna kan komma från en donator eller från personen själv. När de tas från personen själv separeras de från blodet och förs sen tillbaka. Stamcellerna ges som dropp.

Stamcellerna tas oftast från blodet, men ibland också från benmärgen. Det är enklare för en donator att koppla upp sig mot en maskin som sorterar ut stamcellerna i blodet än att "borra" ner i bäckenbenet och suga upp benmärg i sprutor vilket behöver göras om man ska donera stamceller från benmärgen.

När någon donerar stamceller kallas det för allogen transplantation. När personens egna stamceller används kallas det autolog transplantation.

Stamcellstransplantation används mest inom cancerområdet. Vid cancersjukdomar som leukemi, MDS, lymfom och myelom används oftast blodstamceller.

Varför gör man en stamcellstransplantation?

När stamcellerna i benmärgen eller blodet delar sig bildas en ny stamcell plus en annan cell. Den andra delar sig sen och utvecklas till många nya blodkroppar.

En stamcell är en outvecklad cell, den är inte specialiserad på en viss sak. Den kan skapa exakta kopior av sig själv och genom det fortsätta vara stamcell. Men den kan också utvecklas till alla specialiserade celler som finns i kroppen.

Vid blodcancer uppstår skador på cellerna. Det påverkar celldelningen så att det inte utvecklas normala blodkroppar.

Genom en stamcellstransplantation kommer nya friska stamceller in som kan dela sig på ett normalt sätt och bilda friska blodkroppar.

Illustration blodkroppar
Det finns tre typer av blodkroppar: 1. Röda blodkroppar som transporterar syre runt till hela kroppen. 2. Vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret. 3. Blodplättar som gör att blodet koagulerar så att vi inte förblöder av minsta sår.

Autolog stamcellstransplantation

Vid en autolog transplantation tas stamceller från den som är sjuk när sjukdomen är i ett lugnt skede, så kallad remission.

Stamcellerna ges sen tillbaka till personen efter att cytostatikabehandling är avslutad. Ibland kombineras behandlingen med strålbehandling.

Allogen stamcellstransplantation

Vid allogen transplantation tas stamcellerna från någon annan, en donator. 

Donatorn är antingen en familjemedlem, ofta ett syskon, eller en donator som inte är släkt från ett register. Vem som blir donator baseras på personen som är sjuk och donatorns HLA-typer.

  • HLA är proteiner som finns på cellernas yta och har betydelse för immunförsvaret.
  • På varje cell i kroppen finns en dubbel uppsättning HLA-molekyler.
  • Den ena HLA-molekylen kommer från ens mamma och den andra från ens pappa.
  • I genomsnitt vart fjärde syskon har därför samma HLA-typ.

Ett syskon som matchar i HLA-typ är förstahandsvalet i de flesta situationer. För att se om en person passar som donator tas ett vanligt blodprov.

Det kan ta olika lång tid att hitta en lämplig donator. Ibland finns en passande donator bland syskon medan man i andra fall får leta i flera olika register från olika länder för att hitta någon som passar.

I sällsynta fall hittas ingen donator som passar.

Numera kan också personer som inte passar helt som donatorer användas genom att man anpassar metoden för transplantationen. Det kallas för haploidentisk transplantation.

Att donera stamceller 

Inför en stamcellsdonation kontrolleras att den som ska ge stamcellerna är frisk med hjälp av bland annat blod-, urin och benmärgsprover. Hjärtat undersöks med EKG och lungorna röntgas.

Tidigare utvann man alltid stamcellerna ur benmärgen, men i dag är det mycket vanligare att man tar stamcellerna från blodet.

Stamceller från benmärgen

När stamceller ska utvinnas ur benmärgen ligger donatorn på magen på ett operationsbord och är sövd eller har fått ryggbedövning.

Läkaren sticker in en nål i bakre höftbenskammen och suger ut benmärg som är blandad med blod. Det upprepas tills 0,5-1 liter blodblandad benmärg har tagits ut. Det hela brukar ta omkring en timme.

Efter att benmärgen tagits ut känner de flesta donatorer sig ömma i ryggslutet och ofta blir de sjukskrivna någon vecka. Det är mycket sällsynt med allvarligare biverkningar.

Oftast får donatorn en transfusion av sitt eget blod efter ingreppet. Det blodet har tappats ut ett par veckor före donationen.

Stamceller från blodet

Några dagar före donation av stamceller från blodet får donatorn ett läkemedel som stimulerar celldelningen i benmärgen så att fler stamceller kommer ut i blodet därifrån.

En biverkan av läkemedlen kan vara värk i muskler och skelett. Ett vanligt smärtstillande medel brukar vara tillräckligt för att ta bort värken.

När stamcellerna ska tas leds blodet genom en maskin som sorterar ut stamcellerna från blodet. Sedan återförs blodet till donatorn. Det tar omkring tre timmar och görs på en blodcentral.

Personer som donerar stamceller från blodet behöver i de flesta fall inte vara sjukskrivna.

Inför stamcellstransplantation

Inför en stamcellstransplantation krävs en utredning med flera olika undersökningar.

Lungorna och hjärtat kontrolleras. En tandläkarundersökning görs för att se att det inte finns infektioner i munnen. Om det finns muninfektioner krävs förebyggande behandling av tandläkare.

Personen som ska få stamceller får en central venkateter insatt. Det är en slang som förs in i ett blodkärl på halsen. Den brukar ha två kanaler och används för att ge mediciner och ta blodprover utan att man varje gång behöva sticka en nål genom huden.

En fråga som behöver diskuteras för en person i fruktsam ålder är den framtida förmågan att få barn.

Innan transplantationen behandlas den som är sjuk med cytostatika och ibland strålning. Det kan förstöra könscellerna så att ägglossningen hos kvinnor och spermiebildningen hos män inte fungerar normalt.

Före behandlingen finns det möjlighet att ta ut ägg eller sperma och frysa för senare användning vid provrörsbefruktning eller insemination.

Före stamcellstransplantation

Före transplantationen får den som är sjuk genomgå en behandling som kallas konditionering. Den kan ges med olika intensitet beroende på ålder, hälsotillstånd och vilken sjukdom man behandlas för.

  • Intensiv konditionering innebär att de egna, sjuka stamcellerna utplånas med en kraftig cytostatikabehandling. Ibland kombineras det med strålbehandling.
  • Idag används också så kallade reducerad konditionering som har till syfte att trycka ner immunförsvaret.
  • Båda metoderna innebär att det egna immunförsvaret försvagas. Det görs för att immunförsvaret annars skulle stöta bort de nya stamcellerna.

Cytostatika ges direkt i blodet och ibland även i ryggmärgsvätskan. När cytostatika ges i ryggmärgsvätskan förs injektionsnålen in mellan två kotor i nedre delen av ryggraden.

Konditioneringen ger biverkningar av olika grad beroende på intensitet. Biverkningar kan vara yrsel, diarré, illamående och problem att äta.

Läs mer om biverkningar av strålbehandlingar och cytostatikabehandlingar 

Under stamcellstransplantation

Stamceller ges på samma sätt som en blodtransfusion, via den centrala venkatetern som går in till ett blodkärl på halsen.

  • Det tar en till två timmar att göra en transplantation med stamceller från benmärg och ungefär en halvtimme när blodstamceller används.
  • De nya stamcellerna söker sig till skelettets hålrum där benmärgen finns och börjar bilda nya blodkroppar.
  • När man har gjort konditionering med cytostatika måste man vänta en eller två dagar innan man genomför transplantationen för att all cytostatika ska försvinna ur kroppen. Annars kan cytostatikan påverka nya stamcellerna påverkas.

Efter stamcellstransplantation

Det brukar ta två till tre veckor innan de nya stamcellerna börjar dela sig så att det bildas tillräckligt många olika blodkroppar.

Under den tiden finns en ökad risk för infektioner eftersom immunförsvaret då är utslaget. Därför ges förebyggande behandling mot infektioner.

De flesta isoleras tills stamcellerna börjat fungera och nya blodkroppar bildas. En del kan bo hemma under den här tiden, men också då krävs stor försiktighet för att inte drabbas av infektioner.

Utskrivning

Efter utskrivningen sker regelbundna kontroller för provtagning. I början görs de två gånger i veckan.

Efter tre månader brukar provtagningarna göras med längre mellanrum, förutsatt att allt fungerar bra.

Komplikationer

GVHD

Många personer som genomgått en allogen stamcellstransplantation får en komplikation som kallas GVHD, Graft Versus Host Disease.

Det innebär att det nya immunförsvarets vita blodkroppar, som bildas av de transplanterade stamcellerna, uppfattar kroppen som främmande och angriper den.

Man kan säga att transplantatet försöker stöta bort kroppen.

Vid transplantation av andra organ, som till exempel hjärta eller njure försöker immunförsvaret i stället stöta bort det nya organet.

Det finns både en akut och en kronisk form av GVHD och svårighetsgraden varierar mycket mellan olika patienter.

Akut GVHD

Den akuta formen av GVHD brukar uppstå inom tre månader efter transplantationen.

De första symtomen är vanligen utslag i handflatorna, på fotsulorna eller i ansiktet. I svårare fall kommer utslagen på hela kroppen och då kan också levern påverkas.

En del kan få diarré eller kräkningar.

GVHD är en allvarlig sjukdom och ibland besvärlig att behandla. Efter en transplantation ges därför förebyggande behandling mot GVHD för att lindra reaktionen.

Kronisk GVHD

Den kroniska formen av GVHD uppstår vanligen mer än tre månader efter transplantationen. Kronisk GVHD har oftast en mer begränsad utbredning med utslag i huden och torrhet i mun och slemhinnor.

I svårare fall blir huden förhårdnad och dras samman. Då kan man också få inflammation i ögonen och torra slemhinnor i munnen, magen, tarmarna och slidan.

Vid kronisk GVHD är immunförsvaret nedsatt både på grund av sjukdomen och att man måste behandlas med läkemedel som dämpar immunförsvaret. Därför ges i allmänhet förebyggande behandling mot infektioner.

GVL

För de som behandlas för leukemi kan en lindrig GVHD vara till nytta eftersom den kan förstöra eventuellt kvarvarande leukemiceller och därmed ge lägre risk för återfall. Den här reaktionen brukar kallas GVL, Graft Versus Leukaemia.

Minska risken för infektioner efter transplantation

Det finns några regler som är bra att följa efter utskrivningen och är till för att minska risken för till exempel infektioner.

  • Det gäller att vara noga med handhygienen och inte umgås med personer som är förkylda eller har infektioner.
  • Undvika stora folksamlingar under de första månaderna efter transplantationen eftersom smittrisken är stor. Exempelvis får patienterna åka med färdtjänst vid sjukhusbesök eftersom de bör undvika kollektivtrafik.
  • Under åtminstone tre månader efter transplantationen avråds patienterna vidare från att ha husdjur som hund, katt, hamster, fåglar med flera. Om allt fungerar bra efter den tiden kan man åter ta hem husdjuren.
  • Ytterligare ett råd är att undvika jord, till exempel att inte gräva i rabatter eller plantera krukväxter. Inga krukväxter får finnas i sovrummet. Det beror på att det finns risk att bli infekterad av mögelsvamp som finns i jord.

Tobiasregistret

I många länder finns register dit människor som är beredda att ge stamceller kan anmäla sig. I Sverige kallas det Tobiasregistret och finns i Stockholm.

Omkring 223 000 personer har anmält sig till Tobiasregistret och är beredda att och donera stamceller. I hela världen finns mer än 40 miljoner personer i liknande register där också deras vävnadstyper finns noterade. De samlas hos World Marrow Donor Association (WMDA).

Mer information om Tobiasregistret 

Vart kan jag vända mig?

Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen

Till forskarna som söker svar

Valfritt belopp
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.