Leukemi

Läs om symtom, behandling, orsak och prognos

Läs om symtom, behandling, orsak och prognos

Leukemi är inte en enda sjukdom utan många olika sjukdomar med olika prognos och olika behandling. Medan kronisk leukemi oftast drabbar äldre förekommer akut leukemi i alla åldrar, även bland barn.

Fakta

  • Det upptäcks varje år cirka 700 nya fall av leukemi i Sverige
  • Mer än hälften av patienterna är 60 år eller äldre
  • Leukemi är något vanligare bland män än bland kvinnor

Det upptäcks varje år cirka 700 nya fall av leukemi i Sverige. Leukemi brukar delas in i två huvudgrupper, akut leukemi och kronisk leukemi. De båda kan i sin tur delas in i myeloisk och lymfatisk leukemi.

Indelningen utgår från vilka blodceller som är drabbade av sjukdomen och i vilket stadium av sin utveckling de blir sjuka. Det finns dock en del fall av leukemi som inte passar in i denna indelning. 

Kronisk leukemi drabbar framför allt äldre personer. Mer än hälften av patienterna är 60 år eller äldre. Akut leukemi förekommer i alla åldrar. Hos barn svarar akut leukemi för drygt en fjärdedel av de cirka 300 cancerfall som varje år drabbar barn under 15 år.

Leukemi är något vanligare bland män än bland kvinnor.

Blodceller i blodomloppet
Blodet. Illustration: Thomas Krebs

Olika former av leukemi

Leukemi är en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.

Man kan dela in leukemi i två huvudgrupper: akut och kronisk leukemi som i sin tur kan delas in i lymfatisk och myeloisk typ beroende på vilken vit blodkropp som sjukdomen utgår ifrån.

Vid akuta leukemier blir cellerna sjuka tidigt i sin utveckling, i unga år så att säga, och vid kronisk leukemi i ett mer moget skede.

Akut leukemi

Akut myeloisk leukemi, AML, är den vanligaste typen av akut leukemi och cirka 350 fall diagnostiseras varje år. Sjukdomen innebär att de vita blodkropparna, oftast förstadier till granulocyter, är sjuka.

Den andra typen av akut leukemi är lymfatisk leukemi, ALL,  och där  är det andra vita blodkroppar, omogna lymfocyter, som är sjuka. Cirka 150 fall per år diagnostiseras med akut lymfatisk leukemi.

Kronisk leukemi

Knappt 100 fall av kronisk myeloisk leukemi, KML, hittas varje år. Sjukdomen uppstår i en blodstamcell och påverkar bildningen av så väl röda som vita blodkroppar och blodplättar. Vid kronisk lymfatisk leukemi, KLL, är det lymfocyternas bildning som rubbas. Ungefär 500 fall per år diagnostiseras.

Andra mindre vanliga former av leukemi förekommer också.

Leukemi symtom

De symtom som förekommer vid leukemi orsakas framför allt av brist på normala blodkroppar. Orsaken är att det vanligen bildats så många leukemiceller att den normala blodbildningen i benmärgen trängts undan och inte kan fungera.

Symptom på de olika formerna av leukemi:

Akut leukemi

En akut leukemi kan börja med ganska diffusa symtom. Brist på röda blodkroppar ger blodbrist och trötthet medan brist på mogna vita blodkroppar kan resultera i långdragna halsinfektioner eller andra infektioner.

För få blodplättar (trombocyter) gör däremot att patienten blöder lättare. Det kan visa sig som blåmärken eller punktformiga blödningar i huden eller genom blödningar i slemhinnor.

Feber, avmagring, svettningar nattetid och smärta i skelettet är andra symtom som kan förekomma. De anses bero på den snabba omsättningen av leukemiceller, det vill säga att många nya celler bildas samtidigt som många gamla dör. Mjälten blir ibland förstorad liksom ibland även levern och lymfkörtlarna.

Leukemi

Namnet leukemi kommer av ett grekiskt ord som betyder vitt blod. Namnet förklaras av att blodet hos den sjuke innehåller onormalt många vita blodkroppar. Vid leukemi är det alltså de vita blodkropparna som är drabbade av cancer.

Kronisk leukemi

Vid kronisk leukemi brukar symtomen vara lindrigare. Äldre personer kan ibland klara sig helt utan symtom i många år. Kronisk leukemi upptäcks inte sällan av en slump då ett blodprov, som har tagits av ett annat skäl, visar sig innehålla för många vita blodkroppar.

Mer allmänna symtom som trötthet, svettningar och viktnedgång förekommer även vid kronisk leukemi och ibland kan också den normala blodbildningen vara hämmad. Svullna lymfkörtlar eller förstorad mjälte kan ibland vara symtom på kronisk leukemi.

Undersökning

Ibland kan det räcka med ett blodprov för att konstatera om en patient har leukemi. Men för att fastställa vilken typ av leukemi det är, krävs nästan alltid ett benmärgsprov.

När ett benmärgsprov ska tas, får patienten först lokalbedövning. Sedan sticks en nål in i bäckenbenet eller mer sällan i bröstbenet och en del av den rödaktiga benmärgsvätskan sugs ut.

Både blod och benmärg undersöks i mikroskop, men också med moderna metoder som ger mer detaljerad information om de sjuka cellerna. Läkaren behöver den informationen för att kunna utforma behandlingen på bästa sätt.

Ibland sprider sig leukemin till centrala nervsystemet. Om läkaren misstänker att det har skett, görs också en så kallad lumbalpunktion för att få ut ett prov på den vätska som omger ryggmärgen och hjärnan.

Vid lumbalpunktion får patienten också först lokalbedövning. Därefter sticker läkaren in en nål i nedre delen av ryggraden. Lite vätska sugs ut och skickas för undersökning.

Här får du råd inför läkarbesöken

Behandling

Under de senaste 20–30 åren har stora framsteg gjorts i behandlingen av leukemi. Behandlingen skiljer sig åt mellan de olika typerna av leukemi. Den väljs också med hänsyn till sjukdomsbilden hos varje enskild patient.

Cytostatika är det främsta medlet mot leukemi. Cytostatika är cellhämmande läkemedel som främst angriper celler som håller på att dela sig och stoppar celldelningen. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt.

Eftersom också friska celler delar sig kan de också påverkas av cytostatika. Det kan resultera i biverkningar som illamående, trötthet och håravfall. Numera finns mycket bra läkemedel som lindrar illamåendet.

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

På senare år har också flera nya typer av läkemedel börjat prövas i behandlingen av leukemi. Ibland kombineras också cytostatika med strålbehandling. Ibland kombineras något av dessa nya icke-cytostatiska läkemedel med cytostatika, eller har till och med ersatt sistnämnda (se nedan).

När cancercellerna utsätts för radioaktiv strålning kan de inte längre föröka sig.

När cancercellerna utsätts för radioaktiv strålning kan de inte längre föröka sig och dör så småningom ut. Strålbehandling kan ge en del biverkningar som beror på att även friska celler skadas.

Vanliga biverkningar är trötthet, hudirritationer, diarré samt håravfall på de bestrålade delarna av kroppen.

En viktig del av behandlingen riktar sig mot de komplikationer i form av till exempel blodbrist och infektioner som drabbar många patienter till följd av sjukdomen och cytostatikabehandlingen.

Så behandlas de olika formerna av leukemi:

Akut leukemi

Den behandling som syftar till att bota akut leukemi brukar delas in i tre faser.

  • Induktionsbehandling (inducera = införa, inleda) kallas den första fasen. Då ges kurer med två eller flera cytostatika under tre-sju dagar. Målet för induktionsbehandlingen är att alla tecken på sjukdom ska undanröjas, en så kallad remission.
  • Konsolidering (konsolidera betyder befästa, stärka) är den andra fasen. Vid AML ges då två eller flera cytostatika i 2-3 intensiva kurer med cirka en månads mellanrum. Vid ALL ges något mindre intensiva kurer med flera olika cytostatika plus kortison i upp till 1 års tid.
  • Underhållsbehandling ges därefter i vissa fall. Behandlingen kan pågå i upp till två år. Då brukar mildare typer av cytostatika användas.
  • Stamcellstransplantation kan hos vissa patienter vara den sista fasen i behandlingen.

Både leukemin i sig och cytostatikabehandlingen medför ökad risk för infektioner, blodbrist och blödningar. Därför är en viktig del av behandlingen att motverka dessa biverkningar.

Det betyder att så fort patienten visar tecken på en infektion sätter man i första hand in medel mot  bakterier, men ibland även  mot svamp och/eller virus. Vid blodbrist och blödningar ges transfusioner av röda blodkroppar respektive blodplättar.

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL)

Eftersom många patienter med kronisk lymfatisk leukemi inte besväras av några symtom när sjukdomen upptäcks, brukar man avvakta med behandling. Men om patienten har tydliga symtom redan när diagnosen ställs, inleds behandlingen genast.

  • Cytostatikabehandling kan användas för att kontrollera sjukdomen och hålla patienten symtomfri. I vissa fall kan högintensiv behandling bli aktuell med syfte att bota patienten. Då ingår också stamcellstransplantation.
  • Immunologisk terapi med antikroppar används ofta som komplement till såväl cytostatika som till något av de nya icke-cytostatiska läkemedlen (se nedan)
  • De senaste åren har flera nya preparat tagit plats i rutinbehandlingen av KLL. Medlen ges i tablettform och ofta under en längre tid. De kan ibland kombineras med antikropps- eller cytostatikabehandling.
  • Strålbehandling av lymfkörtlarna kan ge god effekt för vissa patienter som inte har några allmänsymtom, men däremot kraftigt förstorade lymfkörtlar som ger besvär.

Kronisk myeloisk leukemi (KML)

Behandlingen av kronisk myeloisk leukemi har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Tidigare behandlades sjukdomen ofta med cytostatika och efterföljande stamcellstransplantation, ofta med svåra biverkningar som följd.

Nu finns en typ av behandling som kallas TKI (tyrosinkinasinhibitorer), som riktar sig mot den kromosomförändring som orsakar kronisk myeloisk leukemi. Den gör i flertalet fall att patienten känner sig frisk och ger oftast mycket milda biverkningar.

De flesta patienterna kan arbeta och leva ett vanligt liv när de bahendlas med TKI, som ges som tablett 1-2 gånger/dag.  Med mycket känsliga metoder kan man se att spåren av sjukdomen successivt minskar för varje år man behandlas. Det finns nu studier som visar att man hos en mindre andel patienter kan ta bort TKI-behandlingen efter många års medicinering utan att sjukdomen kommer tillbaka.

 Hos en mindre grupp patienter kan sjukdomen vara- eller utveckla resistens mot den inledande behandlingen och då brukar man byta till en annan TKI.

Endast i enstaka fall behöver man genomföra en stamcellstransplantation.

Forskare i laboratorium med blå handskar hanterar prover.
Cancerfonden stödjer forskningsprojekt om leukemi.

Forskning leukemi

Cancerfonden är en av de största finansiärerna av svensk cancerforskning. 2018 beslutade vi att finansiera forskning för 606 miljoner till mer än 500 forskningsprojekt.

Se forskningsprojekt

Stamcellstransplantation

Benmärg eller blod med blodbildande stamceller tas antingen från en annan person, så kallad allogen transplantation eller från patienten själv, autolog transplantation.

Så här skiljer sig de olika formerna av transplantation:

Allogen transplantation

Vid allogen transplantation är givaren  vanligen ett syskon eller en obesläktad givare med samma vävnadstyp. Även vid en allogen transplantation är det vanligast att man tar perifera, cirkulerande,  blodstamceller och inte stamceller från givarens benmärg.

För att hitta en obesläktad givare finns nu stora internationella register dit frivilliga kan anmäla sig som donatorer, det vill säga givare.Före transplantationen får patienten en tuff behandling med cytostatika och ibland även strålning.

Målet är att bota sjukdomen genom att slå ut alla leukemiceller. Men denna behandling slår inte bara ut de sjuka cellerna utan också den friska benmärgen. Det är därför som nya stamceller måste tillföras genom en transplantation.

Eftersom varje människa har ett unikt immunsystem får patienten med de nya stamcellerna också ett nytt immunsystem. Detta kan också framgångsrikt bekämpa eventuella kvarvarande leukemiceller.

Autolog transplantation

Även vid autolog transplantation är det vanligast att man tar så kallade perifera blodstamceller och inte benmärg från patienten. Detta gör man genom att stimulera benmärgen med ett hormonliknande läkemedel som gör att blodstamcellerna mobiliseras från benmärgen ut i blodet.

Efter några dagars behandling ökar antalet stamceller i blodet som då kan tas till vara med så kallade leukaeferes, vilket innebär att en speciell apparat plockar ut blodstamcellerna medan blodet i övrigt går tillbaka in i kroppen.

Både vid allogen och autolog transplantation ges stamcellerna till patienten på samma sätt som en blodtransfusion. Vid allogen transplantation kan det ske genast efter att stamcellerna har tagits från givaren.

Vid autolog transplantation tas stamcellerna ut innan patienten genomgår den tuffa behandlingen. De förvaras sedan frysta medan cytostatika- eller strålbehandlingen pågår. När behandlingen är avslutad tinas stamcellerna och ges tillbaka till patienten.

Tidigare har stamcellstransplantation framför allt utförts på yngre patienter. För äldre patienter är riskerna med behandlingen oftast så stora att de inte kan uppväga eventuella fördelar.

På senare år har man dock börjat använda en mildare förbehandling vid allogen transplantation. Syftet är att minska komplikationerna och göra det möjligt för fler patienter att kunna transplanteras. Tanken är att det nya immunsystemet från donatorn ska angripa sjukdomen.

Läs mer om stamcellstransplantation

Hur ser prognosen ut?

Hur länge kan man leva med leukemi? Under de senaste 20–30 åren har stora framsteg gjorts i behandlingen av leukemi, särskilt hos barn och unga. Av barn med akut lymfatisk leukemi botas i dag mer än 85 procent. Bland vuxna är överlevnaden bättre bland unga än bland äldre.

Vid kronisk myeloisk leukemi lever flertalet patienter ett normallångt liv även om små mängder av sjuka celler kan finnas kvar i kroppen och kräva fortsatt medicinering. 

Vid kronisk lymfatisk leukemi kan många patienter leva länge utan att ha så besvärande symtom att livskvaliteten blir kraftigt försämrad.

Med de moderna behandlingarna har det blivit allt vanligare att sjukdomen kan gå i remission, tillbakagång, men det är ännu inte alltid klarlagt om man kan bli helt botad.

Orsaker till leukemi

När man får en allvarlig sjukdom är det naturligt att man grubblar över vad som orsakat den. Varför drabbades just jag? Har jag själv gjort något så att jag blivit sjuk?

Orsakerna till leukemi är okända. Bland yttre faktorer misstänks joniserande strålning vara viktig både för akut leukemi och kronisk myeloisk leukemi.

Det bygger på att överlevande efter atombombsexplosionerna i Hiroshima och Nagasaki i slutskedet av andra världskriget oftare än andra fick dessa leukemiformer. Däremot är kronisk lymfatisk leukemi inte vanligare bland atombombsoffren. 

Orsakerna till leukemi är okända.

Därför tros denna leukemiform inte ha något samband med strålning. Däremot tros miljögifter och andra kemikalier kunna bidra till kronisk lymfatisk leukemi, eftersom jordbrukare och gummiarbetare löper ökad risk för denna sjukdom.

Akut leukemi har även kunnat kopplas till långvarig exponering för lösningsmedlet bensen.

I mellan fem och sex procent av alla fall av akut leukemi uppstår sjukdomen på grund av tidigare behandling med cytostatika och/eller strålning. I de allra flesta fall av leukemi kan man dock inte finna någon direkt orsak till sjukdomen. I enstaka fall kan ärftliga faktorer bidra till bidra till uppkomst av leukemi.

Vart ska jag vända mig?

Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen, f.d. informations- och stödlinjen. Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Ring 020-59 59 59 eller mejla oss. Samtalen är kostnadsfria. 

Läs mer om Cancerlinjen 

Blodcancerförbundet är en patientförening som har till uppgift att tillvarata och bevaka intressen för dem som drabbats av leukemi, lymfom, myelom, polycytemi och andra allvarliga sjukdomar som kännetecknas av okontrollerad tillväxt av celler i blod- och lymfsystemet.

Läs mer om Blodcancerförbundet

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har en cancersjukdom är svårt - även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet.

En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. 

Patient sitter på en sjukhussäng. Framför kvinnan står en man och en kvinna i sjukhuskläder och lyssnar fokuserat.
Efter ett cancerbesked är regelbunden kontakt med sjukvården en trygghet. Foto: Melker Dahlstrand

Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.

Känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

Om blodet

En vuxen människa som väger 70 kilo har drygt fem liter blod. Knappt tre liter är en genomskinlig vätska som kallas plasma och drygt två liter är celler som kallas blodkroppar. Det finns tre typer av blodkroppar: vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar.

De två huvudgrupperna av vita blodkroppar är granulocyter och lymfocyter vilka ingår i immunförsvaret. Deras uppgift är att känna igen och ta kål på främmande ämnen och inkräktare i vår kropp som virus, bakterier och andra mikroorganismer. Immunförsvaret försöker också bekämpa sjuka kroppsceller, till exempel cancerceller.

För att döda virus, bakterier etcetera använder de vita blodkropparna många olika kemiska ämnen. Ofta är det dessa som orsakar de symtom – feber, trötthet med mera – som vi känner vid förkylningar och andra infektionssjukdomar.

De röda blodkropparna transporterar ut det syre som finns i luften vi andas in, till kroppens alla celler. Dessa behöver det för sin ämnesomsättning. Cellerna lämnar ifrån sig koldioxid som de röda blodkropparna fraktar till lungorna, där den försvinner med utandningen.

Blodplättarna, trombocyterna, är viktiga bland annat för blodets förmåga att levra sig så att vi inte förblöder av minsta lilla sår.