Fakta
- Hormonell behandling kallas även för endokrin behandling.
- Hormonell behandling används främst vid bröstcancer, prostatacancer och cancer i sköldkörteln.
- Behandlingen ger oftast i form av tabletter, men även injektioner förekommer.
Läs om användning, effekt och biverkningar
Läs om användning, effekt och biverkningar
Hormonell behandling innebär att man bekämpar en cancersjukdom genom att påverka olika hormonsystem. På så vis kan man både förbättra överlevnaden och lindra symtom.
Granskad av: Jan Zedenius, professor i kirurgi, Karolinska universitetssjukhuset
Oftast ges behandlingen tillsammans med andra former av behandlingar. Främst används hormonell behandling vid bröstcancer, prostatacancer och cancer i sköldkörteln.
När man påverkar olika hormonsystem är det svårt att helt undvika bieffekter. Vilka biverkningar som kan uppstå beror på vilket hormonsystem det handlar om.
Normalt ges behandlingen i form av tabletter men även injektioner förekommer. Hormonell behandling kallas även endokrin behandling.
Många patienter får efter operation av bröstcancer också hormonell behandling. En förutsättning för att den ska ges är att tumören innehåller hormonreceptorer.
Det är mottagare i cellen för det kvinnliga könshormonet östrogen. Hormonet bidrar till att eventuellt kvarvarande tumörceller kan fortsätta att dela sig.
Det medel som oftast ges heter tamoxifen och blockerar receptorerna så att östrogen inte kan binda till dem, och följaktligen inte stimulera cancercellernas tillväxt. Om hormonreceptorer saknas har behandlingen ingen effekt.
Behandlingen med tamoxifen brukar pågå i fem år med en tablett per dag. Vetenskapliga studier har visat att detta medför lägre risk för återfall hos kvinnor som har passerat klimakteriet. I vissa fall förlängs hormonbehandlingen till sammanlagt 10 år.
Vanligaste biverkningarna vid behandling med Tamoxifen är hudutslag, värmevallningar, svettningar, viktuppgång, blödningar från slidan, flytningar, illamående och trötthet. Risken för blodproppar ökar och även risken för att utveckla en livmoderkroppscancer.
Bland nyare former av hormonell behandling finns framförallt de så kallade aromatashämmarna.
Dessa mediciner används i allt högre utsträckning, och förefaller vara ett effektivare alternativ till tamoxifen för vissa patientgrupper.
Vid behandling med aromatashämmare är de vanligaste biverkningarna förutom värmevallningar och svettningar, muskel- och ledvärk. De ger också en ökad risk för benskörhet som kan leda till frakturer.
Ett annat sätt att få bort östrogenet hos kvinnor före klimakteriet är att operera bort äggstockarna, och därmed förhindra att könshormoner bildas.
Det är i äggstockarna som östrogenet tillverkas hos yngre kvinnor. Ett vanligare sätt att påverka hormonproduktionen är att en gång i månaden injicera ett annat hormon som kallas LHRH-analog.
Detta hormon kontrollerar äggstockarnas funktion. Andra alternativ är att strålbehandla äggstockarna. För en del patienter påverkas hormonproduktionen av cytostatikabehandling.
Hormonell behandling används framför allt för patienter med spridd prostatacancer. Avsikten är att slå ut det manliga hormonet testosteron som nästan alla prostatatumörer behöver för att växa.
Även metastaser (dottertumörer) behöver hormonet för sin tillväxt.
Spridd prostatacancer kan dock inte botas utan målet är att krympa cancern och bromsa dess tillväxt så att patientens liv förlängs och livskvaliteten förhoppningsvis höjs.
För att nå målet måste halten av testosteron minskas.
Eftersom testosteronet tillverkas i testiklarna är en metod att operera bort dem. Operationen är ett enkelt ingrepp som kan göras under lokalbedövning.
Att ta bort testiklarna är en kastrering och medför att mannen förlorar förmågan till erektion.
Andra biverkningar är blodvallningar och svettningar, som dock kan minska efter några år och så småningom försvinna.
Minskad energi och livslust förekommer också efter denna behandling. Ytterligare ett problem är att operationen kan leda till urkalkning av skelettet och benskörhet.
De läkemedel som används för hormonell behandling (GnRH-analoger) ges som injektioner.
De fungerar genom att de motverkar ett annat hormon som styr tillverkningen av testosteron.
Den första tiden brukar detta medel kombineras med läkemedel (antiandrogener) som minskar tumörcellernas förmåga att ta upp testosteron.
Det beror på att GnRH-analogen i början medför ökad halt av testosteron och först efter en tids behandling ger sänkt nivå av testosteron.
Hormonell behandling kan hålla prostatacancer i schack i många år och hjälper effektivt mot smärtor och andra symtom.
Denna metod kallas ibland för medicinsk kastrering. En biverkan är precis som vid kirurgisk kastrering impotens.
Hormonell behandling kan också orsaka svettningar och blodvallningar av samma slag som kvinnor får i klimakteriet.
Men många män tycker att de svåraste biverkningarna är att vitaliteten försämras samt att de drabbas av psykologiska förändringar med tendens till depression och nedsatt initiativkraft.
Antiandrogener är inte tillräckligt kraftfulla som ensamma medel vid spridd prostatacancer.
Däremot har de prövats framgångsrikt vid icke spridda tumörer som av olika skäl inte kunnat strålbehandlas eller opereras.
Kraftig bröstförstoring är ofta en besvärande biverkan. Fördelar är att testosteronproduktionen kvarstår och risken för impotens, benskörhet och klimakterieliknande besvär därmed är mindre.
Ett problem är att prostatacancern så småningom "vänjer sig" vid den hormonella behandlingen och blir motståndskraftig. Därför prövas att ge läkemedlen i omgångar med uppehåll emellan.
En fördel med detta är att potensen oftast kommer tillbaka under uppehållen och övriga biverkningar försvinner också. Förhoppningen är att metoden ska göra att behandlingseffekten varar längre.
Förr var behandling med det kvinnliga könshormonet östrogen den mest använda metoden att stoppa produktionen av testosteron.
De tabletter som då användes gav allvarliga hjärt-kärlproblem som biverkningar.
Därför är östrogenbehandling numera ovanlig. Men om östrogen ges i så kallad depåinjektioner en till två gånger i månaden minskar dessa biverkningar.
En fördel med östrogenbehandling är att den inte ger blodvallningar och svettningar. Den leder heller inte till benskörhet.
Biverkningar är minskad könsdrift, impotens och bröstförstoring.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller mejla oss här.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.