Artiklar
Publicerad
18 maj 2012

Rehabilitering som lockar fram lusten

– Vi hjälper våra patienter att våga säga ja till livet, säger överläkare Karin Bergmark, Enheten för cancerrehabilitering i Göteborg.

Målgruppen är patienter som fått strålningsbehandling vid cancer i bäckenområdet. Den ger ofta svåra biverkningar, som urin- och avföringsläckage, lymfödem och sexuella problem. Besvär som kan vara svåra och pinsamma att ta upp med sin läkare på ett uppföljande besök eller på vårdcentralen. Dessutom är kunskapen om strålningens biverkningar låg såväl inom sjukvården som bland de drabbade.

– Många patienter tror att de fått återfall i sin cancer och okunskap bland vårdpersonal gör att den oron ofta späds på, säger Karin Bergmark.

Målsättningen vid enheten är att patienterna ska få en rehabiliteringsplanredan vid diagnos, men dit har de inte kommit ännu.

– Däremot erbjuder vi stöd, hjälp och behandling till de patienter som fått behandling tidigare, säger Gail Dunberger, onkologisjuksköterska.

För teamet på enheten är inga ämnen tabu eller pinsamma att tala om. Allt tas på största allvar och här finns kunskapen hur man förebygger, lindrar och botar besvären. Kvinnorna får börja med att fylla i en enkät med frågor kring tarm- och urinvägsbesvär och hur det påverkar det dagliga livet, om sexualitet, livskvalitet med mera.

– Många patienter säger när vi frågar att de inte har några biverkningar, men när de fyller i enkäten känner de igen sig och förstår kopplingen mellan sina besvär och strålningsbehandlingen, säger Andrea Magnusson, onkologisjuksköterska, som tillsammans med Karin Bergmark hjälper patienterna med deras sexuella problem.

– Enkäten är så avväpnande. Den visar att vi är intresserade av de här frågorna och att de är viktiga. Den gör det också lättare för patienten att gå rakt på sak med sina problem.

Torra slemhinnor, smärta vid samlag, minskad eller försvunnen lust gör att många kvinnor drar sig för att ha sex. Problem med gaser och läckage från tarm eller urinblåsa kan också bidra till att man inte känner sig sexuellt attraktiv längre. Detta kan innebära att det blir en ond cirkel där partnern av hänsyn väntar in kvinnan, medan hon känner sig oattraktiv och tror att partnern inte längre vill ha henne.

När dessutom vårdpersonal inte vågar ta upp frågan om sex så ger det signaler om att sex inte är för dig, att man ska vara tacksam att man överlevt och inte begära att få njuta och ge sig hän igen.

– Men det är fullt möjligt att få ett fungerande, ja till och med bättre sexliv än innan, fast på ett annat sätt, menar Andrea Magnusson.

Om livmoderhalsen, livmodern och äggledarna opererats bort upplevs slidan ibland som kortare, trängre och mindre elastisk. Det beror på ärrbildning som kan lösas upp med hjälp av en vaginal stav.

– Det är att betrakta som sjukgymnastik och ska utföras två gånger i veckan i fem minuter med tänjande rörelser, förklarar Karin Bergmark. Efter två–tre års träning har läkningen stabiliserats. Det är viktigt att komma i gång med den träningen så snart den lokala inflammationen lagt sig.

– Många kvinnor längtar efter att känna lust igen, säger Andrea Magnusson. Vad fick dem att känna lust tidigare? Hur kan lusten väckas till liv igen?

Patienter med partner kan själva ge svaren genom att få i hemuppgift att beröra varandra utan samlag, så kallad sensualitetsträning.

– Vi uppmuntrar partnern att vara medvid möten, säger Karin Bergmark. Även om man har en nära relation kan det vara svårt att sätta ord på sexlivet. Det är lättare att tala om farhågor och förhoppningar om båda är med vid besöken.

Gail Dunberger möter de patienter, som har problem med urinblåsa och tarmar. Många har besvär under strålningsperioden, men dessa klingar ofta av och följs av en besvärsfri period på tre–fem år; därefter kan biverkningarna slå till med full kraft på nytt. Dessa kan då vara svåra att koppla till den tidigare strålningen trots att den är orsaken.

Kramper i tarmarna, plötsliga trängningar från urinblåsa eller tarm, läckage och illaluktande gaser är vanligt. Problemen kan upplevas så handikappande att patienten undviker sociala situationer.

Stress över att magen ska krångla och att man ska läcka leder i sig till att problemen förvärras. Det blir en ond cirkel. Men det finns hopp, patienterna kan få hjälp att steg för steg återfå sitt sociala liv genom medicinering och mental och praktisk träning.

Kropp och psyke går hand i hand. Vid trängningar handlar det om att inte göra problemen till hjärnspöken. De flesta vet att man kan vara extremt kissnödig, men så händer plötsligt något som fångar ens totala uppmärksamhet och då ”glömmer man bort” hur nödig man är. Det handlar om att både mentalt och genom träning öva sig att undertrycka kissreflexen, att träna på att tänja ut blåsan. Det är inte rimligt att man ska kissa bara en halv deciliter per gång, men många med trängningsbesvär börjar kissa för säkerhets skull, vilket gör att problemen ökar.

– Patienten kan träna på att hålla sig när hon är i en trygg miljö, som hemma, säger Gail Dunberger.

Hon hjälper även patienterna med information om inkontinensskydd och recept på östrogen.

Enheten för cancerrehabilitering är unik i sitt slag i Sverige. Här kombineras rehabiliteringen av patienterna med fortskridande forskning.

– Målet är att patienterna ska få hjälp att inte bara överleva utan leva ett normalt liv trots de biverkningar de får av strålningsbehandlingen, säger Karin Bergmark, som leder det treåriga projektet vid enheten.

Arbetet drog i gång hösten 2010. Hittills har man enbart vänt sig till kvinnor, men inom kort kommer även manliga patienter att bjudas in.

Text: Anna Rehnberg
Ur Rädda Livet nummer 2, 2012 

Visa fler