Kronisk cancer
Hitta rätt direkt
En cancersjukdom kan redan från början eller senare i skedet komma till en punkt när sjukdomen inte är botbar. Då inleds istället för botande, kurativ, behandling palliativ vård.
Målet med behandlingen är att kunna få bibehålla så hög livskvalitet som möjligt, så länge som möjligt, att ”Få leva tills man dör”.
Palliativ vård består av fyra hörnstenar
- Symtomlindring
- Teamarbete
- Kommunikation / Relation
- Närståendestöd
Syftet med hörnstenarna är att skapa trygghet runt patienten och se till att hens medicinska, psykiska, sociala och existentiella behov tillgodoses.
Symtomlindring
Patienten kan drabbas av olika former av lidande
- Fysiskt lidande – smärta, illamående, andnöd, fatigue (extrem trötthet)
- Psykiskt lidande – förnekande, oro, ångest, vrede, depression och uppgivenhet.
- Socialt lidande – förlust av identitet, kroppsfunktion och roller i familj och bland vänner.
- Andligt och existentiellt lidande – meningslöshet, skuld och skam.
Symtomlindringens syfte är att lindra alla dessa typer av lidande hos patienten.
Teamarbete
Den palliativa vården ska ha en helhetssyn kring patienten. Därför är det viktigt med olika personalkategorier som samarbetar tillsammans utifrån sin specifika kompetens. De personalgrupper som kan ingå i ett palliativt team är
- Läkare
- Sjuksköterska
- Fysioterapeut / Sjukgymnast
- Arbetsterapeut
- Dietist
- Kurator
- Undersköterska
- Präst / Sjukhuskyrkan / Andlig vägledare
Kommunikation & relation
För att kunna bidra med trygghet och stöd i en påfrestande situation är en viktig del av vårdpersonalens uppgift att bygga upp en relation till patienten och närstående.
Detta görs främst med hjälp av samtal. Att våga ta upp svåra frågor är en viktig del inom palliativ vård.
Det är bra om vårdpersonalen efterfrågar hur mycket information patienten vill ha och respekterar om patienten inte vill ha så mycket information.
När svår information lämnas ska den alltid vara korrekt och tydligt och inte för inlindad eftersom det lätt ger upphov till missförstånd.
Kontinuitet i personalgruppen är också trygghetsskapande.
Närståendestöd
Även närstående befinner sig ofta i en egen sorg och kris. Det är viktigt att även de får samtalsstöd, både med och utan den sjuka.
När de ges möjlighet till enskilt samtal kan de våga ställa de frågor som de kanske undviker när patienten är närvarande.
Om närstående har en realistisk bild och är informerade om det förväntade förloppet brukar det bidra tilltrygghet.
Närstående kan behöva emotionellt stöd med samtal men de kan också behöva stöd kring praktiska bekymmer med ekonomi eller juridik.
Kontakt med kurator kan vara av stort värde för både det emotionella och praktiska stödet.
Läs om att vara närstående vid livets slut
Brytpunkter och palliativa faser
Många tänker att palliativ vård endast handlar om vård i livets slut, men den palliativa vården kan delas upp i en tidig och en sen fas.
Den sena fasen delas sedan i ytterligare faser. Faserna skiljs åt av mer eller mindre tydliga brytpunkter där det är viktigt att patienten och närstående får tydlig information om att vårdens inriktning har ändrats i så kallade brytpunktssamtal eller informerande samtal.
Den tidiga fasen kan pågå under flera år medan den sena fasen endast pågår under månader eller veckor.
Kronisk cancer och palliativa faser
Den palliativa vården kan delas upp i en tidig och en sen fas, och den sena fasen delas in i ytterligare faser. De skiljs åt av mer eller mindre tydliga brytpunkter.
Den tidiga palliativa fasen kan pågå under flera år. Under den här fasen fortsätter man med behandlingar i syfte att bromsa sjukdomsutvecklingen, förlänga livet och ge bra livskvalitet.
I den sena palliativa fasen försöker man inte längre bromsa sjukdomen, bara ge så bra livskvalitet som möjligt. I livets slutskede sover patienten mycket, orkar inte med sociala kontakter som tidigare och aptiten minskar.
Den palliativa vårdens uppdrag innefattar också att ge närstående stöd i sorgeprocessen. På efterlevandesamtal finns möjlighet att ställa medicinska frågor och tala om sin sorg.
Tidig palliativ fas
Det finns cancersjukdomar som redan vid diagnos är kroniska. Andra sjukdomar blir kroniska efter att sjukdomen sprider sig till andra organ än det ursprungliga.
Under den tidiga palliativa fasen fortsätter man med behandlingar där syftet är att bromsa sjukdomsutvecklingen, förlänga livet och ge bra livskvalitet.
Det är viktigt att identifiera patienter som är i en tidig palliativ fas för att i god tid hinna bedöma och planera för kommande vårdbehov och sätta in rätt resurser i tid vilket därmed kan minska lidandet hos både patienter och närstående.
Sen palliativ fas
I den sena palliativa fasen ger man inte längre behandling för att bromsa sjukdomen och förlänga livet utan inriktningen är istället att ge så bra livskvalitet som möjligt under den tid som är kvar.
Det är oftast inte heller meningsfullt med förebyggande behandling som att sänka kolesterolvärden eller blodtryck.
I själva verket tyder studier på att det kan vara gynnsamt att sluta med kolesterolsänkande och blodtryckssänkande mediciner i sen palliativ fas hos cancerpatienter då det kan göra mer skada än nytta i det läget.
Livets slut
I livets absoluta slutskede börjar alla kroppens funktioner sakta att släckas ner.
Kroppen förbereder sig på att dö vilket gör att aptiten minskar ytterligare och man orkar inte med sociala kontakter på samma sätt som tidigare.
Man sover mer eller ligger och slumrar stor del av dagen. De sista dagarna eller timmarna är patienten ofta medvetandesänkt eftersom även hjärnans funktion nu är nedsatt.
Det är en helt naturlig del av döendeprocessen att inte längre kunna äta eller dricka.
I livets absoluta slutskede kan kroppen inte längre tillgodogöra sig näring och under de sista dagarna gör t ex dropp mer skada än nytta och kan ge besvärande biverkningar.
I de allra flesta fall är döendet en lugn process. Det finns också bra och effektiv symptomlindring att erbjuda i de fall där det behövs.
Läs om palliativ vård i livets slut
Efterlevandestöd
Den palliativa vårdens uppdrag slutar inte i samband med dödsfallet utan omfattar även att ge de närstående stöd i sorgeprocessen efteråt.
För de flesta människor räcker det med det stöd de får i det egna nätverket men det uppfattas ofta som mycket positivt att få en kontakt med den vårdenhet som vårdat den man förlorat.
På efterlevandesamtal kan de närstående få en möjlighet att ställa medicinska frågor och även att få tala om sin sorg.
Om de närstående har en ovanligt svår sorgereaktion kan man hjälpa till med att förmedla kontakt med kurator, psykolog eller annat stöd från vården.
Mer om obotlig cancer
