Frågor & svar om sorg

Vi på Cancerlinjen får in många frågor om sorg. Här ser du frågorna och våra svar på dem.

Inför döden

Jag vet att min pappas cancersjukdom inte går att bota och att han kommer att dö av den. Kan det bli lättare att bära sorgen, när jag är förberedd på den?

De flesta sörjande menar att man aldrig fullt ut kan förbereda sig på hur det känns att förlora någon man älskar. Ändå kan det vara en hel del skillnader mellan sorgen vid ett plötsligt, oväntat dödsfall och sorgen när någon dör efter en tids sjukdom.

När man vet att en närstående kommer att dö av sin sjukdom, börjar man ofta sörja under tiden före döden. Detta kallas antecipatorisk sorg.

Denna förberedande sorg kan förvisso vara mycket smärtsam, men också ge värdefulla vinster. En sådan är tillfällen till samtal med den sjuke och möjlighet att tillbringa tid tillsammans.

Man kanske vill diskutera praktiska eller ekonomiska saker, klara upp sådant som man varit oense om eller utbyta tankar kring sjukdomen och det som komma ska. Att få tid att ordna upp eller reda ut saker kan vara lugnande och ge bättre kvalitet åt den återstående tiden tillsammans.

Samtidigt är det viktigt att inte ta ut döden i förskott, utan att fortsätta livet tillsammans. Ibland kan man, för att slippa smärtan för det som ska komma, sluta att räkna med den döende som en person och tala över huvudet på hen eller kanske fly till andra aktiviteter.

Har det någon betydelse för sorgeprocessen om man är närvarande när döden närmar sig?

Det finns inget svar som passar alla. Men de flesta önskar att få vara med vid dödsbädden, kanske för att hålla den döendes hand, smeka kinden eller läsa något.

En medvetslös människa kan förnimma tal och beröring, något som kan tänkas skänka den döende trygghet. När man talar i samma rum som en döende person bör man tänka på att hen kanske uppfattar det man säger.

Att inte vara närvarande vid dödsfallet ger ibland skuldkänslor. Många efterlevande berättar att den döende tycktes passa på att sluta sina dagar ensam. Kanske vill man bespara de närstående själva avskedets trauma?

Många som inte varit med funderar över hur slutet var. Att få detaljerad information om tiden före och vid dödsögonblicket är viktigt för dem som inte kunnat vara närvarande. Ofta kan vårdpersonalen berätta hur det gick till när den sjuka avled.

Efter dödsfallet

Vad kan vara bra att tänka på efter dödsfallet?

I allmänhet är det bra att se den avlidna och få möjlighet att ta farväl. Om man önskar kan man få vara med och göra i ordning kroppen.

Det kan kännas viktigt att den dödes anletsdrag är naturliga, håret i ordning och att omtyckta plagg ersätter sjukhusklädseln.

Det är värdefullt att efteråt få prata med vårdpersonalen för att få svar på frågor. Kommer frågor upp senare kan man ta förnyad kontakt.

Dödsbeviset kan till exempel vara skrivet så att man inte förstår dödsorsaken. Den ansvarige läkare kan då kontaktas för att förklara.

Det har gått flera månader sedan min man gick bort och jag tänker fortfarande på om jag eller läkarna hade kunnat göra något annorlunda, så att han hade fått leva lite längre. Hur ska jag kunna sluta att älta detta?

Det är normalt och vanligt att ha sådana tankar. Ältandet är en nödvändig del av sorgearbetet, men kan ibland komma att dominera, i synnerhet i letandet efter en ”syndabock”. Ibland kan man känna egen skuld.

Man kanske förebrår sig själv för att man inte fick iväg honom eller henne i tid till doktorn. Det är viktigt att veta att dessa tankar är en del av sorgeprocessen i och med att man försöker att acceptera det oundvikliga.

Har man funderingar kring behandlingar kan man be att få ett samtal med läkare eller vårdpersonal för att räta ut frågetecknen.

Jag började jobba igen bara några dagar efter min makes bortgång. För mig känns det bra, men en del tycker att jag är konstig som inte stannar hemma och sörjer. Hur ska jag få dem att förstå?

Du ska inte behöva förklara eller försvara ditt sätt att sörja för andra. Men om du vill kan du säga till dem som undrar, att du behöver de fasta, vardagliga rutinerna som ett stöd för att orka igenom sorgen. Så är det för många människor, både barn och vuxna.

När hela tillvaron ställts på ända, kan det vara viktigt att få fortsätta gå i skolan eller jobba precis som vanligt, även om inget är som vanligt. Rutiner kan vara ett gott stöd i sorgen.

När min syster gick bort i bröstcancer var min sorg obeskrivlig. Men jag grät inte, inte på begravningen heller. Är jag onormal?

Det är ganska vanligt att oroa sig över att ens sorgereaktioner är onormala på något sätt. Det finns emellertid inga regler för hur man ska sörja. En del gråter mycket och ofta. Helt oförutsägbara saker, som associerar till den avlidna, kan utlösa gråten.

Det kan kännas som om man inte kan sluta gråta, vilket kan kännas besvärande när man är i sociala situationer. Gråtattackerna minskar vanligen med tiden. Gråten är ett naturligt uttrycksmedel och en hjälp i sorgeprocessen.

Andra har långt till tårarna utan att deras sorg är mindre för det. Den som inte förmår att gråta har kanske andra känslomässiga uttryckssätt. Befriande gråt kan för en del komma långt efter förlusten.

Det underlättar om omgivningen är tillåtande inför den sörjandes sätt att reagera och för att sorgen inte går över, men att man lär sig att leva med den.

Att hantera sorgen

Jag funderar på att ta lugnande medicin för att orka med mammas begravning. Finns det några nackdelar med det?

En nackdel kan vara att medicinens dämpande effekt hindrar dig från att ”vara med” känslomässigt under begravningen. Att få släppa fram sina känslor är viktigt i bearbetningen av sorgen.

En begravning kan vara ett bra tillfälle att få gråta och visa sin förtvivlan. Då finns också andra människor runt omkring som kan trösta och ge stöd. 

Det kan inte läggas etiska eller moraliska aspekter på viljan att tillfälligt dämpa svåra och starka känslor.

Men med för mycket lugnande medicin i kroppen kanske man inte riktigt tar tillvara begravningens syften, som att kunna känna och ge uttryck för sin sorg, få tillfälle att dela saknaden med andra eller ta till sig tröstens ord.

Vad kan hjälpa mig att komma igenom sorgen?

Det finns inga allmängiltiga svar, eftersom förluster upplevs olika. Sorgearbetet måste få ta sin tid. Det kan vara bra att ta det lugnare än vanligt, men ändå försöka hålla igång dagliga rutiner.

Man kan räkna med att bli trött och okoncentrerad eftersom en hel del energi går åt till att försöka förstå att den närstående avlidit och att en del av koncentrationen tas i anspråk av detta. Att sörja kräver omställning, som i sin tur kräver energi.

Många behöver tillfällen att tala med andra om sin sorg och om den som gått bort. Oftast brukar vänner, bekanta och närstående kunna ge det stöd som behövs.

Den sörjande kan ibland upprepa sig och upplevas som lite tjatig, men det är viktigt att få tala om den avlinde och gemensamma upplevelser om och om igen. Dels hjälper det vid bearbetningen av den nya situationen, dels är det ett sätt att "hålla kvar" den avlidne och att inte glömma. Något som kan kännas mycket väsentligt.

Om sorgen känns överväldigande kan man söka professionell hjälp. Samtal enskilt eller i grupp kan vara sätt att komma vidare i sorgen. Man kan vända sig till kyrkan eller till den vårdinrättning som vårdade den avlidne i slutfasen för att få information om möjligheter till professionell hjälp.

Sörjer män och kvinnor på olika sätt?

Det har forskats en del kring detta, men forskningsresultaten går isär. Likheterna är sannolikt fler än olikheterna.

Men män tycks tala mindre om sin sorg än kvinnor gör. Många kvinnor tycker att det känns bra att tala om sorgen, medan många män i stället kan bearbeta sin sorg genom till exmpel fysisk aktivitet.

Hur kan man hjälpa en människa som sörjer?

Ta gärna kontakt. Det är svårt för en sörjande att själv ta initiativ till kontakt. Visa att du finns till hands och är beredd att lyssna. Den som sörjer behöver tala om sina känslor och sina minnen gång på gång.

Börja inte prata om din egen sorg, utan låt den sörjande själv tala. Undvik att komma med goda råd, men hjälp gärna till med det praktiska. Undvik inte den sörjande, utan sök kontakt och fråga hur det går. Orka stanna kvar och lyssna, även lång tid efter dödsfallet.

När min fru dog kom det som en chock fast jag visste att hon var sjuk. Nu har det gått fyra månader och jag borde väl börja kunna acceptera det som hänt. I stället känns det ännu mer ofattbart och fruktansvärt nu än strax efter dödsfallet. Hur kan det vara så?

Fyra månader är ingen lång tid för den som har en stor sorg att bearbeta. Ett sorgearbete tar mycket längre tid än många tror. Ofta kommer den känslomässigt svåraste perioden när begravningen och alla praktiska bestyr är över, omkring tre månader efter förlusten.

Då brukar saknad, ensamhet och övergivenhet bli påtagliga, kanske också missmod inför framtiden och tveksamhet kring hur man ska kunna anpassa sig till den nya situationen. Det är då som man mest behöver en stödjande omgivning.

Det kan vara så att vänner och andra närstående inte lägre har den sörjande i fokus. Man hör av sig mer sällan, vilket bidrar till känslan av ensamhet. Det är också vanligt att man, utan grund, känner sig tjatig och som en belastning för omgivningen.  

Jag har blivit så arg på allt och alla sedan min man dog. Vad är det som händer?

Ilska och vredesutbrott är ganska vanliga reaktioner hos den som förlorat en älskad person. Man känner sig orättvist behandlad – ”varför skulle det hända just oss?”

Det är också naturligt att känna ilska mot den avlidna för att han eller hon lännat en, även om man förnuftsmässigt förstår att det är orättvist.

Känslorna av irritation kan vara starka och skapa förvåning både hos en själv och hos ens bekanta. Ibland går det ut över människorna i omgivningen.

Den känslomässiga påfrestning som sorgen medför kan ta sig många uttryck. Det gäller att förstå att den sörjande inte riktigt är sig själv.

Jag vill hela tiden prata om och tänka på min döda mamma, trots att det gör så ont och får mig att gråta. Andra säger åt mig att tänka på annat, men jag vill inte och kan inte. Borde jag ändå försöka?

I sorgearbetet är det nödvändigt att upprepa tankar och minnen gång på gång. Det är ett arbete som pågår - ett sorgearbete. för att kunna förstå att det hänt och att den avlidne aldrig kommer tillbaka.

Det svåra är att hitta personer som orkar och vågar lyssna. Många tycker i all välmening att man ska försöka gå vidare. Men man vill inte glömma en kär person.

Om de man pratar med inte förstår att man behöver tänka på den som har dött, får man förklara det eller försöka hitta någon annan som lyssnar. 

Jag har ingen lust att göra någonting längre sedan min fru gick bort. Varför är det så?

Det kan kännas meningslöst att ensam göra saker som man tidigare gjorde tillsammans och som skänkte glädje. Dagliga promenader lockar kanske inte längre eller så klarar man inte av dem för att man har gångsvårigheter och behöver en arm att hålla i.

Aktiviteter i eller utanför hemmet kan avstanna. Isolering och stillasittande är emellertid inte bra i återhämtningen efter förlusten. Vänner och bekanta kan ge en välbehövlig puff ut i livet igen, men bör samtidigt respektera att sorgen tröttar.

Praktisk hjälp kan vara betydelsefull, då man till exempel kanske inte orkar städa som tidigare. Livslusten kommer oftast igen med tiden genom samspelet med andra människor.

Ena dagen är jag jätteledsen och allt känns meningslöst, nästa dag kan det gå ganska bra. Är det vanligt att sorgen är en berg- och dal-bana?

Humörsvängningar är vanligt och normalt i sorgeprocessen. Ena dagen känns tillvaron enbart dyster, andra dagen kan sinnelaget vara ljusare och ge ökad livslust.

Växlingarna kan vara många och täta, men oftast minskar de mörka stunderna och de ljusare ökar.

Jag tycker att sorgen känns lite mindre svår om jag tar ett glas vin emellanåt. Finns det några risker med det?

Det är dessvärre inte ovanligt att sörjande använder alkohol för att försöka lindra sorgen. Mat-, rök- och dryckesvanor ändras ibland utan att man reflekterar över hälsoriskerna. En del använder även lugnande och sömngivande medel för att komma bort från smärtan i sorgen.

Att använda alkohol och läkemedel för att lindra sorgen kan dock vara bedrägligt och man bör vara uppmärksam på ett ökande behov.

Ibland ser jag min döde make alldeles tydligt här hemma och har till och med pratat med honom. Håller jag på att bli tokig?

Nej, inte alls. Detta är något som händer många människor som mist en kär närstående. Upplevelserna kallas förnimmelser. Man tycker sig känna närvaro av den man förlorat, eller få syn-, hörsel- eller beröringsupplever.

Man kan också förnimma att man samtalar med den bortgångna. Förnimmelserna är ofta kortvariga, men tydliga och intensiva. De sägs vara till hjälp i sorgen.

Ändå är det ovanligt att man berättar om sina förnimmelser för någon annan, ofta av rädsla för att bli betraktad som lite konstig.

Det kan vara svårt för den som inte sörjer att förstå att förnimmelserna kan vara trösterika i stället för skrämmande. Hur rationell man än är, kan det kännas som om den avlidne ser efter en och att man har en viss kontakt.

Min pappa somnade in i cancer på annandag jul – hur hanterar jag min sorg?

Sorgen måste få ta tid. Det kan vara bra att sänka vardagstempot, men försök hålla igång med rutiner.

Räkna med att vara trött och okoncentrerad då mycket av din energi går åt till att sörja. Om sorgen känns överväldigande kan det vara klokt att söka professionell hjälp. 

Hur ska jag klara första julen utan min pappa?

Alla högtider som ska firas det första året utan en kär anhörig är alltid tuffa. För att klara av julen är det bra om du kan hitta en balans mellan sorgen och det som är ljust i livet.

Tillåt att sorgen och saknaden får ta plats.

Julen kan också vara en tid då ni tillsammans minns den som inte finns med längre. Trots saknaden finns det säkert många fina och ljusa minnen som ni kan dela med varandra.

På så sätt kan sorgen få pendla mellan det svarta och roliga minnen att le eller skratta åt.

Kan man "motarbeta" ångest vid saknad? Allt väller över en speciellt vid högtider.

Ja, det finns olika verktyg som går att använda. Vad som passar bäst varierar från person till person och du får försöka att hitta ditt sätt.

Metoder som kan fungera är avslappningsövningar, andningsövningar, mindfulness och massage.

Att göra saker som vanligtvis får dig att må bra kan också underlätta. Det kan vara att träffa vänner, lyssna på musik, promenera i naturen eller någonting annat som du gillar.

Är det normalt att få kognitiva och fysiska symtom vid sorg, som minnesförlust, trötthet med mera?

Ja, eftersom sorg är en form av stress för kroppen är det inte ovanligt att människor i sorg kan få kognitiva och fysiska symtom.

Är det sant att en människa kan sörja sig till döds?

Kroppen uppfattar sorg som en form av stress.

Långvarig stress kan ge fysiska symtom som kan leda till sjukdom hos den sörjande. Även den psykiska påfrestning som sorg medför kan göra att man inte tar hand om sig på bästa sätt.

Därför kan sorg ibland leda till så allvarlig sjukdom och nedsatt allmän hälsa att man kan dö.

Tidsaspekter

Hur lång tid brukar det ta innan man har kommit igenom sorgen?

Det varierar mycket. Men för de flesta tar det betydligt längre tid än de själva väntat sig eller vad omgivningen tror. Det är vanligt att det dröjer ett eller två år innan man känner sig redo att gå vidare i livet.

Det första året efter dödfallet kallades förr sorgeåret. Under det året måste man för första gången gå igenom allt utan den döde, det man brukade göra tillsammans vid olika tillfällen på året, födelsedagarna, helgerna, semestern med mera.

För många sörjande väcker dessa tillfällen åter starka känslor och det kan kännas som om man stannat upp i sorgeprocessen.

Med tiden lär man sig att leva sorgen.

Årstidernas olika lukter och ljus påminner om hur det var ett år tidigare, då den närstående fortfarande levde.

Många gånger är dessa minnen jobbiga om en längre sjukdomstid föregått dödsfallet. Detta år kan vara den allra tyngsta tiden, sedan kan det sakta börja bli litet lättare.

För en del kan det andra året kännas svårare, speciellt om omgivningen förväntar sig att sorgen ska ha ”gått över”. Alla måste få den tid på sig att sörja som just de behöver.

Sorgen går inte över, men man lär sig att leva med den.

Efter flera år har jag börjat vänja mig vid att mamma är borta, men på födelsedagar och helgdagar känns det fortfarande väldigt svårt. Brukar det vara så?

Ja, så är det för många som mist en närstående. Högtidsdagar kan bli en påminnelse om vad man förlorat. Även större helger som jul, påsk och midsommar kan vara särskilt svåra att komma igenom.

Sommaren är också ofta svår, då kan det kännas som om alla andra reser bort och njuter av samvaron med varandra.

Ställ din fråga till Cancerlinjen

Ställ din fråga här så återkommer vi med svar så fort vi kan. Vi svarar vanligtvis mellan 8-16 vardagar.


Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.