Det är ovanligt med cancer som startar i bukhinnan. I de flesta fall handlar cancer i bukhinnan om att sjukdomen har har spridit sig dit från en annan cancerform i magtrakten. Det vanligaste är att metastaser från äggstockscancer, tjock- och ändtarmscancer och magsäckscancer sprider sig till bukhinnan.
Bukhinnan, peritoneum, är en tunn, glatt hinna som finns på insidan av buken. Den täcker organen inne i magen och insidan av bukväggen.
Bukhinnan består av två lager. Mellan lagren finns lite vätska för att de inte ska skava mot varandra.
Bukhinnans uppgift är att skydda organen inne i magen och göra att organen kan röra sig utan att skadas. I hinnan finns också blodkärl, lymfkärl och nerver.
Cancer som startar i celler i bukhinnan kallas för primär peritonealcancer.
Det är samma typ av celler som utvecklas till cancer i bukhinnan som vid äggstockscancer. Cellerna vid bukhinnecancer och äggstockscancer ser likadana ut när man tittar på dem i mikroskop.
Varje år får ungefär 50 personer diagnosen primär peritonealcancer.
Symtomen vid bukhinnecancer, hur cancern hittas och behandlas är de samma som vid äggstockscancer.
Cancer som har spridits till bukhinnan från något annat organ kallas peritoneal carcinomatos.
Flera cancerformer kan sprida sig till bukhinnan, men oftast handlar det om spridning från en annan cancerform i magen.
Symtom vid cancer som spridit sig till bukhinnan kan vara
För att upptäcka om en cancer har spridit sig till bukhinnan görs en del olika undersökningar.
För att undersöka bukhinnan och upptäcka eventuella tumörer används ofta bilddiagnostik. Det kan vara en röntgenundersökning, till exempel en datortomografi, skiktröntgen.
I en del fall kan även andra bilddiagnostiska metoder, som ultraljud eller magnetkameraundersökning, vara aktuella beroende på vad läkaren behöver ta reda på.
Om det har samlats vätska i buken, så kallad ascites, kan läkaren ta ett prov för att undersöka om vätskan innehåller cancerceller.
Det görs genom att föra in en tunn nål genom bukväggen, ofta med hjälp av lokalbedövning. Med en spruta sugs en liten mängd vätska ut.
Provet skickas till patolog för mikroskopisk analys. Där undersöks om det finns cancerceller i vätskan, vilket kan ge viktig information om sjukdomens spridning och bidra till att ställa rätt diagnos.
För att undersöka bukhinnan närmare kan läkaren använda sig av laparoskopi, titthålsunderökning. Då för en kirurg in en liten kamera genom bukväggen, ofta via ett snitt i området kring naveln.
Med hjälp av kameran får kirurgen en tydlig bild av organen och bukhinnan inne i kroppen och kan hjälpa till att se om det finns synliga tecken på cancer.
Under undersökningen kan man också ta vävnadsprover, biopsier, från misstänkta områden på bukhinnan. Proverna skickas till en patolog för att analyseras i mikroskop och se om det finns cancerceller.
Ibland upptäcks spridning till bukhinnan vid operation för en annan cancerform, som tarmcancer. Kirurgen kan då se att bukhinnan är knottrig eller förändrad till följd av cancer som har spridit sig dit. Sådan spridning påverkar ofta besluten om fortsatt behandling.
Hur behandlingen ser ut beror på vilken cancerform som har spridit sig till bukhinnan, hur utbredd sjukdomen är och hur personen som är sjuk mår i övrigt.
Behandlingen kan bestå av cytostatika, cellgifter, andra läkemedel och ibland operation.
Om den som är sjuk upplever obehag eller smärta kan man få lindrande behandling. Det kan till exempel handla om att tappa ut vätska som ligger i bukhålan och trycker på andra organ.
Det kan lindra obehag, smärta och andfåddhet och förbättra aptiten eftersom magsäcken och tarmarna får mer plats.
Flera cancerformer kan sprida sig till bukhinnan. En del cancerformer vill hellre sprida sig dit än andra. Det gäller särskilt cancer i magtarmkanalen eller de kvinnliga könsorganen.
Hittade du informationen du sökte?
