Fakta
- Binjurebarkscancer är en ovanlig och ofta aggressiv cancer.
- I Sverige blir ungefär 30 personer sjuka i binjurebarkscancer varje år.
- Medianöverlevnaden är 3-4 år men prognosen varierar beroende på tumörens stadium och behandling.
Binjurebarkscancer, adrenokortikalt karcinom eller ACC, är en ovanlig cancerform. Den uppstår i binjurebarken och är ofta aggressiv. Symtomen kan variera beroende på om tumören producerar hormoner och hur mycket den har spridit sig. De vanligaste behandlingarna är operation och läkemedel.
Binjurarna ligger ovanför njurarna och består av två huvuddelar: binjurebarken och binjuremärgen.
Binjurebarkscancer, som också heter adrenokortikalt karcinom, ACC, uppstår i binjurebarkens celler och innebär att cellerna börjar dela sig okontrollerat. De kan också sprida sig till andra delar av kroppen.
Det finns många typer av godartade tumörer i binjurarna, men just ACC är en elakartad tumörform.
ACC kan producera hormoner. Det vanligaste är att det sker en överproduktion av kortisol.
Kortisol är en steroid med många funktioner i kroppen. Till exempel kan det öka energinivån vid stress, sjukdom eller fara, höja blodsockret och påverka hur kroppen använder fett och protein. Kortisol dämpar inflammationer och immunförsvaret och bidrar till att hålla blodtrycket jämnt.
Ibland kan hormonproduktionen innebära en kombination av kortisolproduktion och manligt könshormon.
ACC kan också producera det kvinnliga könshormonet östrogen, men det är mer ovanligt.
Symtom på binjurebarkscancer kan variera beroende på om tumören producerar hormoner och om sjukdomen har spridit sig.
Vid diagnostillfället har mer än hälften symtom på ökad hormonproduktion och nästan hälften har mer allmänna, otydliga symtom.
Symtom som orsakas av höga nivåer av kortisol (kallas Cushing-syndrom) är
Symtom som orsakas av överproduktion av könshormoner är
Symtom som orsakas av metastaser, dottertumörer som har spridit sig i kroppen är
Otydliga symtom kan vara
Det är vanligt att en del av utredningen för att upptäcka binjurecancer handlar om att förstå om det är huvudtumören eller tumören i binjuren har spridits från andra elakartade tumörer i området eller om det är en annan form av cancer som sarkom.
Innan behandlingen startar tittar man på röntgenbilder, hormonprover och hur snabbt symtomen har kommit.
När binjurebarkscancer upptäcks är tumören ofta redan stor. Bara ett fåtal tumörer är mindre än sex centimeter när de upptäcks.
Därför kan man redan med hjälp av röntgen nästan alltid avgöra om det är en cancertumör i binjuren eller inte.
När man har sett en tumör i binjuren är det viktigt att ta reda på om den har vuxit in i närliggande organ och om cancern har spridit sig.
Vanliga ställen den kan sprida sig till är lungor, skelett och lever. Därför ingår datortomografi med kontrastvätska, så kallad skiktröntgen, av bröstkorg och mage i utredningen.
Om läkare väljer att undersöka magen med magnetkamera, MR, görs ändå en skiktröntgen av bröstkorgen för att MR inte kan visa små förändringar i lungorna lika bra.
Undersökning av andra organ, som skelett eller hjärna, görs om man misstänker att sjukdomen spridit sig dit.
Ibland använder man också PET-DT. Det görs både för att se vilket stadium sjukdomen är i och för att upptäcka eventuella återfall.
Att kartlägga hormonnivåerna är en viktig del av utredningen innan behandling sätts in.
Då kan man få vägledning om tumören sitter i binjurebarken eller binjuremärgen. Kartläggningen görs med hjälp av både blodprover och urinprover.
Om tumören producerar kortisol finns det risk för en akut brist på kortisol efter en operationen. Det kallas för Addisonkris. För att det inte ska ske ges kortisonbehandling efter operationen.
Vid väldigt höga nivåer av kortisol kan man behöva ge läkemedel som sänker hormonnivåerna innan operation.
Efter att ha opererat bort tumören skickas den till en patolog för att analyseras.
Vid en del andra tumörer tar man en biopsi, ett vävnadsprov, innan man genomför operationer som har som mål att bota den som är sjuk, men det gör man inte vid binjurebarkscancer. Anledningen är för att det är svårt att få en diagnos med hjälp av biopsi och att det finns risk för att det ska börja blöda.
Det är viktigt att göra en stadieindelning av sjukdomen, både för att kunna ge en prognos och för att välja rätt behandling.
De olika stadierna:
Binjurebarkscancer är en ovanlig och allvarlig sjukdom. Därför ska behandling alltid ske på sjukhus med stor erfarenhet av just den här diagnosen.
Om läkare tror att hela tumören går att få bort är operation det första valet.
Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.
Målet med operation är att ta bort hela tumören med god marginal. Det innebär att även omgivande fettvävnad och lymfkörtlar i området tas bort.
För bästa resultat måste tumören tas bort i sin helhet, utan att kapseln runt den skadas.
Ofta görs en så kallad bloc-operation som innebär att även organ intill kan behöva tas bort, som njure, delar av lever, bukspottkörtel, tjocktarm eller stora blodkärl.
Ibland kan det räcka att man tar bort en del av njuren. I en del fall kan njuren sparas om tumören går att ta bort med tillräcklig marginal.
Efter operation ges ofta tilläggsbehandling med läkemedel till de som har hög risk för återfall.
Rekommendationen är att alla som genomgått en operation och har hög risk för återfall ska ingå i en läkemedelsstudie och få Mitotan med eller utan cytostatika. Mitotan ges under minst två år och är i form av tabletter.
Mitotan fungerar genom att angripa och bryta ner cellerna i binjurebarken där tumören startade. På så sätt kan det bromsa tillväxten av cancerceller och minska hormonproduktionen från tumören.
Behandlingen kräver noggrann uppföljning eftersom Mitotan kan påverka kroppen på flera sätt, som trötthet, illamående och behov av extra hormontabletter när den friska binjurevävnaden också påverkas.
När någon har spridd binjurebarkscancer är målet ofta att bromsa sjukdomsförloppet och lindra symtom.
Ibland är operation aktuellt också när sjukdomen har spridit sig, om det gäller enstaka tumörer.
Mitotan och cytostatika används ofta för att bromsa sjukdomen. Strålbehandling kan ges för att lindra symtom som smärta som orsakas av skelettmetastaser.
Det finns också så kallad steroidhämmande behandling som kan minska mängden kortisol i kroppen.
Binjurebarkscancer är mycket ovanlig.
Den kan drabba både barn och vuxna och har två ålderstoppar. Den förekommer något oftare hos små barn under fem år och hos vuxna i åldern 40-60 år.
Kvinnor får diagnosen något oftare än män.
I Sverige upptäcks ungefär 30 nya fall per år.
Oftast får man binjurebarkscancer utan att man kan hitta någon direkt orsak.
Man uppskattar att omkring 10 procent av de vuxna som insjuknar har en koppling till ärftlighet. Bland barn är den andelen betydligt högre, runt 50 procent.
Det finns en del ärftliga syndrom som ökar risken för att drabbas av sjukdomen, som Li–Fraumeni, Lynchs syndrom och Beckwith–Wiedemann.
Prognosen varierar beroende på i vilket stadium sjukdomen upptäcks, tumörens egenskaper, om den går att operera och hur den som är sjuk mår i övrigt.
Om sjukdomen inte har spridit sig och tumören kan opereras bort helt är prognosen bättre.
Vid spridd sjukdom är prognosen sämre och behandlingen oftast palliativ, det vill säga att man försöker bromsa sjukdomen snarare än helt bota den.
Den generella 5-årsöverlevnaden uppskattas till 25–50 procent.
Rehabilitering planeras tidigt för att stödja återhämtning.
Det kan handla om
Läs mer om rehabilitering vid cancer
Binjurebarkscancer ingår i det nationella vårdprogrammet för binjuretumörer. Syftet är att alla patienter i Sverige ska få en jämlik vård och behandling enligt bästa tillgängliga kunskap.
Läs mer om standardiserade vårdförlopp för binjurebarkscancer
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.
Vad gör en kontaktsjuksköterska?
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
För dig som är närstående till någon med cancer
Behandlingen är över och cancern borta. Läge att fira och att njuta av livet, tycker omgivningen. Men i stället för livsglädje känner många färdigbehandlade mest rädsla och oro.
Läs om oro, återhämtning och rehabilitering
Kunskapsbanken är ett kunskapsstöd för cancervården med alla nationella vårdprogram, standardiserade vårdförlopp (SVF) och Nationella regimbiblioteket från Regionala cancercentrum.
Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum
Cancerfondens expertråd består av docenter, professorer, överläkare, diagnosansvariga och specialister inom onkologi, hematologi, kirurgi, gynekologi, urologi och dermatoskopi som faktagranskar våra texter.
Internetmedicin är en kunskapsdatabas för läkare med översikter för diagnostik och behandling av sjukdomstillstånd.
Hittade du informationen du sökte?