0

Aktiviteter i sociala medier

Om cancer

Gynekologisk cellprovskontroll

I Sverige kallas samtliga kvinnor mellan 23 och 49 år till gynekologisk cellprovskontroll, även kallad cellprovtagning, vart tredje år. Mellan 50 och 60 år kollas man vart femte år.

Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer medan betydligt fler, cirka 30 000 kvinnor, får besked om att de har cellförändringar.

Beskedet om att man har en cellförändring som skulle kunna vara ett förstadium till en allvarlig sjukdom kan väcka oroliga frågor om framtiden och vad man har att vänta sig.

I själva verket innebär den tidiga upptäckten av förstadier att cancer inte behöver utvecklas. I stor sett alla kvinnor blir av med sina cellförändringar i och med behandling. Behandlingen är dessutom relativt enkel och skonsam.

Rekommendation cellprovskontroll:

Hälso- och sjukvården bör erbjuda screening för livmoderhalscancer med:

  • cellprovtagning med analys för cytologi vart tredje år till kvinnor i åldern 23–29 år
  • cellprovtagning med analys för HPV vart tredje år till kvinnor i åldern 30–49 år samt en kompletterande
  • analys även för cytologi för kvinnor som är cirka 41 år
  • cellprovtagning med analys för HPV vart sjunde år till kvinnor i åldern 50–64 år.

Källa: Socialstyrelsen

Om cellprovet

En barnmorska eller en gynekolog tar cellprovet, som sedan skickas till ett laboratorium för analys. Sedan kontrollen infördes i mitten på 1960-talet har antalet fall av livmoderhalscancer mer än halverats, från omkring 1 000 fall till cirka 450 fall om året.

Anledningen till att man slutar kalla till gynekologisk cellprovskontroll vid 60 års ålder är att kvinnor som regelbundet har tagit cellprov och där svaren är normala har en mycket liten risk att insjukna i livmoderhalscancer.

Ett cellprov innebär att lösa celler från livmoderhalsen samlas upp med en liten spatel eller borste och undersöks i mikroskop för att se om de ser normala ut. Ibland är provet svårbedömt, exempelvis om det tagits i samband med en infektion eller blödning, och behöver tas om. De allra flesta prov är normala, där ingenting mer behöver göras.

Det finns också cellprov som visar ett oklart resultat. Ibland beror ett oklart cellprov på en tillfällig infektion som läker ut av sig själv. En kontroll görs alltid. Denna kan vara en ny provtagning, eventuellt med testning om det finns papillomvirus, eller en kolposkopiundersöknng. Kolposkop är en sorts mikroskop med vars hjälp man kan granska livmodertappens yta i förstoring.

Cellförändringar innebär att cellerna avviker mer eller mindre starkt från det normala mönstret – cellförändringar kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.

Livmoderhalscancer

I de flesta fall tar det många år innan cellförändringar utvecklas till cancer. Sjukdomen är allvarlig, men nio av tio kvinnor med tidigt upptäckt sjukdom kan botas. Tack vare gynekologisk cellprovtagning har dödligheten i sjukdomen minskat med cirka 60 procent under de senaste decennierna. Ett tidigt tecken på livmoderhalscancer är blödningar vid samlag.

Läs mer om livmoderhalscancer

Observera att cancer i äggstockarna eller i livmoderkroppen inte upptäcks med hjälp av cellprov i livmoderhalsen.

Diagnos av cellförändringar

Om cellprovet är normalt blir du kallad till en ny provtagning om tre till fem år. Handlar det om ett oklart fynd kan ett nytt prov behövas inom några månader eller en undersökning med kolposkop göras hos en gynekolog.

Ibland tar gynekologen små vävnadsprover, biopsier. Provtagningen är oftast smärtfri, men kan ibland ge några sekunders obehag eller smärta.

Efter denna undersökning kan du blöda lite från underlivet och behöva använda trosskydd under något dygn. Vävnadsmaterialet från biopsin undersöks mikroskopiskt i laboratoriet. 

Behandling av förändringen

Lindriga cellförändringar läker ofta ut av sig själva och därför räcker det ofta med att göra en ny kontroll efter omkring ett år för att se att cellförändringarna försvunnit. Behandlingen vid måttliga eller svåra cellförändringar går ut på att så skonsamt som möjligt ta bort hela den förändrade vävnaden.

Den vanligaste behandlingen är att skära bort cellförändringarna med laser eller diatermislynga (en upphettad metalltråd). Detta kallas ibland konisering och sker på mottagning eller dagoperationsavdelning i öppenvården.

Vid ingreppet ges smärtlindring och i de flesta fall räcker det med lokalbedövning. Den bortopererade biten undersöks i mikroskop så att man säkert vet att alla misstänkta celler har tagits bort. I 95 procent av de fall som behandlas blir cellproven normala efteråt. Alla som behandlats följs upp och skulle cellförändringarna återkomma ges en ny behandling.

Efter operationen kan man vanligen arbeta eller utföra normala aktiviteter dagen efter. Småblödningar eller brunaktiga flytningar är vanliga under någon vecka. Under tre veckor bör du avstå från samlag, eftersom livmoderhalsen behöver läka färdigt.

Det är viktigt att du kommer på de kontrollbesök som du blir kallad till efter behandlingen.

Möjligheten att bli gravid påverkas inte av behandling, men framför allt större koniseringar kan ge en något ökad risk för att föda för tidigt. Koniseringar görs därför bara av förändringar som har stor risk att utvecklas till cancer.

Orsaker till cellförändringar

Forskning visar att infektion med humant papillomvirus, HPV, ligger bakom de flesta fall av cellförändringar på livmoderhalsen. Man känner i dag till mer än 100 olika HPV-typer, varav ett 30-tal kan infektera slidan och livmoderhalsen. Några av dessa papillomvirus (till exempel typ 6 och 11) orsakar könsvårtor (kondylom).

Andra papillomvirustyper (till exempel typ 16 och 18) kan ge upphov till cellförändringar, som kan vidareutvecklas till cancer. HPV överförs sexuellt. Infektionstillfället kan dock ligga mer än tio år tillbaka i tiden.

Forskning visar att rökande kvinnor har en ökad risk för cellförändringar. Sannolikt beror riskökningen på att en koncentration av ämnen från röken samlas i sekretet från livmoderhalsen och påverkar cellerna. Det kan därför löna sig att sluta röka, även för den som redan har haft cellförändringar.

Socialstyrelsen har beslutat att vaccinering mot HPV 16 och 18 ska ingå i barnvaccinationsprogrammet för flickor födda 1999 eller senare.

Flickor 10-12 år som går i årskurs 5 eller 6 blir erbjudna vaccination via skolhälsovården.

HPV-vaccin

I dag finns två vacciner som skyddar mot humant papillomvirus i Sverige. Vaccinerna skyddar mot HPV-typerna 16 och 18. Dessa två HPV-typer anses ligga bakom cirka 70 procent av all livmoderhalscancer.

Då vaccinet har överlägset bäst skyddseffekt innan sexdebut har Socialstyrelsen beslutat att flickor, 10-12 år i årskurs 5 och 6, ska erbjudas HPV-vaccinering genom skolhälsovården.

Hur många gånger man behöver vaccinera sig och hur länge effekten sitter i är ännu oklart. Vaccinationen sker i dag vid tre tillfällen under cirka ett halvårs tid. Vaccinerna har funnits i närmare tio år och har behållit skyddseffekten under denna tid. Vaccinerna är förebyggande och har ingen effekt på cellförändringar som redan har uppstått.

Vaccinerade kvinnor bör absolut fortsätta gå på de gynekologiska cellprovskontroller de blir kallade till eftersom skyddet som bäst kan vara 70 procent.
Läs mer om HPV och HPV-vaccin

Tips och råd

  • Om du får blödningar, flytningar eller upplever andra förändringar i underlivet, är det viktigt att ta kontakt med en barnmorska eller en gynekolog för en närmare undersökning.
  • Nonchalera inte tecken på könssjukdomar, utan se till att du får behandling som botar. Ett bra skydd mot könssmitta är kondom.
  • Gå alltid på de gynekologiska cellprovskontroller som du blir kallad till. Detta gäller även dig som redan har behandlats för cellförändringar. Om man har behandlats för allvarliga cellförändringar tidigare i livet ska provtagningen inte glesas ut efter 50 års ålder och inte upphöra vid 60.

Få svar på dina frågor

Ring 020-59 59 59 eller skriv till infostodlinjen@cancerfonden.se och få svar på dina frågor om cancer. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje