Vårdförloppen kan leda till mer jämlik vård

De standardiserade vårdförloppen (SVF) utarbetas och introduceras av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Vårdgivarna har olika resurser och prioriteringar vilket leder till att effekten av vårdförloppen kan se olika ut beroende på vilket landsting man tittar på. Helena Brändström är ansvarig för de standardiserade vårdförloppen på RCC.

Hur skulle du sammanfatta införandet av standardiserade vårdförlopp så här långt?

– Vi har lyckats att etablera ett nytt arbetssätt i vården som gett cancerpatienter en mer sammanhållen och förutsägbar vårdkedja fram till start av behandling. Cancervården har blivit mer jämlik. Vi har ett gemensamt mål vad gäller väntetiderna men har fortfarande en lång väg att gå innan vi är i mål.

Vilka skulle du säga är de största framgångarna?

– Professionernas engagemang. Det har resulterat i att SVF inte bara har blivit en pappersprodukt utan ett etablerat begrepp i vården. Vi har fått igång ett nytt arbetssätt, och därmed en bättre sammanhållen vård från välgrundad misstanke, vilket många gånger sker i primärvården, fram till start av behandling. Samarbetet mellan olika discipliner har ökat. Vi har enats nationellt om vad som är välgrundad misstanke om cancer, vilka utredningar som ska göras och har en målbild för behandlingsstart som är lika för hela landet. Det leder till att vi markant har ökat förutsättningarna för en jämlik vård över hela landet. Ett tecken på framgång är att även andra vårdområden sneglar på vårt arbetssätt.

Vad skulle du säga är de största motgångarna?

– Det ökade problemet med kompetensbrist i vården. Brist på sjuksköterskor och andra yrkeskategorier gör att operationer inte kan utföras i tid. Många landsting har kortat flera delledtider i utredningsprocessen men faller ändå på målsnöret när det till exempel inte går att operera som planerat. Uppföljningen av ledtider är det andra mycket svåra problemet. Att alla landsting har olika it-system och att systemen inte pratar med varandra gör det svårt att få till en bra uppföljning. Det är också mycket svårt att få till uppföljning över landstingsgränserna.

Hur ser det ut efter 2018? Är finansieringen säkrad för en fortsatt stimulering av vårdgivarnas insatser, till exempel? 

– Det är ju val i höst, så säkra kan vi inte vara. Men den nuvarande regeringen har aviserat en fortsatt långsiktig satsning på cancervården och flera partier i opposition har gjort liknande utfästelser om fortsatt stöd till cancervården. Och det behövs verkligen, vi är inne i ett skede då vi har fått de flesta delar på plats men nu måste vi hålla i och hålla ut för att vi ska kunna se effekter av arbetet fullt ut. Det tar tid att få ett nytt arbetssätt att hålla långsiktigt.

Vad skulle du göra annorlunda om du fick börja om?

– Jag måste nog säga att vi har gjort mycket rätt redan från början så vi skulle nog ha arbetat på ett liknande sätt även om vi fick börja om. Det finns förstås detaljer som man kunde gjort bättre,  men mycket är svårt att veta på förhand. Problemen med it-system och uppföljning visste vi ju om. Men det har varit svårare och tagit längre tid än vi anat. Om man börjat om hade vi nog försökt lägga ännu mer jobb inom det området redan från start. Men det viktigaste är ändå att få arbetssättet på plats.

Hela satsningen är ett gigantiskt kommunikationsarbete och vi kanske skulle ha satsat ännu mer på att engagera primärvården och privata vårdgivare tidigt. Men det mesta av det arbetet bedrivs regionalt och lokalt. Olika landsting har helt olika förutsättningar vilket gör att det även här är svårt att kunna förutse vilka strategier som fungerar bäst.

 

Video: Melker Dahlstrand

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.

Illustration av ett brev