Så upptäcker man cancer

När du träffar en läkare får du berätta vad du har för problem. Läkaren behöver också veta hur länge du haft problemen och om du äter några mediciner. Eller om du har någon i din släkt med liknande problem. Efter det undersöker läkaren dig genom att känna på stället där du tror att något är fel.

Mammografi betyder att man fotograferar insidan av brösten. Det görs med en speciell kamera som kallas röntgen. Undersökningen görs för att upptäcka bröstcancer. Alla kvinnor i Sverige erbjuds mammografi under en period i livet. Ungefär hälften av all bröstcancer upptäcks vid mammografi. 

Provet tas för att upptäcka cancer i livmoderhalsen. I Sverige kallas alla kvinnor mellan 23 och 64 år till provtagning med jämna mellanrum. En barnmorska tar cellprovet. Det skickas sedan till ett laboratorium där det undersöks. Du får ett brev hem med svaret.

Prostatan är en körtel som ligger runt urinröret på män. Cancer i prostatan upptäcks oftast med ett blodprov. Det kallas för PSA-prov. Före 50 års ålder är prostatacancer inte vanligt. Om du är mellan 50 och 75 år kan du be läkaren om att få ta ett PSA-prov. Även om du inte har några tecken som tyder på prostatacancer.

Datortomografi är ett vanligt sätt att undersöka om man har cancer. Den används över stora delar av kroppen för att hitta tumörer. Undersökningen går till så att du får ligga på en brits. Sen åker du in i en cirkelformad röntgenapparat. Undersökningen gör inte ont och tar oftast mellan 10 och 15 minuter.

En magnetkamera undersöker insidan av kroppen med hjälp av starka magnetfält. Undersökningen går till så att du får ligga på en brits inuti en cirkelformad apparat. Det gör inte ont. Men man måste ligga stilla, med stöd av kuddar. Det låter ganska mycket under undersökningen. Därför får du ha hörlurar på dig.

Genom att ta ett vävnadsprov syns det vilka sorts celler som växer i tumören. Provet kallas biopsi. Det kan tas med en tunn nål där celler sugs ut via nålen. Cellerna stryks sedan ut på en glasskiva som torkas och färgas. Då syns syns de i ett mikroskop. Det går också att använda en lite tjockare nål. Då får man ut en liten bit av tumören som kan undersökas i mikroskopet. Huden brukar bedövas innan. Provtagningen brukar inte göra ont. Ibland behöver läkaren hjälp av röntgen för att styra nålen så den hamnar rätt.