Att vara närstående

Att gå igenom en cancersjukdom kan kännas mycket ensamt. En närstående som finns vid den sjukes sida och visar omtanke kan man vara ett stort stöd.

När någon i familjen eller annan närstående får ett cancerbesked kan det kännas som om hela tillvaron faller samman. Från den ena sekunden till den andra förändras livet. Plötsligt är inget självklart längre. Overklighetskänslor är vanliga.

Det är svårt, både för den som är sjuk och för de närstående, att riktigt fatta det som har hänt. Det mesta upplevs som kaotiskt och många tankar och frågor dyker upp. Du undrar vad som ska hända med den sjuke. Hur kommer hen att må? Kommer hen att bli bra igen? Kommer vi att klara av detta tillsammans? Kommer jag att kunna vara ett stöd? Hur kan jag hjälpa? Hur ska vi orka?

Praktiska frågor tränger sig också på. Hur blir det med ekonomin? Kan vi åka på den där semestern som vi har planerat? Kommer jag som närstående att kunna sköta mitt arbete? Framtiden är fullständigt okänd och man är rädd.

Information kan hjälpa

Att skaffa sig information är för många närstående ett bra sätt att börja hantera den nya situationen. Att ta reda på mer om sjukdom och behandling kan ge en känsla av trygghet. Man får en uppfattning om vad som väntar och kan tänka ut en strategi för hur svårigheter kan lösas.

Den sjuke själv, behandlande läkare och sjuksköterskor är förstås viktiga källor till information om sjukdom, behandling och prognos. Många vill dock söka kunskap även på annat håll. På internet finns medicinska webbplatser med balanserad och korrekt information om cancersjukdomar. Men där finns också en hel del hälsoinformation av mer tveksam kvalitet. Du gör klokt i att kritiskt granska den cancerinformation som finns på internet och alltid undersöka vem eller vilka som står bakom den.  

Ofta letar man efter information som ska kunna ge svar på den allt överskuggande frågan: ”Hur stor chans har hen att bli botad?” Där gäller det att vara försiktig. Inte ens den mest tillförlitliga statistik kan användas för att bedöma hur sjukdomen kommer att utvecklas i det enskilda fallet.

Det går inte heller att förutsäga framtiden genom att jämföra med andra personer som har samma sjukdom. Hos varje patient finns alltid en mängd individuella faktorer som påverkar sjukdomens utveckling.  

Ökad kunskap

Ett bra sätt att öka din kunskap kan vara att ringa till någon av de cancerupplysningslinjer som finns, till exempel Cancerfondens informations- och stödlinje, 020-59 59 59. Där svarar medicinskt legitimerad personal som kan informera om sjukdomen, behandlingsmöjligheter, rättigheter som patient och närstående och mycket annat. Du kan också bara få ”prata av dig” med någon som lyssnar. Många av dem som ringer till Cancerfondens informations- och stödlinje är närstående till cancersjuka.

Flera patientföreningar för personer med en viss cancersjukdom och deras närstående har också informativa webbplatser. Vissa av dem har också stödgrupper för närstående.

Alla vill inte veta lika mycket

Att skaffa mer kunskap kan göra det lättare att diskutera situationen med den som blivit sjuk. Samtidigt måste du som närstående komma ihåg att det inte är säkert att den sjuke vill ha lika mycket information som du själv. Hen tycker kanske det räcker med det läkaren berättat och mår bäst av att låta det stanna vid det.

Det är viktigt att respektera att varje människa har sitt eget sätt att hantera svåra situationer. Mesta möjliga information är bra för en del, men inte för alla. Behovet av kunskap och av att prata om sjukdomen kan också variera hos samma person mellan olika skeden av sjukdoms- och behandlingsförloppet. Man ska inte tvinna på någon mer kunskap än han eller hon önskar.

Hur kan jag vara till stöd?

”En morgon när jag var så ledsen bestämde sig min man för att stanna hemma från jobbet och följa med mig på läkarbesöket. Det kändes så otroligt skönt, det blev en av de bästa dagarna i mitt liv.”
Så berättade en kvinna som gått igenom en allvarlig cancersjukdom om hur mycket mannens omsorg betydde för henne när hon hade det som svårast.

Människor som har eller har haft en cancersjukdom vittnar ofta om hur mycket familjens och andra närståendes stöd betytt för dem.

Att gå igenom en cancersjukdom är en svår resa som kan kännas mycket ensam. De närstående har en stor och viktig roll. Genom att finnas vid den sjukes sida, att lyssna och diskutera, visa omtanke och att vara öppen om egna tankar kan du vara ett stort stöd.

Och stödet kan vara ömsesidigt, den sjuke kan stödja den närstående och båda kan få styrka av det. Att vara ärliga mot varandra och att prata om tankar och visa sina känslor kan ibland vara svårt, men vågar man blir det ofta lättare att hantera situationen.

En närståendes sjukdom gör också att du ställs inför en rad praktiska problem som ni tillsammans måste lösa. Det innebär att ni måste diskutera med varandra vilket kan leda till ett större samförstånd.

En annan uppgift för närstående kan vara att hjälpa den sjuke att behålla kontakten med det vardagliga, ”vanliga” livet. Därför är det bra om ni kan fortsätta att hålla fast vid vissa rutiner och vanor.

Det kan kännas viktigt att få ha kvar några av sina vanliga roller. Ibland behöver den närstående vara till praktisk hjälp genom att tillfälligt ta över olika uppgifter. Det är dock viktigt att låta den sjuke själv bestämma hur mycket sådan hjälp hen vill ha.

För många som har en allvarlig sjukdom känns det viktigt att så mycket som möjligt fungera som vanligt och att göra det man brukar. Man vill fortfarande vara någon att räkna med.

Följ med till doktorn

En viktig insats som du kan göra är att, om den som är sjuk vill, följa med på läkar- och sjukhusbesök. Det finns fördelar med att vara två som träffar läkare och sjuksköterska för samtal om diagnos, behandling, behandlingsresultat och prognos.

Dels har man stöd av varandra och dels kan två personer uppfatta information och ställa frågor bättre än en person, särskilt då man är rädd och orolig. Dessutom kan man sedan hjälpa den sjuke att informera övriga närstående. Det kan kännas som en lättnad för den som är sjuk att själv slippa upprepa informationen från läkarbesöket många gånger.

Kom ihåg att det är den som är sjuk som styr hur mycket vårdpersonalen får informera närstående och hur delaktiga närstående får vara i till exempel diskussioner om behandling.

Respektera den som är sjuk om hen vill träffa läkaren ensam eller inte vill prata så mycket om sjukdomen. Var öppen för att det kan ändras i ett senare skede.

Här får du råd inför läkarbesöken

Prata med barnen

Om det finns barn i familjen är det viktigt att tala öppet med dem om mammas, pappas eller annan viktig vuxens cancer. Att försöka hålla barnen utanför är missriktad omtanke. Barn känner på sig när något händer i familjen och blir mer trygga om de får vara delaktiga. Berätta på ett enkelt och tydligt sätt, som motsvarar barnets utvecklingsnivå, om vilken sjukdom föräldern har och vad som kommer att hända. Svara på barnets frågor.

Trötthet

Både sjukdomen i sig och behandlingarna kan leda till en mycket stark trötthet och orkeslöshet. Denna speciella trötthet kallas på fackspråk ”fatigue” och är ett vanligt och besvärande symtom vid cancer. Som närstående är det bra att känna till detta.

Läs mer om fatigue

Vardagen förändras

Vad som sker efter diagnosbeskedet beror på vilken cancersjukdom det handlar om, resultaten av undersökningen av tumören, hur den sjuke mår och många andra faktorer. Ibland föreslår läkaren att man ska avvakta med behandling. Sjukdomen följs då med regelbundna kontroller så att behandling kan sättas in om läget förändras. I de flesta fall börjar dock en period med behandlingar efter diagnosbeskedet.  

Maten

Cancerbehandlingar kan periodvis leda till illamående och aptitlöshet. Som närstående kan man bli orolig om den sjuke inte vill äta. Tänk på att matlusten oftast kommer tillbaka.

Läs mer om mat vid cancer

Både när man avvaktar med behandling och när behandling sätts in direkt, förändras vardagen för den som är sjuk och de närstående. Sjukhusbesök och andra sjukvårdskontakter blir plötsligt en betydande del av tillvaron. Funderingarna kring sjukdomen och oron för framtiden gör sig ofta påminda. Man kan bli trött och har svårt att intressera sig för något annat. För den sjuke kan det dock kännas bättre när behandlingen väl har kommit igång. Något görs mot sjukdomen och det finns en handlingsplan.  

Känslomässiga reaktioner 

Att ta emot och bearbeta ett besked om en livshotande sjukdom hos sig själv eller någon närstående innebär för de flesta en livskris. Den första reaktionen är ofta chock och ofta förnekelse; "det kan inte vara sant". Sedan kan faser av vrede, ilska och förtvivlan följa.

Många känner igen sig i denna process, men långt ifrån alla går igenom dessa faser. Så småningom kan de flesta börja finna sig i den nya situationen och lära sig leva med den.

Ibland kan personerna i en familj komma i otakt i den här processen. När man inte är i samma fas känslomässigt kan det vara svårare att förstå varandras reaktioner och att prata om dem. Det hjälper att vara medveten om detta. I bästa fall uppstår en balans där den ene är stark och kan trösta när den andre är ledsen och vice versa.

Läs mer om känslomässiga reaktioner.

När en arbetskamrat får cancer

Många cancerpatienter berättar med besvikelse om grannar, arbetskamrater och andra i omgivningen som dragit sig undan när de fått höra talas om sjukdomen. Cancer är ett ord som fortfarande skrämmer många och man kan känna sig osäker på hur man bör uppträda mot den som är sjuk. Men låt inte sådana reaktioner hindra dig från att visa vanlig medmänsklig omtanke.

Du behöver inte säga en massa kloka saker, det viktigaste är att lyssna. Kom ihåg att din arbetskamrat fortfarande är samma person som tidigare. Du kan gärna fråga hur ”läget” är istället för att invänta att den som är sjuk pratar om sjukdomen.

Arbetskamrater spelar ofta en viktig roll. Hör av dig till den som är sjukskriven. Det är viktigt med regelbunden kontakt med arbetsplatsen. Det kan kännas bra att någon från jobbet tar kontakt även om den som är sjuk kanske inte orkar prata så mycket.

Respektfull öppenhet är lika viktig på jobbet som i familjen när någon får cancer. Visa att du bryr dig om den som blivit sjuk och vill veta hur personen har det. Låt personen prata om sjukdomen om han eller hon vill.

Många som får cancer blir sjukskrivna under behandlingstiden. Andra vill helst fortsätta att arbeta, åtminstone till viss del. De mår bäst av att vara på jobbet även om de inte orkar göra riktigt lika mycket som vanligt. Arbetskamrater och chefer kan vara till stöd genom att ha förståelse för det.

Det är inte heller säkert att den sjuke längtar efter att prata så mycket om sjukdomen på jobbet. Tvärtom kan det ibland kännas skönt med en miljö där allt och alla är nästan precis som vanligt och där man kan ha sin gamla roll.

Närstående blir också trötta

Det vanligaste är att den som är sjuk får sina behandlingar på sjukhuset och är hemma dessemellan. Närstående tar ofta hand om den sjuke och ska samtidigt sköta alla vardagsrutiner. Det är en mycket krävande uppgift och närstående blir också trötta samtidigt som de känner oro för den som är sjuk.

För en yrkesarbetande närstående kan det vara svårt att orka med jobbet som vanligt under den här tiden. Ibland gör hälsoskäl att den närstående behöver vara sjukskriven under en period. Diskutera med läkaren om du tycker att det kan vara aktuellt.

Be också andra runtomkring om hjälp med praktiska saker. Det kan kännas bra för dem, och vara till stor lättnad för dig, att kunna hjälpa till praktiskt. Försök också att sänka kraven på dig själv, allt kan inte vara som vanligt. 

Närståendepenning

Man har rätt till ersättning från Försäkringskassan under högst 100 dagar när man vårdar eller är tillsammans med en närstående som är allvarligt sjuk. Vid ansökan om detta ska ett särskilt läkarutlåtande bifogas. Läs mer om närståendepenning på:

Försäkringskassans webbplats

Samhällets stödresurser

I vissa situationer kan det behövas insatser från samhället för att hjälpa den cancersjuke i vardagen där hemma. Sådana situationer kan vara när den sjuke är ensam hemma på dagarna eller lever ensam. Du som är närstående kanske arbetar heltid eller bor på en annan ort. Olika typer av hemsjukvård är ofta till stor hjälp för såväl den sjuke som de närstående.

Den som är sjuk kan få vård och behandlingar hemma i stället för på sjukhuset, och de närstående behöver inte känna sig ensamma med vårdansvaret. Diskutera med den behandlande läkaren, som vet vilka hemsjukvårdsresurser som finns på orten och kan se till att lämpliga resurser kopplas in. Ofta är distriktsköterskan en bra person att ha kontakt med. Det finns olika praktiska hjälpmedel som i vissa fall kan underlätta vardagen. Om hjälpmedel behövs kan ni diskutera frågan med läkaren och få veta vart ni ska vända er.

Någon att tala med

I all omtanke om, och oro för, den sjuke är det lätt hänt att de närstående glömmer sina egna behov. Det är inte ovanligt att känna sig otillräcklig och få skuldkänslor för att man tänker på sig själv. Men det är viktigt även för den som är sjuk att de närstående också bryr sig om sig själva.

Många gånger har den som är sjuk i sin tur skuldkänslor för att han eller hon belastar sin omgivning. Om de närstående då ser till sina egna behov kan det ge en balans i förhållandet.

Det kan finnas problem och tankar som de närstående inte vill diskutera med den som är sjuk. Därför kan det vara bra för de närstående att skaffa sig någon annan förtrogen att tala med. Man kan känna sig illojal som vänder sig till någon annan, men det kan lätta att få prata om hur man själv känner sig, utan att behöva ta hänsyn till den som är sjuk.

Många närstående upplever ett stort stöd i att utbyta erfarenheter med andra i samma situation. En del sjukhus har anhöriggrupper. Det förekommer även särskilda grupper för unga anhöriga. Fråga på sjukhuset. Närstående kan även vända sig till:

Vad händer sedan?

Fler än 60 procent av de som får en cancerdiagnos blir botade. Men även om sjukdomen inte kan botas eller kommer tillbaka, går det ofta att under lång tid hålla sjukdomen under kontroll med olika behandlingar.

Det finns också effektiva behandlingar mot smärta och andra symtom. Om man vill, kan man oftast få hjälp av hemsjukvården och slippa ligga på sjukhus någon längre tid.

När behandlingarna lyckats står alla berörda inför en ny utmaning. Man ska nu återvända till en mer normal tillvaro efter de omstörtande upplevelser man har varit med om.

Särskilt för den som varit sjuk kan det ta lång tid att verkligen börja tro på att cancern är borta och att känna att livet är som vanligt igen. Det är viktigt för de närstående att komma ihåg att det tar tid för den som varit sjuk att komma tillbaka till ett ”vanligt” liv.

Tiden efter avslutad behandling kan vara särskilt känslomässigt påfrestande eftersom man nu står utan det stöd som regelbunden kontakt med sjukvården innebär.

 

I Cancerfondens podd hör ni bland annat tre pappor samtala om livet som fortgår när någon nära går bort och hur man kan vara ett stöd för varandra när allt vänds upp och ner. "Lyssna på podden här"

Dessutom blir den som varit sjuk ofta påmind om sjukdomen och återfallsrisken genom de kontroller han eller hon går på efter behandlingen.

Närstående kan ofta ha lite lättare att gå vidare och ge cancererfarenheterna en mindre framträdande plats i medvetandet. 

Den skillnaden kan göra att det uppstår konflikter. De närstående kan bli irriterade över att den som varit sjuk inte kan lägga det som hänt bakom sig, ”du är ju bra nu, sluta älta det där!” Och den som varit sjuk kan uppleva omgivningen som oförstående.

Den närstående kan också känna sig trött på att stå tillbaka för den sjukes behov, och på att behöva ta hänsyn till sjukdomen. Därför är det viktigt att inte glömma att prata med varandra om tankar och känslor även i det här skedet. Acceptera att den psykiska återhämtningen tar tid och att allt inte kan bli som förr. 

Sidansvarig
Helena Torsler Andersson
Kommunikatör och leg. sjuksköterska/ Cancerfondens informations- och stödlinje