Dag Edlund
- Ålder: 64 år.
- Familj: Hustru, sex barn och nio barnbarn.
- Bor: Tingstäde på Gotland.
- Gör: Jobbar som lastare i Visby hamn, tidigare skorstensrenoverare samt lantbrukare. Fritiden ägnas åt diverse intressen – som musik, padel och biodling.
Inom loppet av två år drabbades Dag Edlund av två olika typer av cancer. För honom har nyfikenheten blivit ett sätt att hålla modet uppe och hitta lusten att fortsätta leva.

Ibland behöver en människa upparbeta extra mycket mod. Gotlänningen Dag Edlund är stolt över att han lyckades, för medlemmarna i bandet som han sjunger i var inte övertygade.
– Ingen av oss hade ens vågat ta i Toto innan, för musikerna i det bandet är så skickliga att det egentligen bara kunde gå fel. De flesta av oss var ju mer glada amatörer. Men vi bestämde oss så här lite på äldre dagar att ändå försöka. Vi blev ett band som sjunger covers på Toto-låtar och var så stolta över att vi vågade så vi döpte vi oss till Band of the Brave.
I grunden har jag alltid varit en ganska tuff kille, det har varit min självbild.
Det är långt ifrån det enda mod som Dag har behövt plocka fram på senare år.
– Jag har haft cancer två gånger, helt fristående från varandra, och jag skulle ljuga om jag sa att det har varit en lätt resa.
Allt började med en olycka 2021. Den då 59-årige Dag – som i många år hade haft eget företag som skorstensrenoverare – föll från en stege och åkte in på sjukhus för röntgen.
Utöver tre spruckna revben och en kollapsad lunga fann läkaren en långsamväxande tumör på ena njuren. Det blev operation av mer omfattande slag.
– De öppnade upp från maggropen och hela revbensvågen bort för att komma åt njuren. När jag vaknade hade jag 30 agraffer (kirurgiska häftklamrar) över halva magen. Det var chockartat. Som hämtat ur Game of Thrones eller något.
Tiden därefter kunde Dag inte resa sig ur sängen för egen maskin, då halva överkroppens muskler skurits av i samband med operationen.
– Men musklerna läkte på ett fantastiskt sätt och hittade varandra igen. Ärret på magen är kvar men det spelar ingen roll. I dag kan jag göra både situps, armhävningar och spela padel.
Två år senare var det dags igen. Dag åkte in för att kolla en vätskefylld blåsa under hakan som envisades med att komma tillbaka trots att den tömdes på vätska. Efter analys tyckte läkare att Dag borde operera bort halsmandlarna – och då upptäcktes cancer på både tunga och i halsmandlar, orsakat av HPV-virus.
HPV kan ge livmoderhalscancer hos kvinnor, bland män är viruset ovanligare och angriper då oftast svalget. Numera erbjuds både flickor och pojkar vaccin mot det.
– Det blev strålning på Karolinska. Det var oerhört jobbigt. Ju mer de strålade, desto ondare fick jag, berättar Dag.
För att få i sig tillräckligt med näring erbjöds han sondmatning, men vägrade. I stället kämpade han på med näringsdrycker och började, på sjukgymnastens inrådan, stretcha käkmuskulaturen.
– De kallade det gapövningar och det tyckte jag var kul, för här på Gotland kallas man för ”storgapig” om man är lite stor i käften. Jag skojade om det. När saker är som jobbigast hjälper ett skratt faktiskt ganska mycket.
Dag medger att humorn alltid legat nära till hands, även i tuffa perioder av livet. Och tur det. För trots dubbla cancerbesked på kort tid lyckades han hålla humöret uppe. Hos många kan bara ordet ”cancer” väcka katastroftankar, men Dag berättar att det inte riktigt var så för honom.
– Tyvärr har det ordet funnits tidigare i mitt liv. Min äldsta son fick leukemi när han var 4,5 år och det var en väldig jobbig tid. Men han klarade sig, han är 38 idag, berättar Dag.
Jag skulle ljuga om jag sa att det har varit en lätt resa.
– Sedan drabbades min systerson också, sorgligt nog klarade han sig inte. Visst har tankarna ibland gått hos mig också om hur detta ska sluta. Döden slipper ju ingen undan men jag tyckte att det vore försmädligt om det redan skulle vara dags för mig, jag lever ett gott liv.
Tiden efter det andra cancerbeskedet har varit en kamp för att komma tillbaka. Med tanke på halsoperationen var Dag länge övertygad att tiden som hobbymusiker var över. Rösten bar inte. Torrheten i munnen, orsakad av försämrad salivutsöndring, gjorde det svårt att sjunga.
– Jag pratade faktiskt med bandet och sa att det var bättre att de hittade en annan sångare.
Men en vän som är präst övertalade Dag att i varje fall ge det ett försök, genom att framträda som solist i kyrkan. Med hjälp av en kräm som fuktade halsen gick det över förväntan.
– Efter det växte självförtroendet så pass att jag började sjunga med bandet igen. När man sjunger Toto går det inte att fega, där handlar det om att kruta på.
När saker är som jobbigast hjälper ett skratt faktiskt ganska mycket.
En större konsert har Band of the Brave haft sedan Dags återkomst. Lokalen i Visby var fullsatt och nerverna låg utanpå kroppen. Att bandet innehåller en välmeriterad artist i form av Blossom Tainton var en trygghet.
– Jag kunde hålla henne i handen lite grann. Och det gick bra. Ingen kastade tomater i varje fall.
I dag går Dag på regelbundna kontroller. Njuren magnetröntgas en gång i halvåret, halsen undersöks en gång i kvartalet av specialist. Dag gläds över att må bra, att kunna gå till sitt nuvarande jobb, att lasta båtar i Visby hamn, och att kunna spela padel med sin vän, prästen.
– Jag har funderat en del på varför vissa i sådana här situationer klappar ihop mentalt, medan andra inte gör det. Att jag har en positiv människosyn och är glad av mig har nog hjälpt mig mycket. Sedan tror jag att det är viktigt att fortsätta vara nyfiken. Tillåter du dig själv att vara nyfiken så ger det dig lust att leva.
Han berättar att han redan hade ett försprång på området. I yrkeslivet, först som lantbrukare och sedan som byggare, kände han sig aldrig färdiglärd.
– Båda är yrken där det alltid finns mer att lära, och du kan utvecklas om du tar till dig ny kunskap. Det sitter liksom i ryggmärgen på mig och det hade jag nog också nytta av när det gäller cancern.
Det har i ena stunden handlat om att ta till sig av goda råd från sjukvården, i nästa att lyssna på sin kropp och se om den tillåter lite mer i dag än vad den gjorde i går. Och så har han lärt sig prata om känslor, med nära och kära.
– I grunden har jag alltid varit en ganska tuff kille, det har varit min självbild. Men när du inte ens kan ta dig ur sängen själv utan hjälp ser du livet på ett annat sätt. Då blir det också lättare att öppna upp om sådant som är svårt. Och gör du det får du mycket tillbaka.
Här har vi samlat fler berättelser om män och cancer, fakta, statistik och bra information om screening.
Läs om män och cancer
Var det här en intressant nyhet?
Författare
Henrik Ekblom Ystén
Journalist