En urinkateter är en tunn slang som leder kiss från urinblåsan ut ur kroppen. Den används när man inte kan kissa själv, till exempel efter en operation eller vid vissa sjukdomar. Oftast är kateter en tillfällig hjälp, men den kan sitta länge om det behövs.
En urinkateter hjälper till att tömma urinblåsan när kroppen inte klarar det själv. Den sätts in av vårdpersonal och kan sitta kvar en tid eller användas tillfälligt.
De finns olika typer av katetrar. Behov och situation bestämmer vilken som används.
De vanligaste katetertyperna är:
En urinkateter används när någon inte kan kissa själv eller när urinblåsan behöver vila.
Den kan också användas för att mäta urinmängd eller underlätta under eller efter en operation.
Det är läkare som beslutar om en urinkateter ska sättas in.
En kateter kan behövas för att tömma urinblåsan om det är svårt att kissa på egen hand, till exempel vid svullnad, påverkan från en tumör eller efter vissa behandlingar.
Den kan också användas för att hålla urinblåsan tom vid en operation eller skada, eller för att mäta hur mycket urin kroppen producerar under en viss tid.
Beroende på vilken typ av kateter som används ser själva insättning lite olika ut. Antingen förs katetern in via urinröret (engångskateter och kvarliggande kateter) eller via ett litet snitt i nedre delen av magen (suprapubisk kateter).
Katetrar som sitter i urinröret sätts in av en sjuksköterska eller undersköterska under sterila förhållanden. Vid komplicerade fall kan en läkare, en urolog, sätta in katetern.
Suprapubiskateter sätts ofta in på en röntgenavdelning med hjälp av ultraljud.
För att minska sveda och obehag i urinröret används en bedövningsgel när man sätter in en kateter. Gelen lindrar smärta och gör det lättare att föra in katetern på ett skonsamt sätt.
När katetern sitter rätt hålls den på plats av en liten ballong högst upp på kateterröret som sjukvårdspersonalen fyller upp med hjälp av en spruta. Ofta används sterilt vatten för att fylla ballongen, men det kan variera beroende på vilket material katetern är tillverkad av.
Katetern förs försiktigt in i urinröret, eller genom magen och när den sitter på plats kontrollerar man att kisset rinner som det ska.
När katetern är insatt fästs en urinpåse längst ut på katetern. Det är viktigt att kopplingen sitter fast ordentligt så att det inte läcker. Påsen hängs eller fästs nedanför urinblåsan så att kisset kan rinna ner. Urinpåsen kan hänga till exempel vid benet eller sängkanten.
Byt eller töm påsen enligt de instruktioner du har fått av vårdpersonalen, och tänk på att alltid tvätta händerna före och efter hantering.
Det kan kännas ovant eller obehagligt när katetern sätts in, men det brukar inte göra ont. Du kan be om mer bedövningsgel om det gör ont. Den både bedövar och gör att katetern lättare glider in i urinröret.
En del kan känna sveda i början, men det går oftast över. Om du får feber, smärta eller stark sveda ska du kontakta vården.
Katetern ska inte göra ont när den sitter på plats. Om den gör det kan den behöva justeras eller bytas ut.
God hygien, att hålla sig ren, minskar risken för infektion och stopp i eller runt katetern. Det är viktigt att hålla området rent och att dricka ordentligt med vätska.
Urinpåsen ska sitta lägre än urinblåsan så att urinen rinner ut som den ska. Den ska bytas eller tömmas enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen. Viktigt är att alltid tvätta händerna före och efter hantering av urinpåsen.
Tänk på att:
De vanligaste komplikationerna kopplat till en kateter är läckage, infektion, som urinvägsinfektion, som orsakas av bakterier i urinvägarna eller att det blir stopp i katetern på grund av blod som har stelnat eller bakteriebeläggning på insidan av slangen.
Risken för komplikationer minskar om du följer vårdpersonalens råd och håller katetern ren.
Om urinen inte rinner ut som den ska eller om du får feber ska du kontakta sjukvården.
En katetern tas bort när den inte längre behövs. Till exempel tas en kateter som används vid operation oftast bort så fort den som har opererats kan kissa själv igen.
De som har behov av en kateter under längre tid får oftast byta katetern var fjärde till sjätte vecka.
Läkare avgör när det är dags att ta bort katetern och sjuksköterska eller undersköterska kontrollerar att urinblåsan fungerar som den ska efteråt.
En del som drabbas av cancer behöver använda en kateter, antingen tillfälligt eller under en längre period. Det handla om att en tumör gör det svårt att kissa, att man ska opereras eller vid annan typ av behandling.
Vid prostatacancer kan man behöva en kateter om prostatakörteln trycker på urinröret och gör det svårt att kissa.
Katetern används också i samband med operation och kan behöva sitta kvar en tid efteråt, tills urinblåsan och urinröret är läkt.
Även efter strålbehandling kan en del behöva en kateter tillfälligt.
Vid blåscancer kan tumören ibland påverka flödet av urin och göra det svårt för urinen att rinna ut. Då kan man använda en kateter för att tömma urinblåsan.
Efter operation kan katetern behöva sitta kvar tills blåsan har läkt.
Om urinblåsan opereras bort helt (cystektomi) behöver urinen ledas bort. Den vanligaste metoden är så kallad urostomi där urinen leds till en påse på magen, men det finns också andra lösningar.
Vid cancer i livmoder, livmoderhals eller äggstockar kan man behöva en kateter, oftast i samband med operation eller strålbehandling.
Katetern används då för att avlasta urinblåsan och underlätta läkningen.
I en del fall kan tumörer eller behandlingen påverka urinvägarna och ge problem med att tömma blåsan.
När man opererar ändtarmen eller den del av tjocktarmen som ligger i bäckenområdet används ofta kateter under de första dagarna.
Katetern hjälper till att avlasta urinblåsan och minska risken för att det blir svårt att kissa under läkningen. Katetern tas vanligtvis bort när blåsan fungerar som vanligt igen.
Cancersjukdomar och cancerbehandlingar kan ibland påverka de nerver som styr urinblåsan, till exempel när cancer sprids till ryggraden eller efter strålbehandling i bäckenområdet.
Det kan leda till svårigheter att tömma urinblåsan och då kan man behöva använda en kateter. Behovet kan vara antingen tillfälligt eller mer långvarigt.
Hittade du informationen du sökte?