Jag vill inte att fler ska drabbas

En dag knackar det på dörren hemma hos familjen af Sandeberg. 12-åriga Helena öppnar. Där står familjens granne, som också är läkare inom mammografi. Helenas mamma Karin hade upptäckt en knöl i bröstet och provsvaren hade kommit.

– Mamma var inte hemma och jag stod med pappa på trappan. Jag minns bara att läkaren sa cancer. Pappa bad mig gå in och stänga dörren. Den korta stunden ensam i hallen är något av det värsta jag har upplevt. För mig betydde cancer att mamma skulle dö och världen rasade samman. Där och då blev jag vuxen.

Hopp om att bli frisk

Efter det tunga beskedet följde en tuff tid av operation, cytostatikabehandlingar och många sjukhusbesök. Karin blev bättre under några år, men sedan kom cancern tillbaka och hade spridit sig till både lungor och lever. Hennes sista utväg blev att testa alternativa metoder för en chans att överleva.

– Vi provade verkligen allt, men ingenting fungerade. På den tiden fanns det inget mer läkarna kunde göra. Med dagens forskningsframsteg hade mamma kanske överlevt.

På något sätt behövde livet fortsätta

Samtidigt som familjen gick igenom en svår tid hemma i huset i Rotebro fick Helena chansen att förverkliga sin stora dröm på andra sidan jorden. Hon hade kommit in på en teaterskola i New York.

– Mamma var sjuk under så väldigt många år och på något sätt behövde livet fortsätta. New York blev lite av en fristad.

Men i New York byttes snart frihetskänslan mot förtvivlan. Strax innan ett framträdande fick Helena det samtal hon alltid fruktat. Karin hade blivit mycket sämre och Helena slängde sig på första planet hem till Sverige – men hann inte fram i tid.

Mamma Karin somnade in samma natt. Hon blev 45 år gammal, yngre än Helena själv är i dag.

Viktigt att stödja forskningen

Förutom barnen är Karins död det som präglat Helenas liv mest av allt. Hon berättar öppenhjärtigt om sorgen och saknaden. Men också om rädslan för att hon eller barnen ska få samma sjukdom.

– En av tre får cancer, så på ett eller annat sätt kommer sjukdomen att drabba oss alla. Därför är det oerhört viktigt att vi pratar om alla känslor som cancer medför och framför allt att vi stödjer forskningen.

Kunskap hjälper dig. Ta reda på allt!

Helena och hennes syster insåg tidigt att det fanns en risk för ärftlighet, då sjukdomen har funnits med i tre generationer i rakt nedstigande led.

Förutom mamma Karin har deras mormor och mormors mor också drabbats av bröstcancer. Läkarna berättade för Helena att ärftlig cancer ofta debuterar i yngre ålder för varje generation.

– Mamma var bara 38 år när hon blev sjuk. Jag började gå på kontroller vid 28 års ålder, varje halvår för att upptäcka förändringar i tid. Nu går jag en gång om året och skulle aldrig missa en kontroll. Det kan göra all skillnad i världen om man upptäcker det tidigt.

Forskningens framsteg räddar liv

– I dag överlever åtta av tio kvinnor bröstcancer, tack vare forskningens framsteg. Jag förlorade min mamma, men vill inte att det ska drabba fler. Därför stödjer jag forskningen så att fler kan överleva i framtiden. Var med i kampen mot cancer du med!

Läs fler personliga berättelser