Framsteg inom strålbehandling
Strålning är, tillsammans med kirurgi, cytostatika och immunterapi, en grundpelare inom cancerbehandling. Nästan hälften av alla som drabbas av cancer får strålning under någon del av behandlingen.
Text: Lotta Fredholm
1890-talet
1895 upptäcker Wilhelm Conrad Röntgen röntgenstrålningen och tre år senare upptäcker Marie och Pierre Curie radium. I Stockholm botas 1899 den första cancerpatienten i världen med enbart röntgenbehandling.
Början på 1900-talet
År 1901 får Wilhelm Conrad Röntgen Nobelpriset i fysik och två år senare tilldelas makarna Curie, tillsammans med Henri Becquerel, samma ära för upptäckten av radioaktiv strålning.
1903 öppnar den första radiologiska avdelningen på Serafimerlasarettet i Stockholm och 1910 grundas Radiumhemmet. Den första universitetskliniken i världen inom radiologi öppnar i Lund år 1918. År 1923 utvecklas den första jonisationskammaren för att kunna mäta kliniska stråldoser.
1951
När Cancerfonden grundas är strålning den metod som används mest, ofta som tillägg till kirurgi. Samma år börjar man komplettera röntgenterapi med radioaktivt kobolt-60, som ger gammastrålning med betydligt högre energi. Det innebär bättre effekt djupare in i kroppen. 1951 konstrueras den första svenska koboltkanonen. Nu kan man behandla tidig stämbandscancer med bevarad funktion.
Radioaktivt jod används för så kallad systemisk behandling vid sköldkörtelcancer, där patienten får dricka jod, eller får det insprutat i blodet.
1960-talet
År 1961 konstrueras den första så kallade efterladdningsapparaten, som sedan används vid gynekologisk cancer. Då placeras en böjlig hylsa där strålningen ska ges, exempelvis i livmodern. I denna förs sedan det radioaktiva preparatet in med hjälp av fjärrstyrning för att skydda personalen. Denna form av nära strålbehandling kallas brakyterapi.
Under mitten av 60-talet börjar de gamla röntgenapparaterna ersättas av apparater – exempelvis betatronen – som ger strålbehandling i miljonvoltsnivåer. Sådan strålning är mindre skadlig för huden och har bättre ”djupdos”, så att även djupliggande tumörer kan ges tumördödande och botande stråldoser.
1970-talet
Nu börjar så kallade linjäracceleratorer att användas. De använder mikrovågor för att accelerera elektronerna i en rak bana, för ökad energi.
Övergången till starkare strålapparater för djupliggande tumörer ställer krav på mer avancerad fysikalisk dosplanering. Det är ett slags karta över tumörens storlek, lokalisation och utbredning och görs från början manuellt i två dimensioner.
1980-talet
Ett teknikskifte från 2D till 3D sker. Bättre dosplanerings-system går nu att skapa med hjälp av datortomografi, som möjliggör dosberäkningar i tre dimensioner. I Sverige utvecklas 1987 så kallad invers dosplanering, som lägger grunden för IMRT (intensitetsmodulerad strålbehandling). Med den kan intensiteten av strålningen mot en tumör regleras på ett mer kontrollerat vis.
1990-talet
Nu kan efterladdningstekniken (se 1960-talet) utrustas med små, högaktiva strålkällor, som iridium-192. Då kortas behandlingstiden vid gynekologisk cancer från flera timmar till några minuter. Metoden används även vid prostatacancer.
Det sker ytterligare utveckling vad gäller IMRT. En variant är stereotaktisk bestrålning från många olika håll som koncentreras i en punkt (prickskytte). Det pågår även finslipning av tekniken bågterapi, där strålkällan roterar kring patienten (precisionsstrålning). Målet är att skräddarsy strålbehandlingen för varje individ, med så lite biverkningar som möjligt.
2000-talet
I början av 2000-talet börjar man att kliniskt använda så kallad tomoterapi – en kombination av datortomografisk teknik och IMRT. Det gör att läkarna mycket bättre kan behandla områden som är utsträckta i patientens längdriktning, som hela benmärgen eller ryggraden.
2010-talet
Det visar sig att strålning efter operation under en kortare tidsperiod ger samma eller bättre effekt som längre behandling vid bröstcancer. Så kallad andningsstyrd strålbehandling minskar också risken för biverkningar.
Nu utvecklas målsökande tekniker, där antikroppar och andra molekyler laddas med radioaktiva isotoper som de bär med sig till tumören. Då dödas tumörcellerna men friska celler skonas.
2015
Skandionkliniken i Uppsala öppnar. Här får svenska patienter protonstrålbehandling, vars fördel är att den ger mindre biverkningar än vanlig strålning. Det beror på att protonstrålen går bättre att styra, så att mindre verkan sker mot vävnad framför och bakom själva tumörområdet. Detta är viktigt för att minska oönskade sidoeffekter, inte minst hos barn.
2019
En ny typ av utrustning för strålbehandling som kallas MR-linac tas i bruk vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. I samma apparat kombineras diagnostisk magnetkamera-avbildning med strålbehandling via linjäraccelerator. Det ger mer exakt riktning av strålningen mot tumören vilket kan skona frisk vävnad.
Forskning som räddar liv
Var med och bidra till nya genombrott som för forskningen framåt, så att färre drabbas och fler överlever!
