”Alla borde få hjälp att träna”

Bevisen blir allt starkare för att fysisk aktivitet inte bara kan minska risken att få cancer – utan även har positiva effekter för den som redan har drabbats.

För ett par år sedan startade Yvonne Wengström, onkologisjuksköterska och professor vid Karolinska institutet, studien OptiTrain med hjälp av pengar från Cancerfonden.

I studien lottades 240 kvinnor med bröstcancer till ett individuellt träningsprogram med både styrka och konditionsträning, bara konditionsträning, eller till att ingå i en kontrollgrupp.

”Orkar mer än många tror”

I båda träningsgrupperna ingick det ett riktigt intensivt pass, där deltagarna fick cykla så snabbt de orkade under tre gånger tre minuter.

– Vi i sjukvården är ofta rädda för att det ska vara missriktad välvilja att ge patienterna rådet att träna. Men vi ser att man orkar mycket mer än många tror, trots att man är under cancerbehandling, säger Yvonne Wengström.

Redan efter fyra månader kunde forskarna se skillnader mellan grupperna. De som tränat hade mindre symtom och förbättrad livskvalitet. Bäst effekt hade de som tränat både styrka och kondition, de blev starkare och hade mindre cancerrelaterad trötthet, fatigue, än kontrollgruppen.

Nu har Yvonne och hennes kolleger följt upp hur det gått ett år efter att träningsprogrammet avslutats – och träningen har haft effekt på flera områden. Tröttheten, som inte kan vilas bort, låg kvar på samma nivå för kontrollgruppen, men hade minskat bland dem som varit med i träningsgrupperna. De som kombinerat konditions- och styrketräning var lika pigga som före cancerbehandlingen.

Starkare och mer sällan sjukskrivna

Medan kontrollgruppen hade tappat muskelstyrka och gått upp ett par kilo i vikt, hade kvinnorna i träningsgrupperna blivit starkare och behållit vikten.

– Det verkar inte spela så stor roll hur man tränat, men att man tränat ett år efter avslutad behandling. När vi pratar med kvinnorna ser vi att många tycker att det är roligt med den högintensiva delen – och vi misstänker att flera fortsätter att träna på detta vis, säger Yvonne.

Hon tycker att ett av de viktigaste resultaten är att de som ingått i träningsgrupperna också var 30 procent mindre sjukskrivna än de övriga.

– Det betyder otroligt mycket för de här kvinnorna, men det är också en samhällskostnad och väldigt sorgligt att många mår dåligt så länge efter behandlingen. Det är kul att kunna hjälpa dem må bättre!

Yvonne Wengström berättar att 60 procent av kvinnorna i kontrollgruppen också börjat träna på egen hand efter ett år. Men i träningsgrupperna är det hela åtta av tio; behandlingstiden verkar vara ett tillfälle då det är lätt att ta till sig livsstilsförändringar.

Testar träning vid spridd cancer

Forskning visar att fysisk aktivitet har positiva effekter vid en rad cancerformer.

– Det viktiga nu är att anpassa träningen för de olika gruppernas förutsättningar – och det ska vara en självklarhet att alla får hjälp av vården att vara fysiskt aktiva, säger Yvonne Wengström.

Tillsammans med medarbetare från fem europeiska länder och Australien har hon nu fått ett stort EU-anslag för att undersöka om träning kan hjälpa kvinnor med avancerad bröstcancer att må bättre.

Ett 50-tal kvinnor i Stockholmsområdet kommer att ingå i den internationella studien. Förutom fatigue och livskvalitet tittar forskarna till exempel på symtom relaterade till bröstcancerbehandlingen, smärta, ångest, sömnstörningar.

Här kan du läsa mer om hur det är att vara med i en forskningsstudie