– Jag föreställde mig cancern som en fiende som hade tagit sig in i mitt hem. Jag kämpade med all min kraft för min enda dotters skull. Tillsammans besegrade vi sjukdomen, och resan förändrade min syn på livet. Den fick mig att födas på nytt.

Sheamaa Alrashed, 45 år, är en av dem som har överlevt bröstcancer efter flera års behandling. Läkarna lyckades till slut avlägsna en stor elakartad tumör efter två ingrepp och mer än åtta cellgiftsbehandlingar.
– Det var tydligt att något inte stämde. Jag hade ständig smärta och en stor knöl i bröstet, nästan som om jag hade gjort en misslyckad skönhetsbehandling med Botox eller fillers. Men sanningen var att cancern hade angripit min kropp, berättar Sheamaa.
Sanningen var att cancern hade angripit min kropp.
Trots regelbundna mammografier kunde läkarna länge inte bekräfta diagnosen. Och när behandlingen väl blev aktuell tvekade hon inför cellgifterna – mest av rädsla för biverkningarna. Håravfall, trötthet, ett ansikte hon knappt skulle känna igen.
– Till en början kände jag mig bara rädd och nedslagen. Jag oroade mig ständigt för min dotter. Men till slut förstod jag att det enda alternativet var att möta cancern, säger hon.
I dag är Sheamaa tillbaka på sitt arbete som ekonom och försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Men erfarenheten har lärt henne något viktigt: att inte förlita sig på andras stöd.
– När min man fick veta om min sjukdom lämnade han mig. Kanske orkade han inte se mig tappa håret eller bli svag. Men jag hade förväntat mig att han skulle stå vid min sida efter allt vi hade delat, säger hon.
– Det jag vill säga till andra kvinnor är: vi måste vara vår egen största styrka. Vänta inte på medlidande eller tröstande ord från någon annan. Vi kan klara mer än vi tror.
Stödet kom i stället från hennes dotter och nära vänner, bland annat vännen Hanan som fanns vid hennes sida under de svåraste perioderna. Hon minns också orden från narkosläkaren precis innan en operation – på nyårsafton 2023.
– Han sa: ”Du kommer att klara det här. Snart ska vi fira din hälsa.” Den meningen gav mig kraften jag behövde för att fortsätta striden.
Under behandlingarna tog läkarna bort elva lymfkörtlar där cancern spridit sig. Cellgifterna var tunga, men Sheamaa valde att möta dem med ett leende.
Jag ville leva för min dotter.
– Jag kände hur medicinen brände i mina ådror, men jag kämpade tillbaka med tålamod och positiv energi. Jag tror starkt på att den mentala styrkan påverkar kroppen. Och jag ville leva för min dotter, berättar hon.
När håret växte tillbaka färgade hon det blont – som en symbol för en ny början. Det långa svarta hår hon förlorat sparar hon fortfarande, som ett bevis på sin seger över sjukdomen.
Artikeln skrevs i original på arabiska av Alkompis journalist.
Var det här en intressant nyhet?