Henrik Grönberg forskar om bättre diagnostik vid prostatacancer. Hans studie har ändrat hur man i dag tar prover för att hitta sjukdomen. Här berättar Henrik om ett viktigt genombrott.
Om jag ska välja ett enda ögonblick från de 25 år som jag har forskat om prostatacancer så blir det när vår artikel om forskningsprojektet STHLM3 blev accepterad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Oncology 2015.
Jag har publicerat hundratals forskningsartiklar men denna summerade fyra års slit och ledde till en förändring av hur prostatacancer diagnostiseras i den svenska vården.
I fyra av fem fall avspeglar inte ett förhöjt PSA cancer, utan ofarliga tillstånd, som prostataförstoring.
Tidigare var det så att om prostataspecifikt antigen, PSA, i blodet var högt tog man ett vävnadsprov från prostata för att se om det handlade om cancer. Det ingreppet riskerade att ge blodförgiftning, vilket drabbade 3–5 procent av de som provtogs.
I fyra av fem fall avspeglar inte ett förhöjt PSA cancer, utan ofarliga tillstånd, som prostataförstoring. Det innebär att man hittade sådant som aldrig skulle utvecklas till cancer, vilket skapade onödig oro.
Tanken var att det skulle gå att få fram en viss mans individuella risk.
Vår idé bakom studien var att kombinera flera olika markörer för att verkligen hitta dem som hade förhöjd risk för prostatacancer.
I studien mätte vi därför PSA-värdet plus fyra andra proteinmarkörer i blodet samt genetiska markörer som avspeglar ärftlighet. Till detta lades kliniskt relevant information som ålder och ärftlighet av prostatacancer. Tanken var att det skulle gå att få fram en viss mans individuella risk för att han, just nu, har en farlig prostatacancer.
Vi bestämde oss för att köra igång 2011 då vi hade fått pengar från Stockholms läns landsting. På tre år tog vi prover på inte mindre än 58 000 män. Det unika var att vi vägde samman flera olika test i en algoritm. För att algoritmen skulle bli så bra som möjligt behövdes en stor studie.
Jag satt på en restaurang tillsammans med mina föräldrar för att fira pappas födelsedag när vi slutligen fick veta att artikeln var accepterad. Direkt beställde vi in en flaska champagne för att fira. Vilken lyckad kväll!
En stor fördel för den enskilda patienten är att vi genom det här sättet att diagnostisera minskar antalet biopsier och upptäckten av ofarliga tillstånd. Dessutom hittar vi fler med farlig prostatacancer, eftersom vi nu även undersöker män som har lågt PSA-värde, något man inte gjorde förr.
Under 2019 tog 19 000 män detta test och det är häftigt att ett forskningsresultat på mindre än fem år har börjat användas kliniskt.
Vi uppskattar att vi hittar uppåt 95 procent av all cancer som behöver behandling.
Diagnostiken går att förbättra ytterligare. På S:t Görans sjukhus i Stockholm har vi tagit fram ett test som kombinerar blodprov med avbildning med magnetkamera. När det behövs kan man ta riktade biopsier och det fungerar väldigt bra.
Bland de som kommer till oss för biopsier visar sig 60 procent ha behandlingskrävande prostatacancer, vilket kan jämföras med omkring 20 procent i övriga Stockholm. Vi uppskattar dessutom att vi hittar uppåt 95 procent av all cancer som behöver behandling.
Jag har haft forskningsstöd från Cancerfonden hela tiden sedan 1994, vilket förstås har varit till hjälp i arbetet med att ta fram bättre diagnostik.
Berättat för Lotta Fredholm. Ur Rädda Livet nr 2 2020.
Var det här en intressant nyhet?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
