Ylva de Val

Jag heter Ylva de Val. Det här är min berättelse om hur omtumlad livet kan göra en inom loppet av några sekunder. Välkommen att läsa!

En porträttbild på en leende Ylva de Val
Ylva de Val fick sitt cancerbesked i maj 2020. Foto: Jonna Nimonius

11 maj 2020

Jag orkar inte längre. Har mått dåligt och kräkts de senaste tre veckorna och har ingen energi kvar. Tar mig till akuten för att få hjälp. Klarar det inte själv längre. Jag röntgas och ligger kvar i sängen i väntan på besked. Det är dags. 

När läkaren kommer in på mitt rum och tar fram en stol för att sätta sig bredvid mig förstår jag att det är allvar. Jag gör allt för att ta in den diagnos jag inte tidigare kunnat föreställa mig.

”Du har drabbats av malign pankreascancer, spridd till flera av dina inre organ. Det enda behandlingsalternativ vi kan erbjuda dig är cytostatika intravenöst då den här typen av cancer inte kan opereras eller strålas bort”.

Att drabbas av cancer var det sista jag väntade mig av livet.

Röntgenbild på Ylvas lever.

7 juli 2020

Cytostatikabehandlingarna kom igång den 8 juni med dunder och brak. Den behandling jag valt (tre cytostatika vid ett och samma tillfälle) tog så hårt på min kropp att jag hamnade på sjukhus redan efter den andra behandlingen. All mat och vätska rann igenom mig. Jag fick inte behålla någonting så jag behövde dropp för att komma i balans igen. 

På något sätt kändes det ändå bra mitt i allt tack vare den trevliga personalen och att två onkologer engagerade sig i mig samtidigt. Kändes lite lyxigt. 

Är också så tacksam för att jag älskar livet. Det hjälper mig att tänka rätt. Att fokusera på rätt saker. Att se glädjeämnena i livet istället för det onda som drabbat mig.


9 september 2020

Det är dags att få reda på resultatet från cancerindikatorstestet och referensröntgen som jag gjorde i slutet av augusti. Har jag med hjälp av behandlingarna lyckats vända skutan åt rätt håll? 

JA! Lyckan står mig bi! Sommarens vedermödor har gett ett positivt resultat.

Cancerindikatorn har minskat från 186 till 18! Huvudtumören i bukspottkörteln går knappt att urskilja. Samma gäller för dottertumörerna i gallgången och tolvfingertarmen. De två metastaserna i levern har minskat rejält i storlek och flera av de tio metastaserna i lungorna harminskat i storlek och i vissa fall, försvunnit. 

Det känns så, så skönt! Så underbart skönt!


12 oktober 2020

Behandlingen ställs in. Mina trombocytvärden (blodplättar) är för låga. Inte undra på att jag är så trött.


25 oktober 2020

Vilken underbar coronasäkrad helg! Har njutit av trevligt sällskap, bra handledare, intressanta föreläsningar, meditationer och god mat på en skrivarretreat i Nyköping. Idén om att skriva en blogg om det jag är med om har börjat ta form. Den får heta I kampen mot cancer

Jag vill ta vara på allt positivt som kan ge mig energi och kraft i min strävan att bli frisk. Att skriva känns mer och mer som en given del i den processen.


9 november 2020

Behandlingen i slutet av oktober sänkte mina trombocytvärden igen, så dagens behandling ställs in. Min kropp börjar ta stryk. Nu känns det än mer viktigt att fokusera på rätt saker, det som ger snarare än dränerar mig på energi.


16 november 2020

Dags för den nionde trippelkemobehandlingen på 5,5 månader. Kroppen säger till slut ifrån. Det var som om någon slog på en strömbrytare mitt under behandlingen. 

Stickningarna och domningarna i händer och fötter som tidigare bara kom i samband med kyla, kom nu med full kraft för att göra sig påminda 24 timmar av dygnet, 7 dagar i veckan. Smärtan när jag går eller när jag ska skruva av lock på burkar och tuber är stundtals otroligt påfrestande. Det är tydligt att min kära kropp behöver en längre återhämtning. Till slut kommer väl även min hjärna att inse det.


4 december 2020

JA! JA! JA! 

Cancerindikatorstestet har sjunkit från 18 till 15! Av de sammanlagt 14 metastaserna och en huvudtumör som jag diagnostiserades med i maj 2020 har jag bara en metastas kvar i levern och en i lungorna.

Vilket underbart resultat! Onkologen kallade utvecklingen för remarkabel, samtidigt som hon säger att det skulle vara ett mirakel om jag skulle bli helt frisk.

Jag tänker personifiera det miraklet. Jag tänker bli frisk! Helt frisk!


10 februari 2021

Behandlingarna återupptas igen efter tre månaders uppehåll, även om biverkningarna är kvar i händer och fötter, om än i mindre skala. Får två istället för tre cytostatika. 

Känner mig lite deppad idag. Har fått tillbaka några metastaser i lungorna på grund av uppehållet. Nu gäller det att kämpa på och att inte låta de negativa tankarna ta överhanden. Jag ska banne mig dra nytta av att jag i grund och botten är en glad och positivt tänkande person.


16 mars 2021

Åt en fantastiskt god fiskrätt på restaurang idag. Den var så god att jag t.o.m. frågade om kocken kunde ha en matlagningskurs. Jag skulle vara en given deltagare. 

Men sen kom jag inte så långt. Fyra minuter senare kräktes jag upp all mat. Tror det var salladen jag åt som inte var bra. Det blev så tydligt att kroppen inte klarar vad som helst på grund av behandlingarna. 

Men -  jag vill fortfarande gå hennes matlagningskurs!


21 april 2021

Efter det negativa beskedet i februari känns det skönt att vara på banan igen. Cancerindikatorn har minskat igen och röntgen visar att den negativa utvecklingen har stannat upp och att en metastas minskat med några millimetrar. Tack för det!


9 juni 2021

Åtta behandlingar – det är vad jag hunnit med under våren. Sammanlagt, inklusive förra året, har jag fått 43 cytostatika insprutade i min kropp. Det är ett under att jag står upp, lever, mår gott och njuter av livet. Biverkningarna har jag lärt mig att hantera, men jag vägrar låta dem ta överhanden över min vardag, även om det är en utmaning ibland.


17 juni 2021

Vi har ett resultat! Cancerindikatorn har sjunkit ytterligare två steg och referensröntgen visar att metastasen i levern endast ser ut som ett ärr nu. Den är i stort sett helt borta. Har fortfarande några små prickar i lungorna, men de är pyttesmå. 

Det går med andra ord åt helt rätt håll! Jag har tagit ytterligare ett steg mot att personifiera miraklet att bli helt frisk från en svårbehandlad pankreascancer. 

Nu är det dags att njuta av sommaren och att låta min kropp återhämta sig några extra veckor innan nästa behandling. Det behöver den. Kampen är inte slut än, men det närmar sig!

Ta vara på livet. Även de små stunderna av glädje kan ge kraft och energi!

/Ylva

Länk till Ylvas blogg

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.