Nya sätt upptäcka prostatacancer på gång

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform och i dag lever nästan 100 000 män i Sverige som har eller har haft prostatacancer. Klas Kärre, professor i molekylär immunologi vid Karolinska institutet och ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd, vad ligger i framkant inom forskningen på området?

Man med armarna i kors står framför en tegelvägg.
Det behövs mer forskning för att vården ska kunna ge varje individ med prostatacancer en tillförlitlig prognos menar professor Klas Kärre. Foto: Karl Gabor.

­­­­­– Det är mycket bra forskning på gång om nya sätt att upptäcka och ställa diagnosen prostatacancer. I dag finns PSA-testet, ett blodprov som mäter ett protein som bildas i prostatakörteln och som kan tyda på sjukdom om det är högt. Problemet är att ibland visar testet ett förhöjt värde även om det inte finns någon tumör. Så det krävs också ett vävnadsprov från prostatan för att veta säkert. Det här är inte riskfritt, bland annat kan ingreppet ge infektioner, säger Klas och fortsätter:

– Men snart kommer forskningen att ge oss bättre metoder att ställa diagnos. Det kan till exempel handla om att kombinera PSA-provet med ett blodprov som kan visa om det finns andra prostataproteiner eller rentav tumörceller i blodet. Eller att undersöka med magnetkamera i kombination med PSA-test. Ett annat alternativ är att hitta genetiska markörer för cancer i prostata. Forskare arbetar med att ta fram algoritmer som söker av hundratals gener för att spåra mönster som kan ge ökad risk för cancer.

Vilka frågor behöver forskningen inom prostatacancer satsa särskilt mycket på att besvara?

– Vissa former av prostatacancer är allvarliga och måste behandlas snabbt. Medan andra män kan leva med prostatacancer under tiotals år utan att den utvecklas till något farligt. Problemet är att det kan vara svårt att avgöra hur det ska gå för en viss individ, att ge en prognos. Många män väljer att behandla cancern när prognosen är osäker men tyvärr kan behandlingarna ge biverkningar som impotens och inkontinens.

– Jag tycker det är väldigt viktigt med mer forskning på det här området, så att vi kan bli bättre på att ge prognos. Det finns biobanker med vävnadsprover från prostata och det pågår forskning för att bli bättre på att analysera dem. Det kan bland annat ske genom mer detaljerad undersökning i mikroskop eller med kemiska undersökningar.

– Vi behöver också intensifiera forskningen kring det som kallas aktiv monitorering. Det innebär att vården regelbundet följer upp män med obehandlad prostatacancer med blodprov och undersökningar av prostatakörteln. Med mer forskning kan vi förfina metoderna för aktiv monitorering och göra dem mer effektiva och säkra. Då kan vi även förbättra livskvaliteten för män som vet att de har en risk för elakartad utveckling av sjukdomen.

I dag används hormoner, kirurgi, strålning och cytostatika för behandling av prostatacancer. Vad tror du om immunterapi som behandlingsmetod?

– Immunterapi är en ny behandlingsform som har gett fantastiska resultat vid vissa cancerformer, som melanom, en sorts hudcancer. Men det har ännu inte gått att se några riktigt bra resultat med immunterapi vid prostatacancer. Vi forskare ställer frågan vad som är skillnaden. Det verkar vara så att immunterapi funkar bra när det är någon yttre faktor, som solstrålning, som har triggat igång en cancer genom att skapa genförändringar eller mutationer. Vid prostatacancer är det troligen inte så det fungerar. Prostatacancer är en väldigt vanlig cancerform som utvecklas långsamt. Det kan till och med vara så att prostatacancer är en naturlig del av åldrandet. Så här har vi kanske mer att vinna på att bli ännu bättre på att använda de behandlingar som finns etablerade i dag. Men sista ordet är inte sagt om immunterapi mot prostatacancer – forskning pågår.

Mer om forskning som räddar liv