"Jag ville ge mina vänner kraft"

Hösten 2019 fick två av mina närmaste vänner bröstcancer. En annan väns cancer hade spridit sig och en tidigare kollega hade just avlidit i samma sjukdom.

Plötsligt framstod livet som vi är vana vid att det ska vara, så långt borta. Och jag kände att all den där förtvivlan och rädslan som jag bar på måste hitta ett uttryck. Jag ville också ge mina vänner kraft att bli friska eller möjlighet till helande, kan man kanske säga. 

Mitt i allt det hemska tyckte jag att hon blev så väldigt vacker.

När en av dem började sin cytostatikabehandling upplevde jag något motsägelsefullt. Mitt i allt det hemska tyckte jag att hon blev så väldigt vacker. Håret föll av, hon blev allvarligare, som att det inte fanns några filter mellan henne och omvärlden. Hon blev så sårbar, så skör.

Jag tänkte att det vi genomlever nu måste bli bilder. Jag började göra kollage där jag avbildade henne och sedan de andra vännerna. Men också bilder av bröst, livmödrar och tumörer. 

Det blev så småningom utställningen Under influence – Under påverkan. Som under påverkan av cytostatika eller som metafor för det känslomässiga tillstånd man hamnar i vid ett cancerbesked. Naturligtvis var det ett sätt för mig att bearbeta allt som hände mina vänner; oro, smärta, sjukdom och rädsla för döden.

När jag var mitt i arbetet med bilderna kom jag att reflektera över att jag också haft cancer. När jag var 16 år opererades en stor tumör bort från min ena äggstock. Det är 39 år sedan men plötsligt vällde hela den där tiden upp igen.

Det var väldigt märkligt. När jag var 16 år trodde jag att jag var odödlig. Nu reagerade jag annorlunda och blev påmind om att livet är ändligt. Att vi inte kan ta det för givet. 

Jag gjorde tre bilder av livmödrar. En som är frisk, en där något börjar växa och på den tredje finns den svarta tumören. Kanske är det bilder av det som hände mig. 

Jag hade tur. Jag blev frisk. Så en tanke med bilderna är att ge hopp till andra. Cancer behöver inte betyda slutet.

Man faller i bitar för att återuppstå.

’Du har plockat isär mig och sedan satt ihop mig igen’, sa en av mina vänner när hon såg utställningen. Som fågel Fenix. Man faller i bitar för att återuppstå. Som det kan vara att drabbas av cancer. En av bilderna kallar hon Mountain of hope – Hoppets berg. Som reser sig vid horisonten. 

Hennes ord gör mig väldigt glad. När jag skapade bilderna tänkte jag mycket på att ge upprättelse åt livet. Att ge kraft och helande.

Berättat för Lotta Nylander