Immunterapi ger Magnus hopp

10 januari 2022

Magnus lever med spridd hudcancer och har nyligen opererat bort metastaser i hjärnan. Nu genomgår han en behandling med immunterapi. Här berättar han själv om sin cancer, från upptäckt till behandling.

Magnus med sin dotter i fjällen.

Vi är en väldigt äventyrlig familj.

På sommaren seglar vi och lever båtliv och resten av året gör vi mycket ihop. Vi älskar att vara ute i skog och mark tillsammans. Det är det bästa jag vet när vi är ute på de här äventyren tillsammans.

En man, en kvinna och ett barn — Livet innan cancerbeskedet var fullt av äventyr.

Så var livet innan beskedet.

En dag på jobbet satt jag som vanligt med mina arbetskamrater i lunchrummet och pratade. Plötsligt började jag prata konstigt. Använde konstiga ord. Mina kollegor förstod inte vad det var som hände med mig.

Jag förstod att något var fel och tänkte att jag kanske hade fått en hjärnblödning. När jag kom hem efter jobbet skickade min fru mig genast till sjukhuset.

På sjukhuset undersöktes jag och en röntgen gjordes. På den kunde syntes två tumörer i huvudet.

Röntgen av ett huvud — Magnus hade två tumörer i huvudet.

Jag fick en dödsdom. Ett till tre år kvar att leva. Där och då rasade hela min värld ihop.

Jag förstod inte riktigt. Det kändes som jag var i en mardröm. Jag kunde inte förstå hur allvarligt det var. Hela kroppen började skaka. Till slut kom en sköterska och gav mig en spruta så jag kunde lugna ner mig.

Jag har fått en hudcancer som spridit sig. Tumörerna har spridit sig till huvudet, levern, bukspottskörteln och lymfkörtlarna.

Magnus hudcancer har spridit sig så att han har tumörer i huvudet, levern, bukspottskörteln och lymfkörtlarna.

Den är spridd över hela kroppen.

Tiden efter diagnosen är som ett svart hål.

Jag började dödsstäda hemma. Göra klart allt, lämnade mina engagemang på jobbet och började förbereda mig och min omgivning på att inte leva längre.

Det är jättesvårt. Jag har en dotter som är 12 år. Hur skulle jag hantera vardagen med henne? Men man är ju tvungen att hantera allt. Det går ju inte att veta hur det ska gå? Och jag vill ju att min familj ska få det bra.

Efter.

Man kan ju inte berätta allt för en tolvåring men jag måste ju vara så ärlig jag kan. Min dotter och jag satt på hennes säng en dag.

Vi pratade om min sjukdom och grät men min dotter sa ”pappa, du är stark, du kommer fixa det här!”. Samtidigt vet jag att det inte är säkert att jag gör det.

Och hur säger jag det till mitt barn?

Dagen för operationen hade jag en enorm ångest. Jag tittade på min familj och var livrädd att jag inte skulle få se dem igen. Även om risken är liten så fanns det ju en risk att jag inte skulle vakna upp igen.

Magnus på en sjukhussäng — Inför operationen hade Magnus svår ångest.

Det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.

När jag vaknade upp ur narkosen efter operationen berättade kirurgen att operationen hade varit extremt lyckad. De fick bort all tumörvävnad och inget av hjärnan hade behövt tas bort.

Det hade inte kunnat gå bättre.

Magnus i sjukhussäng efter operation — Operationen blev lyckad och immunterapi sattes in.

Efter operationen i huvudet skulle behandlingen för att få bort de andra tumörerna i kroppen startas. Jag skulle få prova på immunterapi.

Nu har jag genomfört några behandlingar. Resultatet så här långt är mycket lovande.

Förändringarna i magsäcken och i levern har minskat betydligt och jag verkar svara bra på behandlingarna. Nu ska jag fortsätta med fler omgångar immunterapi.

Magnus med bandage runt huvudet — Behandlingarna har fungerat. Magnus är otroligt tacksam för hur långt forskningen har kommit.

Jag har haft en otrolig tur. Det är så skönt att veta att behandlingen fungerar. Om detta hade hänt mig för tio år sedan hade jag inte stått här idag. Jag är så otroligt glad att forskningen kommit så här långt.

Nu känner jag hopp igen. Jag kanske kan bli botad.