Det här har vi väntat på länge

Jenny Mjösberg studerar speciella celler i immunsystemet som förhoppningsvis kan leda till bättre läkemedel för cancerpatienter. Läs här om hennes stora aha-upplevelse när hon presenterade sin forskning i ett helt nytt sammahang.

Forskaren Jenny Mjösberg
Jenny Mjösberg forskar om immunceller och hur de är kopplade till bland annat kolorektalcancer. Foto: Gonzalo Irigoyen

Jag hade precis börjat etablera min egen forskargrupp på Karolinska institutet efter att ha avslutat min två­åriga postdoc i Amsterdam. När jag började forska i Nederländerna hade det kommit rapporter om att man upptäckt ett nytt slags immuncell i möss, så min uppgift blev att hitta den i patientvävnad.

Kunde förklara icke-allergisk astma

Jag arbetade intensivt med de här ILC2-cellerna, medfödda lymfoida celler som finns i exempelvis tarmens slemhinna eller i lungorna. I början av 2013 var jag på en lungkonferens i Portugal och höll ett föredrag om de här cellerna för bland andra kliniska astma- och lungforskare.

Det visade sig då att cellerna som jag jobbat så mycket med kunde förklara icke-allergisk astma. 

Jag tänkte att oj, det här är stort!

Vid vanlig allergisk astma vet man att den triggas av att speciella celler i immunsystemet, T-celler, reagerar på något allergen, exempelvis björkpollen. Den drar då igång en inflammatorisk kaskad – det bildas antikroppar och så kallade mastceller aktiveras – och patienten får ett astmaanfall.

Vid icke-allergisk astma är symtomen desamma, men utan något känt allergen. Ett anfall kan utlösas av exempelvis kyla eller fysisk ansträngning, men ofta vet man inte varför. 

Fler perspektiv gav bättre kunskap

Det visade sig att ILC2-cellerna aktiveras när det uppstår en vävnadsskada, som exempelvis att man infekteras med ett virus. Mitt föredrag väckte stort intresse. ”Det här har vi väntat på jättelänge”, sa människor och jag tänkte att ”Oj, det här är stort!”.

Det kan vara svårt att sätta sin upptäckt i ett sammanhang. 

Det var först där på mötet, när jag presenterade mina data i ett kliniskt sammanhang för första gången, som jag verkligen förstod hur viktig kunskapen var för de som arbetade med patienter.

Som grundforskare, som visserligen jobbar med human immunologi, kan det vara svårt att sätta sin upptäckt i ett sammanhang. Det behövs tät kontakt med kliniker som har ett annat perspektiv, eller med personer som har annan forskningsbakgrund. 

Hoppas nu på bättre läkemedel

Sedan dess har jag fortsatt att jobba med ILC2-cellerna i min egen forskar­grupp. Ett projekt gäller ­studier av inflammatorisk tarmsjukdom som kan kopplas till ökad risk för kolorektalcancer. Mer och mer data tyder på att ILC2-cellerna kan ha betydelse också vid cancer.

Andra ­forskare har visat att aktiviteten hos ILC2 har betydelse för hur effektiv immunterapi är vid cancer i bukspottkörteln.

Förhoppningen är att forskningen från vår grupp, eller från någon annan forskargrupp som inspireras av den kunskap vi får fram, så småningom leder fram till bättre läkemedel mot inflammation och cancer.

Berättat för Lotta Fredholm i Rädda Livet, nummer 3, 2020.