Behandling med PARP-hämmare har visat sig vara mycket effektivt vid spridd äggstocks-, prostata- och bröstcancer. Tyvärr är den verkningslös hos ca 60% av de som behandlas. Utöver lidande i form av onödiga biverkningar resulterar det även i obefogade samhällskostnader. Därmed är det av största vikt att kunna selektera rätt patienter för denna behandling. Idag analyseras vävnadsprov för bedömning av PARP-hämmares lämplighet. Mor- och dottertumörer kan dock skilja sig åt vilket innebär att endast ett prov kan vara otillräckligt. Det är heller inte praktiskt möjligt och rent omänskligt att provta alla dottertumörer, som kan vara oräkneliga.
Då undersökning med positronemissionstomografi-kamera (PET) möjliggör en kvantitativ helkroppsavbildning, kan ett radioaktivt märkt PARP-specifikt spårämne användas för bedömning av PARP-uttrycket i hela kroppen utan att vävnadsprover krävs. Metoden kallas för PARP-PET. Vårt mål är att först fastställa PARP-PET-metodens pålitlighet jämfört med vävnadsprovsanalyser, för att i nästa steg även utreda om vi tidigt kan bedöma behandlingseffekten. Detta kommer att göras genom att injicera en liten mängd PARP-specifikt spårämne hos patienter som kan komma att erbjudas behandling med PARP-hämmare och därefter avbilda hela kroppen med PET-kamera.
Vårt mål är att ta fram en undersökningsmetod som vid tillämpning hos svårt sjuka cancerpatienter kommer att leda till en bättre selektionsprocess inför en behandling med PARP-hämmare och förhoppningsvis även möjliggöra tidig utvärdering av behandlingseffekten. För att genom detta, öka livskvaliteten hos patienter såväl som kostnadseffektiviteten inom sjukvården.