Det är väl känt att fysisk aktivitet och träning är säkert och hälsofrämjande för patienter under onkologisk behandling, med goda effekter på cancerrelaterad trötthet, livskvalitet och behandlingsbiverkningar. Man vet också att det finns ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och canceröverlevnad. Det är däremot inte känt vilken intensitet på träningen som är bäst för att ge optimal effekt samt om effekterna kvarstår över tid och om det minskar risk för återfall. Det behövs också mer kunskap om vilket beteendemässigt stöd som behövs för att underlätta för patienterna att genomföra träningen.
Denna ansökan avser en långtidsuppföljning (1, 2 och 5 år) av en randomiserad kontrollerad studie (Phys- Can), där 600 deltagare har tränat styrke- och konditionsträning i 6 månader under pågående behandling mot bröst- prostata eller tarmcancer. Träningen har varit på hög eller låg-måttlig intensitet och hälften av deltagarna har fått extra beteendemässigt stöd för att underlätta träningen.
Trots att det finns starkt vetenskapligt stöd för fysisk träning under cancerbehandling är träning inte infört som en självklar del av cancervården. Denna studie kommer att ge ny, viktig kunskap om långsiktiga effekter av en träningsintervention som, i en kliniskt anpassad version, kan implementeras inom cancervården i samverkan med friskvårdsorganisationer, patientorganisationer och privata aktörer inom träningssektorn.