Artiklar
Publicerad
20 okt 2015
"Min sjukdomsbild var lämplig för studien då inget annat alternativ än behandling med cytostatika var möjlig", säger Kent Persson.

Studien blev en vinstlott för Kent

Kent Persson fick diagnosen malignt melanom i början av 2013. Samma sommar fick han möjlighet att ingå i en klinisk studie där han behandlades med immunterapi. Efter första röntgen såg läkarna att tumörer antingen krympt eller försvunnit.

Immunterapi hjälper de vita blodkropparna i vårt immunförsvar att upptäcka och attackera cancerceller. Problemet är att cancerceller kan gömma sig eller maskera sig för immunförsvaret. Cancerforskare har därför i årtionden, inte minst med stöd från Cancerfonden, letat efter metoder för att hjälpa de vita blodkropparna i kampen mot cancercellerna.

Metoderna har fått namnet immunterapi och det är under de senaste fem åren som forskningen kunnat visa på verkliga genombrott. Längst har utvecklingen kommit när det gäller malignt melanom.

Göteborgaren Kent Persson fick diagnosen malignt melanom i början av 2013.

– Vi var på semester i november 2012, efter en dusch upptäckte jag något på ryggen, en knöl, inte större än en ärta, i anslutning till ett födelsemärke. Väl hemma igen, kontaktade jag närhälsan. Två läkare tittade på knölen som rutinmässigt opererades bort för att skickas till patologen för analys, säger Kent Person.

En månad senare ringde telefonen. Det var en av läkarna som ringde och berättade att provsvaret kommit.

– Beskedet var som att få en rak höger i ansiktet. Det visade sig att jag hade malignt melanom. Beskedet var omtumlande. Du går från att du har problem med en växande talgkörtel till malignt melanom. Samtidigt hade jag läst på. 80 procent blev ju friska om melanomet upptäcktes i tid.

Kent fick en remiss till hudkliniken på Sahlgrenska sjukhuset. Det blev en ny operation och analys, där man skar bort ytterligare hud för att se om rester fanns kvar.

– Allt var borta, men på en direkt fråga berättade läkaren att malignt melanom kan sprida sig och dyka upp i princip var som helst i kroppen. Han nämnde speciellt lymfkörtlar, lungor, lever.

– Tre månader senare i april kände jag en hård knöl i ena armhålan. Kort därefter uppstod det också som ett band av ärtstora knölar under ena skuldran. Jag började besväras av hosta.

Kent fick en remiss till kirurgen och fick snabbt tid för operation. Frånsett hostan kände han sig inte speciellt sjuk.

– Flera lymfkörtlar opererades bort. Nu är vi inne i juni. Röntgen innan operationen visade på metastaser i båda lungorna. Jag fick ytterligare en remiss till onkologen och en datortomografiröntgen. Hostan tilltar alltmer.

Första mötet med en onkolog skulle ske om cirka en månad. Vid mötet deltog såväl fru som son. Det som överläkaren och docenten Lars Ny berättade gav inte Kent mycket hopp.

– Det konstaterades metastaser i lymfsystemet, metastaser i lungorna, metastaser i lever och slutligen misstänktes två metastaser på skelettet. Jag undrade, hur överlever jag detta?

Mitt i det som Kent beskriver som ett totalt mörker berättade Lars Ny att Sahlgrenska deltog i en ny randomiserad dubbelblind studie med cytostatika jämfört med immunterapi.

– Min sjukdomsbild var lämplig för studien då inget annat alternativ än behandling med cytostatika var möjlig. Preparatet jobbade med immunförsvaret och var en PD-1 hämmare, något jag då aldrig hört talas om.

Eftersom det var en blind studie visste Kent inte vad han skulle få, cytostatika eller immunterapi.

– Det är den femte juli, jag vet inget om immunterapi, men när jag hör detta bestämmer jag mig direkt. Det kändes bra, nu rullade tåget äntligen igång, vart än det skulle ta vägen.

– Jag skrev på dokumentet för att ingå i den kliniska studien, även fast jag var medveten om att det bara var en 50 procentig chans att jag skulle få immunterapi.

Behandlingen startade den 24 juli 2013. 410 patienter varav cirka 20 i Sverige deltog. Sex stycken kom från Göteborg, säger Kent och fortsätter:

– På grund av biverkan förstod jag redan vid andra besöket att jag fick det nya preparatet nivolumab. Jag började nämligen skaka kraftigt.

Senare har Kent varit förskonad från allvarligare biverkningar – förutom en del klåda och sömnsvårigheter. Efter den tredje behandlingen märkte Kent av tydliga och positiva förändringar – knölarna på skuldran började hårdna och krympa. Även hostan avtog.

– I september röntgades jag för första gången sedan behandlingsstart. Det är en fredag och redan senare samma dag ringer min kontaktsjuksköterska. Hon hade något hon ville berätta; alla tumörer hade börjat krympa medan andra var helt borta. Jag kände en helt fantastisk lyckokänsla!

Läs mer:
Cancerfonden anser att 20 procent av alla cancerpatienter ska ingå i kliniska studier senast 2018.

Visa fler