Höjd livskvalitet när sjuksköterskor forskar om omvårdnad

På vår nationella konferens Möjlighet att leva väl samlade vi omkring 350 sjuksköterskor från hela landet för att nätverka, ta del av ny kunskap och stärka forskningen inom området.

Konferensen är en del av en större satsning på omvårdnadsområdet för att sprida resultaten om forskning inom området.

Här är lite av det som hände under dagen.

Sjuksköterskor tar tillvara på vårdens möten

– Sverige ska bli ett land där det är superattraktivt att bedriva kliniska prövningar, sa socialminister Jakob Forssmed.

Han lyfte också hur viktig den personcentrerade vården är och att bemötandet i vården är en av de viktigaste faktorerna för hur patienter och närstående upplever vården.

Sjuksköterskor finns där och tar tillvara på de mötena och ger patient och närstående stöd att navigera genom sjukdom.

– Ni är samhällsbärande i ordets rätta bemärkelse, sa Jakob Forssmed.

Patienter vill få forskningsresultat

Det händer ibland att personer som har gått igenom en cancerbehandling blir arga när de i efterhand får höra om resultaten från Yvonne Wengströms forskning. ”Varför har ingen berättat om det här för mig? Jag hade också velat veta att jag kunde träna för att förbättra min livskvalitet.”

Yvonne Wengström, nämnde det som ett exempel på hur viktigt det är att forskare och sjuksköterskor också arbetar med implementering av forskningsresultat.

– Det är den största och mest kniviga fråga jag har i livet som forskare. Hur ska vi få in det här i behandlingen? Som forskare måste vi ta ansvar och sprida resultaten på alla sätt, sa Yvonne Wengström, sjuksköterska och professor vid Karolinska Institutet.

Som forskare måste vi ta ansvar och sprida resultaten

Yvonne har nyligen publicerat femårsuppföljningen av en studie om träning under behandling för bröstcancer.

Den visar att intensiv träning som kombinerar kondition och styrketräning väsentligt minskar fatigue, alltså stark trötthet. Resultaten stod sig efter två års uppföljning men klingar sedan av.

– Vi i vården måste därför upprätthålla detta och se till att patienterna fortsätter med rehabilitering, sa Yvonne Wengström.

Vad tycker du om dagen?

Louise Kumlin Kjell, forskningssjuksköterska onkologklinik, Region Västmanland

– Det är lärorikt, särskilt för mig som arbetar inom forskning och som vill forska själv. Till exempel om hur man bär sig åt för att få ihop en forskargrupp och för att gå från start till avslut av en forskningsstudie.

– Jag är särskilt intresserad av att arbeta för jämlik vård och det är också ämnen som kommer upp här.

Vad tycker ni om dagen?

Erika Meyer Junger och Johanna Axelsson, SSIH, Mälarsjukhuset Eskilstuna

– Det är stor bredd på ämnen och jag blir inspirerad av att se glöden hos dem som är här. Det finns så mycket att göra och som sjuksköterska kan man göra stor skillnad, säger Erika Meyer Junger. 

– Det är intressant att se hur man kan arbeta för att öka patienters livskvalitet. Vi vårdar människor i deras hem och bara det att de får vara hemma ökar livskvaliteten för många. Det är jätteroligt att vara här och ta del av hela programmet, säger Johanna Axelsson.

Mer relevant forskning med forskningspartners

Forskning kan bli bättre och mer relevant för patienter om patienter och närstående, alltså forskningspartners, involveras.

Det menar Pernilla Lagergren, sjuksköterska och professor vid Karolinska Institutet, som har byggt upp sitt forskningsprojekt om återhämtning efter behandling av matstrupscancer tillsammans med patienter och närstående.

Hon, och forskningspartner Lars Arnberg, gav en inblick i hur samarbetet ser ut, bland annat med möten med utbildning, diskussioner och det viktiga inslaget fika.

I samarbetet har nya forskningsfrågor uppstått som inte skulle ha dykt upp utan forskningspartners. Forskningspartners är också en resurs som kan användas vid granskning samt vid spridning och implementering av resultat.

Man får ett behov att prata om sin sjukdom

Lars Arnberg berättade att ett motiv till att engagera sig i forskningen är altruistiskt, för att man vill hjälpa andra i samma situation. En annan anledning är att själv få en samtalspartner.

– Man får ett behov att prata om sin sjukdom när man blir påmind om den varje dag. Man får också lära sig mer om sin sjukdom och få tips, sa Lars.

Plats för död säger mycket om palliativ vård

– Det är stor skillnad på var människor önskar att dö och var de faktiskt dör, konstaterade Cecilia Larsdotter, sjuksköterska och professor i vårdvetenskap vid Sophiahemmets högskola.

Hon menar att plats för död är ett grovt mått på hur ett land har valt att organisera sin palliativa vård. Mer än hälften av människor svarar att de vill dö i hemmet när de tillfrågas. Men bara runt 20 procent av de som dog 2019 gjorde det i hemmet.

– Med de nya riktlinjerna borde antal dödsfall på sjukhus minska och det finns en svagt nedåtgående trend men det varierar mellan regioner, år och cancertyper, sa Cecilia Larsdotter.

– Det är stor skillnad i tillgång till specialiserad palliativ vård inom sista levnadsveckan i olika delar av landet.

Vad tar du med dig från dagen?

Amanda Tång, sjuksköterska och kvalitetsutvecklare, ASIH, Stockholm Norr

– Det är jättefint att det finns en dag att träffa likasinnade och stärka omvårdnaden.

– Det största budskapet är att om man vill få till en förändring så måste man vara delaktig själv. Ett exempel är att många vill dö i hemmet. Där kan jag prata mer med patienterna om vad de önskar och möjliggöra för dem att det blir så.

Psykologisk vårdskada outforskat område

Ett dåligt bemötande i vården kan faktiskt räknas som och leda till en vårdskada.

– Psykologisk vårdskada är ett outforskat område inom patientsäkerhet, sa Helena Ullgren, universitetssjuksköterska palliativ vård, Tema Cancer, Karolinska universitetssjukhuset.

Bristfällig kommunikation är ett exempel som kan leda till vårdskada. Respektlöst beteende hos vårdpersonal, till exempel med ständiga avbrott under information om en diagnos skulle kunna vara ett annat.

I dag saknas det ofta definitioner om vad som ska räknas som psykologisk vårdskada och patienterna själva kan bland annat klassa förlust av tillit som en vårdskada.

Vad tycker du om dagen?

Johanna Dahlqvist, sjuksköterska onkologmottagningen, Huddinge

– Hittills, efter halva dagen, tycker jag att man har tappat den palliativa vården i programmet. Jag vill höra mer om rehabilitering efter avslutad cancerbehandling, sa Johanna Dahlqvist.

– Det är alltför lite i forskningen som handlar om dem som inte är friska och inte kommer att bli det och som inte kommer att återgå till arbete. För dem finns inte lika mycket alternativ för rehabilitering. I dag kan man vara i palliativ vård lång tid, ett till fyra år, så vi behöver mer information om hur vi hjälper dessa personer att leva tills de dör.

Vad tar du med dig från dagen?

Monica Sandström, distriktsköterska, ASIH, Stockholm Södra, Handen

– Det var ett jätteintressant inslag om träning under cancersjukdom. Jag leder själv Friskis och Svettis-pass så jag är intresserad av träning, och det är intressant att höra att vi kan använda träning i jobbet, peppa fler patienter att träna, sa Monica Sandström.

– Vi erbjuder bassängträning som fysioterapi i den verksamhet jag kommer från, men här hörde vi om att ta träning ett steg längre och att det finns stöd för att rekommendera mer intensiv träning.

Tack Sjöbergstiftelsen!

Vi vill skicka ett stort tack till Sjöbergstiftelsen som är med och finansierar den här och flera andra konferenser om omvårdnadsforskning. Här är Sofia och Ingemar Sjöberg.

Fantastisk musik

Daniel Ray Hillsinger sökte sig till musiken när han drabbades av cancer. Han berättade om det och spelade och sjöng egen musik.

Musikerna Andreas Aleman och Renaida Braun delade med sig av erfarenheter av cancer och sjöng och spelade.

Dagens moderatorer

Sjuksköterskorna Pernilla Lagergren och Anette Alvariza modererade hela dagen.