Klas Wiman, professor i molekylär cell- och tumörbiologi vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet, berättar om hur forskningen fungerar, steg för steg.
Nyheter
Publicerad
3 maj 2017

Så funkar forskningens framsteg

När en ny cancerbehandling introduceras och börjar rädda liv i sjukvården, är den frukten av många års intensivt arbete. Hur går forskningen till? Klas Wiman berätta om vägen från upptäckt till patientnytta.

Text: Anders Nilsson Foto: Stefan Zimmerman

Kring millennieskiftet upptäckte Klas Wimans forskargrupp på Karolinska institutet en substans som skulle kunna bli ett framtida cancerläkemedel. Den lilla molekylen kunde återaktivera genen p53, en viktig del av kroppens eget försvar mot cancer. 2009 testades den för första gången i en människa och nu, i början av 2017, pågår en större klinisk studie med hundratals patienter för att utvärdera hur effektiv molekylen är.

Cirka 17 år har alltså gått sedan upptäckten och fortfarande återstår en hel del arbete innan en ny medicin skulle kunna finnas på marknaden. Cancerforskning tar tid. Men man kan också säga att cancerforskning går fort, med tanke på hur många steg den ska ta på resan från upptäckt till patientnytta, och hur viktigt det är med högsta kvalitet i varje länk i denna kedja.

– Det handlar om människors liv, säger Klas Wiman. Det får inte bli fel.

Cancerforskning tar tid

Den första tiden efter den viktiga upptäckten ägnade Wimans grupp till stor del åt att dels göra nya experiment för att kontrollera att slutsatserna höll, dels att leta efter varianter på molekylen som kunde vara ännu lite bättre.

– Oftast hittar man inte exakt rätt på en gång. I vårt fall upptäckte vi att en variant av substansen med en extra metylgrupp var lite effektivare. Det är denna förfinade variant av molekylen, APR-246, som vi sedan har gått vidare med, säger Klas Wiman.

Den ursprungliga upptäckten och de första årens forskning gjordes i huvudsak i odlade cancerceller, men vägen fram till försök i människa måste gå via försök på djur.

– Innan vi testar en ny substans på människor ska vi ha gjort allt vi kan för att minimera riskerna. Säkerhetsstudier på djur är en del av det, säger Klas Wiman.

I det här stadiet kan forskarna också för första gången se hur det potentiella läkemedlet transporteras i kroppen. En molekyl som dödar cancerceller är bara användbar om den också kan nå målet.

Samtidigt fortsatte Wimans forskning på labbet för att förstå hur den lilla molekylen fungerar – vad det är som händer i tumörcellen.

Forskningens olika faser

Tiden var mogen 2009 att göra de allra första försöken på patienter.

– Många har nog hört talas om fas I-, fas II- och fas III-studier, men vet kanske inte riktigt vad de står för. Fas I, som förstås kommer först, syftar framför allt till att undersöka vilka biverkningar ämnet har och hitta en högsta möjliga dos. Studien börjar med väldigt låga doser som ökas successivt enligt ett noggrant protokoll. Fas I-studier är i regel små, i vårt fall 22 patienter, säger Klas Wiman.


FAKTA: Forskningens fyra faser

FAS I Första gången läkemedlet testas i människa. Görs vanligen på en liten grupp friska (5–9 personer), normalviktiga frivilliga som alltid är män. Detta eftersom kvinnors reproduktionsförmåga är känsligare om det skulle visa sig att substansen är giftig. I fas I-studien undersöks lä- kemedlets säkerhet, hur det bryts ner i kroppen samt dess effekter.

FAS II Utförs på en större grupp (upp till 3 000) patienter som lider av en sjukdom för att studera hur effektivt läkemedlet är för att behandla sjukdomen. Under fas II brukar man vanligtvis också bedriva dosstudier som avser komma fram till i vilken dos det framtida läkemedlet ska ges till patienter.

FAS III Utförs på en mycket stor patientgrupp (upp till 30 000) för att slutgiltigt definiera hur användbart läkemedlet är. Denna patientgrupp ska så långt som möjligt efterlikna den population som det färdiga läkemedlet ska användas på.

FAS IV Efter att läkemedlet har börjat säljas på marknaden kommer nya ovanliga biverkningar att upptäckas. Fas IV kan ses som en övervakning av vad som händer.

Om resultaten från fas I ser betryggande ut kan man gå vidare till fas II: en större studie med hundratals patienter som ska ge svar på om det potentiella läkemedlet har effekt på cancersjukdomen. Men steget mellan faserna kan vara långt. För Klas Wimans molekyl är det nu, i början av 2017, som fas II-studien ligger i startgroparna.

– Åren mellan fas I och II har vår forskning om APR-246 till stor del handlat om hur molekylen fungerar i olika tumörtyper och i kombination med andra behandlingar. För den fortsatta utvecklingen mot ett färdigt och effektivt läkemedel är det väldigt viktig kunskap, säger Klas Wiman och fortsätter:

– Sedan återstår fas III – en ännu större klinisk studie – samt tillståndsprocessen för att bli registrerat läkemedel. En klinisk studie tar flera år att genomföra så det dröjer ytterligare ett antal år innan vi vet mer om hur bra substansen fungerar i cancerpatienter och när en färdig medicin, i bästa fall, skulle kunna finnas på marknaden.

Än så länge går det inte att säga hur brett användningsområde det nya läkemedlet i så fall skulle få, men den typ av fel på p53-genen som substansen är verksamt mot förekommer vid mer än en tredjedel av alla cancerfall.

Från grundforskning till patientnytta

Professor Anna Karlsson är vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden. Hon tycker att Klas Wimans forskning om APR-246 är ett bra exempel på hur cancerforskning kan se ut och varför den måste få ta tid – men hon påpekar samtidigt att cancerforskning är ett brett fält som rymmer många delar.

– Nya läkemedel är kanske det första många tänker på, men andra exempel på cancerforskning är förbättrade metoder vid kirurgi och strålbehandling, ny kunskap om riskfaktorer och hur sjukdomen kan förebyggas samt frågor om livskvalitet för den som har eller har haft cancer, säger hon.

Cancerfonden stödjer forskning på alla dessa områden, och i alla steg i forskningsprocessen från grundforskning till patientnytta. Men enbart den akademiska forskningen, alltså den som bedrivs i universitetsvärlden.

Framgångar går i vågor

Kommersiella aktörer får finansiera sin verksamhet själva. I Klas Wimans fall innebär det att Cancerfonden har bidragit till hans forskning vid Karolinska institutet.

– Det fantastiska med akademisk forskning är att forskare över hela världen delar och bygger vidare på varandras upptäckter. När hjulet är uppfunnet kan alla ha nytta av det, säger Anna Karlsson.

Det leder ofta till att forskningsframgångar går i vågor, berättar hon. Ett område kan kämpa i uppförsbacke ett antal år, men så kommer en avgörande upptäckt som följs av snabb utveckling på kort tid därför att många forskargrupper bygger vidare på framgången.

– Överlag skulle jag vilja säga att cancerforskning går imponerande fort. Cancerforskare är oerhört medvetna om de stora behoven av mer effektiva behandlingar och jobbar intensivt och målmedvetet för att bidra till det.

Ur Rädda Livet nr:1 2017

Visa fler