Julia Dang: Jag kan vara snygg, rolig och ha cancer

Banan var utstakad. Julia Dang skulle bli ingenjör. Hon hade till och med börjat plugga på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Men efter två avklarade studieår hände något. 

– Mitt tredje år på KTH så failade jag 17 tentor. Jag hade helt enkelt inte tid att plugga, berättar Julia. 

Anledningen var att hennes kreativa sidoprojekt hade tagit över. 

Youtube-kanalen som hon och barndomskompisen Maya startat på gymnasiet hade vuxit snabbt. De hade gått från att filma hemmastylade lookbooks framför garageportarna i Västerhaninge till samarbeten med stora aktörer, bland annat artisten Tove Lo och Netflix.

Dörrarna till en ny värld av möjligheter hade öppnats. 

– Så jag tänkte ”varför kör jag inte bara?” Och hoppade av studierna. 

I dag driver Julia ett bolag med fokus på medieproduktion inom mode, livsstil och skönhet. Parallellt har hon byggt en ung och internationell följarskara. Hårdvaluta i dagens medievärld. 

Men mitt i den intensiva vardagen kom beskedet som förändrade allt. 

Lång väntan på mammografi 

En kväll i maj upptäckte Julia en förändring i bröstet. 

– Jag låg på sängen och vilade. Jag hade handen lite lätt över bröstet och så kände jag att det var lite hårt typ, berättar Julia. 

– Jag märkte att det här är något, något off liksom. Men trots det så tänkte inte jag att det skulle vara cancer. Jag tänkte att det kanske är typ en cysta eller vad som helst. Och då sökte jag vård. 

Men tiden mellan besöket på vårdcentralen och Julias mammografi blev en kamp. Veckorna gick, men någon kallelse kom aldrig. 

Det här var ett tillfälle där jag verkligen ropade på hjälp.

– När jag frågade vårdcentralen om remissen hänvisade de mig bara till Sankt Görans sjukhus. När jag ringde dit sa de: ”Du ska inte hit, utan ring Södersjukhuset.” Men när jag kontaktade dem hade de inte fått någon remiss. 

Julia fick återigen kontakta vårdcentralen och samma telefonrunda ägde rum igen.  

Efter otaliga telefonsamtal fick hon till slut en tid för mammografi. Men då hade en månad gått, och undersökningen låg ytterligare åtta veckor fram i tiden. 

– Jag ber sällan om hjälp, men det här var ett tillfälle där jag verkligen ropade på hjälp, och så får man ett såntbemötande. Det var så frustrerande. 

“Jag är sjuk” 

Under tiden fortsatte hon att leva som vanligt. Hon planerade en semester med vänner och arbetade med en klänning som hon skulle bära på ett bröllop i Italien. 

När det var dags gick hon på sin mammografi, där det även gjordes en biopsi. Under de två veckor som dröjde innan beskedet kom levde Julia på som vanligt. I efterhand insåg hon att cancerdiagnosen redan stod i hennes journal. 

– Jag var lite typ tacksam att jag var lite “ignorance is bliss”, för jag kunde leva de där sista två veckorna av sommaren som vanligt. 

När det var dags för läkarbesöket då svaret på Julias biopsi skulle ges trodde hon att det bara skulle vara ett stopp på vägen till kontoret. Sedan skulle hon fortsätta med klänningen. 

– Det var så jag tänkte att den dagen skulle gå till. Men istället var det den dagen jag fick mitt cancerbesked. Man insåg bara: Fan alltså, jag är sjuk. 

I deras reaktioner speglades mina egna känslor och hur jag själv reagerade. 

Mellan skratt och gråt 

När Julia berättade om cancern för sina närmaste möttes hon av olika reaktioner. Vissa grät med henne, andra började direkt fundera på praktiska saker. Några fick henne att skratta. 

Julia uppskattade de olika reaktionerna. 

– Det finns inte ens ett sätt att reagera på, och jag tyckte det var väldigt tacksamt att kunna se det. För i deras reaktioner speglades mina egna känslor och hur jag själv reagerade. 

Hon har varit tydlig med sina vänner att det är okej att både gråta och skratta. 

– Om vi kan vara här och känna det som ska kännas i stunden så blir det mycket starkare. Jag försöker inte undanhålla något eller dölja en sida av mig själv, utan allt får existera samtidigt liksom. 

”Jag kan inte leva i en lögn” 

Julia har varit en offentlig person i över tio år. När hon fick cancerdiagnosen funderade hon på hur mycket hon skulle berätta för sina följare. 

– Jag visste att jag inte kommer kunna leva i en lögn. Mitt jobb är att dela med mig om saker ur mitt liv. Sen så får jag alltid själv välja hur mycket av mitt liv jag vill dela. Men cancern kändes så ... Det kan ta upp till ett helt år för recovery och jag kan inte leva i en lögn i ett år. 

Hon ville inte fortsätta lägga upp modebilder utan att berätta vad som pågick. Samtidigt ville hon inte att cancern skulle definiera henne. 

– Jag vill inte heller att cancern ska konsumera mig. Så jag vill kunna ha en distans. Men sen när cancern är över, då vill jag bara: Okej, då har jag paketerat det och liksom lagt åt sidan. 

Sorgen över håret 

Håravfallet blev en av de mest känslomässigt svåra delarna av cancerbehandlingen. Julia hade länge haft ett starkt förhållande till sitt hår, som hon sett som en del av sitt kreativa uttryck. 

När hon började tappa hår visste hon att hon ville raka av det.  

– Men jag var absolut inte beredd på hur det kändes. Som en djup sorg. Jag var ledsen i flera dagar. 

På Julias Instagram finns en film från när hon, tillsammans med sin fästmö och två kompisar, rakar av sig håret. Känslorna är tydliga. Tårarna kommer när håret faller. 

För Julia var det inte en ytlig fråga, även om hon själv är medveten om att andra kan se det så. För henne har håret varit en viktig del av hennes identitet. 

– Så även om det är ytligt eller whatever och det växer tillbaka, så kände jag sorg och jag grät. Under hela min cancerprocess har jag nog gråtit mest över mitt hår. 

Svårt hitta rätt peruk 

Att hitta en peruk som känns rätt har visat sig vara en utmaning. Julia berättar att hon har tjockt hår, gillar volym och beskriver sin stil som edgy. Även bland de dyrare alternativen har det varit svårt att hitta en peruk med svart hår som känns som hennes eget. 

Igår tog jag på mig höga klackar och gick och handlade mat. Det var asnice.

–  Om man inte tillhör normen och ser ut som den vanliga svensken, så är det inte säkert det finns peruker som passar en. Det är definitivt skandinaviskt hår eller europeiskt hår som är det vanliga, säger hon. 

Nu har Julia fått kontakt med en perukmakare i USA som ska tillverka en specialanpassad peruk åt henne. Hon har även sparat sitt eget hår om hon skulle vilja göra en egen peruk av det.  

Valde att frysa sina ägg 

Cancerbehandlingen väckte också frågan om framtida barn. Julia valde att frysa sina ägg. 

– Jag hade aldrig tänkt på det tidigare, så jag kände bara: nice, nu var det gjort. 

Men Julia och hennes fästmö är också helt okej med ett liv utan barn. 

– Det skulle varit så jobbigt om jag drömt om att bli mamma och så händer det här. Då skulle jag säkert mått jättedåligt. Och kan inte jag bära så bär Micky, säger Julia och skrattar. 

Att känna sig snygg mitt i behandlingen 

Trots att behandlingen har inneburit både fysiska och känslomässiga förändringar försöker Julia hitta sätt att fortsätta göra sådant som får henne att känna sig som sig själv. 

– Igår tog jag på mig höga klackar och gick och handlade mat. Det var asnice och jag kände mig snygg. Det är väl lite så jag hanterar allt det här. 

Samtidigt handlar tillvaron med bröstcancern inte om att hela tiden vara positiv eller att låtsas som att det svåra inte finns. Hon låter sorg, ilska, humor och glädje existera samtidigt. 

Sjukdomen påverkar både kroppen och vardagen. Men hon vill fortfarande kunna känna sig snygg, kreativ och fri att vara den hon är. 

– Antingen kan jag vara ful och må skit och bara hata livet och ha cancer, eller så kan jag vara snygg, rolig och bara vara allmänt skön och ha cancer. Det var så här två options och jag bara: Jag väljer den andra av de två.