Malin Sund

Malin Sund är professor och kirurg i Umeå och forskar på cancer i bukspottkörteln. Här berättar hon om sin vardag och forskning. Texterna är ursprungligen publicerade på vår Instagram.


25 november 2019

Forskningen släpper man aldrig. Jag hoppas på dramatiska framsteg. För behandlingen av patienter som drabbas av cancer i bukspottkörteln har inte förbättrats de senaste 30 åren.

Dessutom blir det allt fler som drabbas. I perioder när jag arbetar mycket behöver jag ta en paus i naturen för att återhämta mig.

Jag bor precis bredvid skogen. Där åker vi skidor på vintern, promenerar på somrarna och letar pokemon med barnen på hösten. Och där funderar jag på hur vi ska komma vidare i vår forskning.

Vårt mål är att hitta markörer för att tidigt kunna veta om någon har cancer. Idag upptäcker vi oftast tumörer i bukspottkörteln alldeles för sent. Det vill vi ändra på.

Vi måste hitta de här tumörerna långt tidigare än vad vi gör idag.


26 november 2019

I Umeå har vi en stor biobank som är ovärderlig för oss. Man måste se alla blodprover och vävnadsprover för att förstå. Där någonstans finns kanske svaren som vi söker.

Svaren på hur vi ska kunna upptäcka cancer i bukspottkörteln tidigare.

För att få reda på det måste vi analysera proverna och göra experiment. Experimenten går oftast inte som vi tänkt oss. Så är det att forska.

Nio av tio experiment misslyckas. Men sen finns också de som lyckas. Och när det händer kommer vi närmare målet, att hitta markörer som visar cancer i bukspottkörteln innan det är för sent att operera.

Malin Sund i ett laboratorium
Nio av tio experiment misslyckas. Men de som lyckas gör att vi kommer närmare målet. Foto: Melker Dahlstrand

27 november 2019

I vår forskargrupp är vi ungefär 15 personer. Flera är som jag också kirurger. När vi opererar sparar vi vävnadsprover och använder dem sedan i forskningen.

Andra i gruppen forskar på heltid. De är till exempel biomedicinare, kemister och bioinformatiker. Vi jobbar inte bara ihop, vi gillar att göra saker ihop på fritiden också.

Nyligen spelade vi curling. I början halkade vi mest omkring, men efter ett tag kände vi oss som proffs.

en grupp människor som håller i curlingklubbor
I forskargruppen finns kirurger, biomedicinare, kemister och bioinformatiker. Utöver att jobba ihop finns det tid att göra saker tillsammans på fritiden.

Men det allra roligaste är när diskussioner uppstår i arbetet och när vi ser att vi kan driva en viss frågeställning tillsammans. För alla som forskar är avsaknaden av långsiktighet i finansieringen ett bekymmer.

Anslagen som jag och min grupp fått från Cancerfonden har betytt oerhört mycket och har gjort att vi fått den långsiktighet som vi verkligen behöver. Anslagen gör att jag kan driva projekten och expandera min grupp för att få in all den kompetens som behövs.

Innan jag blev professor hade jag också förmånen att ha en forskartjänst på 50 procent från Cancerfonden. Det möjliggjorde för mig att fokusera på forskning på ett helt annat sätt än om jag hade jobbat heltid som läkare. Tack för här gången! Hoppas vi hörs igen! 

Tips på mer läsning