Anna Larsdotter Persson. Foto: Ida Bellinder
Nyheter
Publicerad
27 okt 2017
Författare
Ida Bellinder

Bloggen blev Annas röst

I februari 2010 drabbades Anna Larsdotter Persson av bröstcancer. Hon var då 38 år och hade inte blivit kallad till mammografin ännu. I stället kände hon själv en knöl i ena bröstet och tänkte att det var allt annat än cancer. I familjen fanns ingen cancer och några år tidigare hade hennes syster haft en knöl som visade sig vara en muskelknuta. När beskedet om bröstcancer kom, kom även chocken.

– ”Shit, ska jag dö” är ju den första tanken som kommer. Hade jag vetat då vad jag vet i dag hade ju känslorna varit helt andra. Cancer var så stigmatiserat för mig innan jag drabbades, säger Anna.

Ungefär samtidigt som Anna fick sin diagnos började hon blogga. Keep on walking, bloggen som är döpt efter Salem al Fakirs låt, fick ett enormt gensvar och blev ett sätt för Anna att dels sätta ord på det hon gick igenom men också ett sätt att kommunicera med hennes vänner. I stället för att skicka mail till alla i tid och otid kunde hon själv välja om och när hon ville skriva något


Keep on walking - jag litar på dig! 
Vill du bidra till Annas insamling? Gör det här! 

– Och de kunde välja om och när de ville läsa. För många blev det också en guide till hur man kan bete sig mot någon som är sjuk, jag fick möjlighet att ge tydliga och konkreta tips på vad jag behövde. Berätta att det är bättre att fråga den som är sjuk hur hen mår, istället för att förutsätta saker. Kanske till och med ta initiativ själv, till exempel komma över med mat. Den som är sjuk orkar inte alltid plocka upp telefonen och komma med önskemål.

Konsten att vara "egologisk"

Tiden under och efter Annas diagnos har fått henne att göra vissa omprioriteringar i livet. Att vara mer med sina barn är en sådan sak, att sänka ribban och stressa mindre är en annan. Hon kallar det att vara ”egologisk”.

– Egoistisk låter så negativt, att vara egologisk handlar om att jag måste ta hand om mig själv för att kunna räcka till för andra på ett hållbart sätt.

En annan sak som förändrats i Annas liv sedan hon blev sjuk är hennes jobb. Före cancern jobbade hon som frilansande operasångerska. Ett yrke präglat av provsjungningar med flera års framförhållning, perioder av arbetslöshet och en inställning att man tar de jobb man får, oavsett var eller när man får dem, vilket innebar många dagar borta från familjen.


Starta en insamling
Vill du starta din egen insamling? Gör det här!

– Under behandlingen var jag noga med att de inte skulle stråla över mina stämband, men muskulaturen runt om kring blev väldigt sliten ändå. Så i dag är sången en bonus, men den finns ju där och jag fortsätter att sjunga professionellt om än inte i lika stor utsträckning.

Anna medverkar just nu i en uppsättning av Don Juan på Eric Ericsonhallen i Stockholm där hon annars även är verksamhetschef.

– Sången och musiken är det jag mår bra av, men det är helt klart på att annat sätt nu än tidigare.

Återkommande rosa insamlingar 

Redan innan Anna fick sin cancer hade hon en insamling hos Cancerfonden, men när Rosa Bandet-kampanjen kom det året hon blev sjuk kändes det ännu mer angeläget, så hon startade en insamling till. Och så har det fortsatt, årets insamling ”Keep on Walking – jag litar på dig” är den åttonde i ordningen.

– Vi har ofta en uppfattning om att samhället ska ta hand om allt åt oss, men det är ju inte alltid så. Då får man ställa sig frågan; vad kan jag göra? Jo, här kan jag göra skillnad.

Att vara tydlig och ärlig med vad man som sjuk behöver och vill ha tror Anna är viktigt.

– Flera av mina vänner har i efterhand sagt att det inte ville störa mig under min sjukdomstid. Men det måste ju den som är sjuk få avgöra själv. Hellre att någon ringer fyra gånger och jag väljer att inte svara, än att ingen ringer alls. För mig var det skönare att någon sa ’Anna, jag vet inte vad jag ska göra’ istället för att inte göra något alls.  

Anna slutade blogga när hon kände att hennes historia var klar, att det fanns andra där ute som kunde ta vid med sina berättelser.

– Jag känner fortfarande en solidaritet med alla som är sjuka nu genom det jag gör i dag. Och bloggen har också resulterat i att människor som drabbats har vänt sig till mig. Jag försöka peppa och guida, och just uppmana dem till att vara tydliga mot sin omgivning, att ingen annan än de själva vet hur de vill ha det. Det är en insikt jag själv inte hade när jag var sjuk, men som jag fick med åren.

Visa fler